Årets Pandabok 2015

För andra året i rad får Felix Heintzenberg utmärkelsen Åreta Pandabok av Världsnaturfonden. I år  för boken I skuggan av träden. Liv i våra vilda skogar som han gjort tillsammans med den norske fotografen Tom Schandy. Han kom till Lund för nitton år sedan som utbytesstudent från Tyskland och blev så förtjust i den svenska naturen och allemansrätten att han stannade kvar. Nu är han gymnasielärare och naturvårdare. I trettio år har han fotograferat och han säger att det är samma pedagogiska hantverk att stå inför en klass som när man skriver en bok. Texten ska stå för sig själv. Utan att vifta med pekpinnen vill han visa på allt det fina som finns kvar i de sista urskogarna innan de byts ut mot artfattiga produktionsskogar. I skuggan av träden presenteras i Sveriges natur 2015. Den här boken vill man äga; att ha som förfriskning på soffbordet. Den är helt gudomlig!

Basha posh

 "För Azita höll bristen på en son också på att rasera allt som hon försökte åstadkomma som politiker. När hon och hennes familj kom till Kabul 2005 ledde misstänksamheten och kommentarerna om att hon inte hade någon son snart till att det också ifrågasattes om hon ens var lämplig som lagstiftare och offentlig person. --- Azita och hennes man kom därför med ett förslag till sin yngsta dotter:" Vill du se ut som en pojke och klä dig som en pojke och göra roliga saker som pojkar gör, som att cykla, spela fotboll och cricket? Och skulle du vilja bli som din far?" Det ville dottern absolut. Det var ett fantastiskt erbjudande. --- En del kände förstås till sanningen, men även de gratulerade Azita. Att ha en låtsasson var bättre än att inte ha någon alls och de gav henne komplimanger för att hon var så påhittig. När Azita reste tillbaka till sin provins - en mer konservativ plats än Kabul - tog hon med sig Mehran. Hon märkte att

hon fick ett bättre bemötande i sällskap med sin sexårige son. --- Men vad händer när puberteten slår till? "Du menar när han växer upp?" säger Azita och tecknar en kvinnas form i luften: " Det är inget problem. Vi gör om henne till flicka igen." En smakebit på søndag ur De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg s. 25 - 26. Fler smakebitar finns det HÄR
Fenomenet med flickor som uppfostras som pojkar kallas basha posh.

Mot alla odds

Sällan läser man en bok om Alzheimers sjukdom som lämnar en men en känsla av hopp och förtröstan. Men så är det med Den gamle kungen i exil av en av Österrikes mest framgångsrika författare, nämligen Arno Geiger. Ömsint och lyhört berättar han om sin egen fars försvinnande in i Alzheimers sjukdom. Han berättar om familjens irritation inför faderns tillkortakommanden innan de hade fattat vad det rör sig om. När det väl gick upp för dem blev det fullt kaos. De fyra syskonen och den utflyttade modern försökte organisera sig efter bästa förmåga. Familjen hade inte varit helt välfungerande, men nu ställde alla upp. Arno Geigers eget förhållande till fadern hade närmast kunnat beskrivas som total likgiltighet, men nu ändrar sig allt. Han får kontakt med sin far. Han förstår att det gäller att anpassa sig efter faderns verklighet. Fadern pendlar mellan total förvirring och klarsynt logik. Familjen engagerar sköterskor till sin hjälp men till slut får han flytta till ett äldreboende. Hans anhöriga uppdagar vad fadern varit med om som tonårig soldat under kriget. Det har han aldrig talat med dem om. De börjar förstå faderns totala beroende av hemmet och tryggheten. Jag tycker mycket om Den gamle kungen i exil för värmen, kärleken och inlevelsen. Alla borde läsa den här boken inte minst de som i sin yrkesverksamhet möter dementa människor. 
Översättning: Jörn Lindskog. Bok förlaget Thorén & Lindskog.
Andra böcker om Alzheimers sjukdom:
Det man inte vet av Alice LaPlante

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Den längsta ronden av Edna Alsterlund

En vandring i sömnen av Hugo Claus

Small world av Martin Suter

Iris. En sorgesång av John Bayley

Sagan om Gunnel av Gösta Bohman

Boken av E av Ulla Isaksson

Hur hinner du?

Elias Martin 1778

Annikas BOKBLOGGSJERKA 13 - 16 mars
Veckans fråga kommer från Mia: ”Jag instagrammar en del, och det blir en del bilder på böcker jag läser och bokpaket. Av bokbloggar får jag bara vänliga frågor och kommentarer men av de där ”vanliga” människorna kan man få en del dumma kommentarer.  Hur hinner du läsa så många böcker?

Den frågan får man ju ofta; inte sällan lätt misstroget och ifrågasättande. Läser du allt? Du måste läsa väldigt fort? Hur hinner du? Jag skulle så gärna vilja läsa; jag är ju så intresserad, men jag hinner inte, säger de. Jag brukar svara att mitt läsande är en livsstil och att jag är en dålig husmor och missköter hemmet. Och att det gäller prioritering. Jag köper inte resonemanget om att det inte finns tid. Naturligtvis finns det saker som måste göras, men jag tycker inte att det är så viktigt att möblera om, byta gardiner, laga mat och städa. TV:n går att stänga av. Jag tar det viktigaste först, nämligen min egen livslånga fortbildning. Jag tycker att läsningen ger mig så otroligt mycket. Jag läser om länder jag aldrig kommer att hinna besöka; jag läser om människor och kulturer jag aldrig kommer att möta; jag tar del av åsikter och insikter jag kanske aldrig fått på egen hand. Och all denna språkliga glädje! Man kan bli berusad av vackert språk! (Hela läsecirkeln var hög i onsdags efter att ha diskuterat Jón Kalman Stefánssons två första romaner om Pojken!) Läsning säger något om livet; det egna och andras.

Aldrig skulle jag gå någonstans utan att ha en bok i väskan! Och en penna.

Struensee och kärleken

”Den 5 april 1768 anställdes Johann Friedrich Struensee som den danske konungen Christian den sjundes livläkare, och avrättades fyra år senare.”  Så inleds Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Den belönades med Augustpriset 1999. Struensee vinner först kungens förtroende som hans livmedicus och sedan drottningens kärlek. Drottningen, Caroline Mathilde av Storbritannien, förmäldes som 15 - åring med sin kusin, Kristian VII av Danmark. Ganska snart börjar emellertid Struensee försiktigt sprida de upplysningsidéer han själv gripits av.

I filmen A Royal Affair spelas rollen som den schizofrene    Christian VII helt lysande av Mikkel Boe Følsgaard. AliciaVikander är en absolut strålande Caroline Mathilde. Och MadsMikkelsen som Struensee är ju alltid - just Mads Mikkelsen. Änkedrottningen Juliane Maria (Trine Dyrholm) var styvmor till Kristian VII och arbetade i det fördolda på att få sin egen son Fredrik på tronen. Hon var knappast någon vän till den stackars Caroline Mathilde och hennes barn, Fredrik   och Louise Augusta. 1772 blev Caroline Mathilde förvisad ur landet till Celle i Tyskland. Hon fick aldrig mer återse sina barn. 23 år gammal avled hon evt. av scharlakansfeber.                     

     

Postrunda med förhinder

Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson är en helt fantastisk roman som mestadels handlar om våldsamma snöstormar i bergen, Det blåser iskallt och snön skymmer sikten totalt. Väderstrecken måste man ha internaliserat för att inte störta rakt ut i havet. Man måste också ha ett hum om var det kan finnas ett och annat hus där man åtminstone fick lä även om huset var öde och utkylt. Änglarnas sorg - snöflingorna - handlar till större delen om en vådlig postrunda som Jens och Pojken ska utföra under våldsam snöstorm i bergen. Posthanteringen är av högsta värde för alla inblandade. Pojken går ibland och tänker på några dikter och tappar då bort Jens i snön. Men på något sätt finner de varandra igen. Pojken pratar och Jens vill att det ska vara tyst. Men pojken var den som klarade båtfärden som de började postvandringen med när Jens inte var mycket att räkna med. Pojken växer och mognar. Jens förändras också. Deras gemensamma kamp mot elementen för dem närmare varandra. Människorna de möter i stugorna är fattiga men storslagna och insnöade i mörka rum under lång tid av året, men de delar med sig av det de har. I många av husen finns det böcker. Orden betyder mycket. Människorna lever ett hårt liv i ett strängt klimat, men aldrig skulle de vilja lämna ön. Jón Kalman Stefánsson har ett underbart, poetiskt språk med många fina bilder. Han har också en förmåga att beskriva snöstormarna på olika sätt. Lägg därtill en hel del humor. Änglarnas sorg slutar med en riktig cliffhanger vilket gör att jag kastar mig över sista delen i trilogin, Människohjärtat

Ny radioföljetong

På torsdag 12 mars börjar en ny radioföljetong i P1. Björn Wahlberg läser Ett rum i Berlin av Emanuel Litvinoff. 25 delar blir det. Översättningen är gjord av Lisbeth Renner. Originalets titel är The lost Europeans. Romanen kom visserligen ut 1960, men är högaktuell idag. Litvinoff var en mycket känd engelsk/judisk författare. Han kämpade också för mänskliga rättigheter

Emanuel Litvinoff föddes 1915 och dog 2011 i Bloomsbury. Tio år efter kriget bosatte han sig i Berlin. Upplevelserna där återspeglas i romanen och han beskriver det som  "a strangely exhilarating experience, like being under fire". Litvinoff berättar om två judiska män som återvänder till Berlin efter förintelsen. Den ene för att utverka återbetalning både bokstavligen och bildligen. Den andre är ute efter hämnd. Framför allt på den man som förrådde honom. The lost Europeans var Litvinoffs debut.