En smakebit på søndag

"På byrån i salongen framför ett enormt svartvitt foto på mamma som hoppar ner i en swimmingpool i aftonklänning, stod en gammal fin grammofon, där de alltid spelade samma vinylskiva med Nina Simone och alltid samma låt:"Mister Bojangles". Det var den enda skiva som fick spelas på den grammofonen, all annan musik tvingades nöja sig med en modern, småtrist hi-fi - anläggning. Det var verkligen en vansinnigt bra låt, sorgsen och glad på samma gång och den försatte alltid mamma i samma tillstånd. Den var ganska lång, men ändå alltid för kort, knappt hade den slutat förrän mamma klappade i händerna och ropade:"Nu sätter vi på Bojangles igen!" Då var det bara att ta tag i pickupen och placera den med diamanten på skivans kant en gång till. Först trodde jag att de skojade när de kallade spetsen på nålen för diamant. Sedan förstod jag att ingenting annat än en diamant kunde åstadkomma sådan musik."
Från sidan 23 i I väntan på Bojangles.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. Det enda vi behöver tänka på är att inte göra oss skyldiga till några spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Veckans ord på W

Lite sent, kanske, men i alla fall. Veckan som gick upptogs av andra aktiviteter.

enligt O:
"Alltså, att hitta svenska ord på W var inte det lättaste. Varning för krystning och lite svengelska idag.
Följande ord på W vill jag att du kopplar ihop med böcker och/eller författare:"
webbsida
Lian Hearns webbsida är användbar, tycker jag
weekendhus

Monk´s house var Virginia Woolfs weekendhus i Sussex

wienerbröd
I Mamma Mu och Kråkan på utflykt visar Kråkan ett överdrivet intresse för wienerbröd. Tujja och Tomas Wieslander är upphovsmän
wok
I Stad av glas, del ett i Paul Austers absolut fantastiska New York - trilogi, förekommer en författare vid namn Daniel Quinn som under pseudonymen William Wilson skriver om detektiven Max Wok.  
wow

Jag misstänker att Vegetarianen av Han Kang är en wow - bok. Jag köar på biblioteket. Mona Mazri talade om den på ett övertygande sätt i Go´kväll och jag känner på mig att hon har rätt.

Helgfrågan 19 - 22 januari

MIA
har kommit på en bra idé. I väntan på att Annika ska återkomma med sin Bokbloggsjerka kör Mia Helgfrågan. Hon undrar vad vi ska ha för oss i helgen? Och vilka böcker vi tänker läsa. Läs mer HÄR!
Vad min helg anbelangar kommer jag att ägna den åt diverse läsning och skriverier. En eller annan promenad blir det nog också och kanske fika med en väninna. Spanarna i P1 på fredagen, Lundströms bokradio på lördagsmorgonen

lånad bild

och God morgon, världen på söndagen är tre måsten. Veckan som gick hann jag inte med så mycken läsning så jag håller fortfarande på med Änkan av Fiona Barton och Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Men jag tänker göra slut på dem i helgen och kanske även börja på Nattens historia: om nordiskt mörker och ljus under tusen år och Etyder för en gammal skrivmaskin av Lars Gustafsson. 

Hett i hyllan

MONIKA: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?  I min hylla står en tunn liten fin bok som heter

Modersmålsläraren och andra berättelser av Anton Tjechov, mästaren på noveller. Tidens förlag i serien Ryska klassiker. En jättefin serie. 1958 kom boken på svenska i översättning av Cecilia Borelius. Den kostade då 4:95. De fyra novellerna var vid den här tiden obekanta för svensk publik och är skrivna under författarens senare år och någon alldeles före hans död.  De tre övriga novellerna är Kvinnovälde, Kvällen och Krusbär.

Tematrio - Saker som är mjuka

LYRANS
första tematrio 2017 handlar om saker som är mjuka. En har ganska fria händer, men det ska förekomma något mjukt i titeln.

1. Kyssa sammet av Sarah Waters

England under det viktorianska 1800 -talet. Kyssa sammet är författarens debutbok. Sarah Waters har doktorerat i viktoriansk gaylitteratur och bokens huvudperson är en ung lesbisk flicka.
  2. Sommarregn

Kom mjuka, kom varliga sommarregn
till vår tynande åkerlycka
och vattna med gamman den törstande rot,
vår äring med blomma att smycka.
Kom mjuka, kom varliga sommarregn
och giv oss en tröstesam visa.

Kom mjuka, kom varliga sommarregn
som klockor i löven att klinga,
och giv oss markernas doftande vin,
som aftonen kärligt må bringa.
Kom mjuka, kom varliga sommarregn
och lär oss en visa mot natten.


Emil Hagström

Ylle & Bläck av Celia Dackenberg: essäer om poetkoftor och annat författarylle.I den  träffar en på massor av kända författare och deras koftor och även stickbeskrivning till dem. Ett exempel är Werner Aspenströms röda tröja om delas ut till dem, som får Werner Aspenström - priset: En stickad ”röd molntröja” med blixtlås efter den modell som bars av Aspenström själv på 1950-talet.

Körverk för kvinnoröster

På bara några dagar har jag läst  Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj som fick Nobelpriset i litteratur 2015. Det är ett mäktigt verk bestående av kvinnoröster. Författaren intervjuar, spelar in, samtalar över en kopp té, talar i telefon och söker namn och adresser. Det hela är komplicerat. Många är emot projektet, men berörda kvinnor - och de är tusentals - är lättade över att äntligen få berätta för någon som lyssnar. När de kom hem från kriget och ville dela med sig var det ingen som varken kunde eller ville ta emot. Många - inte minst kvinnor - tyckte att kvinnorna som deltagit i kriget inte var kvinnor. Många män såg dem inte som äktenskapskandidater och tog för givet att de levt med olika män i fält. Kärleken till fosterlandet gick före allt, till och med de egna barnen. Människor fostrades så. Den sovjetiska människan var något alldeles speciellt. Några insåg väl vad Stalin gick för, men andra hyllade honom blint. Idén om det vänliga socialistiska samhället stod över allt. Kriget har inget kvinnligt ansikte ingår i en serie böcker av SA som tillsammans kallas Utopins röster och avslutas med Tiden second hand. Slutet för den röda människan. De övriga titlarna: Bön för Tjernobyl, Zinkpojkarna och De sista vittnena. Det är fantastiska dokument. SA förenklar ingenting. En får verkligen en uppfattning av det jättelika landet, motsättningarna inom de egna leden, de stora förlusterna, offerviljan och det fullständigt omänskliga krigets väsen. SA skriver dock inte krigshistoria. Hon skriver känslornas och själens historia. Kvinnorna fanns med i alla förband och på alla områden. Många var så unga som sexton år. De tvingade sig med och utbildade sig till stridspiloter, pansarvagnsförare, prickskyttar, sjukvårdspersonal och så vidare. Inget var dem främmande. Männen var naturligtvis misstänksamma men tvingades inse kvinnornas kapacitet. Kvinnorna tvingades klippa håret; de förde en ojämn kamp mot smuts och löss och längtade efter blommor, shampo, kjolar och läppstift. De såg det lilla vackra som fanns att se; en soluppgång, en viol, en blommande kvist, en gasbinda som kunde göras om till krage, fotlapparna som kunde sys om till BH och trosor. Till och med skyttegravarna kunde prydas med något litet. Somliga befäl drevs till vansinne medan andra förstod det kvinnliga kynnet bättre och lät dem hållas med utmärkt resultat. Ca en miljon kvinnor tjänstgjorde i Röda armén.  Många vittnar om att de blev gråhåriga i tjugoårsåldern; någon gång på två timmar. Visst segrade vi, men till vilket pris? Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett enastående arbete och ett fantastiskt dokument som borde läsas av många. Översättningen är gjord av Kajsa Öberg Lindsten, som också är god vän med Svetlana Aleksijevitj. Ersatz förlag.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel: No spoilers!

 "Det enda jag behöver göra är att berätta allt om mitt liv för henne, säger hon. Mitt liv? Hon vill egentligen inte veta någonting om mig. Hon har inte promenerat uppför min trädgårdsgång för att få veta allt om Jean Taylor. Hon vill veta sanningen om honom. Om Glen. Min man. Min man dog nämligen för tre veckor sedan. Han blev överkörd av bussen utanför Sainsbury´s. ... De sade att han dog av huvudtrauma. Död var han hursomhelst. Jag bara stod och såg på honom där han låg. ... Alla var mycket vänliga. De försökte hindra mig från att se hans sargade kropp och jag kunde inte berätta för dem hur lättad jag var över att han var borta. Nu var det slut på dumheterna." från sidan 9 i Änkan av Fiona Barton.
Fler smakebitar HÄR