Tomas Tranströmer - priset

En dag i mars 2011 lyssnade jag som så ofta på Dagens dikt och blev väldigt förtjust i  den finska poeten Sirkka Turkka. Då skrev jag SÅ HÄR. Nu har Turkka tilldelats Tranströmer - priset. Priset är på 200 000 kronor och har som ändamål är att belöna ett högtstående författarskap i Tomas Tranströmers anda. 1987 kom Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986. 2015 gav ellerströms förlag ut En hund i strumpbyxor: dikter 1989 -  2013.
Djuren (särskilt hunden) och naturen kommer i första hand hos Sirkka Turkka. Människor har hon inget större behov av. Hon bor i den lilla stuga där hon vuxit upp i skogen i Svartå i Södra Finland. Sitt poetiska uppdrag formulerar hon så här: "Jag kom  för att ge era ögon ljus och oro, nu sjunker jag i sorg som i dimma med djurens vänskap som lampa." I Sirkka Turkkas diktning ryms sorg, vemod, humor och trots. Hennes formuleringar är drqastiska och absurda. Utsattheten hos allt levande utgör tillvarons grundvillkor. Per Wästberg skriver att Turkka söker sig till en känslornas urtid, till en doft av mossa och dyvatten som får en hel del samtida poesi att blekna. På finska finns det tretton diktsamlingar av ST, men endast två är översatta till svenska. Sirkka Turkka har fått ett flertal fina priser, bl. a. Finlandia - priset och Alexis Kivi - priset. Läs Per Wästbergs understreckare HÄR. Det är en bearbetning av det lovtal Wästberg höll vid prisceremonin den 14/5.

En smakebit søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

" Han pratade om att det hade dött fyratusen personer i Medelhavet förra året men att dödssiffran antagligen skulle bli ännu högre i år. De dog medan de försökte ta sig över Gibraltar sund eller landstiga på Lampedusa eller Malta eller när de försökte korsa Adriatiska havet och Egeiska havet. Ashkan släppte inte taget om samtalet, det var hans samtal. Han ägde kvällen. Filip hakade på. Han sa att han ville följa med till Ön, till förvaret. Erika svarade att han gärna kunde ta hennes plats och att hon kunde stanna kvar i huset. - -- När Ashkan talade om det paradoxala att de tidigare under dagen badat i samma hav, sa Miriam att samtalet gjorde henne nedstämd. - Allt det här är jobbigt att höra, jag blir så fruktansvärt illa berörd, hade hon sagt. Och det var då han yttrade orden hon inte kunde släppa: "Vit melankoli. "  --- Du är ett lysande exempel på vit melankoli. - Va? - Vit melankoli är när vita personer får höra talas om de orättvisor som sker i världen till följd av våra olika hudfärger  och reagerar med att känna sig ledsna och nedstämda över att en mer okomplicerad tid är förbi."
Från sidan 68 och 69 i De fördrivna av Negar Naseh.
Fler smakebitar HÄR

Mormorsutbildning, påbyggnadskurs

Lin Hallberg har alltid varit intresserad av att skriva. I tioårsåldern började hon dessutom rida och fick snart en egen häst. Den fick hon ta hand om helt på egen hand såväl praktiskt som ekonomiskt. Alla älskar Sigge är första delen i en serie om den lilla shetlandsponnyn Sigge. Det ser ut att vara arton delar i serien om Elina och Sigge. Del ett kom ut redan 2004. Äldsta barnbarnet har tagit ett stort kliv vad det gäller läsning. Yngsten hänger förstås på. Margareta Nordqvist har illustrerat. 
Vinter i diket av Anna Fogelberg utgiven på förlaget Bogaloffen; illustrerad av Katarina Berlin Thorell. Det är en fortsättning på Tisdagarna i diket. nu har bogalofferna probelm med julen. Pepparkakorna vill sig inte. Mormor har bjudit in en tomte som kanske inte ens är riktig...
Mormor gläds åt det livslånga lärandet.

Bokbloggsjerka 13 - 16 maj

Annikas bokbloggsjerka 13 - 16 maj:

Veckans fråga kommer från Siri :
Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst? Äntligen kom jag på det!

 

Bra val!

Svenska Akademiens pressinformation tillkännager att till ny ledamot på stol nummer 13 efter författaren och översättaren Gunnel Vallquist har Svenska Akademien utsett författaren och dramatikern 
Sara Stridsberg. Hon kommer att ta sitt inträde vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december i år.
Sara Stridsberg är född 1972 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade med Happy Sally 2004 och fick sedan sitt genombrott, även internationellt, med romanen Drömfakulteten 2006, vilken följdes av ytterligare en framgång med Darling River 2010. Som dramatiker har Sara Stridsberg främst samarbetat med Dramaten. Detta arbete inleddes 2006 med den uppmärksammade pjäsen Valerie Solanas ska bli president i Amerika och fortsatte med Medealand 2009 och Dissekering av ett snöfall 2012.
Sara Stridsberg gav 2014 ut den prisade Beckomberga. Ode till en familj, som även fick dramatisk form hösten 2015.

Veckans ord på D

enligt O: Fjärde veckan och fjärde bokstaven. Veckans ord börjar på D. Din uppgift är nu att associera dem med böcker och/eller författare. Fem titlar/författare om du vill eller så kopplar du flera ord till samma verk eller person. Den finns inga krav på att namn eller verk börjar på någon speciell bokstav och inte heller något krav på att det är kvinnor som skrivit böckerna eller är huvudpersoner i dem.
Veckans ord är:

dagbok James Rebanks, Fårbondens dagbok:ett liv på den engelska landsbygden har jag aktuell just nu. Ska hämta på bibl.
debut professor Ebba Witt - Brattström debuterade nyligen som skönlitterär författare med den mycket omdiskuterade Århundradets kärlekskrig

disciplin betyder för mig min japanska lärobok som jag har lovat mig själv att läsa i varje dag denna sommar. Fun, ja; easy no!

djur Hästar, män och andra djur av Nina Lekander gjorde mig glatt överraskad när jag läste den för några år sedan. Hon tar bland mycket annat upp djurens rätt och frågar sig om vi egentligen har rätt att ha husdjur. Till exempel
död Du död, var är din seger, du död, var är din udd, tänker jag. Det står att läsa i Paulus första brev till korinthierna kapitel 15 verserna 55 - 57.

Minnesfragment

I Det förlorade landskapet av Joyce Carol Oates. En författares uppväxt möter vi en Oates som är lite skeptisk till de egna minnena. Hennes memoar består av en rad essäer som tidigare publicerats på annat håll. Jag blev mycket förtjust i barndomsskildringen på landet med mamma, pappa, morfar och mormor. Att det fanns en rad familjehemligheter var något som Joyce Carol Oates endast kunde ana sig till. En talade inte om sådant. Inte om känslor heller, förresten. Skolan gick som en dans och flickan Joyce Carol älskade att gå dit. När ingen ser det ger hon sina små dikthäften åt fröken. Sedan följer högre studier i Syracuse och Madison. Hon fastnar tidigt för Alice i underlandet och sedan följer Edgar Allan Poe. Herman Melville fascinerar henne. Hela tiden berättar hon om sin läsning av andra författare. Hon skriver så mycket hon hinner. Joyce Carol Oates är blyg och har svårigheter att anpassa sig till livet vid ett universitet. Hon får sömnproblem; hjärnan går på högvarv och kan inte lugnas ner. Dessutom skenar hennes hjärta; s. k. takykardi. Joyce Carol Oates gillar att springa för sin ämnesomsättning, säger hon. Hon avskyr att flanera. I alla fall så blir hon störtkär i en äldre man på 29 år som delar hennes intressen. Det är Raymond Smith som hon sedan är gift med i 45 år. De bor en tid i Detroit, en kriminell, kolossalt motoriserad stad som fascinerar henne mycket för livet och pulsen. "Man ska aldrig underskatta kraften i en plats, säger Joyce Carol Oates. Här trivs hon. Åtminstone till upploppen 1976. Princeton är en ju van att förknippa Joyce Carol Oates med och det är här de hamnar sedan. Raymond Smith skildras i Änkans bok. I Dödgrävarens dotter skriver hon fram sin judiska farmors, Blanche Morgensterns liv. Joyce Carol Oates ger "nycklar" hela tiden. Hon älskar sina föräldrar väldigt mycket och hon blir skakad när hon förstår hur hennes mor, Carolina Oates, i hela sitt liv grubblat över varför hennes mor lämnade bort henne som liten. Joyce Carol Oates bror Robin nämns ibland. Den gravt autistiska systern, arton år yngre än, Joyce Carol hamnar slutligen på ett hem eftersom hon blivit alltför våldsam att vårda hemma.  Eftersom jag gillar Joyce Carol Oates gillar jag även den här boken. Men allra fräschast är den barndomsdelen. Joyce Carol Oates bildningsgång är intressant. Rörande är beskrivningen av hur hon efter makens död gör sig ett bo i sin säng där moderns vackra lapptäcke, gjort med kärlek och omsorg, tröstar. Är en det minsta intresserad av JCO tycker jag att den här boken tillför något.