skip to main |
skip to sidebar
Susanna Jones
föddes i Hull liksom huvudpersonen i Jordskalvsfågeln, Lucy Fly,
Jordskalvsfågeln är Susanna Jones debutroman från 2003, en psykologisk thriller som tilldrar sig i Tokyo. Man märker tydligt att författaren är väl förtrogen med japansk kultur och storstadslivet i Tokyo. Romanen är full av iakttagelser av japanskt liv och japanska sedvänjor. Lucy trivs med sitt nya land och är öppen för det hon behöver lära sig och anpassa sig till.
Historien berättas mestadels i jag - form, men ibland tar tredje person över.
Lucy Fly blir en dag hämtad av polisen från sitt arbete som översättare. Hon är inte helt förvånad, för hennes bästa väninna och landsmaninna, Lily Bridges, har hittats mördad. Polisen anser att Lucy har motiv, men Lucy har bestämt sig för att inte säga något förrän hon minns precis vad som hände. Under tiden avslöjas Lucys förhistoria, hennes familjeförhållanden, relationen till pojkvännen och hur det kom sig att hon hamnade i Japan.
Jordskalvsfågeln är en gåtfull historia skriven med ett poetiskt språk.
Den är spännande och välskriven och jag ger ett särskilt plus för miljöbeskrivningen.
Anna Fredriksson, född 1966, är författare och manusförfattare.
Sommarhuset som kom ut 2011, är hennes första roman
Lyckostigen kom 2012. Om den tyckte jag SÅ HÄR.
Sommarhuset handlar om en syskonskara på tre, deras mor som just tagit livet av sig och det sommarhus på en ö i Stockholms skärgård som hon lämnat efter sig - en stor röd omodern villa.
Eva, 42, är äldst. Anders är sju år yngre och den yngsta, Maja, är hela elva år yngre än Eva.
Modern var frånskild sedan länge. Hon har alltid varit mest intresserad av sitt teoretiska arbete. Papper och böcker var hennes värld.
Barn, barnbarn och praktiska ting intresserade henne inte. Och ingen förstår egentligen varför hon valde självmordet.
Modern är navet i romanen även om perspektivet är Evas. Eva för i berättelsens början tankarna till gamla tiders hemmadotter. Hon är ensamstående. Sonen har dessutom just flyttat till egen lägenhet
Eftersom familjen inte är van att kommunicera blir det så klart riktigt svårt vid arvsskiftet. Eva är den som haft mest kontakt med modern och som även vistats allra mest i sommarhuset. Hon har också bekostat en tillbyggnad. Alltså har hon sin egen (naiva) uppfattning klar om hur man bör förfara med huset. Svägerskan, Anders hustru, har också en (hemlig) plan och dollartecknen lyser i ögonen på Maja som kommer till ön med sin senaste pojkvän i släptåg.
Det är intressanta teman som Anna Fredriksson utgår ifrån; familjerelationer, syskonrivalitet, placeringen i syskonskaran, mänskliga relationer i allmänhet, fastighetsmarknaden, mm.
Skildringen av skärgårdsön och sommarhuset andas kärlek och förtrogenhet
Liksom i Lyckostigen finns här ett driv. Man måste se hur det går. Och slutet är kanske inte så dumt ändå?
Men jag saknar fördjupning, mera intresse för personskildringen och också lite svängrum åt läsaren.
Kanske finns det med i nästa roman, Augustiresan, som kommer ut i - augusti?
John Dickson Carr (1906 - 1977), Någon går därute (1930).
Även utgiven med titeln Steg i natten.
John Dickson Carr var det - låsta- rummet - mysteriets mästare.
Han var samtida med Agatha Christie och Ellery Queen. Dessa tre var de stora deckarförfattarna under 30- och 40- talen och in på 50 -talet.
JDC skrev under flera pseudonymer, bl. a. Carter Dickson.
Hans första alster var inspirerade av skräckromanen medan det historiska intresset tog över i de senare. Någon går därute var hans första deckare. Den kom ut 1930 och tilldrar sig i Paris 1927.
Problemlösare är Henri Bencolin; en skarpsinnig, intelligent och belevad man som aldrig höjer rösten. Det behöver han inte. Vid sin sida har han en ung amerikan som hela tiden förblir gåtfullt anonym trots att det är han som är berättaren. En expert på psykiatri och neurologi , dr Grafenstein, blir ett värdefullt bollplank i utredningen av den förbryllande historien om två mord i ett slutet rum. Rika, stiliga, farliga män; bildsköna, lastbara kvinnor; jazz, droger, olagliga spel och narkotikasmuggling är vanskliga ingredienser i den här välskrivna kriminalromanen.
De litterära referenserna är många; Alice i Underlandet spelar en betydande roll. JDC frambesvärjer skickligt obehagliga stämningar, skriver bra dialoger och är omsorgsfull i personbeskrivningarna.
Någon går därute är utmärkt läsning i sommarnatten...
Tematrio - Frankrike
Med anledning av Frankrikes nationaldag den 14 juli föreslår LYRAN
att vi berättar om tre titlar med fransk anknytning
Christiane Rochefort, Krigarens vila
Christiane Rochefort har liknats vid Francoise Sagan, men egentligen är de helt väsensskilda. Det som hos Sagan är förströdd lek är hos Rochfort dödligt allvar. Hon skriver om passionen - den ohyggliga förhärjande passionen. Krigarens vila handlar om den unga oerfarna studentskan Geneviève Le Theil som förälskar sig i den levnadströtte alkoholiserade Jean Renaud som är åtskilligt äldre än hon. Deras destruktiva förhållande får naturligtvis katastrofala följder.
Nöelle Châtelet, Den sista lektionen
En gammal (92) mor bestämmer sig för att nu räcker det. Hon vill dö med värdigheten i behåll. Och hon vill bestämma själv. "Det blir den 17 oktober", meddelar hon sina barn. En av hennes döttrar berättar om tiden från beslut till slutgiltig handling. Den sista lektionen väcker många funderingar.
Marguerite Duras, En fördämning mot Stilla Havet
En läsupplevelse varken mer eller mindre. Marguerites Duras självbiografiska roman skildrar uppväxten i Franska Indokina där modern, som är änka, för en ojämn kamp mot Stilla Havet för sina risodlingar. Hon är ensamförsörjare för de två barnen Suzanne och Joseph.
Så småningom dyker den rike kinesen herr Jo upp. Han förälskar sig i Suzanne och det gör livet lättare för hela familjen. Ett fantastiskt modersporträtt, en passionshistoria och en kolonialhistoria.
(Kärlekshistorien revideras sedan - efter moderns död - i Älskaren)
Med en duns landade en talgoxunge vid mina fötter där jag satt i solstolen och läste. Den såg alldeles omtumlad ut och flygförmågan var det inte mycket bevänt med. Vi såg på varandra en stund; sedan tog den några prövande skutt men flög inte. Vad skulle jag göra?
Lägga tillbaka i boet ovanför trappan till stugan? Mata? Strunta i?
Då hörde jag att det var helt tyst i boet. Alla hade gett sig iväg. Det var helt enkelt dags att stå på egna ben.
Medan jag vimsade omkring och frågade alla vad som borde göras (och skrämde iväg en lysten katt!) fick ungen luft under vingarna och försvann.
Det var dags.
Tre ekorrar har skuttat omkring oss hela sommaren - den ene oräddare än den andre. De kollar altanen, skäller på katten, krafsar i krukan med den lilla snöflingan i och rasslar upp - och nerför tallstammarna.
Ett par hackspettar har slitit hårt med en glupsk unge. Favorittillhållet har varit en tall alldeles intill altanen.
Fågelbaden används flitigt som förfriskning omväxlande med bad. När de två ringduvorna som håller till på tomten druckit/badat är det dags att fylla på vatten. De lyckas skvätta ut det mesta. Man kan ju inte säga att de är så graciösa precis.
Näsa för nyheter: essä om James Joyce av Sara Danius & Hanns Zischler recenseras idag i SvD av författaren och litteraturvetaren Fabian Kastner. Det verkar vara en spännande bok som förklarar vad som egentligen hände när den moderna romanen blev modern. Och varför..
1827 säger Goethe så här: "Vad är en berättelse annat än en återgivning av en oerhörd händelse som ägt rum?"
Nittio år senare säger James Joyce: " En författare bör aldrig skriva om det extraordinära. Det är journalistens uppgift."
Vad händer då under dessa nittio år? Jo, bland annat att notisskrivaren för
Le Matin Felix Fénon (1861 - 1944) blir berömd genom sina eleganta treradingar som i sig rymmer stoff till en hel roman.
Dessa notiser finns samlade i en bok som på engelska fått den utmärkta titeln
Novels in three lines.
Notisen som sådan uppkom under 1840 -talet då telegrafen uppfanns och tvingade fram snabba ombrytningar av tidningssidorna. Då uppstod tomma utrymmen som fylldes ut med blandade notiser, faits divers. De blev mycket populära i läsekretsen. Somliga, som till exempel, Joyce, Proust och Gide klippte ut och samlade notiser. Joyce satte in notiser, reklamslogans och dödsannonser från dagstidningar för den 16 juni och använde dem i Ulysses. Han såg som sin uppgift att "transsubstantiera" tidningens dagliga bröd till näring för själen. Han klippte och klistrade.
Dagspressens genombrott tvingade fram en helt annan roman än den som funnits tidigare. Den nya romanen kom att handla om det vardagliga eftersom dagstidningarna stod för nyheterna och det extraordinära.
Joyce skrev sin Dublin - roman så att Dublin om det blev förstört, skulle kunna byggas upp igen med utgångspunkt från romanen.
Efter Joyce kom Woolf, Faulkner, Djuna Barnes, m. fl.
Läs recensionen HÄR
Litteraturkritikern och journalisten Marie - Louise Paludan ville egentligen bli botanist. Intresset för växter har hon burit med sig genom livet antingen hon bott i Danmark, Tyskland eller England. På senare år har hon haft sin trädgård i Rungsted mellan Köpenhamn och Helsingör.
Jord under naglarna och frid i själen skrev Marie - Louise Paludan 1995.
Det är en helårsträdgårdsbok i översättning av trädgårdsskribenten Lotte Möller utgiven på AB förlag. En del artiklar har förekommit i Weekendavisen.
Varje månad får sitt kapitel av personliga betraktelser. Men hon tar inte upp köksträdgården eller krukväxter och det finns inte en bild i boken vilket gör att vissa kunskaper underlättar läsningen.
Själv säger hon att hon skrivit en hybridbok om njutning.
Svenska dagstidningar är jättebra till vintertäckningen. De är tjocka och varma till skillnad från danska tidningar som bara fladdrar omkring.
Efter trädgårdssäsongen bör man ställa till med en ordentlig rengöring av trädgårdsredskapen. Det vet alla, men få gör det.
Lotte Möller tycker att Jord under fingrarna och ro i själen är en lärd, poetisk och lättläst bok och att Marie - Louise kan påminna om de stora engelska trädgårdsförfattarna. Jag kan bara hålla med.
Författare och översättare är överens om att rhododendron måste stavas med rh och inte bara med ett r som många påstår. Namnet betyder dessutom trädet från Rhodos och då är ju saken klar...
Jord under naglarna hittade jag på Antikvariat P S Lindén
Inlägg
