I väntan på Bojangles

I väntan på Bojangles handlar om stor och allt överskuggande kärlek. När Georges möter sitt livs stora kärlek inser han snabbt att livet med henne kommer att bjuda på utmaningar. Men - vad som helst - bara inte ett liv utan henne. Olivier Bourdeauts fantastiska debutroman gör ett segertåg över världen. Ingen kan undgå att röras av denna speciella kärlekshistoria som bjuder på glädje, anarki, vemod och sorg. Sonen berättar växelvis med utdrag ur faderns dagbok. Familjen faller helt ur ramen med sitt sätt att leva livet; fantasifullt och gränslöst. Den oerhört älskade och beundrade sonen berättar om föräldrar som dansar till Mister Bojangles i en inspelning med Nina Simone. Han berättar om hur fadern varje dag ger modern ett nytt förnamn. Föräldrarna låter barnet gå i förtidspension för att slippa en skola som inte alls rustar honom för det liv han enligt dem kommer att leva. Moderns sporadiska anfall av galenskap accelererar till den dag då hon blir intagen. Naturligtvis står hon inte ut med institutionslivet, trots att hon snabbt gör sig älskad av personal och medintagna. Far och son vidtar åtgärder. Enligt moderns planer, förstås. Det är hon och hennes själstillstånd som styr deras liv. Det som i början av romanen bara är glada och helt galna upptåg övergår i slutet av romanen i desperation och slutligen katastrof. Eller inte. Det beror på hur en ser det. 
Julklapp från [sekwa].

Kvinnor i krig och strid

Historikern och journalisten Anna Larsdotter har skrivit en intressant, ögonöppnande och spännande bok med titeln Kvinnor i strid. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. Andra kvinnor följde helt enkelt med sina män och tog barnen med sig. Vissa ville ha mera frihet än ett traditionellt kvinnoliv kunde erbjuda.  Inte så få var äventyrslystna. Anna Larsdotter berättar om kvinnor som ville delta i krig och strid som soldater och måste förklä sig till män. Ulrika Eleonora Stålhammar, som levde på 1700 - talet, var så framgångsrikt förklädd att hon kunde dölja sin rätta identitet under elva  år och även gifta sig med en kvinna. Under 1800 - talet fick man organiserade arméer och kvinnorna föstes åt sidan. Tvätten fick de behålla för det var ett tungt och omanligt arbete. Men så var det ju Florence Nightingale som under Krimkriget införde hygien i sjuklägren. Hon föreskrev utbildning och diciplin bland vårdpersonalen och krävde uniformer.  Anna Larsdotter berättar mera utförligt om vissa kvinnor, som till exempel brittiska Flora Sandes som älskade att cykla, simma och rida och inte trivdes med sin kvinnoroll i det viktorianska England och som drömde om att bli soldat. Den tyska testpiloten Hanna Reitsch var en otroligt djärv kvinna, ständigt beredd att offra sig för fosterlandet. Hon hade velat flyga sedan hon var liten och blev så småningom  en nazistisk ikon och propagandasymbol, trots att hon aldrig var partimedlem. De ryska kvinnorna visade prov på en oerhörd fosterlandskärlek. Väldigt mycket i Kvinnor i strid är sådant en inte hade en aning om. Kvinnliga dödspatruller kände jag inte till, inte heller ingenjörer som arbetade långt efter kriget med att desarmera bomber för att ta ett par exempel. Kvinnorna blev stridspiloter, stridsvagnsförare, artillerister, prickskyttar och luftvärnssoldater. De kom att göra allt som männen gjorde. I luftvärnet fick kvinnorna göra allt utom att avfyra kanonerna. Om de gjort det hade de räknats som kombattanter och då skulle de haft rätt till pension. Kvinnorna i krig och strid hade inte bara fienden att kämpa mot. De hade också sina överordnade, medsoldater och andra kvinnor som inte ansåg dem som riktiga kvinnor. Många av dem, som överlevde kriget, saknade livet i skyttegravarna och vid lägereldarna. Anna Larsdotter refererar till Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är väldigt fruktbart att ha den i färskt minne när en läser Kvinnor i strid. Alla dessa kvinnoröster som inte fick komma till tals förrän fyrtio år efter kriget. Så värst många medaljer var det inte tal om varken i det ena eller det andra fallet. Anna Larsdotter tar upp de stora, omvälvande krigen i kronologisk ordning. Det är mycket nyttig läsning; en historierepetition och fantastisk kvinnohistoria.
Historiska Media. 2016 

Matiné: Charlotte Löwensköld

Serien om Charlotte Löwensköld (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) av Selma Lagerlöf har ju åtskilliga år på nacken, men jag vet att den kan fascinera även nutida unga läsare. Charlotte Löwensköld (skriven 1925) är inte svår att identifiera sig med även om hon levde i en annan tid och under andra förhållanden. Filmen Charlotte Löwensköld spelades in 1979 med Lars Green som Karl - Artur Ekenstedt och en strålande vacker Ingrid Janbell som Charlotte Löwensköld. Karl - Arturs mor gestaltas av den underbara Gunnel Broström. Sven Wollter spelar brukspatron Schagerström som sitter och sneglar på Charlotte Löwensköld i kyrkan och sedan ber föräldrarna om hennes hand. Charlotte svara indignerat nej, eftersom hon faktiskt är förlovad med Karl - Artur Ekenstedt. Jag hade gjort mig en bild av en äldre, ganska ful Schagerström. För min inre syn hade jag också sett en mindre skön Karl Artur Ekenstedt än Lars Green. Gunnar Björnstrand spelar prosten Forsius. Sickan Carlsson förnekar sig inte som hans fru Regina. Landskapet är fantastiskt vackert och står i bjärt kontrast till det drama som utspelas mellan hjälpprästen och den vackra men fattiga Charlotte. Ekenstedt vill vara en fattig, fri och oberoende präst som går den väg Gud pekat ut för honom tillsammans med en enkel kvinna. Han vill tala med människorna om Kristus och hans stora kärlek. Karl Artur Ekenstedt är trosviss och renhjärtad. Brukspatron Schagerström hör hans predikan och inser att han måste skyddas. Det är stora och djupa känslor; det är dramatik. Och det är sommar hela tiden.

Tematrio - en tysk, en fransk och en spansk

LYRAN: Dottern ska välja språk och vi verkar inte alls tänka lika ... Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra.

1. Hanna Schygulla, tysk skådespelare som medverkat i en rad Fassbinder - filmer, som till exempel Petra von Kants bittra tårar, Maria Brauns äktenskap och och den absolut fantastiska TV - serien Berlin Alexanderplatz.

2. Christiane Rochefort, Krigarens vila
Fransyskan Christiane Rochefort har liknats vid Francoise Sagan, men egentligen är de helt väsensskilda. Det som hos Sagan är förströdd lek är hos Rochfort dödligt allvar. Hon skriver om passionen - den ohyggliga förhärjande passionen. Krigarens vila handlar om den unga oerfarna studentskan Geneviève Le Theil som förälskar sig i den levnadströtte alkoholiserade Jean Renaud som är åtskilligt äldre än hon. Deras destruktiva förhållande får naturligtvis katastrofala följder.

3. Dolores Redondo: Den osynlige väktaren. Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. 
 

En smakebit på søndag

"På byrån i salongen framför ett enormt svartvitt foto på mamma som hoppar ner i en swimmingpool i aftonklänning, stod en gammal fin grammofon, där de alltid spelade samma vinylskiva med Nina Simone och alltid samma låt:"Mister Bojangles". Det var den enda skiva som fick spelas på den grammofonen, all annan musik tvingades nöja sig med en modern, småtrist hi-fi - anläggning. Det var verkligen en vansinnigt bra låt, sorgsen och glad på samma gång och den försatte alltid mamma i samma tillstånd. Den var ganska lång, men ändå alltid för kort, knappt hade den slutat förrän mamma klappade i händerna och ropade:"Nu sätter vi på Bojangles igen!" Då var det bara att ta tag i pickupen och placera den med diamanten på skivans kant en gång till. Först trodde jag att de skojade när de kallade spetsen på nålen för diamant. Sedan förstod jag att ingenting annat än en diamant kunde åstadkomma sådan musik."
Från sidan 23 i I väntan på Bojangles.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. Det enda vi behöver tänka på är att inte göra oss skyldiga till några spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Veckans ord på W

Lite sent, kanske, men i alla fall. Veckan som gick upptogs av andra aktiviteter.

enligt O:
"Alltså, att hitta svenska ord på W var inte det lättaste. Varning för krystning och lite svengelska idag.
Följande ord på W vill jag att du kopplar ihop med böcker och/eller författare:"
webbsida
Lian Hearns webbsida är användbar, tycker jag
weekendhus

Monk´s house var Virginia Woolfs weekendhus i Sussex

wienerbröd
I Mamma Mu och Kråkan på utflykt visar Kråkan ett överdrivet intresse för wienerbröd. Tujja och Tomas Wieslander är upphovsmän
wok
I Stad av glas, del ett i Paul Austers absolut fantastiska New York - trilogi, förekommer en författare vid namn Daniel Quinn som under pseudonymen William Wilson skriver om detektiven Max Wok.  
wow

Jag misstänker att Vegetarianen av Han Kang är en wow - bok. Jag köar på biblioteket. Mona Mazri talade om den på ett övertygande sätt i Go´kväll och jag känner på mig att hon har rätt.

Helgfrågan 19 - 22 januari

MIA
har kommit på en bra idé. I väntan på att Annika ska återkomma med sin Bokbloggsjerka kör Mia Helgfrågan. Hon undrar vad vi ska ha för oss i helgen? Och vilka böcker vi tänker läsa. Läs mer HÄR!
Vad min helg anbelangar kommer jag att ägna den åt diverse läsning och skriverier. En eller annan promenad blir det nog också och kanske fika med en väninna. Spanarna i P1 på fredagen, Lundströms bokradio på lördagsmorgonen

lånad bild

och God morgon, världen på söndagen är tre måsten. Veckan som gick hann jag inte med så mycken läsning så jag håller fortfarande på med Änkan av Fiona Barton och Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Men jag tänker göra slut på dem i helgen och kanske även börja på Nattens historia: om nordiskt mörker och ljus under tusen år och Etyder för en gammal skrivmaskin av Lars Gustafsson.