flickan

Bokförlaget Thorén & Lindskog har tagit den nyare tyska litteraturen under sina vingars beskydd. Det är lika lovvärt som glädjande.
Författaren Angela Klüssendorf f. 1958 är en ny bekantskap för svenska läsare. Hon är utbildad agrartekniker och mekaniker och bodde först i Leipzig i DDR men numera har hon sitt hem söder om Berlin.
Romanen flickan är en realistisk berättelse om en kärv uppväxt i ett fattigt område i Leipzig.
Flickan har inte ens ett namn. Bröderna heter Alex och Elvis. Mamman är en ambivalent och ganska sadistisk mamma - helt i avsaknad av föräldrainstinkter och vanliga, normala känslor för barnen. Något så elementärt som mat är ingen självklarhet.
Mamman tar ut sin egen frustration på flickan; slår henne och berättar för henne att hon är den fulaste oäkting som någonsin funnits. Pappan till flickan uppenbarar sig plötsligt, men det förbättrar inte saken nämnvärt. Efter pappan kommer det nya män. Våld och alkoholmissbruk hör till vardagen för barnen som helst vill försvinna från jordens yta. 
Flickan har i alla fall ett lånekort på biblioteket och det begagnar hon sig av. 
Hon hyser trots allt egna drömmar och förhoppningar mitt i misären.
Man kan bara häpna över en vuxenvärld som sviker så totalt. Föräldrarna, lärarna, socialarbetarna, polisen och personalen på ungdomshemmen. 
Vi följer flickan från det att hon är tolv år till hennes sjuttonårsdag. Då har hon utbildat sig till agrartekniker och börjat arbeta på ett kollektivjordbruk. Hon gillar korna precis som hon tidigare gillat de hundkrakar som  kommit i hennes väg.
Den namnlösa flickan påminner i någon mån om flickan Miira i Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson.
Och jag har trots allt gott hopp om att flickan ska klara sig bra. Hon har är seg och har samma go som Miira. 
Flickan är en berättelse i tredje person; skriven på ett torrt, sakligt språk som står i skarp kontrast till det upprörande innehållet i romanen. 
Ibland måste man trots allt dra på munnen åt flickans drastiska syn på sin omgivning. Men ännu oftare får man tårar i ögonen.
Flickan är en mycket stark roman. 
INGRID har också läst  

Bloomsday

.

Handlingen i Ulysses av James Joyce tilldrar sig på en enda dag, nämligen 16 juni 1904. Det är också den dagen författaren mötte sin blivande hustru, Nora.
Boken skrevs i exil medan Joyce bodde bl. a. i Trieste där det nu finns en staty av en vandrande Joyce.

Bloomsday (efter huvudrollsinnehavaren Leopold Bloom) firas stort varje år i Dublin alltsedan den instiftades 1954 av bl. a. författaren Flann O´Brian.
Jag har inte läst hela Ulysses; men delar av den samt A Reader´s Guide to James Joyce. Därför ser jag med spänning fram emot CD - boken där Reine Brynulfsson läser Erik Anderssons nyöversättning av Ulysses.
Vad jag (och säkert många med mig) minns är Leopold Blooms lätt urindoftande njurfrukost och - naturligtvis - Mollys monolog.
Tommy Olofsson skrev en matnyttig artikel vid 100 - årsfirandet av Ulysses. 
Läs den HÄR

Tag: Sommarläsning

Sanna har taggat mig att berätta om min sommarläsning

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

Sofi Oksanen, När duvorna slutade flyga

Anna Williams, Från verklighetens stränder (om Agnes von Krusenstjerna)

Birgitta Åkesson, Intill döden trött (om Victoria Benedictsson)

Will Schwalbe, Bokklubben vid livets slut

Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda 

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Yann Martel, Berättelsen om Pi

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

Under tallarna ett stycke från stranden

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Under tallarna ett stycke från stranden och i sängen innan jag somnar

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Någon helt oplanerad titel, antagligen

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

Tove Jansson, Sommarboken

7. Strand eller hängmatta?

Se ovan under 3 och 4! Hängmattan faller man ur eller också blir man kall om ryggen.

8. Deckare eller roman?

Både deckare och romaner

9. Favoritgenre?

Bra böcker

10. Tagga 3 andra!

Jag skickar vidare till  
MONIKA
HANNELE

Ingrid

Lästips à la Burman

Bilden är lånad

När jag hör namnet  NANCY MITFORD
tänker jag ofelbart på biografier om berömda män och kvinnor och 
De osannolika systrarna Mitford (2002) av Cecilia Hagen..
Vackra, rika och excentriska har de tilldragit sig stort intresse genom tiderna.Nancy Mitford (1904 - 1973) var äldst och minst spektakulär. Hon skrev en del bästsäljande romaner som nu kommit ut i en samlad utgåva.

The Penguin Complete Novels of Nancy Mitford,
åtta romaner i kronologisk ordning.
Bäst är de tre romanerna om berättarjaget Fanny, hennes familj och väninnor ”The pursuit of love” (Förföljd av kärlek, 1945) och ”Love in a cold climate” (Kärlek i kallt klimat, 1949)   ”Don’t tell Alfred” (Inte ett ord till Alfred, 1960) 
Romanerna handlar om kärlek, är cyniska och roliga och tilldrar sig i innekretsarna under 20 -talet bland det s. k. "bright young people"
Så här kan det låta:
"Gift dig av kärlek om du kan! Det varar inte, men är en intressant upplevelse och en bra början på livet. Senare, när du gifter dig till pengar, låt det för Guds skull vara stora pengar!”.

Den som påminner om Nancy Mitford är litteraturvetaren, författaren och kritikern Carina Burman i understreckaren Hos Mitford är livet värt att skratta åt. Läs hela artikeln HÄR.
I mina öron låter detta som något för sommarens läslista.

Chick lit

Jag är lite förvånad över all den forskning och det stora intresse som tydligen finns om och för en så pass ung genre som chick lit. 
Historien om chick lit började i mitten av 1990 - talet med Bridget Jones´s Diary 1996 (sv 1998) och Candice Bushnell, Sex and the City 2007 (sv 2001).
I en nyutkommen antologi Chick lit - brokiga läsningar och didaktiska utmaningar. Liber 2013 är referenslistorna imponerande; böcker, artiklar och elektroniska referenser.
Intressanta är de historiska tillbakablickarna och hur genren förändrats redan under sin korta livstid och hur den har förgrenat sig.Vilka skillnader finns det mellan nutidsromantik (chick litens storasyster) och chick lit?   
Vart räknas Denise Rudbergs elegant crimes och Stephanie Meyers Twilight - romaner? För att nu inte tala om Charlaine Harris´böcker om Sookie Stockhouse!
Många chick lit - författare anger Jane Austens Pride and Prejudice som inspirationskälla!
Redaktörer för den här antologin är lektorerna i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö, Maria Nilson och Helene Ehriander. 
De anordnar också sommarkursen Chick lit!
Andra författare i antologin är disputerade - som till exempel Maria Ehrenberg, Yvonne Leffler och Jenny Björklund - eller doktorander.
Den första delen av antologin beskriver genrens framväxt och ger exempel på läsning av chick -lit ur olika perspektiv, som till exempel Chick lit som självhjälps - och rådgivningslitteratur; Chick lit som feministisk metod?; Poplitteratur i Tyskland - ett massmedialt litteraturfenomen. (Det här kapitlet sticker ut lite, tycker jag, med författare som Jenny Erpenbeck, Karen Duve och Judith Herrmann tillhörande det s. k. frökenundret).
Den andra delen av Chic lit erbjuder till exempel lärare modeller för hur man kan analysera chick lit och populärlitteratur.  Chick lit - en ytlig genre?; Att arbeta med Chick  lit- omslag i klassrummet; Chick lit i korsett; Skeva och queera läsningar av Chick lit.
Jag tycker att Chick lit är en mycket intressant antologi som benar ur och reder upp. Många lästips fick jag dessutom.

Bokbloggsjerka 7 - 10 juni

ANNIKA
ställer i sin bokbloggsjerka 7 - 10 juni frågan

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoriserad i en viss genre?

Först tänkte jag att det inte spelar någon roll vilken genre en bok hör till bara den är bra, men vid närmare eftertanke är det inte så enkelt.
Genrebeteckningar kan både locka och avskräcka. Men man löper ju risken att i första fallet bli besviken och i andra fallet att missa något jättebra eftersom man undviker vissa genrer.
Själv läser jag inte SF och vampyr- och skräckskildringar
Inte så sällan glider ju också genrerna över i varandra.
I Chic lit - brokiga läsningar och didaktiska utmaningar (2013) hittade jag följande angående genrer:
Vad är en "genre" och varför delar vi in litteraturen i genrer? Vem har nytta av detta? Läsaren ? Författaren? Förlaget? Bibliotekarien? --- Kan en genre vara ett hinder likväl som en hjälp?
Vad sker i samspelet mellan vår upplevelse av bokens genretillhörighet och våra tidigare erfarenheter? Kan en genretillhörighet  verka exkluderande i mötet med olika läsare?

Fröknarna von Pahlen IV och V

Fröknarna von Pahlen IV. Porten vid Johannes
En märklig, mörk bok. Det känns som att irra runt i en dyster skog utan några gläntor. Petra och Angela bor i en våning vid Johannes kyrkogård. Petras ungdoms trolovade, Thomas Meller, har kommit hem efter många år utomlands. Han möter den unga Angela och ser i henne en ljus variant av Petra.
Ett gäng unga "konstnärer" lever ett utsvävande liv. En del är mer eller mindre öppet homosexuella. Både Agnes von Krusenstjerna och hennes man David Sprengel är ogillande på den punkten.
En hel del antisemitism kan också förvåna.
Liksom ett omfattande avsnitt om Bondetåget som inte känns som författarinnans eget. Det var det förmodligen inte heller.

Fröknarna von Pahlen V. Älskande par
Här är stämningen ljusare. Men så är det midsommar också.
Man firar en hednisk fest - herrskap och tjänstefolk - med midsommarstång och dans och den ljusa sommarnatten vakar över flera älskande par.
Ibland är förbindelserna av det mera olyckliga slaget. 
Men säger Agnes von Krusenstjerna - "Kärleken är inte för betraktarna. Hos allt jordiskt liv
driver kärleken till handling och åtbörd..." 
Kärleken är inget för de rädda. Det gäller att älska helt och utan förbehåll. 
Detta budskap förefaller mig en aning diskutabelt. Är det kärlek det gäller, egentligen? Agnes von Krusenstjerna var romantiker; maken realist och man tror att han friserat vissa kärleksscener till det mera handfasta.
Den sexuella utlevelsen i dessa båda titlar är påfallande. 
Och utgivningen stötte mycket riktigt på patrull. Det är 1933 och konservativa vindar från Europa har nått även Sverige.
Herrar Karl - Otto och Tor Bonnier ansåg att de hade ögonen på sig. 
De krävde strykningar som inte Agnes von Krusenstjerna gick med på. Hon lade in sig på psykiatrisk klinik istället. 
Det blev det lilla förlaget Spektrum som gav ut Porten vid Johannes och Älskande par. Recensionerna uteblev ända till 1934 då Karin Boye skrev en försiktigt positiv anmälan