skip to main |
skip to sidebar
Annika undrar i sin
Bokbloggsjerka 29 mars - 1 april vad vi ska göra i påsk?
Det jag har gjort sammanfaller i allt väsentligt med det jag planerade, nämligen
Skärtorsdagen: Packa ut, packa ut , packa ut. Till sommarstugan.
Packa in, packa in, packa in. Upptäcka allt man glömt
Långfredagen: Matteuspassionen. Ett påskmåste. I år i P2 under ledning av Eric Ericson.
Påskafton: Påskbord i goda vänners lag och långpromenad på stranden - oavsett väder
Påskdagen: Läsa påskekrim, äta rester, promenera på stranden
Annandag påsk: Packa ut. Åka hem. Packa in. Upptäcka allt man glömt kvar, till exempel någon liten förarglig laddare, en strumpa, en bok, den livsviktiga kalendern...
Först tänkte jag välja Av två onda ting. Kriminalberättelser av etablerade författare och debutanter i urval av ingen mindre än Elizabeth George som påskekrim.
Sedan föll mina ögon på Operation Sandalwood. Ett dödligt uppdrag för Mr. Majestic av Zac OÝeah.
Hari "Harry" Majestic är en fantasifull småskurk i Bangalore som egentligen vill bli filmhjälte. Under tiden försörjer han sig bl. a. som skum försäljare på internet. Hans uppdragsgivare, fru Bella i Lagos, skrämmer livet ur honom samtidigt som hans andlige rådgivare Pandit Pundit uppmanar honom att förbättra sin karma genom vegetarisk kost och nykterism.
Så blir han engagerad i sökandet efter en svensk flicka som åkt till Indien för att göra Bollywoodkarriär och som nu är försvunnen. Mr. Majestic förstår inte riktigt vad det är han blandar sig i. Nu blir det skarpt läge
Efter några sidors läsning är jag där, i myllret på gatorna i Bangalore.
Det är tydligt att författaren är väl förtrogen med miljön och han kan verkligen konsten att dra läsaren med sig
Zac O´Yeah är en egensinnig författare; född i Finland som Sakari Nuottimäki, 1967; uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Bangalore i södra Indien sedan tio år.
Men - varför välja? Jag tar båda.
LYRANS
tematrio handlar om påskdeckare. Det har ju blivit tradition även i Sverige att läsa deckare till påsk. Norrmännen började. Lyran ber oss berätta om tre favoritdeckare.
Två titlar från 80 - talet minns jag särskilt och de råkar vara skrivna av två charmanta damer med foträta skor och handväska på armen. Jag tänker på
Av oskyldigt blod av P D James. Den kom först ut 1981 och sedan 1987 och då hette den Oskyldigt blod.En ung adopterad flicka beslutar sig för att ta reda på sanningen om sina föräldrar. Det hon upptäcker förändrar hela hennes liv. Absolut inte till det bättre.Man lider med henne.
Stenarna skola ropa av Ruth Rendell kom ut 1982. Jag är mycket förtjust i den gammaltestamentliga titeln.
Den här boken handlar om en människa som lider av dyslexi och för allt i världen och med olika metoder försöker dölja det. En verkligt tragisk historia.
Vass egg av Gillian Flynn var jag också mycket förtjust i. Den var så annorlunda. Huvudpersonen är en ung journalist med mörka drifter. Nu ska hon åka till sin hemby och skriva om ett märkligt flickmord. Ingen hälsar henne välkommen - allra minst hennes mor. En mörk men mycket bra kriminalroman
Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus.
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.
The Night Bookmobileär ett underfundigt, vemodigt seriealbum av ingen mindre än Audrey Niffenegger, författare till Tidsresenärens hustru och Själens osaliga längtan.
Alexandra är storläsare redan i mycket unga år.
En natt är hon ute och promenerar efter ett gräl med pojkvännen. Plötsligt ser hon till sin förvåning en sliten bokbuss. Hon stiger in och möter bibliotekarien, Mr Openshaw (med drag av John Malkovich, min anmärkn.). Belysningen är dämpad; det doftar gammalt torrt papper med lätt anstrykning av våt hund. Bussen är förefaller mycket större inuti än utanpå.
Alexandra utforskar hyllorna. Böckerna förefaller mycket bekanta. Till sist hittar hon till och med sin egen dagbok - stämplad med bibliotekets stämpel!
När hon ber att få låna hem några böcker är det för sent. Biblioteket ska stänga och dessutom har man inte tillräcklig personalstyrka för att hinna med några lån.
Det går nio år innan Alexandra stöter på bokbussen igen. När hon ber att få arbeta på bokbussen råder henne Mr Openshaw att utbilda sig till bibliotekarie. Sagt och gjort. Alexandra studerar Deweys decimalklassifikationssystem, katalogisering och kundrelationer och vips! är hon bibliotekarie.
Och hon får en anställning också!
Tolv år senare möts Alexandra och Mr Openshaw igen. Återigen blir hon bjuden på te och återigen blir hon nekad arbete på bokbussen.
Alexandra fattar ett ödesdigert beslut.
Upplösningen är inte den förväntade. Så mycket kan jag säga utan att överdriva. Jag tycker mycket om den här boken. Så mycket kan jag också säga utan att överdriva.
I en radioessä
i P1 i fredags berättar malmöförfattaren Henrik Nilsson om den märklige brasilianske författaren Joaquin Maria Machado de Assis (1839 - 1908).
Assis far var målare och modern städerska och Assis växte upp under enkla förhållanden. Pojken stammade och var epileptiker, men blev den som ansågs som den brasilianska litteraturens fader.
Han är en ganska okänd kändis utanför hemlandet. Men författare som Salman Rushdie och Carlos Fuentes hyllar honom och den berömde amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom placerar Assis bland världens 100 främsta författare. Det är Bloom som benämner Michado de Assis "mirakel".
I Brás Cubas memoarer berättar en man från andra sidan graven om sitt liv.
Själv säger han att han skriver med ”raljansens penna och melankolins
bläck” och tillägnar sin berättelse ”den mask som först började gnaga på
mitt kalla lik”.
Vansinnesläkaren undersöker gränserna mellan det friska och det sjuka på ett mycket speciellt sätt och med en överraskande avslutning. Minst sagt.
Romanen Helena handlar om den unga Helena som får betala ett högt pris för sin livslögn.
Kul att Bokbloggsjerkan är tillbaka!
Frågan som ska besvaras 22 - 25 mars är
Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?
Vi läste Boktjuven av Marcus Zusak i bokcirkeln.
Jag hade problem med den från första stund. Det var något i tonen som skavde. Berättelsen var rörig och kändes sökt med en allvetande berättare som inte visste.
Själva döden tycktes mig futtig och småaktig.
Jag hade väldigt svårt att förstå den allmänna begejstringen.
Jag förstod mig inte alls på Boktjuven.
Inlägg
