Vackert väder i Hiroshima

En strålande solig dag i Hiroshima, företrädesvis i Memorial Park och museet. Vi såg bilder, lyssnade på  människor som mindes den 8 augusti 1945 och som på olika sätt blivit offer för atombomben. Vackra monument hedrade de döda barnen och studenterna som offrat sina liv. Stundtals var det väldigt trångt i museets utrymmen och en undrar hur det är under högsäsong. Vi mötte en fredsdemonstration med mottot aldrig ett nytt Hiroshima. På hemvägen testade vi att åka spårvagn. Det är alltid intressant att se var en hamnar och hur en bär sig åt för att betala för sig. Vi landade emellertid direkt utanför vårt boende och hade listat ut att enhetstaxan var 160 yen. Vi bor nu mera hotellikt. Skönt med en vanlig säng och en helt vanlig dusch. Hotellfrukosten är en salig blandning av japansk och europeisk buffé med allt ifrån misosoppa och pickles till scrambled eggs och kokta prinskorvar. Riktigt bröd, smör och ost "saknas".

Kvällens middag blev en upplevelse på ett ställe i Hiroshimas nöjeskvarter som heter Koshida och är specialiserade på okonomiyaki; ett mellanting mellan omelett och fylld pannkaka. Kallas också Japans pizza. Okonomiyakin ligger kvar på den varma plåten och en hackar åt sig en bit i taget. Väldigt speciellt ur alla synvinklar.

D T Suzuki och Swedenborg

I Kanazawa föddes den store filosofen och författaren inom zenbuddhismen, D T Suzuki.  Bilden är lånad från filmen om honom. Han skrev också många böcker om zenbuddhism och arbetade som professor i USA. Han medverkade också till att sprida kunskap om buddhismen i Europa. Suzuki har påverkat psykologerna Erich Fromm och Carl Gustaf Jung. Suzuki kom också att intressera sig för Swedenborgs drömteorier och skrev en bok om honom:Swedenborg. A Buddha of the North. Suzuki levde mellan 1878 och 1966. Till hans minne finns nu ett

litet utsökt museum i Kanazawa indelat i tre avdelningar: exhibition, learning and contemplation. Träd, vatten och sten;lugnt vackert och vilsamt. I skogen omkring går stenbelagda stigar man kunde promera på. Suzukis många skrifter fanns att bläddra i också. Resten av dagen blev desto stimmigare. Flera timmar på ett Shinkansentåg, som inte ens erbjöd kaffe! Bentolådor hade vi köpt och smaskat i oss, men kaffet! När vi bytt Shinkansen i Shin-Osaka uppenbarade sig en änglalik varelse med en kaffevagn. Det räddade vår resa ända fram till Chisun Hotel i Hiroshima där vi nu ska tillbringa några nätter i vanliga sängar och med en vanlig hederlig dusch. Eftersom ingen vill hjälpa oss med takuhaibin, den utmärkta delivery servicen, som fungerade så bra 2013, så släpar vi nu med oss vårt bagage hela tiden. Hjälpen behöver vi för att papperen ska fyllas i på japanska.

Heavy rain in Kanazawa

Regnig och kall dag och bitvis blåste det också. Vi klädde oss lager på lager och gav oss ut i världen. 
Vi hittade en buss som råkade gå till stationen dit vi skulle för att boka platsbiljetter på shinkansen på resan mellan Kanazawa och Hiroshima imorgon. På samma gång köpte vi biljetter till Shirakawa och Ogimachi, en fantastisk by med massor av halmtäckta hus med brant sluttande tak. Detta ställe står på

UNESCO: s lista över världsarv sedan 1995. Husen är ca 250 år gamla och området ombildat till friluftsmuseum. Somliga hus får en gå in i, till exempel Kanda house. Naturen är helt fantastisk och påminde om den i Nikko. Branta bergssluttningar klädda med träd som nu börjar skifta i höstfärger. Över det hela hängde mörka moln och trolska dimslöjor. Väldiga rättikor växte i rabatterna, risplantor, klöver, något som såg ut som ormrot, en och annan blå malva och många okända växter.

Från det ena till det andra

Vi började dagen med att släpa resväskor från Asakusa till Ueno. Därifrån tog vi shinkansen till Kanazawa. Vi hade köpt bentolådor med picklade saker, ris och gud vet allt vad där fanns i till lundh. Tyvärr fick jag inga pinnar att äta med så det blev lite skämmigt, men vad gör en? Vad drar vi för lärdom av detta? Jo nästa gång åker de egna pinnarna med. Tack och lov hade vi förstånd nog att ta taxi från

stationen till Kikunoya ryokab. Vi hade aldrig hittat det lilla stället på en bakgata in i ett litet prång mellan två andra hus. Taxichauffören var vänlig och snäll och frågade efter adressen flera gånger och tog sedan fram en egen karta.

Dessutom pekade han på den lilla lilla öppningen mellan två hus där vårt ryokan ligger. Klockan var redan tre när vi kom hit, men vi satte in våra saker och

pilade iväg till den fantastiska Kenrokuen - trädgården som ligger alldeles intill det här boendet. Träd, vatten, sten och mossa; helt underbart. Där träffade vi också den store haikuförfattaren Basho. Efter det letade upp de gamla samurjkvarteren i Nagamachi  som verkligen var en upplevelse i lyktskenet.

Halloween i Harajuki, mm

Idag blev det äntligen en välbehövlig sovmorgon. Sedan söndagspromenader i Tokyo tillsammans med många, många trevliga japanska familjer som strosade runt, pratade, skrattade, åt och umgicks med barnen. Efter en hastig tur till Kappabashi kitchenware med alla små affärer i långa rader på båda sidor om gatan

Därefter åkte vi över Ueno Park till Harajuku och minglade i folkhavet på Takeshita dori och beskådade alla halloweenfirande ungdomar som klätt ut sig till sjuksköterskor from hell, nunnor, spöken, jävlar, brudar, döden, och så vidare. Cosplayfigurerna hade fått ge vika för Halloweenfigurerna.
Kallt har det varit hela dagen men vi hade packat för en viss kyla.

Obs! HM-påsen!

Ueno Park

Kolla ögonfransarna!

Fin höstdag i Nikko

De tre aporna som pryder det heliga stallet strax innanför ingången till Toshu - gu och the sacred bridge. Naturen i Nikko är helt fantastisk särskilt i vackert höstväder. Lönnarna har börjat skifta färg, en och annan hortensia finns kvar och även andra blommor i blått och gult. Hela dagen gick åt i Nikko. Resan till och från tar flera timmar. Men vi har upplevt mycket fint och oväntat, däribland ett buddhistiskt bröllop som var väldigt vackert. Brudparet vände sig aldrig ordentligt mot "publiken" men någon liten skylt fick en.

Vi har också ätit gyoza. det såg ut precis så här. Till och med mönstret på det lilla fatet råkar stämma! Vi prövar oss fram hela tiden och det blir mycket nytt.

Andra dagen i Tokyo

Lånad bild

The golden flame,  designad av den franske designern, Philippe Stark, heter  Den gyllene flamman men kallas i folkmun “Golden Turd” eller  “Poo Building”. Den här vyn passerar vi varje dag på väg till eller ifrån vårt spartanska boende. Vi trodde att den stiliga byggnaden åtminstone rymde ett konstmuseum, men det visade sig vara Asahi Beer Tower från 1989.
Vi har ockå besökt Ghibli Museum i Mitaka nordväst om Tokyo. Guideboken berättade att det var ett litet äventyr i sig att ta sig dit. Och det var bara förnamnet. Vi har åkt, åkt fel, frågat, bytt perronger, sprungit ut och in ur

Lånad bild

biljettspärrar, frågat igen, hoppat på, hoppat av och så vidare i ett par timmar. Sista biten till museet åkte vi i en överfull buss, men  sedan var vi äntligen där och blev behälsade utav en biljettkontrollör, som tyckte att vi hade åkt väldigt långt och att han tänkte åka till Sverige. Vi förklarade honom vara mycket välkommen. Sedan gick vi in och klappade på kattbussen och tittade på den fina inredningen och de intressanta bilderna och såg en liten fin film om vattenspindeln Monmon, 水グモもんもん, från 2006. Jag hade

Lånad bild

önskat att jag varit riktigt inläst på Ghiblifilmerna. All information är på japanska. Vi köpte i alla fall engelska guideböcker i shopen. Upplägget på Ghiblimuseet påminde till vissa delar om Junibacken. 
Regnet har öst ner från en jämngrå himmel hela dagen. Temperaturen: ca 10 grader. Trötta, våta och lagom frusna köpte vi en burk vars innehåll skramlade som små stenkulor och en burk med något som såg ut som broccoli i tomatsås. Vi hällde hett vatten på stenkulorna och mikrade tomatsåsen och fick en värmande kvällsmat. Det öser fortfarande ner. Vi gör en tidig kväll. Morgondagens äventyr är planerade i detalj. Hoppas att verkligheten stämmer med kartan.