skip to main |
skip to sidebar
Kvällens lagar (The Laws of Evening) är titeln på en novellsamling av
Mary Yukari Waters, född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv.
Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp.
Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.
Titelnovellen handlar om åttioåriga Sono som mist man och två döttrar. Nu går hon lite halvhjärtat med sin väninna till de offentliga badhusen och deltar i äldrecentrets utflykter och övriga aktiviteter. Men hon avsätter alltmera tid åt att sitta på en bänk under ett ginkoträd i tempelträdgården på kvällarna när turistbussarna lämnat området och låta tankarna ströva fritt. Benen känns tyngre och promenaderna har blivit kortare. Hon har uppnått en inre vishet och jämvikt i sitt liv. Timmarna på bänken under kvällshimlen som alltmer antar färgen på ett gyllingägg blir allt viktigare. Sono är visserligen ganska gammal, men hon har förstått att nya tider svept in över Japan och att gamla värderingar fått vika för nya. Hon bibehåller en del traditioner samtidigt som hon godtar en del nytt.
Kvällens lagar är en stark debut. Respekten för de japanska traditionerna och den inlevelsefulla skildringen av människorna i novellerna liksom det poetiska språket gör samlingen till en ytterst njutbar läsning
Lyran
vill veta vilka tre önskeklappar vi helst vill se i julklappssäcken. Jag vet precis för egen del.
Inte för att jag vill kopiera Lyran, men jag vill faktiskt också ha
1. En läsplatta
2. Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren. Jag har hört att den kan sträckläsas som en skönlitterär titel. Inga bilder stör läsningen.
3. Boel Westin, Familjen i dalen och Tove Jansson: ord, bild, liv
Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker.
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och det är intressant att det faktiskt är två berättelser.
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.
Banana (det namnet har författarinnan valt själv) Yashimoto föddes 1964 som dotter till en filosofiprofessor som var en förebild för många unga radikala i Japan.
1988 kom romanen Kök ut. Den blev en stor succé såväl nationellt som internationellt och översattes till många språk och filmades. Sedan har Banana Yashimote skrivit ett dussintal romaner och novellsamlingar. De är ofta västerländskt influerade och handlar gärna om ungdomar i storstad.
De innehåller också mycket om mat och kärlek; ensamhet och förlust.
Huvudpersonen i Kök är den unga föräldralösa Mikage Sakuri. Hon har vuxit upp hos mormor som nu har dött. Yuichi är en ung man som arbetar i en blomsterhandel och som varit god vän med mormor.
Han bor med sin glamorösa mor (som är hans far) som arbetar på en gaybar. De tar sig an Mikage och bjuder henne att bo med dem så länge hon vill. Mikage älskar kök av alla slag. Där känner hon sig trygg och mindre ensam. Hon har turen att få arbeta som assistent åt en mycket framstående kock.
Många små japanska rätter blandas med maffiga amerikanska rätter.
Kök tilldrar sig i Tokyo. Banana Yoshimote har rest mycket över hela världen, men det är ändå Japan hon känner bäst till. Hon är skicklig på att skapa stämningar med vind, dimma, broar, månsken, nattliga gator och träd.
I Kök ingår också novellen Moonlight Shadow på samma tema; ungdom, kärlek, förlust.
Översättning från japanska är gjord av Vibeke Emond. Norstedts förlag. Översättaren har också kommenterat.
Banana Yoshimote blev omedelbart oerhört populär i Japan och en bananamanina utbröt. Det kan man nästan förstå. Boken är skriven med ett personligt och förtroendefullt tilltal som engagerar. Författaren har ett nära förhållande till sin läsare. Synd att endast denna enda titel översatts till svenska.
Lizard är en novellsamling som kom ut 1993 och översattes till engelska 1995.
Nytt nummer av Vi läser. Färgstarka Sofi Oksanen pryder omslaget. Karolina Ramqvist intervjuar henne. De talar naturligtvis en hel del om att Finlands Nationalteater sätter upp När duvorna försvann på stora scenen. Hon berättar att hon är intresserad av mode som tidsmarkör och kulturellt uttryck och att hon själv är fåfäng. Sofi Oksanen gillar matlagning och ser köket som en kreativ plats. Men stickning och virkning, nej tack!
Gary Shteyngart beskrivs som Amerikas roligaste ryss. Han är amerikan, jude och ryss - man får välja som man själv vill. Just nu läser han Stolthet och fördom och tycker att han blir alltmer lik Mr Darcy… Och han gillar den där skitroliga snubben Knaousgard. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en favorit alltsedan barndomen. Efter att ha läst den älskar han reseberättelser. Gary Shteyngart medverkar regelbundet i resetidskriften Travel & Leisure. Vid 41 års ålder har han nu skrivit sin självbiografi, Little Failure, "eftersom männen i min familj dör ganska unga."
Den kommer ut den 7 januari.
Konsten att kränga Kierkegaard är rubriken på Klas Ekmans artikel om nytänkande antikvariat. Framtiden ser ljus ut men det krävs uppkoppling.
Antikvairat.net och Bokbörsen betyder mycket.
Kunderna är ofta samlare; dedikationer och det unika eftersöks.
Lotta Olsson (DN), Ingalill Mosander och Yukiko Duke går igenom höjdpunkterna i årets bokutgivning.
Detta var en del av allt som står att läsa i Vi läser 2013:6.
Nästa nummer kommer inte ut förrän den 28 januari
Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.
Annika ber oss i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 december att berätta vilken/vilka romankaraktärer vi skulle velat träffa IRL.
Reglerna för Bokbloggsjerkan kan du läsa HÄR.
Här kommer några litterära personer som fascinerat mig och dröjt sig kvar och som det (kanske) varit roligt att träffa IRL
Lappskräddarsonen och författaren Erling Vik och överklassflickan Felicia Ormstad på Venhaug skulle jag inte ha något emot att möta IRL. De figurerar i Varulven av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose. Deras livslånga kärlekshistoria är fantastisk och det gåtfulla slutet på den upphör aldrig att fängsla. (Cornelis Vreeswijk blev uppenbarligen också förtjust för han skrev sin underbara Felicias svenska suite till Felicia Ormstad.)
Darcy och Heathcliff vill väl alla träffa, men jag skulle vilja lägga till Kristin Lavransdotter, som är en gammal kärlek. Jag läste romantrilogin flera gånger som mycket ung.
Inlägg
