Hett i hyllan

MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
I  en hylla i sommarstugan hittar jag en bok som jag haft planer på att läsa väldigt länge, Nowhere man av Aleksandar Hemon, född i Sarajevo 1964. Hemon åkte på semester till Chicago 1992 och råkade stanna kvar. Nowhere man är titeln på en Beatles - låt som huvudpersonen, Jozef Pronek,  spelar på skoldanser och studentklubbar. Nowhere man har starkt självbiografiska drag.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: July 19: Ten Books Set Outside The US (I don't know about you but sooo much of what I read is set in the US and I love finding new recs of stuff set outside of it!)
  1. Michela Murgia, Accabadora    Italy Sardinia
  2. Marlene van Niekerk, Agaat    South Africa

  3. Kim Thúy, Vi                          Vietnam 
  4. Kerstin Ekman, Blackwater      Sweden
  5. Lars Mytting, Swim with those who drown. Norway
  6. Svetlana Aleksijevitj, Secondhand Time: 
      The Last of the Soviets.  Russia

  7. Deborah Moggach, Tulip fever.  Netherlands

  8. Ekuni Kaori, Twinkle, twinkle    Japan 

  9. Robert Seethaler, A whole life.  Austria 

10. Robyn Davidson, Tracks. Australia
11. Sebastian Barry, The secret scripture. Ireland

Sommarlov = sommarlån

"Äntligen är det sommarlov på riktigt!" utropade första barnbarnet, 5 år, när vi närmade oss havet. Första bokbussbesöket är avverkat och resulterade i att

bussen lättade betydligt i vikt. Läsa - själv - böcker, dinosaurieböcker, Siggeböcker och en och annan hästtidning fick följa med hem. Och mamma och mormor måste naturligtvis tanka lite också. Det blev en Japan-guide och en bok om Tokyo samt En mörderska bland oss av Hannah Kent. Den går visserligen som radioföljetong, men jag läser hellre.Viktoria Myréns senaste bok heter I det yttersta. Den handlar om fyra vänner som åker på gemensam semester och hur deras relationer sätts på prov på olika sätt. En av dem försvinner dessutom. I en familj finns inga fiender är titeln på hennes förra bok , som jag tyckte mycket om. Dottern tipsade.

Gästkatten

Chibi är en liten späd vit kattfröken med kimröksfärgade fläckar som gästar några trädgårdar i ett område utanför Shinjuku, en av Tokyos stora förstäder. Här bor bland andra ett barnlöst par i 35- årsåldern som arbetar hemifrån. Han skriver på ett par böcker om baseball och hon är korrekturläsare. De hyr sedan 1986 ett litet hus med tillhörande minimal trädgård. Hustrun är mycket intresserad av djur i allmänhet och hon önskar omedelbart att Chibi ska flytta hem till dem. Men Chibi har sitt huvud för sig och hon kommer och går precis som hon vill. Hon jamar sällan och är känslig för osynliga förändringar.  Gästkatten är en självbiografisk roman av Takashi Hiradie. Han har sinne för detaljer och är en god iakttagare. Hans tankar om livets och tidens gång är väl så intressanta som                                          berättelsen om Chibi.
Hans skildring av grannarna och området de bor i och hur det småskaliga får vika för det storskaliga kan mycket väl uppfattas som samhällskritik. Jag gillar det långsamma, omsorgsfulla, detaljerade i den här romanen. Det är mycket japanskt tycker jag, liksom tatamimattorna och den dekorativa alkoven, tokonoma,  nyårsnudlarna och kejsaren Hirohitos bortgång 1989. Showaperioden kallas hans regeringstid som sträckte sig från 1926 till 1989.  Andra djur som förekommer i den här poetiska berättelsen är jättebönsyrsa, cikada och sjötrollslända. Lättjan förledde mig att lyssna i stället för att läsa den engelska översättningen av Gästkatten som jag köpte i Tokyo och fick det typiska omslaget som hindrar människor att se vad du läser på tunnelbanan. Det var inte bra. Den här boken ska läsas, tycker jag, som inte alls var förtjust i Anna - Maria Källs uppläsning.

Bokboggsjerka 15 - 18 juli

"Har du halvt om halvt längtat ihjäl dig efter en bok som till syvende och sist inte alls höll måttet? Vilken i så fall? Eller omvänt, finns det en bok som du var tveksam till men som senare skulle visa sig överträffa alla dina förväntningar?"
undrar Annika i veckans Bokbloggsjerka. Jag tror att jag någon gång läst en eller annan serie där jag plötsligt upptäckt att luften gått ur projektet trots att jag ivrigt väntat på nästa del. Och inte för att jag längtat ihjäl mig efter Berättelsen om Pi av Yann Martel, men jag hade höga förväntningar och blev så

besviken. Både på boken och filmen. Boring!
Glatt överraskad blev jag däremot av en bok som jag aldrig läst om jag inte fått den. Det var Expeditionen (titeln är klickbar) av Bea Uusma. Den älskade jag. En annan bok som jag egentligen aldrig tänkt att jag skulle läsa var Underkastelsens sötma (klickbar titel) av Amélie Nothomb. Jag gillade inte titeln och tyckte inte att omslaget var det minsta lockande. Men sedan bläddrade jag i boken och förstod att den tilldrog sig i Japan och att den innehöll självbiografisk material. Den var bra mycket bättre än jag föreställt mig.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

"Liv och öde för i ena stunden tanken till Tolstoy, i andra till Herman Wouk..." Expressen. "Ett stort epos - 1900 - talets motsvarighet till Tolstoys Krig och fred" DN. Romanen skildrar människoöden under andra världskriget 1942 - 43.  Den är en rasande uppgörelse med stalintiden. Nazismen och stalinismen är samma andas barn, hävdar Lev Grossman. Den ryske chefsideologen Michail Suslov läste manuskriptet och lär ha utropat: " Denna bok ska inte komma i tryck inom de närmaste seklerna!" Boken smugglades ut och kom ut i Väst 1980. Liv och öde är en tegelsten som stått mycket länge i min hylla och sett förebrående ut. Jag inväntar rätt tillfälle. Plötsligt blir det dags.

Landsortsteater

Rickarums Byateater presenterar Pigtittaren, en pjäs om Ester Blenda Nordström, journalist och kvinnosakskvinna i Stockholm, som wallraffar på en gård i Södermanland (i det här speciella fallet blev det Skåne, förstås). Manus och regi: Sara Faijersson. Ilona Henrysson spelar en ärtig Blenda, som trots alla olikheter i övrigt, blir väldigt god vän med den slagfärdiga pigan Anna, som spelas av Anna Malmros. Anna är en natur- begåvning och en stor tillgång för hela pjäsen. Scenografin är helt fantastisk. Det är inte svårt att föreställa sig allt arbete som ligger bakom föreställningen. Den ges hela 16 gånger mellan 2 och 17 juli. Det hela går av stapeln i Djurröds loge där det ryms max 190 pers.. Gratis parkering, kaffeservering i pausen där även skådespelarna hjälper till. Beundransvärt! Och kul. 


Sara Faijersson. Fotograf Karin Rügheimer