skip to main |
skip to sidebar
The Broke & the Bookish: September 20: All About Audio freebie -- aka top ten audiobooks
you should listen to, 10 books I want to listen to on audio, 10 bands you
should check out, 10 podcasts you should be listening to, 10 of my all
time favorite albums, 10 songs I love, really whatever you can come up
with.
1. Emma Cline, The Girls
2. Stephen Fry, The Fry Chronicles
3. Thomas Hardy, The Woodlanders
4. Anne Tyler, The Vinegar Girl
5. Deon Myer, Icarus
6. Jules Verne, Around the World. Narrator: Jim Dale
7. Virginia Woolf, A Room of one´s own. Read by
Juliet Stevenson
8. Ian McEwan, Nutshell
9. Charlotte Brontê, Villette
10. Louise Penny, A great reckoning
Nu har jag äntligen sett The Martian, Ensam på Mars. Mark Watney, astronaut, blir lämnad av sina kamrater efter en olycka på Mars där de alla ansåg att han måste ha dött. En rad tillfälligheter gör att Mark vaknar till liv och finner sig vara skadad men långt ifrån död. Hjältemodigt griper han sig verket an att försöka överleva i det längsta på den ogästvänliga planeten med allt levande på ljusårs avstånd. Mark beslutar sig för att försöka odla potatis. För att kunna göra det måste han framställa vatten. Eftersom han utöver sin astronautträning är biolog har han många värdefulla kunskaper. Ensamheten verkar inte tära så mycket på honom. Han är strängt sysselsatt med överlevandet. Han vet att det tar fyra år innan han har en chans att bli räddad. Mark är visserligen ensam men han är omgiven av teknisk utrustning och han ser en chans att komma i kontakt med NASA.
Lite märkligt är det att strax därefter börja läsa Väggen av Marlen Haushofer. Den handlar också om en människa som finner sig vara helt ensam i en värld som begränsas av en osynlig vägg. Någon teknisk utrustning har hon inte, men hon har en hund som sällskap och snart också en ko och en katt. Olika förutsättningar, alltså, men båda skriver ner det som händer och båda börjar odla. Jag har ännu inte kommit så långt i Väggen, men det ska bli intressant att se om jag hittar fler överensstämmelser. Andrew Weir har skrivit SF - romanen Ensam på Mars som The Martian baseras på. Filmen gjordes av Ridley Scott 2015.
Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjud varandra på en smakebit ur det vi just läser. Den enda regeln som gäller är: No spoilers!" Det var natt. Gatlyktorna spred ett smutsgult sken. Finanskrisen hade slagit hårt mot mitt kvarter - inte för att jag kunde bry mig mindre om de arbetslösa hedgefondidioterna och fotomodellerna som fördrev eftermiddagarna med att gnälla i sina iphones framför Dries Van Noten - butiken. Före kraschen såg den har stadsdelen ut som en blandning av en filmkuliss föreställande en stadsmiljö och en lyxgalleria; i stället för att kliva över knarkare manövrerade jag runt råttlika hundar i Juicy Couture - tröjor och designerblöjor. Nu var det snarare så att man undrade hur länge det skulle dröja innan Jack Russells dök upp på menyn på Terrine. Men jag hade inte råd att flytta. Jag hade bott på samma plats sedan talet. Hyresvärden hade försökt bli av med mig i flera år; vräkningslapparna hade staplats på hög under de senaste veckorna som jag var borta, så jag ringde ett kort samtal till min pappa uppe i Kamensic Village. "Prata med Ken Wilburn", sa han, "han sköter det åt dig. Har du kommit tillbaka från Maine nu, Cass? Är det några fler problem med det där? Kom ut och ät middag någon kväll." Jag sa att jag skulle tänka på det och lade sedan på."
Från sidan 14 i Se mörkret av Elizabeth Hand; fristående fortsättning på Generation loss. Fler smakebitar HÄR
Från baksidan av boken: I Se mörkret får Cass Neary sina värsta farhågor bekräftade: det alltid som mörkast innan det blir helt svart.
Det här är punk noir när den är som allra bäst. Glöm att du kan sova efter att ha läst den här. Sova kan du göra när du är död.
Blåeld är Svenska haikusällskapets tidskrift. Det avslöjades under dagens haiku - event; en händelse som utan vidare kunde ha förlängts och fördjupats. Ola Lindberg presenterade djurhaiku egna och några av den store japanske haiku - mästaren Issa; Anna Maris släppte och läste ur den egna boken LivDödEtc. utgiven på det amerikanska förlaget Red Moon Press. Ett par exempel:
Höstsol
min mammas arga rynka
i min selfie
---
Haiku,
my father wonders
if that´s all
Anna Maris är en av Blåelds redaktörer. Sällskapet sysslar med en modern, västerländsk form av haiku, gendai haiku. Man har lämnat mönstret med 5, 7, 5 stavelser. En dikt ska kunna läsas i ett andetag. Haiku och haiku - inspirerade dikter läses vid uppläsningar två gånger i följd.
Efter uppläsningen kom en film, haiku - kortfilmen A neverending furrow. Den kombinerar haiku och housemusik av Benny Ekman, Vilhelm Backmann och Lars Granström. Mycket vackert och stämningsfullt. Vi såg filmen två gånger också.
Sedan var det översättaren från Översättarcentrum Vibeke Emonds tur. Hon har bl. a. översatt Murakami och japanska hovdamers dagböcker från Heian - tiden. Vibeke Emond läste ur Takasues dotter, Om mitt liv. Den innehåller reseberättelser, tanka - och waka- dikter och melankoliska dagdrömmar. Takasues dotter - något annat namn har hon inte - var ingen karriärmänniska utan snarare blyg och tillbakadragen. Murasaki Shikibus dagbok berättar mycket om festligheterna vid hovet medan Sei Shonagons Kuddbok inte är någon egentlig dagbok utan mera innehåller allmänna betraktelser.
Barnboksbloggen: "Vilken bok ser
du mest fram emot att läsa bland höstens kommande böcker? Eller läser du
någon serie där du ser fram extra mycket emot nästa del? Eller har du
någon favoritförfattare där du knappt kan vänta tills hen släpper en ny
bok?"
Nina Björk, Drömmen om det röda: Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek är jag nyfiken på
Elizabeth Hands serie om Cass Neary ser jag fram emot att läsa. Första delen Generation loss har jag redan läst och nu står Se mörkret på tur.
Del tre kommer snart ut i USA och EH arbetar på del fyra.
Det tyska stjärnskottet Dörte Hansens roman har på svenska fått titeln Körsbärslandet. En empatisk roman om skillnaderna mellan bofasta och rotlösa.
Anne Enright, Den gröna vägen. Om en irländsk kvinna vars barn är spridda över hela världen. Nu ska hon sälja sitt hus och ber barnen komma hem för att fira en sista jul tillsammans.
enligt O: "Sent idag, men nu kommer veckans ord. Den här gången på L. Associera följande ord till böcker och/eller författare":
lagom
Här associerar jag direkt till "en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år", nämligen Karlsson på taket, enligt egen beskrivning
leka
Harpolekaren och hans son
Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena ar m,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.
...
Ur Vapensmeden av Viktor Rydberg
liv
Du tror du kuvar mig liv?
Finländska kvinnors lyrik genom tiderna: en antologi sammanställd av
Tua Forsström och Märta Tikkanen.
långsam
Långsamhetens lov eller Vådan av att åka moped genom Louvren
lördag av religionshistorikern Owe Wikström. Den här boken är visserligen placerad på avdelningen för tillämpad psykologi på biblioteket, men dels tycker jag att OW skriver skönlitterärt; dels brukar han alltid använda sig av exempel ur skönlitteraturen. Långsamhetens lov manar till motstånd mot samtidens jäkt så att
livet inte blir som att åka genom Louvren på moped: Vad var det jag
aldrig hann uppleva?
lördag
Om Ian McEwans roman Lördag kan man läsa följande på Brombergs hemsida: "Utifrån en koncentrerad berättelse om 24 timmar i en mans liv bygger Ian
McEwan en associationsrik roman som skildrar såväl samtiden med krig
och terrorism som de allmängiltiga frågorna om vad som styr en människas
liv." Bra sammanfattning. McEwan brukar hinna med mycket på begränsat utrymme.
Generation loss är verkligen en mycket speciell roman som dessutom kallas thriller. Patricia Highsmith möter Patti Smith är en mycket bra beskrivning på den. Författaren Elizabeth Hand själv beskriver sin protagonist Cass Neary så här: Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer.
Det stämmer också. En möter Cass Neary under 70 - talet i New York där hon skaffat sig en kort berömmelse i punkvärlden genom en fotobok. Cass Neary dras till det trasiga, misslyckade och ibland döda. Det är det hon fotograferar. Någon gång tyckte jag att berättelsen nuddade det morbida. Trettio år senare är Cass Neary alldeles nergången och hankar sig fram. En gammal vän skickar henne på uppdrag till en ö utanför Maine. Cass ska intervjua en kvinna som under en tid varit en stor fotograf och som Cass Neary beundrar. Nu är det bara så att kvinnan är mycket skygg och släpper inte någon inpå livet. Öborna är också mycket misstänksamma mot Cass. Hon ser inte ut att tillföra något positivt på ön. Inte blir det bättre utav att en ung flicka försvinner. Cass kommer en gammal mordhistoria med förgreningar in i nutiden på spåren. Trots fara för eget liv beslutar hon sig för att reda ut det hela. Jag blev helt fascinerad av Cass Neary. Hon har sumpat sin utbildning och det liv hon hade kunnat ha. Fadern, som är domare, har viss kontakt med henne, men har henne helst på avstånd. Modern är död. Boken innehåller mycket om fototeknik; beskrivningarna av naturen på ön är väldigt fina. Språket är njutbart och det känns som om författaren lagt ner stor omsorg på romanen. Nästa del om Cass Neary heter Se mörkret och finns redan på svenska. Det finns ett par delar som ännu inte är översatta. Förlaget är constant reader och översättare Linda Skugge.
Inlägg
