Irakisk Kristus

Förra året kom novellsamlingen Irakisk Kristus av Hassan Blasim ut på svenska i översättning av Jonathan Morén. Irakisk Kristus innehåller 17 noveller varav några tagits från författarens förra novellsamling Galningen på Frihetens torg som ännu inte finns på svenska. Hassan Blasim föddes 1973. År 2000 måste han fly ifrån Irak. Nu lever och verkar han som poet, författare och filmmakare i Helsingfors. Hassan Blasim räknas av en del som den främste nu levande arabiske författaren. Hans noveller är brutalt realistiska; galghumoristiska och med inslag av muntlig berättelse och magisk realism. Hassan Blasim är starkt religions- och samhällskritisk. Han skildrar de enskilda människornas lidanden i en absurd värld av våld, terrorism och krig. Irakisk Kristus utsågs förra året till årets bok i både The Independent och Publisher's Weekly. Det är mycket stark läsning. Titelnovellen tar andan ur en totalt. Den handlar om en man som kallas Tuggummikristus, en kristen bland muslimer. Han heter egentligen Daniel och tuggar tuggummi oavbrutet. Han deltar i diverse krig och lyckas hela tiden klara livhanken på både sig och massor av andra soldater. Han är fascinerad av radarteknik och tycks själv ha någon sorts inbyggd radar som gör att han lyckas förutse kommande bombanfall. Det är en helt oväntad händelse på ett café, dit han gått med sin åldriga mor, som blir hans bane; på vilket sätt ska jag inte avslöja här. Det är hemskt och vackert och vittnar om stor, stor kärlek. Hassan Blasim lägger inte fingrarna emellan. Förskönande omskrivningar förekommer inte. Undertiteln Berättelser för tankarna till Tusen och en natt liksom novelltiteln Tusen och en kniv. Carlos Fuentes mardrömmar kommer en att tänka på den sydamerikanske författaren Carlos Fuentes så klart. För att ta ett par exempel på litterära anspelningar. Den här novellsamlingen bör läsas. Här finns förstahandsinformation om sådant en är skyldig att känna till. Dessutom är det stor litteratur.

Bokbloggsjerka 20 - 23 maj

Annikas bokbloggsjerka 20 - 23 maj: Även denna vecka kommer frågan från Siri: Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?
För mig finns det endast ett svar: Läsa så mycket jag vill utan att få avsluta böckerna. Jag skulle skriva egna slut och jämföra med de verkliga sluten när förbudet upphävdes. Eller betyder "aldrig" aldrig någonsin?

Veckans ord på E

Vi kör på några veckor till, men sedan blir det sommarlov från alfabetet, säger enligt O. Idag är det dock dags för bokstaven E. Din uppgift är att koppla orden nedan till författare och/eller böcker.
Det här är veckans ord:

elefant Elefanten i biblioteket är en biblioteksantologi som innehåller 36 olika berättelser av lika många författare från olika delar av världen om deras bibliotek och biblioteksupplevelser. Den kom ut 1994 i serien En bok för alla
engagemang Empati och engagemang: en kvinnolinje i svensk journalistik under redaktion av Ami Lönnroth. Den kom ut 2008 till 200 - årsminnet av Wendela Hebbes födelse. WH var Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist.
envishet Marie de Gournay, filosof och feminist (1565 - 1645) var en riktig motvalls käring. Hon ville gå sin egen väg. Hon ville inte gifta sig utan tyckte att även kvinnor borde ägna sina liv åt läsande och skrivande. Hon beundrade Montaigne, men när de träffades blev de besvikna båda två. Jenny Diski skrev en roman om henne, Till den läsande och skrivande kvinnans försvar.
epidemi Pesten räknas som Albert Camus största roman. Den skildrar hur pesten bryter ut i Oran i Nordafrika och hur olika människor reagerar inför katastrofen. Somliga gör pengar på den, andra reagera med flykt och några ägnar sig åt att hjälpa sina medmänniskor.
estetisk Enligt Ida Trotzig är Japansk blomsterkonst en förening av zenbuddhistisk andlighet och estetik. Hon bodde i Japan och studerade språket, filosofin, teceremonin och blomsterkonst under många år.

Sol, vind och vatten

Miriam och Filip är ett välbeställt svenskt par som köpt sig ett underbart stenhus på Sicilien. Miriam är narkosläkare som ägnar sig åt att forska om hur kronisk smärta påverkar minnet. Filip är en framgångsrik konstnär; mycket tack vare sin målmedvetna hustrus stöd. Dottern Olivia är i ettårsåldern. Miriam oroar sig oavbrutet för att dottern har sömnsvårigheter. Läsaren undrar i sitt stilla sinne vem som har problemen. Det vilar ingen harmoni över den lilla familjen. Föräldrarna är främmande för varandra och för dottern. De börjar också tappa kontakten med omvärlden. Speciellt Miriam. Filips bäste vän, dokumentärfotografen Ashkan och hans flickvän Erika hälsar på. Ashkan ska åka till ön Lampedusa, som ligger flera mil söder om Sicilien och som fått ta emot mängder av flyktingar. Filip beslutar sig för att följa med. Under kvällens middag kommer samtalet in på alla som drunknat i Medelhavet under försöken att nå Lampedusa eller Malta. Samma hav som de fyra vännerna badar i. Miriam säger att hon tycker att samtalet är jobbigt och att hon blir illa berörd. Det är då Ashkan säger det: "Vit melankoli". Det drabbar Miriam hårt. Ashkans ursäkt räcker inte. Orden skaver. Miriam känner sig bedömd och dömd. Men så småningom läser hon boken Ashkan har lagt åt henne: Bilal: på slavrutten till Europa. Lampedusa gör inget intryck på Filip mer än att han under den långa resan känner hur knutar löses och han får nya idéer. Han bestämmer sig också för att Miriam och han ska gå skilda vägar. Ashkan fotograferar på flyktingkyrkogården och intilliggande båtkyrkogård och han är desto mera berörd. Jag har läst boken två gånger. Allra bäst är skildringen av Sicilien och det fantastiska landskapet. Filip framstår som en egotrippad, osympatisk knöl till man. Miriam är en komplicerad natur; intelligent och välutbildad men ändå underligt hjälplös. "Hon är ordlös inför det viktiga i livet." Erika beskrivs som mera robust  och Ashkan får jag inget grepp om alls. Han är Ashkan. Det tycks räcka. De båda paren är verkligen varandras motsatser. Filip vet att Ashkan tycker att han är borgerlig, men det bekymrar honom inte. "Deras lilla liv, den här tillvarons små, små perspektiv", säger Ashkan om sina vänner. Jag tyckte om boken. Och det är Miriam som vinner i längden. Hon får betala ett högt pris för sin naivitet och självsäkerhet. Men jag känner mig inte alldeles säker på hur jag ska tolka slutet på boken. Titeln är inte heller entydig.

Organisationsteori

Barnboksbloggen
anordnar varje vecka Veckans bokbloggsfråga. Vecka 20 är frågan
Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller…

Eftersom mina bokhyllor är ensamma hemma just nu fick jag tänka efter en stund. Första tanken: ungefärlig bokstavsordning efter författarnas efternamn. Men sedan kom jag på att den lilla behändiga bokserien Levande litteratur orange för skönlitteraturen och blått för fackböckerna står samlade på L. Virginia Woolf, av och om på engelska och svenska står samlade. Detsamma gäller Jane Austen, George Eliot och systrarna Brontë. De står i engelska hyllan utan bokstavsordning. Thomas Hardy tar stor plats; många böcker av och många om. Elizabeth George har jag i långa rader engelsk pocket liksom Robert Goddard som jag fortfarande kan få lust att grotta ner mig i. De är så många så de står där de får plats vilket inte alls sammanfaller med var de borde stå. Jag hittar bra i mina hyllor och har ett synminne av var böckerna står i förhållande till varandra även om bokstavsordning och alla andra system är satta ur spel. Litteraturvetenskap och litteraturteori har naturligtvis en egen och framträdande avdelning.
Lyriken har jag fått hyra in i en av makens hyllor. Alldeles intill min läsfåtölj står en hylla med enbart japanskt; skönlitteratur; facklitteratur, resehandledningar och läroböcker. Skulle jag till äventyrs bli med vägg (inte vet jag var den skulle komma ifrån) så skulle jag vilja samla alla läsecirkelböckerna i en egen hylla.  Många års cirklande har resulterat i ett försvarligt bibliotek på senare år även utökat med en dansk avdelning. I dagsläget står cirkelböckerna ovanpå bokhyllorna med ett extra lager liggande böcker överst. 
Så nog finns det en viss metod i galenskapen!

Tematrio - Noveller

Berätta om tre bra noveller/novellsamlingar uppmanar oss LYRAN
i veckans Tematrio - Noveller. 

1. AKTA DIG FÖR ATT FÄRDAS ALLTFÖR FORT 
Tolv noveller av kulturchefen i Hufvudstadsbladet Philip Teir. Många av novellerna handlar om unga män med trassliga eller inga relationer och unga, osäkra pojkar på jakt efter sin identitet. Ingenting är riktigt lyckat, ingen är speciellt lycklig. Allt är ganska vardagligt och grått - men - skildrat med humor och ofta med en oväntad upplösning på slutet. Jag sträckläste.

2. Novellen Sälarna handlar om en systers kärlek till och sorg efter en storasyster som hon älskat mer än hon älskade modern. Berättelsen är återhållsam och reflekterande och utspelar sig under en tågresa. Storasyster har varit lillasysters fasta punkt i tillvaron. Storasyster är snäll och pliktmedveten. Fjorton år skiljer dem åt så en stor del av tiden tillhör de inte samma hushåll. Under resans gång lär man känna hela familjens historia. Storasyster har inte haft det lätt, men klart är att även den yngre systern har sina problem. Novellen igår i Lydia Davis egensinniga novellsamling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare.

3. Kvällens lagar av Mary Yukari Waters född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv. Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis  hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp. Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.

Tomas Tranströmer - priset

En dag i mars 2011 lyssnade jag som så ofta på Dagens dikt och blev väldigt förtjust i  den finska poeten Sirkka Turkka. Då skrev jag SÅ HÄR. Nu har Turkka tilldelats Tranströmer - priset. Priset är på 200 000 kronor och har som ändamål är att belöna ett högtstående författarskap i Tomas Tranströmers anda. 1987 kom Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986. 2015 gav ellerströms förlag ut En hund i strumpbyxor: dikter 1989 -  2013.
Djuren (särskilt hunden) och naturen kommer i första hand hos Sirkka Turkka. Människor har hon inget större behov av. Hon bor i den lilla stuga där hon vuxit upp i skogen i Svartå i Södra Finland. Sitt poetiska uppdrag formulerar hon så här: "Jag kom  för att ge era ögon ljus och oro, nu sjunker jag i sorg som i dimma med djurens vänskap som lampa." I Sirkka Turkkas diktning ryms sorg, vemod, humor och trots. Hennes formuleringar är drqastiska och absurda. Utsattheten hos allt levande utgör tillvarons grundvillkor. Per Wästberg skriver att Turkka söker sig till en känslornas urtid, till en doft av mossa och dyvatten som får en hel del samtida poesi att blekna. På finska finns det tretton diktsamlingar av ST, men endast två är översatta till svenska. Sirkka Turkka har fått ett flertal fina priser, bl. a. Finlandia - priset och Alexis Kivi - priset. Läs Per Wästbergs understreckare HÄR. Det är en bearbetning av det lovtal Wästberg höll vid prisceremonin den 14/5.