En svensk främling

2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. 
På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. 
Göran Rosenberg har haft boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika uppsamlingsplatser. 
Till slut stiger David Rozenberg av tåget i Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn). Här får han arbete och är beredd att ta sig an framtiden. Han är en överlevare, men är han en fortlevare? Davids fästmö, hon som ska bli Göran Rosenbergs mor, överlever också och kommer till Sverige. Allt artar sig väl. Sonen får det svenska namnet Göran och man byter ut "z" i efternamnet till det mera svenska "s". Göran har sin Plats i huset vid rönnbärsallén i närheten av kanalen och järnvägsbron. Här är han hemma. Han spelar ishockey, fotboll och fiol och är populär i skolan. Någon gång kan det hända att han får ordet "jude" kastat efter sig, men det skakar han av sig.
Fadern har däremot förlorat sin Plats och finner ingen ny. Arbetet som rörmontör vid lastbilsfabriken Scania Vabis fungerar bra i några år men sedan grips han av rastlöshet, börjar sova dåligt och blir deprimerad. Ingen förstår hur sjuk han egentligen är. Sonen märker naturligtvis ingenting utan uppfattar fadern som glad och lekfull. Så småningom uppslukas David Rosenberg  av Skuggan. Han tar sitt liv 1960, 37 år gammal. Sonen är då tolv år.
Göran Rosenberg berättar kärleksfullt och med stor inlevelse om sin far. Han lyckas göra det ofattbara så ofattbart som det var och är; det oerhörda som sker medan det vanliga livet pågår. 
Han skildrar en svidande nutidshistoria som vittnena hade svårt att kommunicera. Och det fanns ingen som kunde föra deras talan. De överlevande bemöttes med brist på förståelse och misstänksamhet. Hemlösheten och språkförbistringen gjorde att många överlevande inte orkade bli fortlevare. David Rosenberg var en av dem.
Jag blev mycket berörd av hans tragiska öde och sorgligt korta liv och allt lidande innan han slutligen dukade under.

Bokbloggsjerka 20 - 23 september

ANNIKA undrar i sin bokbloggsjerka 20 - 23 september
Läser du helst standalones eller bokserier?
Mitt avar måste bli att jag gärna läser båda delarna.Det kan vara roligt att följa en karaktär genom en lång rad böcker. Men lika ofta är det fullt tillräckligt med  en enda titel. Och ibland gör jag serier av standalones, det vill säga, jag läser ett författarskap i kronologisk ordning för att se hur författaren själv utvecklats.

I halvlek

BOKKLUBBEN
har nu läst halva Aldermanns arvinge. Gabriella Håkansson har oss helt i sin hand. Det är omöjligt att förutse alla hennes infall och krumsprång. Hon leder omkring oss i det stora huset, kallat Templet, med alla sina antikviteter och antika gudar. Vi har stiftat en första bekantskap med ett besynnerligt sällskap som kallar sig Dilettanti. Det leds av en omåttligt rik man som heter Gideon Aldermann. Vid sin sida har han Pierre d´ Hancarville, en kolossalt dekadent gammal skurk  och en mera oansenlig myntsamlare vid namn Richard Payne Knight. Den senare blir  förmyndare för gossen William Aldermann när fadern dör. Alla inblandade har var sin agenda. Inklusive den unga tjänsteflickan Jenny Cibbers som blir Williams stöd i livet och enda kontakt med den övriga mänskligheten. Ingenting har blivit som man hade trott. Och nu har ytterligare en Dilettanti - medlem gjort sitt inträde på scenen. Alla har betraktat honom som död eftersom han har varit försvunnen i trettio år. Men icke - nu är Josias Gebhardt på planen igen och han tänker ta vid där han slutade. Alla papper på bordet! Det är välkomponerat och mycket spännande; skrivet med ett spänstigt språk och med mycket gott humör. Vi läser vidare.

Tematrio - Teman på Bokmässan

LYRAN tänker på Bokmässan den här veckan. Vi får i uppgift att tänka ut lämpliga teman. Jag kom på två och ett halvt. Litteratur från olika delar av världen är alltid intressant, men jag försökte tänka lite i andra banor också.

Japan är mitt första tema. Det är ett fascinerande land med en rik kultur. Litteraturen är innehållsrik och mycket är översatt till svenska, men det finns mer att upptäcka.
Creative reading, writing,  translating and publishing
Läsecirklar, litteratursamtal, författarskolor, översättare, "vanliga" läsare och bokförläggare utbyter erfarenheter. Vad händer på området i andra länder? Vad kan vi lära av varandra?
Litterära genrer- finns dom?
Är de intressanta? I så fall - för vem? Ska/kan vi tänka annorlunda?

Allt var mammas fel

Tre författare om mammor som inte varit bra för sina döttrar. Inte för sig själva heller, förresten
Alla döttrarna har dock förmågan att se tillbaka med en viss förståelse.
Det mest förbjudna där Kerstin Thorvall berättar om sin hysteriska mamma som led av sexualskräck och vilka spår det satte i flickans liv. Fadern som var dotterns allierade och dog tidigt skildras mera empatiskt. Mycket välformulerat. Men Kerstin Thorvall var ju också journalist.
I Jag skulle så gärna vilja förföra dig -  men jag orkar inte, Margareta Strömstedts senaste bok, finns ett avsnitt där hon går tillbaka till det hon tidigare berättat om i Julstädningen och döden, nämligen moderns oförmåga att vara mamma och predikanthustru. Ansvaret kom att falla på dottern, som också - mot sin vilja - upptas i missionsförbundet, ja, eftersom pastor Jansson redan skrivit in hennes namn. Med bläck! Men lillebror vägrar. Han tar stryket! 
Här finns också berättelser om författarmöten (Sandemose, Astrid Lindgren och Tove Jansson) och om sexuella övergrepp som efter närmare femtio år väckt våldsam vrede.
Margareta Strömstedts språk är som alltid  njutbart. Men nog kunde det funnits en bättre titel.
Trädgårdshoran av Lotta C Persson, trädgårdsmästare, skildrar i en självbiografisk roman sin uppväxt i skuggan av Jehovas vittnen med en mamma som var hysteriskt religiös och fostrade sina döttrar för paradiset. Dottern Klara  beskriver sig som hjärntvättad och felprogrammerad. Hon berättar om hur hon blev hindrad att söka till textilgymnasium för att istället ta ett praktiskt arbete och arbeta hårt för församlingen. Modern vädrade sexualförbrytare överallt och anklagar dottern för att vara lösaktig.
Hon knyter döttrarna till sig med sina sjukdomar och sin hjälplöshet. Redan i åttaårsåldern får Klara besvär med sina hälar. Sedan blir det höfter och knän och när hon närmar sig tjugo drabbas hon oförklarligt av förlamning. Sedan blir det en karusell av läkarbesök, provtagningar och mediciner. Långt om länge kommer hon till en neurolog som lika gärna kunde ha varit psykiater. Han anar var felet ligger. Han har sett det förut  Svåra upplevelser i livet kan ge funktionella symptom från nervsystemet. Klara är förlamad av livssorg.
Lotta C Perssons berättelse är drabbande. Hon är mycket välformulerad och berättar självutlämnande om hela den hemska tiden bakom den stiliga fasaden. Klara har också förmågan att se modern i ett försoningens ljus. Modern "lider av gränslös inre panik" och befinner sig i ständig kamp mot hela världen. Så länge hon orkar.

Borttappad historia

Vägen till henne. Om kvinnans försvunna historia är titeln på en bok av
MARGARETA SKANTZE som kom ut 2010. 
I tisdags kunde man höra Margareta Skantze tala om Vägen till henne på Tyringe bibliotek. Trots fallerande teknik genomfördes föredraget lika engagerat som elegant och intressant. Margareta Skantze har läst kolossalt mycket - det ser man på den innehållsrika och aptitliga  litterturförteckningen - och också rest mycket och besökt muséer, bibliotek och gallerier runt om i världen. 
Hon följer kvinnans väg genom tiderna ; tar upp olika kulturers gudinnekult och ägnar mycket utrymme åt Maria - kulten och hur den har förändrats under två tusen år. Varje kultur har sin Maria - bild.
Förresten så är Josef en utmärkt modern manlig förebild, enligt Margareta Skantze.
Det var i militärstaden Karlskrona som Margareta S inledde sitt feministiska engagemang. Mötet med de manliga strukturerna i staden och Elin Wägners Väckarklocka blev avgörande för henne. Elin W har fortsatt att vara en följeslagare och ett rättesnöre för Margareta S.
"Det talas så mycket om de manliga autodidakterna, men ingen nämner att Elin W också var självlärd", säger Margareta. Hon hade velat läsa filosofi, men det fick hon inte för sin far. Han tyckte att hon skulle arbeta på hans kontor. (Som en  ödets ironi hamnade hon på stol nr 15 i Svenska akademien och efterträdde filosofen Hans Larsson.) 
I Väckarklocka (1941) talar Elin Wägner om sitt idealsamhälle som ett syskonsamhälle där män och kvinnor skulle samverka. Elin Wägner var essentialist; hon påpekar att kvinnan har så annorlunda existentiella livsval än mannen. Om man jämför med Simone de Beauvoir - som var existentialist - som avskydde de kvinnliga kroppsfunktionerna och egentligen var kvinnofientlig. Man föds inte till kvinna; man blir det. Könet som social konstruktion, alltså.  
Margareta Skantze har följt sin egen kursplan och egna personliga prefernser i arbete med Vägen till henne. Författarens/föreläsarens egen entusiasm smittar alltid av sig på läsaren/åhöraren. Tisdagens arrangemang blev ännu en bekräftelse på den regeln
   

Books & Dreams Höstnumret

Höstnumret av Book & Dreams - i handeln idag 17 september - är verkligen matigt. Vad sägs om ett snabbmöte med Domenica de Rosa,
aka Elly Griffiths. Hennes mormor kom från Norfolk och hette Ellen Griffiths. Och det var under en promenad på myrarna som Elly Griffiths mötte Ruth Galloway. I Elly Griffths spår kommer nu
Kimberley McCreight. Hennes debutroman Reconstructing Amelia har fått många lovord.
Vi får också äran att möta Leif G W Persson. Han förklarar att han tänker jobba tills han dör och att bra snutar gillar fruntimmer, husmanskost och dansbandsmusik.
Krigskorrespondenten Janine di Giovanni har skrivit en biografi Demoner i dagsljus: en krigskorrespondents memoarer som verkar väldigt intressant. En stor intervju med rockmusikern, bergsklättraren och kriminalförfattaren Jo Nesbø gläder naturligtvis hans många fans. I min hylla står Gengångare - hittills oläst - men det blir kanske ändring efter detta...
Den kubansk-amerikanska psykoterapeuten Cecilia Samartin kallar sina skandinaviska framgångar för ett mysterium. I Norge har hon sålt fler böcker än både Dan Brown och Stieg Larsson. Debutromanen heter Drömhjärta. Efter den kom Señor Peregrino och Salvadoreña. I höst är Cecilia Samartin aktuell med La Peregrina  som är en fristående fortsättning på Señor Peregrino. På Kuba har man kallat henne CIA - spion men hennes stora dröm är ändå att kunna återvända till Kuba med sina föräldrar.
Detta och mycket, mycket mera finns i höstnumret av Books & Dreams.