Tematrio - Julböcker

Så här två dagar före dopparedan vill LYRAN att vi berättar om tre bra böcker som handlar om julen. Mina tre titlar visar att man kan fira jul på helt olika sätt.

Julen är alla hjärtans fest av Lise Nørgaard.  
Lise Nørgaard har kallats Danmarks Mark Twain. Hon har vunnit en plats i svenska folkets hjärtan som författare dels till den älskade TV- serien Matador, dels till böckerna Volmer och Sommargästerna. Lise Nørgaard  är tillbaka - med fyra härliga julberättelser. På sitt oefterhärmliga sätt, varmt humoristiskt och ironiskt, skildrar hon denna glädjens och familjens högtid som så ofta blir något annat än man tänkt sig. Enligt förlagsreklamen.

Julfritt - Skipping Christmas -  av John Grisham. Paret Kranks dotter har flugit ur boet och föräldrarna bestämmer sig för att hoppa över julen och istället åka på en kryssning i Karibien. Trodde de ja! På julafton dyker dottern upp. Med en fästman i släptåg. Det säger sig självt att av paret Kranks resa blir det ingenting. Julfritt är även filmad.

Nådastöt - Dead cold - av Louise Penny. Den sympatiske kommissarie Armand Gamache utreder återigen ett mord i den lilla kanadensiska byn Three Pines med de originella invånarna som just håller på att förbereda julen. En illa omtyckt kvinna hittas död och många visar sig ha motiv. Första delen heter Mörkt motiv. Båda böckerna är tryfferade med litterära referenser vilket i hög grad ökar läsvärdet om någon frågar mig

En smakebit på søndag

Bokbloggen Flukten fra virkelighetenuppmanar oss att lämna smakprov på det vi läser just nu. No spoilers är enda regeln. Sedan lämnar man en länk till sitt bidrag i en kommentar på Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från en liten läcker bok, Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten, skriven av en debutant vid namn Anna Hedlin. Den handlar om Henrik VIII och hans drottningar Anne Boleyn och  Jane Seymour och hovets liv och leverne vid den här tiden. I inledningen på sidan 3 står det som följer:

"England är ett örike, ett land av tölpar isolerade av vattenmassor, med ett hov som kan avfärda nordländernas utmarker, men samtidigt blickar mot kontinentens lågländer. Riket är löst i kanterna, regionerna som kallas gränsländer är fler än hundra och har egna herrar och härskare, några med vita och oanfrätta händer, men fler med valkiga nävar och spruckna naglar där smutsen är så intorkad att varken såpa eller rotborste kan tvätta bort den. Med korngröt, kålsoppa och torkad torsk i magen formar bönderna jorden, vars kvävande fuktighet vill kräva sin rätt över allt annat. Doften av kokt kål och rova - hjärtats och livets grönsak för den som är tvungen - maskeras av hemmets ständiga rök, stickig och tjock, avstannad och kvarvarande, långt ifrån eldens dyrbara tillfällighet. En hårdhet över ögats känsliga hinna..."

Kvinnan i sanden

Kobo Abe (1924 - 1993) föddes i Tokyo och var läkare innan han blev författare. Kvinnan i sanden kom på japanska 1962 och översattes till svenska 1982 av Irmelin Fritzell och Keiko Kockum. En märklig berättelse om en lärare som ger sig ut till havet för att ägna sig åt sitt stora intresse som är att studera insekter. När han ber om logi för natten leds han iväg till ett litet hus som ligger i en sandgrop och som endast bebos av en enda kvinna. Långsamt går det upp för honom att han är satt i en sorts arbetsläger övervakat av ett brandtorn. Om inte mannen och kvinnan skyfflar sand varje dag begravs deras hus av sanden som ständigt är i rörelse dag som natt. Sanden tas om hand av byborna som håller honom fången. Man förstår inte riktigt om kvinnan känner sig som en fånge eller inte. Mannen umgås ständigt med flyktplaner. Han studerar sanden; han tänker på sitt liv sådant det varit och som det blivit. Arbetet i sig har inget värde; arbetes mål är arbete.  Kvinnan i sanden är en modernistisk roman som blandar realism och surrealism. Jag ser den också som en allegori om människans sätt att leva. Kobo Abe är en föregångare till Haruki Murakami. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe tyckte så här: "Nu när jag fått Nobelpriset hoppas jag att åter få fler läsare. Det är mycket värdefullt för mig, även om jag menar att det skulle ha mottagits av Kobo Abe." Romanen filmatiserades 1964 som Suna no onna Kvinnan i sanden av regissören Hiroshi Tosogahara. Jag läste fascinerad Kvinnan i sanden. Ibland hade jag en känsla av att något gick mig förbi. Förmodligen läser jag någon av hans övriga romaner också. Kvinnan i sanden dröjer sig kvar efter avslutad läsning.

Bokbloggsjerka 19 - 22 december

Veckans fråga på Annikas BOKBLOGGSJERKA kommer från Mia:
Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?
Visserligen verkar det inte bli någon vit jul än mindre fullmåne, men man kan ju elda brasa, tända ljus och bränna tomtebloss för det. Man kan läsa högt och testa lekplatser i nejden, klippa och klistra; städa i halsbandslådan, äta ris à la Malta och mandelmusslor med sylt och grädde. Läsningen då? Jo, jag tänkte läsa Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson. Det var länge sedan jag läste en regelrätt deckare. Och så tänkte jag läsa om en rysk klassiker från 1859, nämligen Oblomov av Ivan Gontjarov. Den börjar så här: "I sin våning i ett av de stora husen vid Gorohovajagatan i Petersburg, som kunde rymma en hel småstads befolkning, låg Ilja Oblomov denna morgon i sin bädd." Det står ett luggslitet exemplar i min hylla i Natur och Kulturs klassikerserie, Levande litteratur. Högläsningen kan jag inte säga så mycket om för den bestämmer inte jag...

Brända skuggor

Kamila Shamsie är född år 1973 i Pakistan och nu verksam i Storbritannien. Hon arbetar som journalist och kritiker på The Guardian och romandebuterade 1998 med In the City by the Sea. År 2013 var Shamsie inkluderad på Grantas lista över de tjugo bästa unga författarna i Storbritannien. Brända skuggor är den första av hennes romaner att översättas till svenska. 2014 besökte hon bokmässan i Göteborg. Brända skuggor omspänner tre världsdelar och tre generationer med början i Nagasaki 1945. Den unga lärarinnan Hiroko Tanaka skadas svårt av bomben. De tre svarta tranorna på kimonon hon bar brändes in på hennes rygg. Konrad Weiss, den unge man som Hiroko just gift sig med, får sätta livet till. Tre gånger i berättelsen upplåter Konrads syster Ilse sitt hem för Hiroko i olika delar av världen och de blir också mycket goda vänner. Hiroko gifter om sig med en man från Indien, Sajjad Ashraf, och de får en son, Henry, som så småningom väljer att ägna sig åt helt annan verksamhet än både föräldrarna och hans själv tänkt sig. Kamila Shamsie skildrar sextio års dramatiska historiska händelser i olika delar av världen genom den påverkan dessa har på enskilda individer. Vi upplever hur engelsmännen lämnar Indien och hur Pakistan blir en egen stat och så småningom stöder talibanrörelsen i Afghanistan; kärnvapenproven i Indien och Pakistan, 11 september och Guantanamo. Vänskapsband knyts över alla slag av gränser; somliga håller för påfrestningarna, andra inte. Shamsie tycker inte att människan egentligen har någon fri vilja. Vi är alltför beroende av omgivningen och vad som händer i den. Hiroko är navet i romanen. Brända skuggor är författarens femte roman och den enda som finns översatt till svenska. Man skulle önska att det kom några flera.  En mycket lärorik och läsvärdbok. Bokförlaget Tranan. Översättare: Birgitta Wallin

En portugisisk klassiker

Fernando Pessoa (1888- 1935) var en portugisisk författare, poet och filosof som föddes i Lissabon. Dit återvände han också för att studera efter en del år i Sydafrika. Pessoa är speciell genom alla de cirka sjuttio författaridentiteter (heteronymer) han skapade. De mest kända är fåra­herden Alberto Caeiro, sjöingenjören Álvaro de Campos och läkaren Ricardo Reis, som försöker jämka samman två motsatta livshållningar, nämligen epikuréns och stoikerns. Reis söker vägledning och stöd i antikens filosofi och mytologi. Det mesta av Pessoas litterära verk publicerades postumt. På biblioteket hittade jag Dikter av Ricardo Reis av Fernando Pessoa utgiven av Pontes förlag 2013 i översättning av Lars Axelsson.

Eftersom vi inte uträttar något som varar i denna kaotiska värld
eller som genom sin varaktighet har något värde,
och efter till och med det som gagnar oss,
snabbt, mycket snabbt, glider oss ur händerna,

så låt oss sätta stundens njutning framför den absurda oron
över vad som ska hända i framtiden,
och vars enda säkra följd är att vi våndas i nuet,
det pris vi betalar för vårt framtida välbefinnande.

Morgondagen existerar inte. Endast nuet finns,
och det är bara jag som existerar i nuet,
och den personen kan mycket väl vara
den sista jag utger mig för att vara.

1933-03-16

Julpyssel enligt Lotta

"Lotta Kühlhorn är världsbäst på att fira jul. Hon börjar med minusadvent i november, en traditionell nedräkning till advent i det kühlhornska hemmet, ökar sedan från början av december fram till höjdpunkten vid själva högtiden - julafton! - för att börja nedtrappningen runt nyår." Detta är en del av presentationen av Lottas jul på Adlibris. Det är en otroligt läcker och rolig bok som jag sprang förbi på biblioteket idag och naturligtvis fick den följa med hem. Jag får frossbrytningar av pyssel och blir svett i handflatorna vid blotta tanken, men Lottas pyssel är absolut oemotståndligt! 61 synnerligen goda julgärningar. Vackert fotograferade av Fabian Kühlhorn och Jenny Hallengren. Praktiska flikar anger när det är dags att göra vad. Pysselexempel: Gökur av pepparkaksdeg, klippt krans av Aftonbladets sportbilaga och rosa A4-papper, mormors rågkakor (tänkte jag nästan baka), försilvrade valnötter, snabbpicklade grönsaker, flätade nötkorgar, kristyrkottar, flaggspel och girlanger, grankottslikör, och så vidare. Man blir glad av den här gränslösa boken. Lotta Kühlhorns fina bokomslag kände jag till, men jag hade ingen aning om att hon är så besatt av julen! Allra sist i Lottas jul, som är utgiven på Bonnier fakta, finns en lista på hennes inspirationsböcker.