Äntligen!

Nobelpriset i litteratur 2014 till Patrick Modiano! 
Motivering: ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.
Ännu en läsarvänlig nobelpristagare.
Grattis Grate förlag!
Så här tyckte jag om Lilla smycket som kom ut 2013.

Ny bok på svenska av den försynte två meter långe författaren Patrick Modiano (1945 - ), Lilla smycket.
En liten pärla från Elisabeth Grate Bokförlag i översättning av Pontus Grate..
Lilla smycket är sista delen i en trilogi. De andra delarna är Dora Bruder (1997) och Des Inconnues.
Lilla smycket kom ut 2001.
Det är en  jagberättelse där man länge undrar över vem som berättar. Så småningom visar sig jag heta Thérèse. Hon är ung, rotlös och arbetssökande. En dag i rusningstid på tunnelbanan i Paris ser hon en kvinna i gul kappa som hon tycker liknar hennes mor. Thérèse har en kakburk med några minnessaker, bland annat ett foto av modern. Thérèse följer efter kvinnan, men vågar inte tilltala henne. Minnesfragment dyker upp. Hon minns en frånvarande moder, flyttande, ensamhet, osäkerhet, otrygghet och allt möjligt som man inte ska behöva bära med sig från sin barndom. Morbror Jean Borand tar hand om henne ibland och är snäll mot henne.  Men är han mors bror? Eller är han Thérèses far? Och var finns han nu? I sin utsatthet tvingas hon ibland att sätta sin tillit till vilt främmande människor, som till exempel en vänlig apotekerska som ger henne några timmars trygghet, värme och närhet.
Thérèse har fått ett deltidsarbete. Hon ska sällskapa en ung flicka några timmar per dag några dagar i veckan. Hon möter ett par kalla, likgiltiga föräldrar i ett lånat hus. Flickans namn framgår aldrig. Föräldrarna kallar henne bara "hon".  Naturligtvis känner Thérèse igen sig.
Modianos romaner utspelar sig alltid i Paris. Han skildrar detaljer, platser, gator  tunnelbanestationer, parker och hus med självklar elegans.
Så här står det i en artikel av Kristoffer Leandoer om Modiano
"Konkordanser har upprättats mellan hans romaner och Georges Perecs listor i ”Jag minns”, nätsajter ägnar sig åt att spåra och återskapa en plats som kallas ”Modianos Paris”. Spännande.
Jag ser alltid fram emot att läsa en ny roman av Patrick Modiano. Jag vet att den tilldrar sig i Paris och att den på något sätt sysslar med minnen och hågkomster. Eller om det man glömt. Men alltid på ett nytt sätt. Man flyter med i det som  varit och det som är  i en rotlös tillvaro. Det man förlorar får man aldrig tillbaka. Det är vackert och vemodigt.

Städlön

 
Patricia Wentworth (1878 - 1961) föddes i Indien som Dora Amy Elles. Hon fick sin uppfostran i England,  gifte sig två gånger, bosatte sig i Surrey med sin andre man och fick en dotter. 1928 kom hennes första deckare ut. Miss Silver hette hennes protagonist i en serie pusseldeckare om 32 titlar. Den sista kom ut 1961. Tydligen finns det likheter mellan Miss Silver och Miss Marple.  Miss Silver är en pensionerad guvernant som blir privatdetektiv. Hon rör sig hemvant i societeten och arbetar nära Scotland Yard. Miss Silver älskar att citera poeten Alfred Tennyson. Patricia Wentworth skrev också andra deckare och några romaner. Boken under rönnsumaken, Dubbelspel, kom ut 1948 och upphittades under ihärdig städning av de egna bokhyllorna. Originalet The astonishing adventures of Jane Smith kom ut 1923.

Att leva en mardröm

Christian Jungersen född 1962 uppmärksammades mycket för Undantaget som kom ut för åtta år sedan. Den handlade om vuxenmobbning. Obehaglig och thrillerartad den också. Anledningen till att det dröjer så länge mellan romanerna är att CJ gör noggrann research. Du försvinner, Norstedts förlag 2014, handlar om den mänskliga hjärnan. Hur ser en "vanlig" hjärna ut? Vad är normal förslitning. Hur ska Mia veta vad som händer i Frederiks hjärna sedan tumören tagits bort. Hur mycket påverkade den Frederiks katastrofala handlande under de år ingen visste att han bar denna tumör? Osäkerheten är tärande. Vad har hänt? Vad kommer att hända? Den stackars tonårssonen Niklas får sitta i kläm ordentligt. Man tycker så synd om Mia. Men - plötsligt blir man osäker. Hon är minsann inte så himla trevlig och uppoffrande. Och vad har hon för belastning, egentligen? Frederik har synpunkter och tankar. Till slut vet man inte vilket ben man ska stå på. Vem är det som försvinner? För vem? Christian Jungersen ställer de etiska och moraliska frågorna. Jag tror att det är meningen att läsarna ska bli fundersamma och börja diskutera med andra läsare. Skickligt, tycker jag. Och spännande. Obehagligt. Så lite man vet.
Fin översättare också: Ninni Holmquist. 

Tematrio - Prepositioner

Lyrans tematrio vecka 41 ska innehålla  prepositioner.

Anteckningar från en kolchos. Sigrid Rausing är van vid en bekväm och obekymrad tillvaro i London. 1993 åker hon till en estnisk kolchos för att göra fältstudier till sin doktorsavhandling. Detta är den mer personliga berättelsen.
I Liv till varje pris, den avslutande delen i trilogin om familjen Lundberg, fortsätter Kristina Sandberg sin skildring av familjens liv i 50 - och 60 - talens Sverige. Liv till varje pris ger en bild av en tid i Sveriges historia genom en kvinnas liv. Den är intressant rent kulturhistoriskt också.

Uppe på Vallmokullen. Japansk animerad film av Studio Ghibli. Huvudperson är den 16 - åriga Umi, som sörjer sin far som försvann till havs under Koreakriget. Varje dag signalerar hon med flaggor till honom. Vad hon inte ser är att någon flaggar tillbaka på ett fartyg på redden. Förutom skolarbetet sköter Umi en hel del av arbetet på familjens lilla pensionat. Det är svårt att inte bli charmerad utav den här filmen som innehåller mycket av japanskt vardagsliv.

Utlottning!

Boklysten
lottar ut ett ex av Vi ses imorgon av Tore Renberg. Den är utgiven på  bokförlaget Atlas. Det är tio år sedan Tore Renbergs senaste bok, Vem älskar Yngve, kom ut.

Andra delen, Angrep fra alle kanter, finns redan på norska.

Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober

Planerar du din läsning och hur gör du i så fall? undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober
Både - och och varken - eller. Det beror på författarkvällar, nyutkommet, vad som råkar komma av det jag reserverat på biblioteket, humöret, recensioner, läsecirkeln och bokbloggar och så vidare. Ibland har jag en idé som kan se ut som en plan, men sedan läser jag något någonstans - ofta på en blogg - och så blir det ny reviderad utgåva av det som kanske kunde varit en plan. Det går alltså ganska spontant till i själva verket.

Prakt, drömmar, mörker

Inte visste jag att Erik XIV var en sådan renässansmänniska! Herman Lindqvist vet bättre. Han tycker i sin nya bok Erik XIV. Prakt, drömmar, mörker att Erik XIV är en förbisedd kung. Bilden av honom är mycket präglad av den yngre brodern Johans avundsjuka. Erik betraktades av sin fader, Gustav Vasa, som en kungason redan ifrån födelsen 1533. Han blev tidigt moderlös, men fick en förnämlig uppfostran av framstående lärare. Han läste franska, tyska och latin och spelade klavikord och luta och var en skicklig tecknare. Han red, fäktade och kunde skjuta. Enligt Herman Lindqvist var han i det närmaste träningsfreak och stod för den första dokumenterade idrottsskadan. När han krönts till kung 1560 med osedvanlig prakt - mycket medvetet; han ville sätta Sverige på kartan - hade han många planer på att modernisera Sverige.  Han öppnade gruvor och järnbruk, inrättade ett system med avlönade landsknektar sam tillsatte Högsta nämnden som var en domstol som granskade ämbetsmän och fogdar. Alla var lika inför lagen. Detta var något nytt och föga populärt. 1563 inleder han det nordiska sjuårskriget med danskarna. Erik anar konspirationer överallt och han begår ett stort misstag när han gör sig skyldig till de s. k. Sturemorden. Och strax efter går han in i en psykos. 1568 avsätts han och hamnar i husarrest på Gripsholms slott tillsammans med hustrun Karin Månsdotter och deras barn, Karin Månsdotter blev hans hustru med utslaget hår och myrtenkrona på huvudet vilket var mycket stötande och uppseeende väckande. Dessutom var barnen med. Utslaget hår var bara för unga flickor och myrten var förbehållet brudar som hade oskulden i behåll. Ja, sedan blev det sorgligare och sorgligare ända tills Erik XIV förgiftades med arsenik på Örbyhus 1577. Då är han 43 år gammal. Han begravs i Västerås domkyrka.
Herman Lindqvist levererade en välbehövlig historielektion med vältalig bravur stort engagemang. Jag kände att jag inhämtat (för mig) helt nya kunskaper i svensk historia.