Picture brides

Julie Otsukas bok Vi kom över havet handlar om en ganska okänd del av amerikansk historia.
Den bygger på levnadshistorier och historiska källor.  Författarinnans egna morföräldrar upplevde förflyttningen av invandrade japaner i USA efter Pearl Harbour.
Kom, japanska! är rubriken på första kapitlet i Vi kom över havet. Japanska kvinnor lockades på 1920 - talet till USA med fotografier och smickrande uppgifter om japanska män som redan utvandrat och som önskade japanska fruar. De reser iväg fyllda av förhoppningar om att slippa det slitsamma arbetet på risfälten. Men de möts på den amerikanska västkusten av män som inte motsvarar varken bilder eller beskrivningar och som behandlar dem brutalt och låter dem arbeta hårt på frukt- och grönsaksodlingar under långa arbetsdagar för att seda ta itu med sysslorna i hemmet under kvällar och nätter. De barn som föds möter samma hårda villkor. Kvinnor som anställts av amerikanska familjer blir mycket populära för sitt hårda arbete och för sitt diskreta sätt. Barnen går i skolan och tvingar sina mammor att lära sig språket. 
Vi kom över havet är en kollektiv roman. Den berättas i vi - form och på ett rytmiskt språk som det tar en stund att komma in i.

1941 när Japan bombar Pearl Harbour gror  osäkerhet och misstänksamhet i samhället. Japanerna ses som presumptiva förrädare och eventuella spioner med vapengömmor. Ryktet går; medierna hänger på. Det är mycket skickligt skildrat. Obehaget växer även hos läsaren. Slutligen meddelar presidenten att japanerna ska flyttas längre inåt landet. Det är inte hälsosamt för USA att ha dem nära kusten.
De förses med identifieringslappar och flyttas iväg. Här associerar man till andra förflyttningar av folkgrupper. Riktigt otäckt. Japanerna säljer och ger bort och ger sig tyst iväg. En buddhist förväntas inte fästa sig alltför mycket vid jordiska ting. Några räknar med att komma tillbaka - andra inte. 
Sedan kommer plundrarna.
Så småningom börjar de amerikanska barnen sakna sina skolkamrater. Allmänheten har nyktrat till och börjar fråga sig vad som hände. De kräver svar av myndigheterna. Tvingades japanerna iväg ut i öknen?
Men tiden går och glömskan brer ut sig. 
Julie Otsuka skildrar rent sociologiskt ett allmängiltigt händelseförlopp; en generell gruppmekanism samtidigt som hon riktar ljuset mot en specifik tid.
I historieböckerna tar däremot inte denna tid och dessa händelser någon plats. 
Julie Otsuka har med rätta blivit mycket uppmärksammad och prisbelönt för 
Vi kom över havet. Det är en riktigt bra bok som borde läsas i skolorna.

Översättar: Ulla Roseen
Albert Bonniers Förlag

Julie Otsukas första bok , When the Emperor was devine behandlar japanernas tid i interneringslägren.
Den kommer på svenska i april 2014

Julie Otsukas HEMSIDA

Utmaningar 2014. So far

Nytt år, nya utmaningar. Hittills har jag fastnat för dessa tre.

1. pocketlovers Kaosutmaning 2.0

   första boken avverkad

2. Ugglan & bokens  Topp - 100 - trippel

   De tre böckerna jag valt att läsa finns här

3. Feministbibliotekets  Klassiska kvinnor
    "Den går ut på att läsa så många böcker man bara kan av stora kvinnliga författare, gamla   som    nya. Alla som vill kan delta och du gör det genom att läsa någon bok eller flera stycken och sedan meddela i mitt kommentarsfält vad du har läst. Varje månad kommer jag att redovisa det ni läst för att vi ska tipsa varandra om vilka bra böcker det finns.
Du som läser fem böcker av klassiska kvinnor (eller samtida stora kvinnliga författare)*, varav minst tre kommer från den Feministisk litteraturkanonen får vara med i en utlottning av ett bokpaket som innehåller böcker av tre bra kvinnliga författare. Utmaningen avslutas den 15 september och före Bokmässan avslöjas vinnaren." Så skriver Hanna på Feministbiblioteket
 

Nio kvinnor - nio liv

Saga och Pauline i Alltings början av Karolina Ramqvist talade mycket om feministisk litteratur.
Nio kvinnor - nio liv (Prisma 1977) var en av titlarna.
Så här står det i förordet:
"Den här boken handlar om Elisabeth, Lena, Ingela, Eva, Molly, Birgitta, Ebba, Inga - Lisa och Si. Tillsammans är vi Aurora - en lokalgrupp i Grupp 8. Vi är ett arbetskollektiv och det är naturligt för oss att uttrycka oss tillsammans. I andra sammanhang än i kvinnorörelsen skulle vi verka mycket olika. Vi har olika bakgrund, olika yrken, olika många eller inga barn, är gifta, skilda samman - eller ensamboende. Vi är födda under 30 - , 40 - och 50 - talen. Vi skulle kunna vara varandras mödrar och döttrar. Men vi är varandras systrar, för det är det som räknas i kvinnorörelsen.
Auroras sammanlagda ålder är 318 år. Aurora har 14 barn från 4 till 18 år.  Vår livserfarenhet är utan gränser. Våra möjligheter likaså. Vi är en del av den nya kvinnorörelsen --- För många av oss i Aurora innebar det en genomgripande  förändring i våra liv när vi gick med i kvinnorörelsen. Vi vill berätta vad det betytt och betyder för oss: i vårt arbete, i förhållande till män och barn och andra människor. Och allra viktigast: för vår uppfattning av oss själva och för vår tilltro till vår egen förmåga. Processen är lång och vi har bara börjat. Kvinnorörelsen har gett oss en ny identitet som ömsom svaga, ömsom starka, men kämpande kvinnor.
Kära systrar. Det är oss det gäller nu!" 

Sist i boken:

Några av Grupp 8:as viktigaste paroller

Arbete åt alla
Nej till låglön - lika lön för lika arbete
6 timmars arbetsdag med full lön för alla
Bra och gratis daghem och fritidshem för alla
Fackmöten på betald arbetstid
Fler kollektivhus
Krossa kapitalismens porrindustri
Kamp för kvinnans frigörelse - kamp för mänsklighetens frigörelse - kamp för socialismen
Ingen kvinnokamp utan klasskamp - ingen klasskamp utan kvinnokamp

Intressant läsning om ett gäng kvinnor och deras samlade livserfarenheter; arbete, gräl, diskussioner, förhållanden och läsning. Ett tidsdokument dessutom.

Danskt på nyåret

som om vätet i 
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit

som om någon har
lagt tiden samman
och pressat in den
genom dörren till
ett rum

där ett bord ett
par stolar och den
sömnlöses oanvända 
säng redan
förvittrar

som i dis från en
främmande världsrymd
bland resande änglar
sitter man där
i sitt hörn

tills man utan
att bestämda saker
plötsligt händer
reser sig
och går

liksom en fågel
som osynlig vaknar
och matar sin
ofödda unge
vid midnatt

dit ingen kan
veta om sakernas
tillstånd
fortsätter

Ur Alfabet (1981) av Inger Christensen (1935 - 2009)
Tolkning: Jan Östergren

Karls Skyttes hustru

Karl Skyttes hustru är tredje delen i Mathilda Mallings serie om Skyttes på Munkeboda och Stjernes på Marieholm. Karl Skytte har gift sig med den vackra, förmögna  Alexandra Orth dotter till direktör Lars - Anton Orth på Råsnäs. Råsnäs ligger i nordvästra Skåne, närmare Marieholm än Munkeboda.
Här finns ett vattenfall och en järnvägsstation i den omedelbara närheten. Lars - Anton Orth köpte den gamla gården för en spottstyver och anlade en beklädnadsfabrik.
Alexandra Orth är den enda som trotsar den tyranniske, fåfänge Lars - Anton Orth, som dessutom är ytterst känslig för vad folk ska säga. Hon har brutit en förlovning efter att ha blivit störtförälskad i den stilige Karl Skytte. Fadern rasar, men låter Alexandra gifta sig på villkoret att hon och hennes man flyttar till Amerika. Det gör de. Men Karl Skytte har ingen tur med sina projekt. Dessutom blir han sjuk. Alexandra, Karl och de två barnen måste återvända hem till Sverige; var och en till sin familj. Thomas Carter  - god vän till Karl Skytte - har hjälpt familjen mycket i Amerika och nu reser också han hem. Han har kommit att bli mycket fäst vid Alexandra och så småningom djupt förälskad.
Här kommer jag att tänka på Agnes von Krusenstjernas Älskande par och den stilige Thomas Meller som varit Petra von Pahelns ungdoms älskade och nu kommer hem och blir unga Angla von Pahlens kärlek. Thomasarna Carter och Meller påminner starkt om  varandra. Den fattiga släktingen Aline Videstam spelar samma roll som den lömska arrendatorsfrun Adèle Holmström.
Likheterna med Jane Austens romaner har jag berört tidigare.
Alexandra Orth går alltså - ännu en gång - sin egen väg. 
Det egoistiska inslaget i det som kallas kärlek tål att diskuteras. Precis som i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Lars - Anton Orths hustru, Charlotte, har genom åren bleknat till en ängslig skugga, men ett par av döttrarna erbjuder motstånd.
Mathilda Malling ägnar tid åt att beskriva kläder och material. ... muff och pälsverk; korsett, kamkofta; tvättklänning; tock. 
Material: muslin, moll, sits, battist, chiffon, piké.
Exempel på tidstypiska och/eller dialektala uttryck: spansk, rysk, kabyl, fetera, mochera.

Topp - 100 - trippeln

Äntligen har jag bestämt vilka tre böcker jag vill läsa i Ugglan&bokens utmaning
Topp - 100 - trippeln
Jag har utgått ifrån  Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och valt ut tre böcker som jag ännu inte läst. Sedan har jag hela 2014 på mig att läsa dem och skriva om dem på min blogg.
Och så kommer jag att rapportera i Ugglan&bokens blogg.
Läs HÄR för fullständig information

Jag tänker läsa Kvinnorummet (1977) av Marilyn French eftersom jag ideligen blev påmind om den när jag nyligen läste Alltings början av Karolina Ramqvist. 

Samuels bok (1981) av Sven Delblanc står oläst i min bokhylla. Dags att åtgärda det nu.
Åtgärdat. Läs HÄR

Ljus i augusti (1932) av William Faulkner får bli den tredje titeln. 

Tre moderna klassiker alltså. 

 

Kinkakuji, 金閣寺

1950 brändes Den gyllene paviljongens tempel ner till grunden av en förvirrad Zen - novis.
Templet är en viktig buddhistisk symbol och en stor turistattraktion. Det tillhör det historiska Kyoto och finns med på världsarvslistan. Ursprungligen byggdes det 1397. 1955 hade man byggt upp ett nytt tempel i stället för det nerbrända.
Den intressante japanske författaren Yukio Mishima,  
三島 由紀夫, (1925 - 1970) skrev 1956 en roman om fallet med det brända templet. Den unge zen - novisen, Mizoguchi, och hans liv och tankevärld blir föremål för en inträngande analys av Mishima. Barndomen, föräldrarna, stamningen, fulheten upplevs inifrån Mizoguchi, som är en ensam och olycklig. Han är tidigt inriktad på att bli präst. Modern underblåser hans planer och ger honom idén att han kanske så småningom kan bli prior i Det Gyllene Templet. Mizoguchi möter två andra unga män; den sympatiske, milde Tsurukawa och den ondsinte Kasawagi. Dessa båda kommer att betyda mycket för honom fast på helt olika sätt. Priorn, som ofta hjälpt den faderlöse, hatar han. Han har inga känslor för för sina föräldrar, särskilt inte för modern. Som läsare känner man inga sympatier för Mizoguchi även om man inser att hans resonemang blir sjukare och sjukare. Kamraterna diskuterar innehållet i de buddhistiska sutrorna och tolkningen av dem. Allt är föränderligt och inget är vad det synes vara. Mizoguchi, som från början älskar Det Gyllene Templet för dess obeskrivliga skönhet, kommer med tiden att betrakta det som något som står ivägen för hans liv. Så småningom vet Mizoguchi vad han ska göra för att förändra världen och göra ett ouplånligt intryck. 
Den Gyllene Paviljongens Tempel är en suggestiv berättelse som gör djupt intryck och inbjuder till omläsning. 
Ingen annan än Mishima kunde ha skrivit den.
Översättningen är gjord av Torsten Blomkvist: Förlaget är Nittionhundra:017.

Kaosutmaning 2.0: 1.
(3, 14), 16. Roman av död asiatisk författare som skrev under pseudonym.