söndag 2 augusti 2015

Moa med flera

Moa i brev och bilder är ett urval brev, brevsvar och unika bilder i urval av Glann Boman, utgivet på förlaget Askild & Kärnekull 1978. Jag måste säga att det är inga dåliga brevkamrater hon har, Moa Martinson. Vad sägs om Karl Gerhard, Martin Andersen Nexö, Lars Ulvenstam, Halldór Laxness, Prins Vilhelm, Alice Lyttkens, Mika Waltari och  Tage Erlander för att nämna några? Marika Stiernstedt och Moa Martinson kände sig som systrar. Den systerliga gemenskapen tål meningsskiljaktigheter.  MS läxar upp MM för hennes dumma politiska åsikter. MM är ju så klok annars, tycker hon! "Du inbillar dig att du måste vara så fasligt proletär", skriver hon. Efter det får MS en skarp reprimand av MM för att hon kallat henne borgerlig. Moa Martinson ber ofta Marika Stiernstedt om råd i klädfrågor och denna gillar att bli tillfrågad. Många av svarsbreven visar att Moa Martinson var en fantastisk brevskrivare. Lars Ulvenstams brev till Moa M finns det inget svar på. 1950 kom Lars Ulvenstams bok om Harry Martinson ut. Moa Martinson tyckte att hon blivit förfördelad i den. Lars Ulvenstam ber om ett möte på Operakällaren, han söker henne på hennes hotell, men Moa Martinson tvärvägrar. Prins Wilhelm är högaktningsfull i breven som han undertecknar med Pewe. 1959 talade Moa Martinson i S:t Olai Kyrka i Norrköping vid aftongudstjänsten söndagen den 8 februari. Den texten finns också med i boken under rubriken Moas Predikan. Allra sist i boken kommer Moas föredrag om kärleken. Visst är det bra med barnkrubbor så kvinnor kan komma ut och förvärvsarbeta. Men barnkrubborna skulle också möjliggöra egentid för föräldrarna att odla sin relation. Inget schabbel i kärleken. Kärleken "får en diffus hotfull karaktär genom otrohet". Så tyckte Moa Martinson.

lördag 1 augusti 2015

De små Knösarna

Thekla Knös (1815 - 1880), översättare och författare, verksam vid samma tid som Uppsala - romantikerna, Atterbom, Geijer, Almqvist och Gunnar Vennerberg. Hon behärskade engelska, tyska, franska och italienska och översatte bl. a. Det är en ros utsprungen och skrev en versdikt med Frithiofs saga som förebild. Hon förblev ogift trots att det inte saknades frierier. Kärleksdikterna riktar sig ofta till kvinnor och de andra  handlar om vardagliga ting i stillsam opposition mot den romantiska skolan. Med anledning av hennes 200 - årsjubileum ger Ellerströms förlag ut en liten diktsamling Ljud befriad min röst! Thekla Knös är för övrigt den enda kvinnan som vunnit  Svenska Akademiens stora pris för sin poesi. Det fick hon för verseposet Ragnar Lodbrok. Hon bodde tillsammans med sin mor och de båda damerna, "de små Knösarna eller ibland "de små Theklorna" som de kallade sig bedrev en anspråkslös litterär salong. Vid moderns död blev Thekla Knös deprimerad och blev intagen på hospitalet i Växjö där hon avled 1880. Läs mer i dagens Under strecket av Katarina Båth, doktorand i litteraturvetenskap. Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, har skrivit en avhandling om Thekla Knös med titeln Konsten att förgylla vardagen: Thekla Knös och romantikens Uppsala, Nya Doxa 1993.

Vid sömmen

Ack! sitter jag ensam vid sömmen 
Strax tankarne flyga så vidt;
Och bilder jag ser, som i drömmen 
Mig locka så fagert och blidt 

Min penna jag tar, att dem teckna
Ur sykorgens gömma - geschvind!
Man kommer - ack! drömmarne blekna
Och rodnaden höljer min kind.

Tack, söm, som så vänligt har gifvit
Din slöja åt verserna små!
Af dem, när de fullväxta blifvit,
Skall sedan ett mönster du få.

Men - trösta mig! - åter du hvilar,
Ej kragen är färdigsydd än;
nu pennan från papperet ilar,
Förlåt! jag är flitig igen.

Texten kommer från Projekt Runeberg







fredag 31 juli 2015

Fågelholk

Nu har jag läst en av de två romaner jag planerat att ägna veckan åt. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog just slut. Tack och lov, säger jag. Det ska bli rena semestern att läsa slutet av Idioten. Jag förstod mig inte alls på Gaiman. Början tyckte jag mycket om och enstaka kortare stycken här och där, men som helhet: nej! Så besviken jag blev efter alla dessa lovord jag läst på hur många bloggar som helst!  Mina förväntningar var skyhöga. Den poetiska titeln tilltalade mig också. Välskrivet och välöversatt (Kristoffer Leandoer), ja. Och visst får man ångest för den lille pojken hela tiden. Men vad är det för ena föräldrar han har? Mamman är frånvarande och pappan är en elak figur. Häxan Damerna Hempstocks mäktiga treenighet ter sig både som oövervinnerlig och sårbar. Observera att jag inte har något emot myter, sagor och magisk realism i allmänhet! Men jag erinrar mig att jag aldrig lyckats läsa Alice i Underlandet heller...

                      

torsdag 30 juli 2015

Klassiker som TV-teater

Lånad bild







Nyligen kunde man se en absolut fantastisk rysk dramatisering i fyra delar av Onda andar av Fjodor Dostojevskij i Axess TV. Boken kom ut 1872 och är Dostojevskijs uppgörelse med nihilismen och socialismen i tsarväldets Ryssland. Han hade varit på resa i flera år i Europa och bland annat bevittnat Pariskommunens uppgång och fall. Han var mycket upprörd över förnekandet av Gud. Utgångspunkt för Onda andar är mordet på en ung nihilist som ville bryta med sitt parti och då mördades av sina egna.
I Onda andar kommer två lymlar från Petersburg till en liten landsortsstad och ställer till stor oreda bland befolkningen. Den ene av dem, Stavrogin, är en vacker ung man som alla förälskar sig i. Själv är han lika känslokall som  arrogant och tillsammans med sin vän skurken Verchovenskij gör han mycket ont. Från början uteslöts tre kapitel ur romanen p. g. a. censuren. Först 1921 förelåg Onda andrar i sin fullständiga form. Kapitlena som utelämnats innehöll Stavrogins brott så som han bekände det för en munk. Jag som just börjat läsa Idioten (1869) kände igen både människotyperna, röran i samhället; diskussionerna, intrigerna och inflytandet från utlandet. Inte minst känner jag igen de äldre kvinnorna som är kloka, vimsiga och temperamentsfulla. (Ibland tänker jag på Jane Austens frodiga, skarptungade äldre kvinnor...) I båda fallen betyder Petersburg "ondskan". På bilden ses Stavrogin och min absoluta favorit i serien en låghalt flicka som av alla räknades som efterbliven och som gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Jag skulle vilja införliva den här föreställningen med mitt bibliotek, men ännu har jag inte hittat den någonstans. HÄR en bra artikel om Dostojevskij, ondskan och våldet av Maria Bergom Larsson.

Sommaren 2015

onsdag 29 juli 2015

Dikt som läkande kraft

Bilden är lånad
Te med våra mormödrar

Morgonen din haahoba dog tänkte jag på min ayeeyo, kvinnan
jag var döpt efter, Warsan Baraka,
huden mörk som tamarindkött,
som dog malandes kardemumma 
i väntan på att hennes söner skulle komma hem
och väcka ensamheten de lämnat bakom sig;

eller min moders mor, Noura
med den honungsaktiga skrattet, som
krossade kanelbark mellan
handflatorna, vårdade sin mans
stroke, sin systers cancer
och sin egen dåliga rygg med bruten
swahili och dålig italienska

och Doris, mor till din 
engelska ros, döpt efter
Oceanus och Tethys döttrar,
det walesiska i ditt blod, från landet
Cymry, din mormor som
drömmer om clotted cream i sitt te
genom en våg av diabetes

så din haabooba, Al-Sura, må Gud hålla henne trygg med tre streck på
på var kind, symboler för överlevnad,
kvinnan som kylde ditt te
genom att hälla det med gärningarnas tyngd 
mellan skål och kopp, tills ångorna
steg som spöken.

Ur Lära min mor att föda av Warsan Shire, född 1988 i Kenya av somaliska föräldrar. Hon växte upp i London och bor fortfarande kvar där. I sina dikter behandlar hon ämnen som kvinnors villkor, förlust, flykt och hemlängtan. Lära min mor att föda kom ut 2011; på svenska i översättning av Jakob Kaae, Rastlös förlag. HÄR en matig intervju med den unga författaren.

Hahooba och ayeeyo betyder mormor/farmor
Kaosutmaning 2015


tisdag 28 juli 2015

Top Ten Tuesday

From The Broke & The Bookish
July 28: Ten Characters Who Are Fellow Book Nerds (love reading, are writers, work at a bookstore, etc.) (inspired by my Top Ten Characters Who Love Words)
  
   1. Mr Pip by Lloyd Jones. On reading Charles Dickens
  2. Fallers stora kärlek av Thommie Bayer. One of the main characters works   in a second - hand bookshop
  3. Storied Life of A. J. Fikry. About an unhappy bookshop keeper and the power of love.
  4. How to be a Heroine av Samantha Ellis. The author about her reading favorites and literary models.
  5. Alltings början av Karolina Ramqvist. About young girls and their adventures and interest in feministic literature

  6. Mrs Sinclair´s Suitcase av Louise Walters. A little bookshop in Oxford
  7. The Snow Child by Eowyn Ivey. The author once worked in a bookshop
  8. Salongsliv : salonger och salongsvärdinnor / urval och kommentarer av Daniel Hjorth. About meetingpoints for literary discussion and their hostesses
   9. Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  about a librarian obsessed by literature  
 10. Kafka på stranden by Haruki Murakami. Kafka settles in a library and a young librarian becoms his mistress.  


måndag 27 juli 2015

Sån´t som är blött

Lyran gör dygd av nödvändigheten i sitt ämne för veckans tematrio: "Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sån't som är blött. Och detta något ska dessutom finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!"

1. Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima (1925 - 1970). Mishima är en av Japans viktigaste efterkrigstidsförfattare. Han skrev romaner, noveller, essäer, skådespel, filmmanus m.m. Sjömannen som föll i onåd hos havet är ett triangeldrama mellan en mor, hennes son och en man som vill gifta sig med henne.  
2. Svarta vatten av Attica Locke tilldrar sig i Houston, Texas, 1981.  Jay Porter är jurist och har bjudit sin gravida hustru på en romantisk båtfärd med månsken och ljus från staden vid flodens stränder, men inget blir som han tänkt sig. Inte hade han i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att det skulle bli skottlossning och att de skulle fiska upp en medtagen kvinna ur flodens svarta, oljiga vatten. 

3. Det första vårregnet
Som ett nät av svarta spindelvävar
hänga trädens våta grenar.
I den tysta februarinatten
sjunger sakta, klingar, svävar
fram ur däldens snår och stenar
suset av en källas vatten.

I den tysta februarinatten
gråter himlen stilla.

Vilhelm Ekelund