Kärlek på Victorias tid

Lite förstrött började jag läsa Mannen, hustrun och Lord Byron av Mathilda Malling från 1912, Albert Bonniers förlag. Så småningom gick det upp för mig att jag läste en roman med verklighetsbakgrund. Lord Byron (1788 - 1824) kände jag naturligtvis till, men det fanns också andra namn som fick en del klockor att klinga. Det fullkomligt vimlar av historiska och litterära personligheter.  Mannen i titeln är William Lamb som senare kom att bli inrikes- och premiärminister i England under drottning Victoria. Hustrun är Lady Caroline Lamb född Ponsonby (1785 - 1828). Lord Byron var mycket intresserad av kvinnor - gärna unga, gifta sådanan - och de i ännu högre grad av honom. Lady Caroline utgjorde inget undantag. Hon hade gift sig vid nitton års ålder på grund av sin och William Lambs häftiga förälskelse.  Deras äktenskap var till en början mycket lyckligt trots att deras vackre lille son, Augustus, visade tydliga tecken på att inte utvecklas som andra barn.  Caroline Lamb skildras som lätt överspänd och oberäknelig om än med en viss charm. och intelligens. När nu Lord Byron träder in på scenen och det som först börjar som vänskap med viss touch av flirt utvecklas till något farligare är det Lady Caroline som inte kan hantera situationen. Hennes man håller sig obegripligt nog i bakgrunden, men dels har han sin politik och dels har han tydligt sagt ifrån att han inte tänker vara fångvaktare åt sin hustru. Carolines svärmor, Lady Melbourne, försökte lugna ner svärdottern. Själv hade hon inte det bästa ryktet. Det påstods att en helt annan man än hennes egen i själva verket var far till William. Seden var sådan att hade man väl fått en son i äktenskapen kunde föräldrarna var på sitt håll unna sig ett och annat hopp över skakeln. Caroline Lamb och hennes umgänge är förvånansvärt frispråkiga och ogenerade; ganska beräknande och nästan cyniska ibland. Här finns också de äldre kvinnorna som agerar äktenskapsmäklerskor och rådgiverskor på frivillig basis som så ofta i romaner från den här tiden.
Mathilda Malling var intresserad av historia och kultur - och släkthistoria och det märker man i den här romanen också. Kvinnornas situation är ett annat tema som återkommer. Caroline Lamb önskar att hon varit född till pojke med alla de fördelar och möjligheter det innebar. Hennes man beklagar att man inte kan vara ensam när det ändå  är det man är. Båda har många slocknade, kulörta lyktor men tycks ändå ha några kvar. Ändå.

Kort och kul

I en mig närstående bokhylla hittade jag denna jätteroliga bok av Mark Crick (text och ill.) på under 100 sidor, 92 närmare bestämt.
Kafkas soppa. Den samlade världslitteraturen i 14 recept. I översättning av Rose - Marie Nielsen; W& W 2005. 
Där hittar man till exempel Snabb misosoppa à la Franz Kafka, Löktårta à la Geoffrey Chauser, Fylld urbenad kyckling  à la Marquis de Sade och Clafoutis  à la Grandmère av Virginia Woolf.
Raymond Chandler tillreder Lamm med dillsås så här: "Jag smuttade på min whisky sour, fimpade cigaretten på skärbrädan och studerade en skalbagge som försökte krypa upp ur diskhon. Ett bord på Maxim´s, hundra dollar och en snygg blondin skulle sitta bra. Det jag hade var en fårstek och inte en susning. Jag lyfte upp steken. Den kändes kall och fuktig som en coroners handslag. Jag drog fram en kniv och styckade lammet. När jag kände bladet i handen skar jag upp en lök, och innan jag visste vad jag gjorde låg en morot i skivor på bänken. Ingen av dem rörde sig. Alltsammans åkte ner i en gryta med en bunt dill, ett lagerblad, en näve pepparkorn och en gnutta salt. Det var ändå kört, så jag dränkte alla ingredienser i kycklingfond och vred upp plattan..."
Irvine Welsh bjuder på Mäktig chokladkaka med ingredienser som bl. a. 250 g smör, 500 g socker, 150 g mjölkchoklad, portvin och kahlua. Så här går det till när han släpar hem ingredienserna och börjar tillreda: "Ja letar mig fram till det där satans stället ja kallar hem me rubbet ja behöver, men ja orkar knappt gå. Huvet dunkar som om de ska sprängas å spruta ut hjärna å benbitar över alla som går förbi å ja e så djäkla svag att benen känns som om dom ska gå av när jag e på väg uppför trapporna. Hoppas bara att ingen ser mig komma tillbaka, särskilt inte mina så kallade polare. Ja släpper ner ett paket smör i grytan å tänder spisen. Mens smöret smälter häller ja i sockret å ser hur de vita kornen försvinner ner i de guldbruna smöret å blandas ut, de blir skitbra. Händerns skakar när ja siktar ner de bruna kakaopulvret i grytan, å ja blir jättenöjd när ja slänger i chokladbitarna och ser att dom genast smälter ner. De här e fanimej kvalité..."
Varje beskrivning är en pastisch på respektive författares stil.
När jag komplimenterade bokhyllans innehavare för den fina boken fick jag svaret: Men den har jag ju fått av dig!

Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni

Annika vill ha tips på bra böcker på omkring 100 sidor i sin  Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni.
Det ska hon få. Jag har fyra pocketböcker som är garanterat bra. Men visst, smaken är olika.

Först har vi Historietter av Hjalmar Söderberg 100 sidor jämt. Korta noveller om människan, samhället och livet. Termen historietter hittade han på själv.

Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  handlar om en bibliotekarie som är besatt av litteratur (konstig människa!). Hon möter kärleken och blir som besatt av den också men kolliderar snart med själva verkligheten. En liten bokpärla, helt enkelt, på 108 sidor.
En annan liten förtjusande graciös bok är Silke av Alessandro Baricco (119 s.). Fransmannen Hérvet Joncourt köper och säljer silkesmaskar. Under en av sina resor till Japan möter han en gåtfull kvinna som han sedan inte får ur sitt sinne, trots hustru och barn.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras (111 s.) handlar om en  man, en hustru, en dotter och en väninna till hustrun på resa i Spanien. Under ett våldsamt oväder med åska och regn kommer de till en stad där ett svartsjukedrama just ägt rum. En man jagas av polisen för att ha skjutit sin unga hustru och hennes älskare. Ett annat triangeldrama är under uppsegling i det lilla ressällskapet.

Bokgeografi Israel

Enligt O tycker påpassligt nog att det är dags för Bokgeografi Israel
En intressant uppgift som krävde en del tankearbete och lite rotande i hyllorna.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag kom på en bok som jag var mycket fascinerad av för många år sedan. Den var bunden i blått biblioteksband. Yael Dayan, Min krigsdagbok. Sinai 1967. Hon skriver om sina upplevelser i sexdagarskriget 1967 där hon stred tillsammans med sin far Moshe Dayan, israelisk militär och politiker. Hon var då 28 år.

Samuel Agnon, född 1888 i Galizien, död i Jerusalem 1970, israelisk författare som delade Nobelpriset med Nelly Sachs 1966. Han skrev bl. a. novellsamlingen I havets mitt och andra noveller och Trohetseden. Jag har en allmän känsla av att han är ganska bortglömd. 

Älskaren (1980) är skriven av en av Israels främsta författare, A. B. Yehoshua. Med Älskaren - en tankeväckande underhållningsroman - introducerades han för svenska läsare. Adams fru har en älskare, som inte kommer tillbaka efter oktoberkriget 6 - 25 oktober 1973 mellan Israel och arabstaterna. Adam saknar honom lika mycket som hustrun och ger sig iväg för att utröna älskarens öde.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Yasmina Khadra, Sirenerna i Bagdad är en otroligt bra roman som på ett fantastiskt sätt beskriver de mekanismer som gör att en helt vanlig människa kan bli terrorist. Algeriern Yasmina Khadra, som egentligen är militär,  skriver under sin frus namn för att markera sin solidaritet med den algeriska kvinnan. Vad gör han då i en Bokgeografi som ska handla om Israel? Jo, han behandlar  samma tema som  den israeliske författaren Amoz Oz i Hur man botar en fanatiker. (Samme Amos Oz som skrev den underbara självbiografiska romanen En berättelse om kärlek och mörker.)

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Svaret på den fråga blir Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda.
Den handlar om unga israeliska kvinnors militära utbildning och är på sitt sätt lite släkt med Yael Dayans krigsdagbok.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.
Igår, 28 maj, firades Jerusalemdagen, Yom Yerushalayim,
till minne av när Jerusalem blev en hel stad efter sjudagarskriget 1967

Essän i IT - åldern

1500 - talsfilosofen de Michel Montaigne (1533 - 1592) var den som uppfann essän. Många har senare refererat till honom från Francis Bacon till Virginia Woolf. Den första volymen Essäer kom ut 1580. Därefter har de översatts och kommit ut i nya upplagor inte minst i Sverige där det senast kom ut en nyöversättning av Jan Stolpe i pocketutgåva. Nu kommer en ny bok om Montaigne av Antoine Compagnon på Atlantis förlag också i översättning av Jan Stolpe. Antoine Compagnon är egentligen specialist på Proust, men när han gjorde radioprogram om Montaigne blev de så populära att de gavs ut i bokform. 
En sommar med Montaigne blev omedelbart en försäljningssucce. Antoine Compagnon lyckas vara både lättsam och lärd skriver litteraturprofessorn 

Arne Melberg i sin recension. Det kanske inte är så svårt med ett sådant ämne som Montaigne. I slutklämmen skriver Arne Melberg att Michel de Montaigne säkert inte hade låtit elektroniken avskräcka. Han hade fortsatt att skriva.

Arvet efter Montaigne växer och frodas skriver Nina Burton i en understreckare 30/5 2009.

Entusiastiska pessimisters spirituella konst är den underbara titeln på en understreckare om essäer av Arne Melberg den 1/12 2012 

Essä: urval och inledning av Arne Melberg kom ut 2013 på Bokförlaget Daidalos

Sommarläsnig

Jan van Beers 1852 - 1927

Liten sommarenkät från Bokhora

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Gertrud Hellbrand,Veterinären
Marisha Pessl , Nattfilm
Lars Lerin, Naturlära
Lena Lundgren, Maria Lang
Antoine Compagnon, En sommar med Montaigne

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

 Etgar Keret, Plötsligt knackar det på dörren

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

 I lunden vid sommarhuset

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

I sängen på natten

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Svårt att jämföra ärter och morötter, men Lars Lerin, Naturlära, kanske?

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

 Jag har sagt det förut, men jag säger det igen - Sommarboken av Tove Jansson

7. Strand eller hängmatta?
 Hängmatta

8. Deckare eller roman?

 Roman

9. Favoritgenre?

Klassiker

Matkulturen och samhället

"Ämnet för Nu äter vi! är just de moderna favoriträtternas förvandling från "märkliga nyheter" till "mat", säger Jenny Damberg i förordet till Nu äter vi! (Ica Bokförlag). Hon ägnar sig åt matnyheter från andra världskrigets slut och framåt. För somliga saker har det varit  trögt i starten. Redan 1944 serverades dumplings som kinesiska kroppkakor på Berns men det dröjde ända till 2010 - talet innan de slog igenom. Ibland verkar det rent slumpartat hur somliga rätter slår; ibland helt obegripligt. Smörgåstårtan kallas en svensk kontraintuitiv skapelse som hade alla rätt. Mer av allt, helst på en gång och i samma form. Kort sagt ett säkert kort i mer än 70 år. Vid frukosten är vi alla konservativa, säger Jenny Damberg. Det vi har på frukostbordet har varit detsamma i årtionden. Frukosten är ett individuellt projekt. Den äter man gärna på egen hand medan middagen är en social måltid. Vi är ett fikande folk. Kafékulturen; lattemammorna; godisätandet och chipsen - allt finns med. På 1980-talet gör den exklusiva sushin, den nya krogeliten och yuppien entré. Man definierar sig genom sitt val av mat. 2013 finns det 28 228 recept på Tasteline. Det mest lästa av dem alla är Taco - paj. "snabbt och gott efter jobbet", heter det. Jodå, receptet finns med i en av bokens många, svårlästa faktarutor (min enda invändning). Nu äter vi! är en rolig mathistoria lika gedigen som grundlig. Den omfattande källförteckningen redovisas per kapitel. Jenny Damberg är frilansjournalist och krogkritiker. Hennes favoriträtt är potatisgratäng.