Sol, vind och vatten

Miriam och Filip är ett välbeställt svenskt par som köpt sig ett underbart stenhus på Sicilien. Miriam är narkosläkare som ägnar sig åt att forska om hur kronisk smärta påverkar minnet. Filip är en framgångsrik konstnär; mycket tack vare sin målmedvetna hustrus stöd. Dottern Olivia är i ettårsåldern. Miriam oroar sig oavbrutet för att dottern har sömnsvårigheter. Läsaren undrar i sitt stilla sinne vem som har problemen. Det vilar ingen harmoni över den lilla familjen. Föräldrarna är främmande för varandra och för dottern. De börjar också tappa kontakten med omvärlden. Speciellt Miriam. Filips bäste vän, dokumentärfotografen Ashkan och hans flickvän Erika hälsar på. Ashkan ska åka till ön Lampedusa, som ligger flera mil söder om Sicilien och som fått ta emot mängder av flyktingar. Filip beslutar sig för att följa med. Under kvällens middag kommer samtalet in på alla som drunknat i Medelhavet under försöken att nå Lampedusa eller Malta. Samma hav som de fyra vännerna badar i. Miriam säger att hon tycker att samtalet är jobbigt och att hon blir illa berörd. Det är då Ashkan säger det: "Vit melankoli". Det drabbar Miriam hårt. Ashkans ursäkt räcker inte. Orden skaver. Miriam känner sig bedömd och dömd. Men så småningom läser hon boken Ashkan har lagt åt henne: Bilal: på slavrutten till Europa. Lampedusa gör inget intryck på Filip mer än att han under den långa resan känner hur knutar löses och han får nya idéer. Han bestämmer sig också för att Miriam och han ska gå skilda vägar. Ashkan fotograferar på flyktingkyrkogården och intilliggande båtkyrkogård och han är desto mera berörd. Jag har läst boken två gånger. Allra bäst är skildringen av Sicilien och det fantastiska landskapet. Filip framstår som en egotrippad, osympatisk knöl till man. Miriam är en komplicerad natur; intelligent och välutbildad men ändå underligt hjälplös. "Hon är ordlös inför det viktiga i livet." Erika beskrivs som mera robust  och Ashkan får jag inget grepp om alls. Han är Ashkan. Det tycks räcka. De båda paren är verkligen varandras motsatser. Filip vet att Ashkan tycker att han är borgerlig, men det bekymrar honom inte. "Deras lilla liv, den här tillvarons små, små perspektiv", säger Ashkan om sina vänner. Jag tyckte om boken. Och det är Miriam som vinner i längden. Hon får betala ett högt pris för sin naivitet och självsäkerhet. Men jag känner mig inte alldeles säker på hur jag ska tolka slutet på boken. Titeln är inte heller entydig.

Organisationsteori

Barnboksbloggen
anordnar varje vecka Veckans bokbloggsfråga. Vecka 20 är frågan
Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller…

Eftersom mina bokhyllor är ensamma hemma just nu fick jag tänka efter en stund. Första tanken: ungefärlig bokstavsordning efter författarnas efternamn. Men sedan kom jag på att den lilla behändiga bokserien Levande litteratur orange för skönlitteraturen och blått för fackböckerna står samlade på L. Virginia Woolf, av och om på engelska och svenska står samlade. Detsamma gäller Jane Austen, George Eliot och systrarna Brontë. De står i engelska hyllan utan bokstavsordning. Thomas Hardy tar stor plats; många böcker av och många om. Elizabeth George har jag i långa rader engelsk pocket liksom Robert Goddard som jag fortfarande kan få lust att grotta ner mig i. De är så många så de står där de får plats vilket inte alls sammanfaller med var de borde stå. Jag hittar bra i mina hyllor och har ett synminne av var böckerna står i förhållande till varandra även om bokstavsordning och alla andra system är satta ur spel. Litteraturvetenskap och litteraturteori har naturligtvis en egen och framträdande avdelning.
Lyriken har jag fått hyra in i en av makens hyllor. Alldeles intill min läsfåtölj står en hylla med enbart japanskt; skönlitteratur; facklitteratur, resehandledningar och läroböcker. Skulle jag till äventyrs bli med vägg (inte vet jag var den skulle komma ifrån) så skulle jag vilja samla alla läsecirkelböckerna i en egen hylla.  Många års cirklande har resulterat i ett försvarligt bibliotek på senare år även utökat med en dansk avdelning. I dagsläget står cirkelböckerna ovanpå bokhyllorna med ett extra lager liggande böcker överst. 
Så nog finns det en viss metod i galenskapen!

Tematrio - Noveller

Berätta om tre bra noveller/novellsamlingar uppmanar oss LYRAN
i veckans Tematrio - Noveller. 

1. AKTA DIG FÖR ATT FÄRDAS ALLTFÖR FORT 
Tolv noveller av kulturchefen i Hufvudstadsbladet Philip Teir. Många av novellerna handlar om unga män med trassliga eller inga relationer och unga, osäkra pojkar på jakt efter sin identitet. Ingenting är riktigt lyckat, ingen är speciellt lycklig. Allt är ganska vardagligt och grått - men - skildrat med humor och ofta med en oväntad upplösning på slutet. Jag sträckläste.

2. Novellen Sälarna handlar om en systers kärlek till och sorg efter en storasyster som hon älskat mer än hon älskade modern. Berättelsen är återhållsam och reflekterande och utspelar sig under en tågresa. Storasyster har varit lillasysters fasta punkt i tillvaron. Storasyster är snäll och pliktmedveten. Fjorton år skiljer dem åt så en stor del av tiden tillhör de inte samma hushåll. Under resans gång lär man känna hela familjens historia. Storasyster har inte haft det lätt, men klart är att även den yngre systern har sina problem. Novellen igår i Lydia Davis egensinniga novellsamling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare.

3. Kvällens lagar av Mary Yukari Waters född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv. Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis  hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp. Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.

Tomas Tranströmer - priset

En dag i mars 2011 lyssnade jag som så ofta på Dagens dikt och blev väldigt förtjust i  den finska poeten Sirkka Turkka. Då skrev jag SÅ HÄR. Nu har Turkka tilldelats Tranströmer - priset. Priset är på 200 000 kronor och har som ändamål är att belöna ett högtstående författarskap i Tomas Tranströmers anda. 1987 kom Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986. 2015 gav ellerströms förlag ut En hund i strumpbyxor: dikter 1989 -  2013.
Djuren (särskilt hunden) och naturen kommer i första hand hos Sirkka Turkka. Människor har hon inget större behov av. Hon bor i den lilla stuga där hon vuxit upp i skogen i Svartå i Södra Finland. Sitt poetiska uppdrag formulerar hon så här: "Jag kom  för att ge era ögon ljus och oro, nu sjunker jag i sorg som i dimma med djurens vänskap som lampa." I Sirkka Turkkas diktning ryms sorg, vemod, humor och trots. Hennes formuleringar är drqastiska och absurda. Utsattheten hos allt levande utgör tillvarons grundvillkor. Per Wästberg skriver att Turkka söker sig till en känslornas urtid, till en doft av mossa och dyvatten som får en hel del samtida poesi att blekna. På finska finns det tretton diktsamlingar av ST, men endast två är översatta till svenska. Sirkka Turkka har fått ett flertal fina priser, bl. a. Finlandia - priset och Alexis Kivi - priset. Läs Per Wästbergs understreckare HÄR. Det är en bearbetning av det lovtal Wästberg höll vid prisceremonin den 14/5.

En smakebit søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

" Han pratade om att det hade dött fyratusen personer i Medelhavet förra året men att dödssiffran antagligen skulle bli ännu högre i år. De dog medan de försökte ta sig över Gibraltar sund eller landstiga på Lampedusa eller Malta eller när de försökte korsa Adriatiska havet och Egeiska havet. Ashkan släppte inte taget om samtalet, det var hans samtal. Han ägde kvällen. Filip hakade på. Han sa att han ville följa med till Ön, till förvaret. Erika svarade att han gärna kunde ta hennes plats och att hon kunde stanna kvar i huset. - -- När Ashkan talade om det paradoxala att de tidigare under dagen badat i samma hav, sa Miriam att samtalet gjorde henne nedstämd. - Allt det här är jobbigt att höra, jag blir så fruktansvärt illa berörd, hade hon sagt. Och det var då han yttrade orden hon inte kunde släppa: "Vit melankoli. "  --- Du är ett lysande exempel på vit melankoli. - Va? - Vit melankoli är när vita personer får höra talas om de orättvisor som sker i världen till följd av våra olika hudfärger  och reagerar med att känna sig ledsna och nedstämda över att en mer okomplicerad tid är förbi."
Från sidan 68 och 69 i De fördrivna av Negar Naseh.
Fler smakebitar HÄR

Mormorsutbildning, påbyggnadskurs

Lin Hallberg har alltid varit intresserad av att skriva. I tioårsåldern började hon dessutom rida och fick snart en egen häst. Den fick hon ta hand om helt på egen hand såväl praktiskt som ekonomiskt. Alla älskar Sigge är första delen i en serie om den lilla shetlandsponnyn Sigge. Det ser ut att vara arton delar i serien om Elina och Sigge. Del ett kom ut redan 2004. Äldsta barnbarnet har tagit ett stort kliv vad det gäller läsning. Yngsten hänger förstås på. Margareta Nordqvist har illustrerat. 
Vinter i diket av Anna Fogelberg utgiven på förlaget Bogaloffen; illustrerad av Katarina Berlin Thorell. Det är en fortsättning på Tisdagarna i diket. nu har bogalofferna probelm med julen. Pepparkakorna vill sig inte. Mormor har bjudit in en tomte som kanske inte ens är riktig...
Mormor gläds åt det livslånga lärandet.

Bokbloggsjerka 13 - 16 maj

Annikas bokbloggsjerka 13 - 16 maj:

Veckans fråga kommer från Siri :
Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst? Äntligen kom jag på det!