tisdag 18 oktober 2016

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan. Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.

måndag 17 oktober 2016

Tematrio - Öar

Så här säger Lyran idag:
"Jaha. Det var ju meningen att dagens tema skulle handla om en Nobelpristagare, typ en syrisk eller koreansk poet eller en kenyansk eller japansk romanförfattare. Inte en amerikansk låtskrivare. Så därför får det bli ett lite improviserat tema i stället, inspirerat av något vi pratade om på jobbet idag. Berätta om en bok/berättelse som utspelar sig på en ö. Bebodd, eller ej."
1. De osynliga av Roy Jacobsen. En underbar roman som tilldrar sig på den vackra ön Barrøya utanför den nordnorska kusten. De osynliga skildrar människor som varken tar stor plats i livet eller lämnar spår i historien. De arbetar för sin överlevnad; fiskar, samlar ejderdun och fågelägg, torkar fisk, kokar rabarbersylt, bakar bröd, odlar potatis, bygger båthus, som blåser bort gång på gång och blir uppbyggt igen.

2. Elias Portolu av Nobelpristagaren (1926) Grazia Deledda. Ett triangeldrama som endast två av kontrahenterna är medvetna om, tilldrar sig i en fantastisk miljö av oleanderträd, rosenbuskar, mynta, timjan, korkek, fläderbuskar och mastixträd. Och månskenet över Sardinien måste vara något extraordinärt.
3. Världens vackraste man av serietecknaren Lena Ackebo handlar om de två systrarna Barbro och Lena som åker på charterresa till Mallorca. Barbro, som bjudit Mona, blir sjuk och Mona träffar en strandraggartyp (enligt Barbro). Systrarna gnatar mycket på varandra. De är väldigt olika och lever olika liv, men nu kommer de i alla fall att tala om del saker som sopats under mattan.

Titlarna är klickbara.

söndag 16 oktober 2016

En smakebit på søndag

Efter en stund, när Hanna hade brett lite mjukost på rostat bröd, kom hennes mor ut i köket och fyllde på en varmvattenflaska med vatten ur den stora kastrullen på köksspisen. "Kan du, snälla, gå till din morbror och uträtta ett ärende åt mig?" sa hon. "Skaffa mig lite Solpadeine." - "Tror du att det är en bra idé?" - "Jag känner mig alldeles yr i huvudet", sa hon. "Be din morbror om lite Amoxicillin också, jag tror att jag har en förkylning på gång." - "Visst, det ska jag göra," sa Hanna. - "Du kan väl i alla fall försöka", sa modern bedjande och tryckte varmvattensflaskan mot bröstet. "Gör det."
Familjen Madigan bodde i ett hus där det rann en bäck genom trädgården, och husets namn stod på grinden: ARDEEVIN. Men det var inte långt att gå över den ojämna bron och förbi bilverkstaden för att komma in i samhället.

Sidan 9 i Den gröna vägen av Anne Enright. Övers.: Ulla Danielsson. Brombergs förlag.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

lördag 15 oktober 2016

Veckans ord på P

enligt O: "Veckans ord börjar på bokstaven P och det här är de fem substantiv som du ska koppla samman med verk och/eller författare. Mina svar kommer i ett senare inlägg."

partner
Först tänkte jag på Bonnie och Clyde men eftersom det rör sig om författare och böcker så får det bli Tommy och Tuppence Beresford som är huvudpersonerna i Agatha Christies novellsamling Par i brott.

pensionär
Under en kryssning i Arktis för pensionärer möter en kvinna den man som våldfört sig på henne och nu kan hon äntligen ta ut sin hämnd. Om jag förstått saken rätt är många av personerna i de nio novellerna i Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood till åren komna. Jag köar på biblioteket.

pris
Priset man betalar. Shep Knacker har sparat ihop en nätt summa pengar och nu vill han flytta till något varmare land och njuta av livet. Frun är inte riktigt med på noterna, men då beslutar han sig för att resa ändå. Då visar det sig att hustrun fått en allvarlig sjukdom som kräver mannens sjukförsäkring och mer därtill. Lionel Shriver har skrivit boken

publik
Bob Dylan hade redan en stor publik som nu blev ännu större i och med att den utökades med och av de aderton. Sara Danius förklarade valet mycket seriöst och övertygande i dagens Lundströms bokradio

pärla
Fettpärlan. En fantastisk novell av Guy de Maupassant. Ett sällskap omaka människor befinner sig på flykt undan preussarna i det ockuperade Frankrike , bland dem ett fetlagd prostituerad. Hon är den enda som har matsäck med sig och hon delar generöst med sig. En soldat vill tvinga sig på henne men hon säger nej och resesällskapet är först på hennes sida, men det går över.

torsdag 13 oktober 2016

De polyglotta älskarna

Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)

Örats poesi

Traderad låtskatt sa Ulrica Milles. Chockartat sa Håkan Lahger. Ständig rebell, ständigt i rörelse. Senast omgjorda Gershwinlåtar.
Det trodde en aldrig. För några år sedan fanns han med bland mina förslag, men inte nu längre. I alla fall så finns det en titel av honom i mina hyllor. Och jag lyssnar mer än gärna. Barnsligt busigt av Svenska Akademien säger Svante Weyler. De är förtjusta i överraskningar.

Enligt Håkan Bravinger är hela akademien nöjd. Passar bäst på engelska, menar han. Bäst som musiker ändå. Så tycker nog de flesta. Det här Nobelpriset kommer att diskuteras.