Bokbloggsjerka 10 - 13 februari

Annika undrar i sin bokbloggsjerka 10 - 13 februari vilka bokliga saker utöver    böcker vi inte kan leva utan. Mina läsglasögon är mycket viktiga. Bokmärken är viktiga vid läsning; liksom penna, linjal, suddgummi och anteckningsbok. En bra läslampa och skön läsfåtölj måste en ha. Mina bokhyllor är viktiga. Ett litet glas vin är inte fel; ej heller en stor kopp te.

Helgfrågan v. 6

Mia på bloggen Mias bokhörna frågar: Läser ni bokserier i rätt ordning eller kan ni hoppa lite? Har ni någon favoritserie?
Jättebra fråga. Nu blev jag tvungen att reda ut begreppen vad det gäller The John Cardinal Crime Series. Det visade sig att det mycket riktigt kommit ut en ny del i serien som ännu inte översatts till svenska. Del sex har titeln Until the night.
De fem tidigare: Fruset offer (har just haft premiär som TV - serie på CTV), En stilla storm, Schamanen, När du läser detta, Fader död.

De här böckerna måste läsas i rätt ordning eftersom en följer detektiven John Cardinal och hans medhjälpare Lise Delorm i deras liv och arbete i det fiktiva Algonquin Bay i Kanada. Förhållandet mellan Cardinal och hans hustru är också betydelsefullt. 
Likaså följer jag Elly Griffiths serie som Mia själv nämner. Där tycker jag också att det är viktigt att läsa i rätt ordning. Över huvud taget brukar jag nog ta det där med "fristående fortsättning" med en nypa salt och läsa i rätt ordning. 

Veckans ord på Z

enligt O: "Nu är det bara fyra bokstäver kvar innan jag behöver komma på en ny veckoutmaning. Inte lätt att komma på ord den här veckan ska sägas.
Veckans ord börjar alla på z och de är:

zebra   Berättelsen om Pi svarar jag här. Har både läst boken och sett filmen och gillade verkligen inte någon av delarna. Åsikterna i läsecirkeln gick i sär, men ingen hade läst något liknande tidigare.

zloty    Här tvingas jag se sanningen i vitögat. Jag har ännu inte läst Jakobsböckerna av en av Polens mest kända författare Olga Tokarczuk. Men jag har börjat. Helt säkert kommer den att handla mycket om zloty vad det lider.

zombie Nu är jag ute på riktigt hal is. Zombies är inget jag brukar ägna mig åt.
Men zombieexperten Herman Geijer kan och HÄR finns en översikt av zombieåret 2016 och en spaning på 2017. Herman Geijer har även haft ett Sommar i P1.

zoo Att säga att Hanna Hellqust är en mycket speciell person är en underdrift. Hon har bl.a. skrivit en bok om sin familj som drev en zoologisk affär i Karlstad. Familjen skildras varmt och särskilt förhållandet far/dotter. 

zooma Jag zoomar in på några uppgifter i senaste numret av Sveriges natur 1/17 s. 21 där det redovisas att antibiotikaanvändningen i djuruppfödningen i Danmark är fyra gånger högre än den i Sverige mätt i mg antibiotika per kg djurenhet.11.5 mg i Sverige; Danmark 44,2. Polen 140,8; Tyskland 179,1!!!

Ser om

Ett köpmanshus i skärgården är Emelie Flygare - Carléns roman från 1860.
Romanen skildrar fiskarbefolkningens hårda villkor på Svartskär i Bohuslän under 1830 - talet. Fiskarena utnyttjas och luras av köpmännen som däremot lever ganska gott. Supen är viktigare än mant för dagen.
Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad 1807 (och dog där 1897) som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården är realistisk och feministisk. Emelie Flygare - Carlén var starkt influerad av Fredrika Bremer som hon beundrade mycket och till och med bad om råd.
Åke Falck gör en fantastisk köpman Moss; Ernst Günther spelar den halte prästen som bjuder på en Madeira före toddyn och ryter åt sin hushållerska Vivika som spelas av Berta Hall. "Det säger jag då. Och Vivika med!" säger hon. Ulla Jacobsson spelar prästens dotter vars hjärta klappar för de fattiga fiskarena och särskilt deras hustrur. Agneta Bolme  och Ulf Brunnberg spelar det nya köpmansparet Emilia och Åke Hjelm på Svartskär. Emilia har svårt att anpassa sig. " Räcker det inte att vara en god hustru? undrar Åke häpet
Toralv Maurstad spelar Åke Hjelms stryktäcke kompanjon, Holt,  som visar sig ha ett rymligt samvete. Romanen har filmats 1925 och 1973. Jag ser nu om den och hade alldeles glömt hur bra den är. Och jag får lust att läsa om Monica Lauritzens biografi En kvinnas röst. Emilie Flygare - Carléns liv och verk. 

 

Tematrio - Överraskande bra

LYRANS tematrio
handlar den här veckan om böcker som vi funnit överraskande bra trots att vi inte riktigt trott på dem ifrån början. 
1. Walden av David Henry Thoreau
Den här boken började jag läsa kanske mera av någon sorts pliktkänsla, men ganska snart var jag helt fascinerad av den egensinnige Thoreau och hans skogsboende i nära umgänge med djur och natur. På kvällarna satt han vid sin stockeld och läste de antika klassikerna medan stormen tjöt runt den lilla stugan. Inte konstigt att Walden blivit en klassiker.
2. Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen trodde jag inte alls på. Jag hade hört en intervju med författaren som inte direkt triggade läslusten. Omslaget ser ju ganska tråkigt ut också. Men så stod den där på biblioteket ibland kortlånen och det var ju rena utmaningen. Och visst var den bra. Den övertygade ganska snart. 
3. Lärkan av den ungerske författaren Deszö Kosztolány. Det dystra omslaget döljer en fantastisk bok som rymmer komik, tragik och samhällssatir. En riktig pärla.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

"Den levererade matlådan stod där redan på grindstolpen i sin frigolitförpackning. Tisdag, fick han bekräftat på förpackningen. Alexander tog lådan och gick in. Trots att han hade en nyckel ringde han på. Testa om Kurt skulle öppna - meningslöst. Han visste att Kurt inte skulle öppna. Men så hörde han det välkända gnisslet från halldörren, och när han kikade in genom det lilla fönstret dök Kurt upp - som ett spöke - i den halvmörka hallen. "Öppna", ropade Alexander. Kurt kom närmare, glodde. "Öppna!" Men Kurt rörde sig inte. Alexander låste upp med nyckeln, kramade om sin pappa trots att han sedan länge tyckte det var obehagligt att krama honom. Kurt luktade. Det var ålderns lukt. Den satt djupt i porerna. De kändes också på lukten att Kurt var tvättad och hade borstat tänderna. "Känner du igen mig", frågade Alexander. "Ja", sa Kurt. Han var kladdig om munnen av plommonmos, morgonpasset hade haft bråttom nu igen. Hans kofta var felknäppt och han hade bara en toffel på sig."

S. 8 -9 i Den tid då ljuset avtar av den östtyske författaren Eugen Ruge. 
"Den stora DDR - Buddenbrookromanen," sägs det i Der Spiegel.
Fler smakebitar HÄR

Änkan

Fiona Barton fick iden till Änkan efter att hon arbetat som journalist på en tidning och rapporterat om brottsmål och rättegångar. Hur kände sig fruarna till de åtalade? Vad visste de? Hon bestämde sig för att berätta en historia ur kvinnans synvinkel. Glen Taylor är misstänkt för att ha fört bort ett barn. Hustrun, Jean Taylor, berättar omväxlande med en reporter och den kriminalkommissarie som leder undersökningarna. Alla bestämmer sig för att Glen är skyldig trots att han inte är dömd. Reportrarna jagar; kriminalkommissarien blir alltmer övertygad men hittar inte bevisen. Modern till barnet, som dess utom är granne till Taylors, tvekar inte om vem som är gärningsmannen och Jean börjar undra vem hon varit gift med i alla år. Paret Taylor är barnlösa och särskilt Jean lider svårt av detta. Jag tyckte att den här boken kändes lite annorlunda. Och jag tycker inte att slutet var förutsägbart. Än mindre hade jag listat ut vem som var gärningsmannen. Fiona Bartons debut gav henne luft under vingarna. Änkan såldes till 36 länder och gav henne mod att skriva en andra bok, The Child.

Massolit förlag. Översättning: Katarina Falk. 368 s.