En smakebit på søndag

Ännu en vecka har gått. Återigen är det dags för en smakebit på søndag, läsutmaningen som handhas av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi delger varandra smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Mor är liten till växten och når mig bara till bröstet. Hennes långvariga sorg efter Fars död har fått hennes kropp att torka ut. När jag berättar för henne om mina känslor för Manchuriet blir hon alldeles blek. "Mor, förlåt mig, men det är dags att din son fullbordar sin plikt som soldat." Utan ett ord går hon in på sitt rum. Hela kvällen kastar hennes profil sin bedrövade skugga på skärmväggen av vitt papper. Hon ber. Denna morgon har den första snön fallit i Tokyo. Jag lägger händerna platt på tatamin och faller på knä framför förfädernas altare. När jag reser mig möter min blick porträttet av min vördade Far. Han ler mot mig. Rummet uppfylls av hans ande. Måtte jag ta med en del av honom till Kina."
Från sidan 7 i Spelerskan av Shan Sa.
För tredje gången på kort tid läser jag om den japanska ockupationen av Manchuriet och kinesisk - japanska kriget. Först i Den smala vägen mot norr av Richard Flanagan och sedan i Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Fler smakebitar HÄR

Sibirien

Efter att ha läst romanen Natt för gott av Jenny Erpenbeck blev jag nyfiken på hennes noveller. Lyckligtvis hade jag med mig hennes novellsamling Smäck när jag åkte tåg i torsdags. Och det blev tid för läsning i väntan på försenade och/eller inställda tåg. Jag hann läsa ett flertal noveller. Och jag kände igen Jenny Erpenbeck och hennes koncentrerade och skarpt utmejslade språk. Smäck innehåller tio noveller med kvinnor som huvudpersoner. Hela den lilla boken omfattar 100 sidor. En av novellerna, Sibirien, handlar om en kvinna som kommer hem efter att i många år suttit i fångenskap i Sibirien. Då upptäcker hon att en annan kvinna tagit hennes plats i hemmet och hon blir en rasande, hämndlysten furie. Kvinnans son berättar historien för sonsonen, vars farfar alltså är den omstridde mannen. Männen i novellen är bakgrundsfigurer. Farmor är vild och vacker medan farfars nya väninna kallas skuggmorellen. Hon ser inget ut och kan inte laga mat, men det förefaller ändå som hon fortsätter att utöva sin lockelse på farfar. Den här novellen passar på plats nr 22. Läs en novell med något kallt i titeln i Ugglan & Bokens novelltävling.

Bokbloggsjerka 1 - 4 april

Annikas BOKBLOGGSJERKA 1 - 4 april:
Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!
1. MOLL FLANDERS, skriven  av Daniel Defoe 1722. Moll Flanders födes i fägelset Newgate. Hennes mor ger sig iväg till Australien och Moll påbörjar sitt äventyrliga liv som ganska godtrogen och naiv. Men det får hon betala ett högt pris för och hon blir så småningom ganska förslagen. Romanen kom förra året i läcker ny svensk upplaga. Jag blev överraskas av hur bra den är!
2. DEN ELDRÖDA BOKSTAVEN av Nathaniel Hawthorne berättar om den skam en flicka som födde ett utomäktenskapligt barn kände och om omgivningens hjärtlösa fördömanden. Den har kallats för den första psykologiska romanen. Henry James beundrade Hawthorne.

3. RÖTT OCH SVART av Stendhal. Huvudpersonen Julien Sorel är en ärelysten ung man som tänker stort och klättrar med hjälp av kvinnor. Det är också en kvinna som får honom på fall. Julien Sorel har mycket gemensamt med sin upphovsman. Ett faktiskt rättsfall; kampen mellan statsmakten (rött) och prästerskapet (svart) är genomgående teman. Romanen kom ut 1830. Jag läste den för några år sedan och blev alldeles överväldigad!

Kvinnoalfabetet bokstaven Å

enligt O:

Idag är det bokstaven Å som står i centrum och frågorna är följande:

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Å?

Åsa Moberg. Jag har inte gillat allt hon skrivit men definitivt Simone och jag och Hon var ingen Florence Nightingale.

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar?

Berit Ås, norsk politiker och professor i socialpsykologi. Hon är mest känd för de fem härskarteknikerna som hon identifierade genom sina möten med den manliga hegemonien i det norska storinget och i olika kommunstyrelser.

Förbannad är jag ganska ofta är titeln på en samtalsbok mellan Berit Ås och journalisten Ami Lönnroth

Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Å i titeln vill du lyfta fram?

Århundradets kärlekskrig och Å alla kära systrar av Ebba Witt - Brattström. Den senare handlar om författarens 70 - tal, när hon bl. a. gick med i Grupp 8.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Gallie Åkerhielm, författare och översättare, 1907 - 1968, upphovsman till de nio böckerna om Anna - Lena och årsböckerna om katten Trisse.  Hennes namn har alltid funnits i mitt medvetande av ingen anledning alls. Dessutom har hon översatt de gamla böckerna om Angelique av paret Golon!

Kärleken kommer, kärleken går

Så mycken kärlek och så stor sorg! Århundradets kärlekskrig kommer mig att tänka alldeles särskilt på Strindberg och Märta Tikkanen; i den ordningen. Boken är ju också dedicerad till dem. Väldigt omtänksamt av författaren Ebba Witt - Brattström att ge läsaren en förteckning över alla andra litterära referenser som hennes text är tryfferad av. Jag har läst "hon" och "han" och hela tiden försökt att i görligaste mån hålla både författaren och Horace Engdahl utanför. Det rör sig om en versroman; En punktroman är undertiteln. Jag tycker som vanligt mycket om Ebba Witt - Brattströms formuleringskonst och jag tycker att hon lyckas ge plats och röst åt "han" också. Det tycks röra sig om lång och varaktig söndring med inslag av försök till försoning. Att parterna har olika världsbilder  är uppenbart, men det finns ändå mycket gemensamt; inte minst barn. Naturligtvis är mannens kvinnosyn djupt störande om det nu är så att han verkligen tycker att kvinnor är det andra könet och mest lämpade att passa upp. Ebba Witt - Brattström väjer inte för det sjaskiga och låga i det här kärlekskriget. Kärlekskrig är aldrig några vackra historier. De lockar fram det allra sämsta i kontrahenterna. Men ganska ofta lyser det av reminiscenser från den tiden då "hon" och "han" var stormande förälskade, beundrade varandra och skulle erövra världen tillsammans. Jag tycker mig ha läst en sorgesång och inte en rasande text om hat och hämnd.

Kaosutmaning 2016

Natt för gott

Jenny Erbenbecks roman Natt för gott tillkom i sorgearbetet efter moderns död.  Människor som dör förändrar sina personligheter. De blir någon annan och deras tillhörigheter förlorar i betydelse; glasögon, skor mm. Natt för gott handlar om fem möjliga liv i fem böcker som binds samman genom avsnitt som kallas Intermezzo. I första boken dör ett spädbarn i Galizien 1902, kanske delvis på grund av föräldrarnas handfallenhet. I nästa bok möter vi den unga flickan som räddats till livet bara för att dö  redan som 17 - åring i Wien strax efter första världskriget. I tredje boken har vi förflyttats till Moskva. Kvinnan som är huvudperson är 35 år och kommunist

liksom mannen. Den här boken upplevde jag som lätt absurd. Hon är en partikamrat som blivit förrådd och hur hon än betedde sig kunde det tolkas till hennes nackdel. Vem som ville kunde tolka hennes livsberättelse precis hur som helst. Eller inte alls. Allt är slumpartat och helt absurt. Hon blir så småningom avrättad. I bok fyra är vi i Berlin. Kvinnan i den här berättelsen är uppburen författare. Kanske har hon lånat drag av Jenny Erpenbecks mormor Hedda Zinner som var författare, född i Galizien 1902, och som bodde i Moskva och dog i Berlin. Kvinnan i bok fem är 90 år och dör på ett vårdhem i Tyskland. Fyra gången blir det lilla barnet som dör i bok ett återuppväckt; fem gånger dör det. Jenny Erpenbecks bok skildrar europeisk 1900 - talshistoria på samma gång som den berättar fem olika levnadsöden. Det är skickligt gjort. Varje mening är så laddad med betydelse att boken trots sitt omfattande innehåll ändå inte omfattar mera än 270 sidor. Jag blir nyfiken på Jenny Erpenbecks övriga författarskap; Det gamla barnet, Hemsökelse, Ordbok och novellsamlingen Smäck

Japansk mat på svenska

– Jag har lärt mig att göra sushi i Sverige, säger Moé Takemura. Mina svenska kompisar ville att vi skulle göra det tillsammans hemma. Jag hade aldrig gjort sushi i Japan. Sushi gör man inte hemma. Moé kommer från Japan. Nu bor hon i Malmö och jobbar i Älmhult på IKEA. Hon har alltid varit intresserad av skandinavisk design och för några år sen studerade hon industridesign på universitetet i Lund som utbytesstudent. Som examensarbete gjorde hon en kokbok – Japansk mat på svenska. Som ett svar på de svenska kompisarnas frågor. Moé berättade om japansk husmanskost och den japanska matkulturen i Meny. Och lagar också en typisk middag. – Det kallas ichiju san-sai, en soppa och tre rätter, berättar Moé. Japansk husmanskost är som ett smörgåsbord med olika rätter. En rätt med ett protein – kött, fisk eller t ex tofu – och några vegetariska rätter. Dessutom ris på något vis och en soppa. Japansk mat – både snabbmat och fin restaurangmat – blir allt populärare i västvärlden. Men samtidigt, berättar Moé, så tar man i Japan alltmer efter den västerländska matkulturen. Så mycket att man numera t ex äter mindre sjögräs. Ramen, nudlar i buljong, är den senaste trenden från Japan som börjar sprida sig i Sverige. Det är inte heller något man gör hemma i Japan. Meny besöker ett svenskt ramenställe för att se hur de tillverkas och höra om japanska ramentraditioner. Dessutom får vi veta vilken gatumat som är populär i Japan.