Veckans uppgift från LYRAN:
Tre titlar på temat HBTQ .
Det finns annan frukt än apelsiner
av fantastiska Jeanette Winterson.
Här berättar hon om sin religiösa uppfostran, om hur hon revolterar och går ur kyrkan och lämnar hemmet som sextonåring för kvinnan hon älskar. Varför vara lycklig när du kan vara normal? sa mamma.
Absolut noll av Anna Fock. Den tilldrar sig i St Petersburgs gaykretsar. För denna fick Anna Fock 2013 års Katapultpris. Det delas ut av Sveriges författarförbund till skönlitterära debutanter alltsedan 1991.
Absolut noll ligger i läshögen.
Dikter och fragment av Sapfo från ön Lesbos
Sannerligen, jag ville dö!
Under ymniga tårar och snyftningar
tog hon avsked med dessa ord:
"Ve mig, tung är vår ödeslott,
Sappho, blott mot min vilja jag lämnar dig"
---
måndag 17 februari 2014
söndag 16 februari 2014
Litterära mord
Någonstans i Northumberland på en ensligt belägen gård (med Aga - spis och glasveranda) i närheten av Newcastle samlas ett gäng författare för att lära sig skriva spänningsromaner. Några utav dem är redan publicerade; en del är ganska lyckade andra inte.
Plötsligt är två personer i sällskapet mördade. Iscensättningen av morden är tagen ur fiktiva verk av två av de närvarande författarna.
Vera Stanhope, överviktig och kärv kriminalkommissarie, och hennes snygge yngre polisassistent Joe Ashworth har svårt att hitta något motiv. Men Vera Stanhope är mycket angelägen om att klara ut morden eftersom hennes närmaste granne är huvudmisstänkt. Så småningom nystas en ful historia upp om vuxenmobbning i förlags- och författarvärlden.
I anslutning till upplösningen begår Vera ett ödesdigert misstag som nära nog kostar henne vänskapen med Joe Ashworth för alltid.
Välskrivet och spännande i fullständigt oemotståndlig miljö. Här finns människor man fäster sig vid och andra som man avskyr. Vera Stanhope har nog lagt på sig några extra kilon, men trots det tycker jag att hon tar mindre plats än i de tidigare böckerna. Hon släpper alltmera fram Joe Ashworth och han vågar ta egna initiativ och ifrågasätta. Ibland går det bra; ibland inte...
Ann Cleeves är född i Northumberland så hon är väl förtrogen med miljön. Hon har bland annat arbetat på kvinnojourer och i sjöräddningen.
Vera Stanhope - romanerna:
Plötsligt är två personer i sällskapet mördade. Iscensättningen av morden är tagen ur fiktiva verk av två av de närvarande författarna.
Vera Stanhope, överviktig och kärv kriminalkommissarie, och hennes snygge yngre polisassistent Joe Ashworth har svårt att hitta något motiv. Men Vera Stanhope är mycket angelägen om att klara ut morden eftersom hennes närmaste granne är huvudmisstänkt. Så småningom nystas en ful historia upp om vuxenmobbning i förlags- och författarvärlden.
I anslutning till upplösningen begår Vera ett ödesdigert misstag som nära nog kostar henne vänskapen med Joe Ashworth för alltid.
Välskrivet och spännande i fullständigt oemotståndlig miljö. Här finns människor man fäster sig vid och andra som man avskyr. Vera Stanhope har nog lagt på sig några extra kilon, men trots det tycker jag att hon tar mindre plats än i de tidigare böckerna. Hon släpper alltmera fram Joe Ashworth och han vågar ta egna initiativ och ifrågasätta. Ibland går det bra; ibland inte...
Ann Cleeves är född i Northumberland så hon är väl förtrogen med miljön. Hon har bland annat arbetat på kvinnojourer och i sjöräddningen.
Vera Stanhope - romanerna:
- The Crow Trap (1999)
- Telling Tales (2005)
- Hidden Depths (2007), sv. Dolda djup (2011)
- Silent Voices (2011), sv. Döda talar inte" (2012)
- The Glass Room (2012), sv. Glasverandan 2013
Etiketter:
Ann Cleeves,
Glasverandan,
Kriminalroman,
Northumberland,
Vera Stanhope
lördag 15 februari 2014
Jag - en trotjänare
"Skriv om för- och nackdelar med
att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar
skapa mer tid för mer läsning."
Uppmaningen kommer ifrån ANNIKA.
Jag kan bara säga att jag inte på något sätt känner mig som slav under böckerna.Trotjänare, möjligen!
En fördel är ju att man aldrig behöver känna sig ensam när man har tillgång till böcker. Böckerna är trofasta vänner som alltid ställer upp.
En annan fördel är alla givande boksamtal man kan ha med andra läsare.
Och att man plötsligt kan se saker och ting ur helt nya synvinklar.
Man kan känna igen sig - eller inte. Båda delarna är värdefullt.
Alla vet vad man vill ha i julklapp och på födelsedagen (och alla dagar däremellan).
Jag kan inte se någon enda nackdel med att vara storläsare. Möjligen att det går ut över nattsömnen ibland...
Vart jag än ska garderar jag mig med en bok. Man vet ju aldrig när det blir några lediga minuter... Det kan bli när man minst anar det.
Uppmaningen kommer ifrån ANNIKA.
Jag kan bara säga att jag inte på något sätt känner mig som slav under böckerna.Trotjänare, möjligen!
En fördel är ju att man aldrig behöver känna sig ensam när man har tillgång till böcker. Böckerna är trofasta vänner som alltid ställer upp.
En annan fördel är alla givande boksamtal man kan ha med andra läsare.
Och att man plötsligt kan se saker och ting ur helt nya synvinklar.
Man kan känna igen sig - eller inte. Båda delarna är värdefullt.
Alla vet vad man vill ha i julklapp och på födelsedagen (och alla dagar däremellan).
Jag kan inte se någon enda nackdel med att vara storläsare. Möjligen att det går ut över nattsömnen ibland...
Vart jag än ska garderar jag mig med en bok. Man vet ju aldrig när det blir några lediga minuter... Det kan bli när man minst anar det.
fredag 14 februari 2014
Blue Jasmine
En Woody Allen utan Woody Allen. Och en mörk Woody Allen utan hysteriskt pladder.
Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.
Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.
Etiketter:
Alec Baldwin,
Blue Jasmin,
Cate Blanchett,
Film,
Woody Allen
torsdag 13 februari 2014
Fem frågor
Fem frågor ifrån SANNA
1. En bok du inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
Den har väntat länge nu. Jag inväntar på alldeles rätt tillfälle att läsa
The Distant Hours av Kate Morton
2. Den bästa boken du har hemma
Nja, det kan jag inte svara entydigt på. Många böcker använder jag flitigt
för att slå upp i, medan andra tas fram för omläsning av en viss dikt, en
novell eller något ställe i en roman. Med det menar jag att böckerna är
"bästa" på olika sätt.
3. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa.
Jag vet att många inte alls håller med mig. Vi var gansk oense i läsecirkeln.
Men jag tyckte verkligen inte om Berättelsen om Pi av Yann Martel
4. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit
stående
Jag förväntade mig mycket av Freedom av Jonathan Franzen. Av ingen
anledning alls har den blivit stående. Oläst...
5. En bok du köpt mest för den har vackert omslag.
1. En bok du inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
Den har väntat länge nu. Jag inväntar på alldeles rätt tillfälle att läsa
The Distant Hours av Kate Morton
2. Den bästa boken du har hemma
Nja, det kan jag inte svara entydigt på. Många böcker använder jag flitigt
för att slå upp i, medan andra tas fram för omläsning av en viss dikt, en
novell eller något ställe i en roman. Med det menar jag att böckerna är
"bästa" på olika sätt.
3. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa.
Jag vet att många inte alls håller med mig. Vi var gansk oense i läsecirkeln.
Men jag tyckte verkligen inte om Berättelsen om Pi av Yann Martel
4. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit
stående
Jag förväntade mig mycket av Freedom av Jonathan Franzen. Av ingen
anledning alls har den blivit stående. Oläst...
5. En bok du köpt mest för den har vackert omslag.
The Holiday av Jane Green köpte jag för ett par jular sedan för den vackra
blå färgen och för de glittrande stjärnorna och snöflingorna.
Jag skickar frågorna vidare till
under förutsättning att de har lust att svara
onsdag 12 februari 2014
Ung ögonöppnare
Banke banke på
En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro
Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass.
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.
En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro
Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass.
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.
Etiketter:
Dansk litteratur,
Digte,
Lyrik,
Yahya Hassan
tisdag 11 februari 2014
Sång till polstjärnan
1948 kom novellsamlingen Sång till polstjärnan av Stina Aronson.
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk. Det är fantastiskt att hon inte gav upp. Sedan låg det henne i fatet att hon ansågs vara en landskapsförfattare. Och visst är landskapet det norrländska under polstjärnan, men det är svårt att förstå att det skulle vara någon nackdel i sammanhanget.
Stina Aronson var föregångare till Sara Lidman. Deras landskap är detsamma, men uttryckssättet skiljer sig åt. Stina Aronsons motsvarighet i södra Sverige är Birgitta Trotzig.
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk. Det är fantastiskt att hon inte gav upp. Sedan låg det henne i fatet att hon ansågs vara en landskapsförfattare. Och visst är landskapet det norrländska under polstjärnan, men det är svårt att förstå att det skulle vara någon nackdel i sammanhanget.
Stina Aronson var föregångare till Sara Lidman. Deras landskap är detsamma, men uttryckssättet skiljer sig åt. Stina Aronsons motsvarighet i södra Sverige är Birgitta Trotzig.
Etiketter:
Birgitta Trotzig,
Noveller,
Sara Lidman,
Stina Aronson,
Sång till polstjärnan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)