The Broke and The Bookish:
May 12: Ten Authors I REALLY Want To Meet
1. Jón Kalman Stefánson. I would like to meet him in his own
environment; in Iceland and talk about nature in fiction.
2. Jeanette Winterson. What about her view of mother/daughter
relations nowadays? And the importance of having a father.
3. Haruki Murakami. I´d like to ask him about the favourite
literature of his own.
4. Dennis Lehane. I like the sociological approach in his novels.
5. Édouard Louis. What moves in the head of a very young author?
6. David Peace. How about his connection to Japan these days?
7. Yōko Ogawa (小川 洋子) A very known Japanese writer, born 1962
8. Kate Atkinson. I´d like to discuss her writing technique with her
9. Hilary Mantel. She is a very interesting writer and appears to be a nice
person as well.
10. Jenny Nordberg. She is very famous for her work as a journalist. Her book
The Underground girls of Kabul: In search of a hidden resistance in Afghanistan has got her many prices
tisdag 12 maj 2015
måndag 11 maj 2015
Tematrio - Andra världskriget
Andra världskriget är ämnet för Lyrans tematrio denna veckan. Böcker, filmer TV - serier.
1. Hemliga armén var en nagelbitare när den gick i svensk TV i slutet av 70 - talet. En fraktion av motståndsrörelsen hade sin på det lilla franska caféet där René förde befälet med handduken över armen och en aldrig svikande förmåga att förbindligt förvända synen på tyskarna.
2. Härifrån till evigheten. 1941 på Hawaii. Amerikanska soldater och deras förkrigsvardag strax före Pearl Harbor. Många kända skådespelare. Det romantiska mötet på stranden mellan Burt Lancaster och Deborah Carr är en välkänd filmscen.
3. Liv efter liv av Kate Atkinson handlar till större delen om livet i London under blitzen. Gång på gång börjar huvudpersonen Ursula om sitt liv med en lätt förskjutning åt något håll. Om inte om hade varit...
1. Hemliga armén var en nagelbitare när den gick i svensk TV i slutet av 70 - talet. En fraktion av motståndsrörelsen hade sin på det lilla franska caféet där René förde befälet med handduken över armen och en aldrig svikande förmåga att förbindligt förvända synen på tyskarna.
2. Härifrån till evigheten. 1941 på Hawaii. Amerikanska soldater och deras förkrigsvardag strax före Pearl Harbor. Många kända skådespelare. Det romantiska mötet på stranden mellan Burt Lancaster och Deborah Carr är en välkänd filmscen.
3. Liv efter liv av Kate Atkinson handlar till större delen om livet i London under blitzen. Gång på gång börjar huvudpersonen Ursula om sitt liv med en lätt förskjutning åt något håll. Om inte om hade varit...
Flygfilm
Gone Girl på utresan. Filmutbudet var allmänt uselt så jag satte mitt hopp till Gone Girl efter Gillian Flynns mycket lästa och älskade bok. Men jag blev ganska besviken. Särskilt på slutet.
På hemresan; annat bolag bättre film. Jag såg tre på raken
Still Alice efter Alice Genovas fina roman med samma namn. Vad händer i en familj när en utav föräldrarna drabbas av Alzheimers sjukdom. Tjusiga Julianne Moore spelar
huvudrollen. Alec Baldwin är hennes stilige och ack! så förstående man. Allt är helt enkelt för tjusigt.Boken bättre.
Midnight diner - Shinya shokudô. En japansk film om en liten matservering som är öppen till mitt i natten. Dit kommer enkla människor som vill ha ett varmt mål mat och en pratstund. Inga yviga gester; ingen ation, men värme, vemod och medmänsklighet.
A Stitch of Life - Tsukuroi tatsu hito - japansk film
"Ichie is the owner of a dressmaking shop. Her grandmother started the shop and now Ichie runs the business. Her clothes are made with an old sewing machine and are very popular. Following her grandmother’s will, Ichie only makes clothes for individuals and turns down offers to turn her clothing into a brand."
Stillsam, vacker. Ichie själv är så stilfull och vacker och så säker på vad hon vill att hon envist står emot alla förslag om förändring och utvidgning. Hennes storslagna enkelhet och andliga resning gör ett starkt intryck
Etiketter:
A Stitch of Life,
Alice Genova,
Film,
Film och bok,
Gillian Flynn,
Gone Girl,
Japansk film,
Midnight Diner,
Still Alice
söndag 10 maj 2015
En smakebit på søndag
"En ovädersdag i slutet av november, vid niotiden på morgonen, kom tåget från Warszawa med full fart ångande in mot Petersburg. Det var så disigt och gråmulet att dagsljuset hade svårt att tränga igenom hade svårt att tränga igenom; det var svårt att urskilja någonting ifrån kupéfönstren ens på tio stegs avstånd vare sig åt höger eller vänster. Bland passagerarna befann sig också resenärer som återvände hem från
utlandet; men tredjeklasskupéerna var till största delen fyllda av småfolk och affärsmän som inte kom så långväga ifrån. Alla var som vanligt mycket trötta och man hade svårt att hålla ögonen öppna, alla huttrade och småfrös och alla ansikten hade samma gulbleka färg som dimman. I en av tredjeklassvagnarna hade två passagerare suttit mitt emot varandra vid fönstret ända sedan gryningen - båda var yngre män och båda var nästan utan bagage och inte särskilt inte särskilt elegant klädda, båda hade ganska särpräglade utseenden och båda ville gärna inleda samtal."
Så inleds Idioten av Fjodor Dostojevskij i nyöversättning av Staffan Dahl.
Fler smakebitar finns HÄR på Maris bokblogg Flukten fra virkeligheten
utlandet; men tredjeklasskupéerna var till största delen fyllda av småfolk och affärsmän som inte kom så långväga ifrån. Alla var som vanligt mycket trötta och man hade svårt att hålla ögonen öppna, alla huttrade och småfrös och alla ansikten hade samma gulbleka färg som dimman. I en av tredjeklassvagnarna hade två passagerare suttit mitt emot varandra vid fönstret ända sedan gryningen - båda var yngre män och båda var nästan utan bagage och inte särskilt inte särskilt elegant klädda, båda hade ganska särpräglade utseenden och båda ville gärna inleda samtal."
Så inleds Idioten av Fjodor Dostojevskij i nyöversättning av Staffan Dahl.
Fler smakebitar finns HÄR på Maris bokblogg Flukten fra virkeligheten
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Fjodor Dostojevskij,
Idioten
lördag 9 maj 2015
Kvinnan som skapade Carl Larsson
Karin i blommornas tid. Så heter utställningen som producerats och ägs av Carl Larsson - gården och som pågår i Hässleholm Kulturhus t. o. m den 16 maj. Karin Larsson var den kompetenta kvinnas som stod bakom Carl Larsson och hans framgångar. Hennes egna föräldrar hade uppmuntrat dotterns konstnärlighet och låtit henne utbilda sig både i Sverige och Paris. Det var också i Frankrike hon träffade sitt livs kärlek, Carl Larsson. Han hade en komplicerad bakgrund som även inkluderade två barn. De gifte sig 1883. Måleriet lade Karin Larsson ner efter giftermålet, men konstnärsskapet tar sig andra uttryck; i broderier, blomsterarrangemang och heminredning och möbeldesign. Hon skapade allkonstverk som spreds genom Carl Larssons målning. Karin och Carl Larsson fick åtta barn på sexton år; sju av dem uppnådde vuxen ålder. Inget av barnen föddes på Sundborn. Familjen reste mycket och flyttade ofta. Karin Larsson skapade praktiska, rymliga klänningar och kastade korsetten. Skulle man vara gravid stup i ett måste man ju ha lämpliga kläder. Barnkäderna skulle vara lättsamma och funktionella och inte kopior av vuxenkläder, tyckte Karin, och sydde även barnens kläder. Karin Larsson tog mycket efter Arts & Crafts - rörelsen i England som ville tillbaka till naturen och hantverket. Även Japan var en inspirationskälla för henne. Trendskapare och stilikon kallas hon och det framgår tydligt av utställningen som även innehåller en liten film om livet på Lilla Hyttnäs som är det lilla paradis som familjen fick av Karins far 1888. Karin Larsson var okonventionell och vidsynt. Ett litet fel i broderiet - låt handen synas, sa Karin Larsson, som också chockerade genom att helt sonika sätta potatisgrytan direkt på matbordet. Vad det gällde matlagning tyckte hon att om man visste hur en maträtt skulle smaka så kunde man också laga den. När jag sett utställningen och hört Carl Larsson - gårdens chef Chia Jonsson tala om Karin Larsson tycker jag mig ha mött en intressant, driftig och modern kvinna. Det tror jag att Carl Larsson också tyckte. Utan henne hade han inte blivit den konstnär han blev.
Kärlekens ros heter draperiet som Karin Larsson gjorde åt Carl och som hängde mellan deras rum
Etiketter:
Carl Larsson,
Karin i blommornas tid. Utställning,
Karin Larsson
fredag 8 maj 2015
HUR få plats med alla böcker?
Helgens fråga i Bokbloggsjerkan 8 - 11 maj på Annikas litteratur - och kulturblogg kommer ifrån Mia Eggimann som undrar hur man får plats med alla böcker? Det är en bra fråga och ett stort problem särskilt för oss som väggarna tagit slut för. Jag har inte lust att magasinera några böcker och gallra är det inte tal om. Det ligger böcker ovanpå bokraderna i varje hylla. Det står böcker över översta hyllan i bokhyllan; det ligger böcker på bord och på golvet bredvid sängen. Kanske skulle man överväga växelbruk? Att låta böckerna ömsom stå i hyllorna alternativt ligga nerpackade; nära till hands. Att byta böcker i hyllorna, helt enkelt. (Då kanske det blev dammat på kuppen?) Dessutom upptäckte jag just att min japanska hylla behöver kraftigt ökat utrymme. Den hyllan är väldigt aktuell och måste finnas lätt tillgänglig på hedersplats. Måste åtgärdas.
Bara problem, alltså, men kära problem, som kräver snar lösning. Nytt hus? Tillbyggnad? Kasta ut gamla tidskrifter? Packa ner CD? Finns det fortfarande påbyggnadshyllor till Billy? Kasta ut makens böcker? Kasta ut krukväxterna och lägga böcker på fönsterkarmarna? Jag vet verkligen inte. Det blir att ge sig ut med måttbandet i jakt på något litet bortglömt väggutrymme någonstans i huset...
Bara problem, alltså, men kära problem, som kräver snar lösning. Nytt hus? Tillbyggnad? Kasta ut gamla tidskrifter? Packa ner CD? Finns det fortfarande påbyggnadshyllor till Billy? Kasta ut makens böcker? Kasta ut krukväxterna och lägga böcker på fönsterkarmarna? Jag vet verkligen inte. Det blir att ge sig ut med måttbandet i jakt på något litet bortglömt väggutrymme någonstans i huset...
Lånad bild |
torsdag 7 maj 2015
Bok och film
I Föreningen Nordens läsecirkel har vi läst Pelle Erobreren (1906 - 1910) av Martin Andersen Nexø (1869 - 1954). Vi avslutade med att se filmen ( 1987) med Max von Sydow i rollen som Pelles far Lasse Karlsson. Det är sällan en bra bok blir en lika bra film, men så är det i det här fallet. Vi var mycket förtjusta i boken fastän vi hade ett visst besvär med bornholmskan som är en intressant blandning av danska, tyska och svenska. Och filmen är ett mästerverk som gör att man sitter helt fängslad i nära nog två och en halv timme. Filmen fångar direkt stämningen från bokens första sidor med dimma, mistlurar, vågskvalp, måsskrin och det rörliga livet i hamnen. Bokens livfulla dialoger, tjänstefolkets slit på den olycksbringande Stengården och den okänsliga överheten, det vill säga jordägare, lärare och präster, skildras med ackuratess. Filmens fantastiska foto är ibland som målningar. Andra gånger är den naturalistiska skildringen av
snöstormarna, kylan, regnet och leran på gårdsplanen, smutsen och misären påträngande. Bille Augusst skrev manus tillsammans med Per Olov Enquist. Filmen har blivit rikligt belönad och romanen är i hög grad levande. Den skildrar en tid som inte är så känd med svensk utvandring till Bornholm i hopp om arbete med hög lön och russin i fläsksteken (enligt Lasse Karlsson).
Belöningar i urval
- Oscar i kategorin Bästa utländska film
- Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes
- Golden Globe Award i kategorin Bästa utländska film
- Guldbaggen i kategorin Bästa film
- Bodilpriset i kategorin Bästa danska film
- Individuellt
- Max von Sydow
- European Film Award i kategorin Bästa skådespelare
- Guldbaggen i kategorin Bästa skådespelare
- Bodilpriset i kategorin Bästa manliga huvudroll
- Björn Granath
- Bodilpriset i kategorin Bästa manliga biroll
- Karin Wegener
- Bodilpriset i kategorin Bästa kvinnliga biroll
Kaosutmaning 2015 |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)