skip to main |
skip to sidebar
LYRAN
ger oss i uppgift att berätta om tre bra dystopier den här veckan. Dystopi i vid bemärkelse; postapokalyps går också bra.
1. Oryx
och Crake av Margaret Atwood är en kuslig (ibland rolig) dystopi eller egentligen postapokalyps som i många stycken
ligger nära i tiden. I vissa avseenden är vi redan där. Snowman är den som blivit kvar i en värld som fallit samman i sviterna efter ett ödesdigert Paradice Project som drevs av Snowmans vän Crake, som nu är död. Borta är också Oryx, flickan de båda älskade. Snowman sitter i ett träd insvept i ett lakan och är hungrig.
2. Helaren av Antti Tuominen tilldrar sig i
ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga
översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och
man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder
öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata
vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var -
oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död
och förstörelse.
3. Snöstormen av Vladimir Sorokin. Distriktsläkare Platon
Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den
bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed
räddas från att bli zombier.
Brödkusken Harkel har en
självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn
och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika
slag.
Stadsbarn
Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarens vatten.
Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändernas fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i en dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.
Bo Bergman, Ur Marionetterna, 1903
Beauty and Sadness (美しさと哀しみと) av nobelpristagaren Yasunari Kawabata . Vintage International. Översättning från japanska av Howard Hilbert.
"Few authors have so compellingly evoked the subtle, precise beauty of his homeland. Kawabata´s prose is clear, deceptively simple; yet the images scattered through his narratives link together to produce deep, sudden insight into the souls of his characters." Time
In the Miso Soup (イン ザ・ミソスープ) av Ryu Murakami. Frank, en överviktig amerikansk turist har hyrt 20- årige Kenji för att guida honom genom de sjaskigare delarna av Tokyos nattliv. Franks bisarra beteende gör att Kenji börjar misstänka att han har att göra med den seriemördare som terroriserar staden. Kenji är rädd redan från början.
Ryu Murakami är född 1952 och skriver romaner och essäer och gör film. Oändligt blå är den enda titel som finns på svenska.
Annika uppmanar oss i sin BOKBLOGGSJERKA 14 - 17 november att berätta om bipersoner i böcker som sedan ger sin version av berättelsen.
Den första jag kommer att tänka på är För Lydia av
Gun - Britt Sundström. Lydia Stille är den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia är ett slags genmäle på Den allvarsamma leken.
ELIN BOARDY, Mary Jones
historia. Återanvädning av Stevenson´s Skattkammarön. Uppasserskan på
John Silvers krog Spyglass i Bristol berättar historien. I sina
dagboksanteckningar kommer historien fram ur ett kvinnoperspektiv.
I
Long John Silver av BJÖRN LARSSON berättar Long John Silver själv sin egen version av Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.
Tjänstefolket i Jane Austens Stolthet och fördom berättar sin historia i Huset Longbourn av Joe Baker.
Tokyo blues av Pia Hintze handlar om den medelålders Lola Fridh som följer med sin man, George, till Tokyo. Hon är psykoterapeut och delägare i ett framgångsrikt företag, men hon är utarbetad. Det blir en ordentlig omställning för henne. Tokyo är fuktigt och hett; George är sällan hemma och Lola får inte tillgång till lösenorden på sin arbetsplats. Hon har svårt att hitta i Tokyo och hon kan inte språket. Hon träffar några andra skandinaviska kvinnor i en förening som utgår ifrån att kvinnor i Lolas situation är roade av att lära sig binda blommor och att spela japanska trummor för att få ett par egna trumpinnar med namnet i katakana. Lola vill verkligen inte något av detta. Hon bestämmer sig för att syssla med något helt annat. George har anledning ta sig i akt. Pia Hintze har tidigare skrivit relations - och familjeromaner; Baby blues, En ska bort och Älskling. Tokyo blues är en blandning av trams, rappa formuleringar och en levande skildring av det moderna Tokyo. Och det är i den senare delen som jag tycker att romanen är bäst. Och det är naturligtvis därför jag läser den. Pia Hintze har själv bott i Tokyo med man och två barn under några år så hon skriver av egen erfarenhet. Däremot är inte Tokyo blues självbiografisk.
 |
| Bilden lånad från svd.se |
Princess Mononoke, もののけ姫,
japansk animerad långfilm ifrån 1997 i regi av Hayao Miyazaki animerad på Studio Ghibli. Filmen är ett ganska krigiskt drama med inslag av övernaturliga företeelser, folktro, klassisk litteratur (t. ex. Berättelsen om Genji) och som så ofta i dessa animerade filmer ett ekologiskt budskap. 2011 hade filmen svensk premiär. Prinsessan Mononoke var den längsta och dyraste animerade film som någonsin gjorts när den hade premiär. Över två timmar lång och med en produktionskostnad motsvarande 200 miljoner kronor.
Jag gillade mycket de otroligt vackert tecknade naturscenerierna som filmregissören Hayao Miyazaki inspirerats av i urskogarna på ön Yakushima.
Top Ten Characters You Wish Would Get Their OWN Book
(minor or just maybe a semi main character you wish a book was from
their POV).
För min del blir det Top nine Tuesday
Läs instruktionerna HÄR
Mamma Ingrid i Under all denna vinter av Negar Naseh
Hugo Rask i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Felicia Venhaug i Varulven av Aksel Sandemose
Margit (modern) i Precis som att börja om av Ninni Holmqvist
Ladivine Salle (mormor) i Ladivine av Marie Ndiaye
Prussiluskan i Pippi Långstrump
Tea, svärmor i Kristina Sandbergs romaner
Emily Maude Taylor, Doris Lessings mor som finns med i hennes romaner.
Mrs Winterson i Why be happy when you could be normal av Jeanette Winterson
Inlägg
