skip to main |
skip to sidebar
På bara några dagar har jag läst Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj som fick Nobelpriset i litteratur 2015. Det är ett mäktigt verk bestående av kvinnoröster. Författaren intervjuar, spelar in, samtalar över en kopp té, talar i telefon och söker namn och adresser. Det hela är komplicerat. Många är emot projektet, men berörda kvinnor - och de är tusentals - är lättade över att äntligen få berätta för någon som lyssnar. När de kom hem från kriget och ville dela med sig var det ingen som varken kunde eller ville ta emot. Många - inte minst kvinnor - tyckte att kvinnorna som deltagit i kriget inte var kvinnor. Många män såg dem inte som äktenskapskandidater och tog för givet att de levt med olika män i fält. Kärleken till fosterlandet gick före allt, till och med de egna barnen. Människor fostrades så. Den sovjetiska människan var något alldeles speciellt. Några insåg väl vad Stalin gick för, men andra hyllade honom blint. Idén om det vänliga socialistiska samhället stod över allt. Kriget har inget kvinnligt ansikte ingår i en serie böcker av SA som tillsammans kallas Utopins röster och avslutas med Tiden second hand. Slutet för den röda människan. De övriga titlarna: Bön för Tjernobyl, Zinkpojkarna och De sista vittnena. Det är fantastiska dokument. SA förenklar ingenting. En får verkligen en uppfattning av det jättelika landet, motsättningarna inom de egna leden, de stora förlusterna, offerviljan och det fullständigt omänskliga krigets väsen. SA skriver dock inte krigshistoria. Hon skriver känslornas och själens historia. Kvinnorna fanns med i alla förband och på alla områden. Många var så unga som sexton år. De tvingade sig med och utbildade sig till stridspiloter, pansarvagnsförare, prickskyttar, sjukvårdspersonal och så vidare. Inget var dem främmande. Männen var naturligtvis misstänksamma men tvingades inse kvinnornas kapacitet. Kvinnorna tvingades klippa håret; de förde en ojämn kamp mot smuts och löss och längtade efter blommor, shampo, kjolar och läppstift. De såg det lilla vackra som fanns att se; en soluppgång, en viol, en blommande kvist, en gasbinda som kunde göras om till krage, fotlapparna som kunde sys om till BH och trosor. Till och med skyttegravarna kunde prydas med något litet. Somliga befäl drevs till vansinne medan andra förstod det kvinnliga kynnet bättre och lät dem hållas med utmärkt resultat. Ca en miljon kvinnor tjänstgjorde i Röda armén. Många vittnar om att de blev gråhåriga i tjugoårsåldern; någon gång på två timmar. Visst segrade vi, men till vilket pris? Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett enastående arbete och ett fantastiskt dokument som borde läsas av många. Översättningen är gjord av Kajsa Öberg Lindsten, som också är god vän med Svetlana Aleksijevitj. Ersatz förlag.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel: No spoilers!
"Det enda jag behöver göra är att berätta allt om mitt liv för henne, säger hon. Mitt liv? Hon vill egentligen inte veta någonting om mig. Hon har inte promenerat uppför min trädgårdsgång för att få veta allt om Jean Taylor. Hon vill veta sanningen om honom. Om Glen. Min man. Min man dog nämligen för tre veckor sedan. Han blev överkörd av bussen utanför Sainsbury´s. ... De sade att han dog av huvudtrauma. Död var han hursomhelst. Jag bara stod och såg på honom där han låg. ... Alla var mycket vänliga. De försökte hindra mig från att se hans sargade kropp och jag kunde inte berätta för dem hur lättad jag var över att han var borta. Nu var det slut på dumheterna." från sidan 9 i Änkan av Fiona Barton.
Fler smakebitar HÄR
J. M. Holmström uppmanar oss att lista 17 författare som vi läst en eller flera böcker av och som vi vill återvända till. Det låter roligt och passar bra med mina läsplaner i övrigt. Jag hade tänkt ransonera läsutmaningarna i år, men jag upptäcker nu att jag antagit flera än någonsin! Som det kan bli. Jag kommer att köra med en del återanvändning så jag hoppas att jag ska klara av de flesta. Mina 17 författare:
1. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga
2. Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter, åtminstone del 1 (läst i annan övers.)
Kransen
3. Grazia Deledda, Den ensamme mannens hemlighet ( läst: Elias Portolu)
4. Herta Müller, Flackland (tidigare läst Hjärtdjur)
5. Charlotte Brontë, Professorn (läst bl. a. Jane Eyre)
6. Virginia Woolf, Personligt (senast läst Lappin och Lapinova)
7. Elsie Johansson, Riktiga Elsie (tidigare läst Nancy - trilogin, Näckrosträdet)
8. Per - Anders Fogelström, Mina drömmars stad (Omläsning)
9. Thomas Hardy, I grönan skog (har bl. a. läst En grupp förnäma damer)
10. Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte
12.
11. Marilynne Robinson, Gilead (har bl. a. läst Lila)
13. Vilhelm Moberg, Sista brevet till Sverige (omläsning)
14. Ian McEwan, Nötskal (tidigare bl. a. läst Domaren)
15. Lise Tremblay, Huset på St Pauls väg (läst: Hägern)
16. Torbjörn Flygt, Outsidern (tidigare läst Underdog)
17. Kazuo Ishiguro, Begravd jätte ( tidigare läst: Konstnär i den flytande världen)
Det är något speciellt med Elsie Johansson både som människa och författare. Jag gillar hennes kvinnliga mänsklighet och hennes alldeles egna språkbehandling. Många har läst och älskat hennes trilogi om Nancy, men att sätta likhetstecken mellan Nancy och Elsie går inte enligt författaren. Riktiga Elsie är det enda självbiografiska hon skrivit, säger hon. Naturligtvis lånar hon ur sitt eget liv i dikterna och romanerna liksom de flesta andra författare, men det är i Riktiga Elsie hon berättar om sitt liv från barndomens fattig - Sverige till sin nuvarande position som uppskattad författare. Undertitel: Berättelsen om vägen till ett författarskap. Hon debuterade 1979 vid 48 års ålder med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Hennes älskade brorsa hann uppleva debuten och var omåttligt stolt liksom mamma som befann sig på ett sjukhem. Fadern var död och mannen var inte rätt person att dela glädjen med. Elsie Johansson var ett mycket älskat sladdbarn. Hon föddes visserligen i fattig - Sverige men kostades på realexamen och lusten att läsa och skriva har funnits med henne under hela livet. Dessvärre kom kärleken emellan och så fort hon blev arton gifte hon sig med förälskelsen Bruno - som i verkligheten hette Bengt Johansson - och det blir slut med planerna på att läsa vidare. Sonen Sören föds, förälskelsen lägger sig och Bruno visar färg. Han är psykiskt instabil och med tiden är han också otrogen och försöker undergräva Elsies självkänsla. Hustrun vet att hon är den starkare och inser hur beroende hennes man är av henne. Först efter 55 års äktenskap och med hjälp av en terapeut kan hon förmå sig att lämna äktenskapet. Att besegra fru J är den talande titeln på Anneli Jordahls bok om Elsie Johansson. Elsie Johanssons kärlek till hembygden och föräldrarna är ett återkommande tema i boken. Föräldrarnas äktenskap var olyckligt; de hade varit "tvungna" att gifta sig. Det var när Elsie Johansson fick frågan om hon ville medverka i en biografi om henne som hon bestämde sig för att göra det själv. I Riktiga Elsie - titeln är Astrid Lindgren upphov till - berättar Elsie Johansson inte i kronologisk ordning utan låter berättelsen liksom skruva sig fram i kapitel med titlar som Pinnsoffan, Korsväg, Tigerfrukost. Och så kommer ett som heter Thore. Thore är den nye mannen i Elsie Johanssons liv; en man som vill dela allt med henne utom offentligheten. I sju år har de varit tillsammans. Båda fyller 85 i sommar. De hoppas på sju år till. Och sedan kanske sju till... Det kan en verkligen önska dem.
Den 17 januari börjar en ny radioföljetong i P1. Rolf Lassgård läser Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en repris från 2013. Jag var väldigt förtjust när jag läste boken
För några dagar sedan råkade jag lyssna på ett avsnitt av Bob Dylans Memoarer första delen i alldeles utmärkt uppläsning av Ludvig Josephson och jag fastnade direkt. Nu har jag börjat lyssna ifrån början på SR play. Översättningen är gjord av nyligen bortgångne Mats Gellerfelt. På radioföljetongens hemsida finns också en lista över musiken som spelas.
January 10: Top Ten 2016 Releases I Meant To Read But Didn't Get To (But TOTALLY plan to)
Elena Ferrante, Min fantastiska väninna
Max Porter, Sorgen bär fjäderdräkt
Olivier Bourdeaut, I väntan på Bojangles
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose. 1
Elsie Johansson, Riktiga Elsie
Delphine de Vigan, Baserad på en sann historia
Anna Larsdotter, Kvinnor i strid
Amy Liptrop, The Outrun
Fiona Barton, Änkan
Charlotte Brontë. Professorn
Lyckligtvis äger jag ett flertal av dessa titlar, men Riktiga Elsie, Baserad på en sann historia och Professorn lånar jag. Evt köper jag Professorn.
Förlaget Sekwa lottade ut ett bokpaket strax före jul och jag hade turen att vinna, vilket innebar att jag kunde packa upp en julklapp i trettonhelgen. Det är aldrig för sent eller fel med hårda klappar. I väntan på Bojangles och Sorgen bär fjäderdräkt fanns i paketet.
Inlägg
