Det har skrivits mycket om Esaias Tegnér (1782 -18496) genom tiderna. Jag minns romanen Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren från 1972 till exempel. Titeln är ju anslående och är nästan exakt en formulering från avslutningen på ett brev som Tegnér skrev till sin hustru.
CHRISTINA SVENSSON, docent i litteraturvetenskap och idéhistoria vid Göteborgs Universitet med specialinriktning på den gustavianska tiden och romantiken, har sysslat en hel del med Esaias Tegnér och hans diktning.
Den senaste boken heter Diktaren på dårhuset och handlar om Tegnérs "sjukdomsdiktning". 1840 fördes Tegnér under falska förespeglingar till ett sinnessjukhus i Schleswig av bekymrade släktingar. Tegnér led av melankoli, hypokondri och depression. Detta höll man tyst om länge och det var inte förrän på 1900 - talet som det blev allmänt bekant.
Under sin sjukdomstid skrev Tegnér en hel del men mycket höll inte alls den vanliga kvaliteten. Han skriver själv till Fredrika Bremer och klagar över sin bristande förmåga.
I tre kapitel i Diktaren på dårhuset diskuteras Tegnérs Mjältsjukan (1825), Den döde (1834), Porträttet (1840). I dessa tre självbiografiska dikter visar Tegnér upp sig som melankolisk diktare.
Läs Carina Burmans inspirerande och fina recension HÄR
torsdag 20 mars 2014
onsdag 19 mars 2014
Födelsedagstävling
Anna på bloggen
ANNAS BOKBORD
fyller år idag. Grattis! Och det firar hon med en tävling.
Vinst: Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates.
Den har jag inte läst, så jag deltar i tävlingen.
ANNAS BOKBORD
fyller år idag. Grattis! Och det firar hon med en tävling.
Vinst: Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates.
Den har jag inte läst, så jag deltar i tävlingen.
Etiketter:
Födelsedagstävling,
Joyce Carol Oates,
Little Bird of Heaven
Tematrio - Snyggingar
Den här boken är snygg även som sliten pocket. Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Hon sålde sina hemman i Sverige och flyttade till franska Finistère och odlade sin trädgård där. Hon var femtiofem år och hade fått nog av svensk byråkrati. Jag läste boken i första hand för att det fina omslaget lockade. Men det visade sig att jag tyckte mycket om innehållet också.
Omslag: Stefania Malmsten. Foto: Ola Bergengren
Lina Sjöberg (f. 1973) studerade teologi när hon debuterade med Resa till Port Said 2005. Jag var väldigt förtjust i den bl. a. för sorgsna allvaret i den. En brevroman på olika tidsplan; tre kvinnor som har en man som gemensam nämnare. Omslag: Lisa Zachrisson.
2006 debuterade Martina Lowden (f. 1983) med den självbiografiska romanen Allt. En mycket originellt utfomad roman som renderade henne Katapultpriset. 19 - åriga M är huvudperson i romanen. Hon har hoppat av psykologistudierna för att välja sin egen bildningsväg. Debuten väckte uppseende på kultursidorna och den utnämndes till generationsroman. Jag var mycket road av den.
Fotografier: Louise Andrén. Formgivning: Lars Sundh.
Omslag: Stefania Malmsten. Foto: Ola Bergengren
Lina Sjöberg (f. 1973) studerade teologi när hon debuterade med Resa till Port Said 2005. Jag var väldigt förtjust i den bl. a. för sorgsna allvaret i den. En brevroman på olika tidsplan; tre kvinnor som har en man som gemensam nämnare. Omslag: Lisa Zachrisson.
2006 debuterade Martina Lowden (f. 1983) med den självbiografiska romanen Allt. En mycket originellt utfomad roman som renderade henne Katapultpriset. 19 - åriga M är huvudperson i romanen. Hon har hoppat av psykologistudierna för att välja sin egen bildningsväg. Debuten väckte uppseende på kultursidorna och den utnämndes till generationsroman. Jag var mycket road av den.
Fotografier: Louise Andrén. Formgivning: Lars Sundh.
tisdag 18 mars 2014
Vikingar i ny tappning
Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949. Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin
s. k. Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron. Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket. Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949. Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin
s. k. Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron. Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket. Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1
måndag 17 mars 2014
På stol nr 14
Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.
Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.
Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989
Etiketter:
Hundstunden,
Kristina Lugn,
Lugn bara Lugn,
Lyrik
söndag 16 mars 2014
I huvudet på en 100 - åring
Tuula Karjalainens bok, Tove. Jansson. Arbeta och älska är en gedigen, nyutkommen biografi om den mångsidigt begåvade Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år. Den är lättillgänglig och njutbar och innehåller många fina illustrationer. Ju mer man läser desto mera intresserad blir man av att läsa mera av Tove Jansson. Hon var ju så mycket mera än de förtjusande Mumintroll som hon blivit världsberömd för. I Tove Janssons liv fanns ofta inga klara gränser mellan de olika
konstnärsrollerna. Noveller och romaner, barnböcker, serier, bildkonst,
grafik – hon växlade gärna uttryck, men hennes samtid hade
svårt att acceptera henne som seriös konstnär efter de väldiga
framgångarna med Mumintrollen. På lite avstånd är det naturligtvis lättare att få en helhetsbild av henne. Det hårda arbetet, originellt tänkande och den bländande fantasin kännetecknade allt Tove Jansson
företog sig. Arbeta och älska. Titelns programförklaring är densamma som Tove Jansson valde som sitt motto och för ex libris.
"Donandet", den anspråkslösa janssonska benämningen på den kreativa
processen, var sammanlänkad med kärleken; till ursprungsfamiljen, vänner
och älskare av bägge könen.
Inom den tätt sammanhållna familjen Jansson fanns spänningar främst mellan pappan, Viktor Jansson, bildhuggare, som var nazistvän och antisemit, och dottern. Efter att ha stridit i inbördeskriget 1918 hade Viktor Jansson, Faffan, kommit hem till hustrun och 4-årig dotter som en förändrad, bitter man. Författaren beskriver honom närmast som en hustyrann. Redan i 20 - årsåldern gjorde Tove Jansson satirteckningar över Stalin och Hitler i tidskriften Garm. Trots att det inte alls var ofarligt. Konflikterna till trots bodde Tove hemma ännu vid 27 års ålder. Då uppmanade familjens läkare henne allvarligt henne att flytta. Modern var det allt överskuggande kärleken i Tove Janssons liv.
Tarja Karjalainen vinnlägger sig om att sätta in det på många sätt gränsöverskridande universalgeniet i ett kulturellt och ideologiskt sammanhang. Hon beskriver ingående de olika målande, skrivande, politiskt debatterande och filosoferande kretsar Jansson umgicks i och tog djupa intryck av. Inte minst väsentliga var teaterlegenden Vivica Bandler (Vifslan) och filosofen och politikern Atos Wirtanen (Snusmumriken), som hon hade långvariga kärleksrelationer med. Och Tuulikki Pietilä (Too-ticki), förstås, som uppträder först i Trollvinter, när Tove Jansson först träffat Tuulikki Pietilä.
Utöver allt arbete hann Tove Jansson också skriva brev. Varför hann så många driftiga, verksamma kvinnor skriva så många handskrivna brev förr i tiden? Och dagböcker? Det är och förblir en gåta.
Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens.
Utgivningen av Tove Janssons brev är planerad till hösten.
Inom den tätt sammanhållna familjen Jansson fanns spänningar främst mellan pappan, Viktor Jansson, bildhuggare, som var nazistvän och antisemit, och dottern. Efter att ha stridit i inbördeskriget 1918 hade Viktor Jansson, Faffan, kommit hem till hustrun och 4-årig dotter som en förändrad, bitter man. Författaren beskriver honom närmast som en hustyrann. Redan i 20 - årsåldern gjorde Tove Jansson satirteckningar över Stalin och Hitler i tidskriften Garm. Trots att det inte alls var ofarligt. Konflikterna till trots bodde Tove hemma ännu vid 27 års ålder. Då uppmanade familjens läkare henne allvarligt henne att flytta. Modern var det allt överskuggande kärleken i Tove Janssons liv.
Tarja Karjalainen vinnlägger sig om att sätta in det på många sätt gränsöverskridande universalgeniet i ett kulturellt och ideologiskt sammanhang. Hon beskriver ingående de olika målande, skrivande, politiskt debatterande och filosoferande kretsar Jansson umgicks i och tog djupa intryck av. Inte minst väsentliga var teaterlegenden Vivica Bandler (Vifslan) och filosofen och politikern Atos Wirtanen (Snusmumriken), som hon hade långvariga kärleksrelationer med. Och Tuulikki Pietilä (Too-ticki), förstås, som uppträder först i Trollvinter, när Tove Jansson först träffat Tuulikki Pietilä.
Utöver allt arbete hann Tove Jansson också skriva brev. Varför hann så många driftiga, verksamma kvinnor skriva så många handskrivna brev förr i tiden? Och dagböcker? Det är och förblir en gåta.
Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens.
Utgivningen av Tove Janssons brev är planerad till hösten.
lördag 15 mars 2014
Nästa radioföljetong
Nästa radioföljetong blir Det tomma hemmet av
Lidia Tjukovskaja. Senaste utgivning 2013.
Det tomma huset är titeln på den första svenska utgåvan som kom 1969.
Lidia Tjukovskaja (1907 - 1996) har skrivit en roman från den stora terrorns tid i Sovjetunionen.
Året är 1937 och Stalins skräckvälde är som värst. Lidia Tjukovskaja har egna erfarenheter av den här tiden och hon skildrar den enskilda lilla människans utsatthet i det obarmhärtiga samhällssystemet. Hennes roman är ett vittnesmål som skrevs 1939 - 40 i Leningrad. Länge hade hon den gömd hos andra människor och åren 1941 -44 tillbringade hon på annan ort. Genom ett under, säger hon, återförenades hon och hennes skrivbok. Den nya radioföljetongen börjar onsdagen den 19 mars. Uppläsare: Maria Hörnelius
Domen
Och ordet föll, tungt som sten,
på mitt ännu levande bröst.
Det gör ingenting, jag var ju beredd,
det går kanske över på något sätt.
I dag har jag mycket att göra -
jag måste döda alla minnen,
jag måste göra själen kall,
jag måste åter lära mig leva.
Om inte --- Sommarens heta sus
liksom en högtid utanför mitt fönster.
Jag har länge anat denna
ljusa dag och detta tomma hus.
Ur Rekviem av Anna Achtmatova. Sommaren 1939
Lidia Tjukovskaja. Senaste utgivning 2013.
Det tomma huset är titeln på den första svenska utgåvan som kom 1969.
Lidia Tjukovskaja (1907 - 1996) har skrivit en roman från den stora terrorns tid i Sovjetunionen.
Året är 1937 och Stalins skräckvälde är som värst. Lidia Tjukovskaja har egna erfarenheter av den här tiden och hon skildrar den enskilda lilla människans utsatthet i det obarmhärtiga samhällssystemet. Hennes roman är ett vittnesmål som skrevs 1939 - 40 i Leningrad. Länge hade hon den gömd hos andra människor och åren 1941 -44 tillbringade hon på annan ort. Genom ett under, säger hon, återförenades hon och hennes skrivbok. Den nya radioföljetongen börjar onsdagen den 19 mars. Uppläsare: Maria Hörnelius
Domen
Och ordet föll, tungt som sten,
på mitt ännu levande bröst.
Det gör ingenting, jag var ju beredd,
det går kanske över på något sätt.
I dag har jag mycket att göra -
jag måste döda alla minnen,
jag måste göra själen kall,
jag måste åter lära mig leva.
Om inte --- Sommarens heta sus
liksom en högtid utanför mitt fönster.
Jag har länge anat denna
ljusa dag och detta tomma hus.
Ur Rekviem av Anna Achtmatova. Sommaren 1939
Etiketter:
Anna Achmatova,
Det tomma hemmet,
Det tomma huset,
Domen,
Lidia Tjukovskaja,
P1,
Radioföljetongen,
Rekviem
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)