Dagens klassiker

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics för dagens datum presenteras Miss Lonelyhearts (Fru Hjärtesorg 1955) av Nathanael West (1903 - 1940). Nathanael West är pseud. för Nathan Wallenstein Weinstein, född i New York i en tysk-judisk familj, som invandrat från Litauen. NW blev så småningom ansedd som en av mellankrigstidens största amerikanska författare men inte förrän efter sin död först därefter. Fyra korta romaner fyllda med satir och svart humor hann han med. De mottogs inte väl av samtiden. Men den andra romanen, Miss Lonelyhearts 1933; Fru Hjärtesorg på svenska 1955), blev ändå lite uppmärksammad sedan den blivit  filmad. Den handlar om en man som mera på skoj startar en hjärtespalt i en tidning och sedan blir fullständigt tillintetgjord av människors djupa nöd.
NW:s stora mästerverk, The day of the Locust (1939; på svenska Gräshopporna 1959) är en apokalyptisk skildring av uttråkade medelklassmänniskor i Hollywood som gör uppror emot förljugenheten och ytligheten i filmstaden. Allt är falskhet och villa. Till och med upproret. Nathanael West omkom i en bilolycka.

Stulna flickor

Hos Mari på Flukten fra virkeligheden hittar man många smakebitar på söndagar. Min smakbit kommer från allra första början av En bön för de stulna av Jennifer Clement. I översättning av Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag

" Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.
Det är mitt första minne. Hon höll upp en gammal sprucken spegel framför mitt ansikte. Jag måste ha varit ungefär fem år gammal. Sprickan gjorde att mitt ansikte såg ut att ha gått itu. Det är det bästa man kan vara i Mexiko: en ful flicka"

Mustaschenkät

Jag har blivit taggad av BOKDAMEN - tack för det! - till att delta i en Mustaschenkät (varför heter det så?) och jag svarar efter bästa förmåga
Four names that people call me:
Vanligtvis lystrar jag till mitt förnamn. Men ibland blir det murrmurr och momo
Four jobs I have had:
-Vårdbiträde
-Vik lågstadielärare
-Kanslist på sjukhus
-Löpande band (bl.a.) på konservfabrik. Mycket lärorikt
Four movies I would/have watched more than once:
-Vägvisaren
-Borta med vinden
-Min granne Totoro
-Stilla flyter Don
Four books I would recommend:
Det blir fyra klassiker:
-Återkomsten av Thomas Hardy
-Rött och svart av Stendhal
-Walden av H D Thoreau
-Idioten av Fjodor Dostojevskij
Four places I have lived:
-Stockholm
-Lund
-Kalmar
-Karlshamn
Four places I have been:
-Peking
-San Fransisco
-Wien
-Helsingfors
Four places I’d rather be right now:
Platser jag vill åka till, men inte just nu
-Hanoi
-Lhasa
-Atlanta
-Japan - vart som helst
Four of my favourite foods:
-Piccata Milanese
-Mangoldpaj
-Mammas kyckling
-Kardemummaknutar
Four TV-shows that I watch:
-Shetland
-Wentworth
-Grantchester
-Nurse Jackie
Four things I am looking forward to this year:
-Våren
-Hösten
-En vårlig resa till Japan
-En tredje termin japanska
Four things I am always saying:
-Don´t even think about it!
-Absolut!
-Nja, det undrar jag...!
-Jag ska bara...
Four people I tag:
Jag vet inte vilka som besvarat den här enkäten, men om  
Sannas bokhylla, 
Helena på Ugglan & boken, 
Eva på det måste kännas på riktigt och 
BOKMOSTER skulle ha lust att svara så är det bara att hugga in!

André Brink 1935 - 2015

Den sydafrikanske författaren André Brink nämndes ofta i Nobelprissammanhang. Hans femton romaner översattes till svenska. Han skrev både på afrikaans och engelska. Ut ur mörkret (1976) var hans genombrottsroman och den första på afrikaans som beslagtogs i Sydafrika. "En av mina romaner hade den tvivelaktiga äran av att vara den första boken på afrikaans att förbjudas under apartheid," säger han 2010 i en intervju i New York Times. André Brink kan berätta om hur det var att ständigt leva under hot och att få sina romaner beslagtagna, sin post genomgången och ibland vara tvungen att skriva om sitt hemland i exil. Att trotsa tystnaden. Författare i förtryckets Sydafrika innehåller artiklar skrivna mellan 1967 och 1986. 2010 kom Skiljevägar. Memoarer. Här berättar han om sitt nationalistiska ursprung, sitt möte med existentialismen i Paris vilket kom att förändra hans syn på tillståndet i hemlandet.. Han möter andra författare och gifter sig med Ingrid Jonker som skrev poesi och var en sydafrikansk motsvarighet till Sylvia Plath och Anne Sexton. André Brink han var mycket god vän med svenske Per Wästberg som jämställer honom med Nadine Gordimer och J M Coetzee. André Brink var den sinnligare av dem och också den som sålde bäst, särskilt i Frankrike och Sverige. André Brink skildrar ofta kärlek över rasgränserna och den mest kända av romanerna, En torr vit årstid,  tryckte han upp privat och distribuerade till prenumeranter, enligt Wästberg. Den filmatiserades och fick premiär 1989, med bland annat Marlon Brando, Donald Sutherland och Susan Sarandon i rollerna.

Den nya kvinnan

Idag läste jag en jätteintressant understreckare om den franska psykoanalytikern Marie - Laure Susinis nya bok Les mutants. La nouvelle femme, le pouvoir et les hommes. Där presenterar och jämför hon kvinnor ur verklighet och fiktion; i olika miljöer och tider. Georges Sand är kvinnan som revolterar på 1800 - talet. Hon klär sig i manskläder och skildrar kvinnors kärlek i sina romaner.  Enligt Susini är Margaret Mitchell en efterföljare till George Sand med sin romanhjältinna Scarlett O´Hara. Hon är driftig och stark och handlar ofta efter eget huvud trots att hon går på tvärs mot all konvenans; som till exempel när hon dansar sorgklädd, dricker whisky och svär. Vissa kärleksscener är tämligen vågade för tiden. I första hand är Borta med vinden en kvinnas emancipationshistoria och inte en skildring av amerikanska inbördeskriget. Susini kallar kapitlet om Margaret Mitchell "Mitchell - den skandalösa".  Gabrielle Coco Chanel var väldigt vacker och hade många mäktiga och rika män som älskare. Hon började så småningom sy upp hattar i Paris.
Verksamheten växte och blev ett framgångsrikt modehus. Hon skapade ett mode som släppte loss kvinnorna ur korsetterna. Kläder ska vara bekväma, tyckte hon. Coco Chanel hade arbetet som sin passion. Hon gifte sig aldrig och  fick inga barn. En som definitivt bröt mot alla tabun är den androgyna Lisbeth Salander som också tas upp i Les mutants.

Marissa Mayer är koncernchef för Yahoo. Hon är född 1975 och liksom alla de andra kvinnorna i Susinis framställning värderar hon sitt arbete högt. Redan en vecka efter det att hon fött sin son var hon tillbaka på arbetet. Hon ser ingen konflikt mellan familj och arbete. Marissa Mayer menar att passionen för en uppgift bidrar till att neutralisera skillnaden mellan män och kvinnor. Makten har återvänt till mödrarna, konstaterar Susini. (Det tål väl att diskuteras, tycker jag.) Boken har naturligtvis väckt debatt i Frankrike. Lena Kåreland, som skrivit understreckaren, tycker att boken kan vara intressant även i Skandinavien. Inte minst för de fina kvinnoporträtten och det nya sättet att se på dem. Hoppas verkligen att Les mutants blir översatt till svenska! Jag skulle gärna läsa den.
Läs hela understreckaren HÄR!

Dame Hilarys memoar

Hilary Mantel vill gärna ha ensamrätten till berättelsen om sig själv.  Därför har hon skrivit en memoar, Skuggan av av ett liv (W&W; i översättning av Marianne Mattsson.) Hilary Mantel berättar om sin upproriska barndom när hon aldrig riktigt infogade sig i småflicksrollen. Hon var mer krigisk i sin framtoning och smockan hängde löst. Man gillar henne men det är lätt att förstå varför hon stöter på svårigheter i kamratkretsen och krockar med vuxenvärlden. Hilary Mantel beskriver hur den egna familjebilden tilldrar sig omgivningens intresse när mammas pojkvän Jack flyttar in utan att för den skull mammas lagvigde Henry (Hilarys far) flyttar ut. "Hur sover ni?" undrar de intresserade klasskamraterna. "Det är privat", svarar Hilary. "Ja, visst, men vi vill veta", svarar de okänsligt. Ganska tidigt känner HM av sina krämpor och kallas snart HilaryAldrigkry, men hon möter inte så mycken medkänsla varken som liten eller senare. Vad värre är förstår sig inte sjukvården heller på henne utan medicinerar henne tungt för psykiska problem. Och sedan blev det steroider som gjorde att hon gick upp otroligt mycket i vikt. HM berättar med självironi, humor och distans. I mera vuxen ålder kan hon sörja över den flicka, Catriona, hon aldrig fick. Och hon reflekterar över att hon och maken alltid köpte stora hus och fyllde dem med mat och stora mängder porslin och sänglinne som om de väntade på någon/några. Jag beundrar Hilary Mantels livshållning. Hon kunde haft anledning att vara bitter, men hon väljer att se det som att hennes sjukdom gjorde henne till författare. Nu väntar vi på tredje delen av hennes historiska romanserie. Därefter vore det lämpligt med en fortsättning på memoarerna, för Skuggan av ett liv är inte heltäckande.

Dagens namn är Iris

Dagens namn är Iris. Iris är för mig en tidig favoritförfattare, nämligen Iris Murdoch 1919 - 1999. Hon var gift med litteraturkritikern och professorn John Bayley  som gick ur tiden i januari i år. De levde i ett mycket säreget äktenskap; en blandning av hög intellektuell nivå och barnslig fnissighet. John Bayley beundrade Iris Murdoch väldigt mycket och har skrivit flera böcker om äktenskapet. Hon hade kärleksaffärer vid sidan av med både män ( t. ex. Elias Canetti) och kvinnor, men det tolererade John Bayley. Han skötte hustrun kärleksfullt när hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Hans rörande bok om den här tiden, Iris. En sorgesång, har också blivit Oscarsbelönad film.
The Sandcastle (tillägnad John Bayley) stod på kurslistan i någon del av engelskstudierna och jag vet att jag läste åtskilliga romaner mer. Många är översatta till svenska. När jag nu letade i hyllan hittade jag ett flertal titlar som jag faktiskt glömt bort att jag ägde. Det är så klart bara en bråkdel av hennes utgivning. Utöver de psykologiska romanerna har Iris Murdoch har också skrivit filosofiska verk, skådespel, noveller och lyrik.

Under the Net 1954 (to Raymond Queneau)
The Flight from the Enchanter 1956 (to Elias Canetti)
The Sandcastle 1957 (to John Bayley)
The Bell 1958 (to John Simopoulos)
The Unicorn 1963 (to David Pears)
The Italian Girl 1964 (to Patsy and John Grigg)
The Sea, the Sea 1978 (to Rosemary Cramp; belönad med the Booker Prize)