Ungerskt mästerverk

1924 kom den ungerske författaren Dezsö Kosztolánys bok Lärkan ut.
I en liten ungersk stad bor Antonia och Akos Vajkay med sin dotter Lärkan. Föräldrarna är 57 och 59 år och Lärkan är 35. Hon är ful och ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan. De lever ett enformigt, stillsamt liv lite vid sidan av de andra människorna i staden. Året är 1899. Man talar om Dreyfusaffären och går till stationen för att se på folk som reser och anländer. Så händer det sig att Lärkan ska åka och hälsa på släktingar på slätten. Stort elände! Hur ska de klara sig utan varandra i en hel vecka? När Lärkan gett sig iväg går föräldrarna ut och äter, de går på teater, Antonia hälsar på väninnor och Akos träffar pantrarna, ett sällskap gamla pojkar, som träffas, spelar kort, äter , dricker och hittar på dumheter frampå småtimmarna. Akos får egentligen inte dricka och röka cigarrer för sin läkare, men det gör han nu. Antonia köper en krokodilskinnsväska till teaterbesöket. Kort sagt: De roar sig kungligt. När Lärkan är på väg hem städar föräldrarna undan alla spår av sina utsvävningar och gör sig beredda att återta sina roller. Lärkan har en duva i en bur med sig hem. Hon har tillbringat tiden på landet med att längta hem. Nu ska hon ta itu med matlagningen så att föräldrarna slipper gå ut och äta. Här ligger mycket under ytan som aldrig blir uttalat. Författaren är en god psykolog och han är duktig på metaforer. Han beskriver ofta omsorgsfullt hur människor ser ut och då är han brutalt uppriktig. Det som ofta beskrivs väldigt ingående är också måltiderna. Akos beställer till exempel i sitt lössläppta tillstånd gulaschsoppa som sugs upp till minsta droppen med bröd. Efter det blir det kalvbringa och vaniljnudlar. Allt sköljs ner med öl och måltiden avrundas med emmenthaler och ett par äpplen.
Med förord av Péter Ezterházy
Översättning: Maria Ortman
Bokförlaget perenn

Tematrio - facklitteratur

I veckans tematrio efterfrågar Lyran vad vi läser för fackböcker. Det får gärna anknyta till den "professionella sfären". Om ni inte läser så mycket jobbrelaterat kanske ni har andra favoriter att berätta om.

1. Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag läste, retade upp mig i vissa lägen och höll med i andra. Men jag roade mig kungligt hela tiden. 2017 kommer en ny bok av HB. Varför läsa och hur är titeln.
2. Fredrika Bremer av Carina Burman. Författarbiografier är otroligt intressanta. Utöver fakta om huvudpersonen får man ofta ganska mycket av kulturhistoria och hur man tänkte under den aktuella tiden och vilka som rörde sig i vilka kretsar. Carina Burman biografi om Fredrika Bremer är ett strålande exempel på en givande biografi.
3. Så gör jag. Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Boken handlar om att skriva, men den kan också var till stor glädje för en läsare.Bodil Malmsten har många resoluta råd och anvisningar att dela med sig av. Hör här: "Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt! Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera." Ovärderligt att veta för dem som skriver. Och läser.

Matiné!

IMDb:"Svensk långfilm från 1946. Storbonden Germund planerar bröllop för sin dotter med Mats på Eliasgården och allt verkar gå enligt planerna. Men Marit träffar spelmannen Jon, en oäkting som förtrollar ungdomen med sin fiol." 
Efter en roman av Margit Söderholm 1943. 
I rollerna bl. a. Mai Zetterling, Alf Kjellin, Ulf Palme, Inga Landgré och Hilda Borgström
Matiné i SVT1 kl 14.00 idag. Inga vilda hästar kan hindra mig från att ta plats framför TV:n. Ska bara göra en äppelpaj först.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi läser just för tillfället. Enda regeln: No spoilers! HÄR finns alla smakebitarna.

"De gick genom poppelallén, den enda asfalterade gatan i Sárzeg, som ledde direkt till stationen, gick som de brukade på sin dagliga promenad: Lärkan i mitten, modern till höger, fadern till vänster. ---
Ákos Vajkay pratade inte utan lunkade tyst. Han såg på sin dotter. Hon var klädd i en enorm hatt med urmodiga mörkgröna fjädrar och en tunn klänning, och för att skydda sig mot hettan hade hon fällt upp sitt rosa parasoll som silade ett skarpt ljus över hennes ansikte. Lärkan var en bra flicka, en mycket bra flicka, det var vad Ákos sa både till sig själv och andra. --- Han hade aldrig förstått sig på kvinnor men han kände tydligt att hans dotter var ful. Nu var hon inte bara ful utan vissnad, gammal, en riktig ungmö. Det var först i det rosiga skenet från parasollet detta blev uppenbart. Som en larv under en rosenbuske, tänkte han. Han travade på i sin musgrå kostym..."
Från sidorna 22 och 23 i Lärkan av Dezsö Kosztolányi

Att lämna och att hämta

Cilla Naumann, journalist och författare född 1960, har alltid vetat att om hon skulle skriva något självbiografiskt så skulle det handla om adoptionen av tre barn, två pojkar och en flicka, från Colombia. I Bära barnet hem följer vi henne och äldste sonen Adam på en resa till Bogotá. Adam ska träffa sin biologiska mor, Magda, och författaren ska möta kvinnan hon tycker sig stå i skuld till. Naturligtvis fruktar hon mötet. I Sverige har hon sin åldriga mor, som börjar förlora kontakten med verkligheten. Författaren har blivit mamma till sin mamma. I en parallell berättelse möter vi den föräldralösa Ana som lämnats i en grön filt på trappan till ett kloster. Nunnorna tog hand om henne tills hon vid arton års ålder skickades till en hushållsskola. Därefter har hon arbetat som hemhjälp. När vi träffar på henne arbetar hon i en rik familj med tre barn, alla flickor. Nu väntar man en son. Ana längtar till barnets födelse. Mateo, som barnet kommer att heta, blir så gott som Anas eget barn. Modern lämnar honom tidigt ifrån sig och börjar förvärvsarbeta. Visserligen med utpumpad bröstmjölk i kylskåpet och tusen föreskrifter, men den kroppsliga närheten till modern lämnas därhän. Förlusten är moderns. Ana ger Mateo allt; sin tid, sin kärlek, sin uppmärksamhet och sin närhet. Ana grubblar mycket över sitt ursprung. Författaren undrar över sitt. Hon upptäcker att mycket slarviga anteckningar har förts vid hennes brådstörtade födsel. Vad vägde hon? Hur lång var hon? Var föddes hon? I Enskede eller Varberg? Cilla Naumanns roman utforskar begreppet moderskap och väcker många tankar. Och ett är säkert. Författaren är så mån om sina barn som någonsin en biologisk mor. Bokens vackra och kongeniala omslag är en detalj av Karin Broos (Alma Löv Museum) målning Tjärn.

Karin Broos: Tjärn. Bilden är lånad

Boken om Boken

Vem annan än Niklas Rådström skulle komma på idén att skriva en roman om Bibeln? Möjligen Björn Ranelid. Men nu var det Rådström som gjorde det. I tio års tid har han hållit på med research och egentligen började det med att han skrev för scenen. Men så är han ju professor i berättande för scen, film och media. Resultatet blev en scenföreställning och romanen Boken. Inte är det en vanlig roman, precis. Första delen följer Gamla Testamantet ganska tätt och kronologiskt och känns som en repetition mera vardagligt skriven. Rådström berättar  på sitt eget sätt och låter en man - Gud? - skriva fram skapelsen, änglarna och människorna. Han blir bekymrad när hans skapelse tar över och vill bestämma själv. Vi möter en självkritisk Gud som blir alltmer ensam i Paradisets lustgård. I vissa lägen låter Rådström kvinnan säga mannens repliker. När vi kommer till andra delen hejdas man som läsare av att det blir en annan stil på texten. Kronologin är totalt uppbruten och Gamla och Nya Testamentets olika delar blandas friskt. Och äntligen får man en förklaring till vilka som döljer sig bakom den allmänna beteckningen Kvinnan och Mannen. Dessa två smög sig ombord på Noaks ark och har sedan framlevt sina liv som flyktingar. Man vill gärna att deras kärlekshistoria ska få ett lyckligt slut efter alla år av flykt, fångenskap, svält och umbäranden. Under en tid blir de dessutom åtskilda och lever på hoppet om ett återseende. Niklas Rådströms text är mycket poetisk. Humor saknas inte heller. Rådströms metaforer är slående och berättelsen sjuder av liv. Ofta tänker man att mycket äger sin aktualitet i dagens samhälle. Kanske ska man också se Boken som Rådströms utforskande av sin egen tro och sitt författarskap. Boken är ingen gapa-och-svälj-bok. Den kräver lite av sin läsare. Riktigt givande blir det om man har Bibeln som bredvidläsning.

Kvinnoalfabetet bokstaven C

I Kvinnoalfabetet har vi nu kommit fram till bokstaven C
Fyra frågor ska besvaras enligt O

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på C?

En av mina favoritförfattare är  Carola Hansson. Under hösten kommer romanen Masja, som är den sista delen i en trilogi om familjen Tolstoj. Andrej, en av Tolstojs söner, är huvudperson i första delen; sonsonen Ilja i del två Med ett namn som mitt. En av döttrarna hette Masja. Har även läst andra romaner av Carola Hansson som jag tyckt mycket om, bl. a. för hennes vackra språk.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på C vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?  

Cate Blanchett, född i Melbourne 1969, är en mycket duktig skådespelare som vi har sett i en massa filmer, som till exempel Elizabeth - the golden Age, Charlotte Gray, Sagan om ringen 1 - 3, Sjöfartsnytt och Blue Jasmine. 

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C, som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka.

Cecilia Uddén, född 1960 i Stockholm; journalist utrikeskorrespondent och programledare som det då och då stormat kring. Jag tänker på henne som korrespondent i Mellanöstern. Numera är hon stationerad i Kairo. Jag brukar lyssna på hennes utmärkta rapporter från de oroliga områden hon bevakar.

4. Lyft fram ett kulturellt verk på C (eller som i alla fall innehåller ett ord på C). Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Clarissa, BBC - film som baseras på Samuel Richardsons brevroman Clarissa or the History of a young Lady från 1748. Clarissa är vacker, dygdig och rik. Mr Lovelace är en notorisk och skrupelfri förförare som gör livet svårt för Clarissa och hon går ett tragiskt öde till mötes. Saskia Wickman spelar Clarissa och Sean Bean  Lovelace