skip to main |
skip to sidebar
JONAS BRUN
född 1979, vann Sveriges Radios romanpris för sin tredje roman Skuggland, en roman om kärlek, förlust och saknad enligt flera källor.
2009 fick han Mare Kandre - priset för romanen Det Amfibiska Hjärtat.
2004 debuterade han med romanen Den andra tiden.
Ännu ett läsprojekt att lägga till alla de övriga.
Men allra först ska jag slutföra Ingenbarnsland.
Vem får SVERIGES RADIOS ROMANPRIS?
Det är verkligen jättespännande. Ikväll kl 18.15 får vi veta resultatet. Oliiiiidligt spännande! Tycker jag som snart har läst ut Ingenbarnsland av
Eija Hetekivi Olsson och är omåttligt förtjust!
Och hoppas att Hetekivi Olsson får priset.
Vilken energi hon utstrålar den unga Miira som är huvudperson i romanen. Och vilken framåtanda och beslutsamhet. Trots att hon inte direkt har någon som uppmuntrar henne. Mamma och pappa bara längtar hem till Finland. Miira vill verkligen inte till Finland och hon vill inte heller gå i finneballeklasserna. Hon är svensk och talar utmärkt svenska. Varför ska hon som är född i Sverige läsa Svenska för invandrare? Det undrar jag också!
Miira är inte den som vill gå några banade vägar. Hon reagerar instinktivt mot spelet mellan flickor och pojkar och tycker att flickorna är löjliga som fnissar och låter pojkarna hållas.
Hon sticker upp mot lärarna och protesttiger sig igenom engelskan på¨Römossaskolan i Gårdsten. Vi befinner oss i mitten av 80 -talet.
Författarinnan har verkligen lyckats med sin debut. Stilsäker står det på baksidan av boken och det kan man bara hålla med om. Nyorden står som spön i backen. Oftast är de roliga och effektiva, men ibland blir de aningen för många. Den kärva humorn är svår att motstå. Liksom den arga, begåvade, unga Miira som trevar sig fram i en hård tillvaro. Hittills har hon haft någon sorts radar som fått henne att klara skinnet och jag hoppas att det håller sig i resten av boken också.
Ingenbarnsland tävlar med Skuggland av Jonas Brun och Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff - helt säkert utmärkta romaner de också.
Lina Wolff har jag läst tidigare och tyckt mycket om.
Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon.
Rakt på sak om babyn som får näring av mamma, suger på tummen, dansar och sjunger med mamma, simmar omkring i mammas mage som mamma simmar i badhuset. Till slut blir stugan för trång och babyn och mamma får hjälpas åt och skaffa babyn större lägenhet.
Lyran
vill ha tre tips om bra "skolböcker" den här veckan.
Fjäril av Alma - pristagaren Sonya Hartnett berättar om en fjortonårig flicka som är kraftigt mobbad i skolan och inte får det stöd hon behöver av vuxenvärlden
Anteckningar om en skandal
av Zoe Heller handlar om den förbjudna kärleken mellan lärare och elev i en skola i norra London. Barbara Covett, kollega och vän, iakttar och skriver ner vad hon ser. Och så småningom skiftar berättelsen fokus... Romanen är också filmad.
Fröken Selma. När Selma Lagerlöf var skolfröken i Landskrona av Lena Carlsson
En berättelse av Elna och Rut, elever i Elementarskolan där Selma Lagerlöf satt i katedern på dagarna På nätterna skrev hon romaner. Boken som omfattar 57 sidor finns att beställa på Adlibris och beräknas komma ut under mars. Rekommenderad läsålder 9 - 12 år
Maria Langs debutroman, Mördaren ljuger inte ensam, kom 1949.
Dagmar Lange (1914 - 1991) var litteraturvetare, lektor och deckarförfattare.
Jag har inte läst så mycket av Maria Lang och definitivt inte denna förrän nu.
Och jag blev glatt överraskad. Ett och annat begrepp känns föråldrat och Puck Ekstedt är lite väl klämkäck och hurtig men på det stora hela tycker jag att romanen håller. Och den är mycket välskriven.
Bergslagsmiljön är kärleksfullt skildrad. Författarinnan är mån om sina manliga karaktärer. Kvinnorna är vackra och nyckfulla - på något undantag när.
Morden äger rum på en ö i en sjö i Bergslagen. Miljön är alltså begränsad och antalet inblandade är ursprungligen tio. Kommissarie Christer Wijk, skärpt och elegant, har liknats vid lord Peter Wimsey.
Maria Lang själv har vissa likheter med Agatha Christie.
Ett plus är personförteckningen i början av boken.
1994 kom Elefanten i biblioteket. En biblioteksantologi sammanställd av
Meta Ottosson, utgiven av En bok för alla som en del i arbetet för bibliotekens bevarande. Antologin gavs ut för nära nog 20 år sedan men är dessvärre fortfarande aktuellt. Många kända författare har lämnat bidrag;
en del helt nyskrivna.
Här är Peter Curmans bidrag.
Försvara frihetsskeppen!
Stanna upp ett ögonblick utanför ett bibliotek!
Vilka hemliga världar trängs inte därinne
mellan böckernas pärmar!
Så många lidelser, så många liv
som väntar på att få mäta sig med ditt!
Kanske finns bland orden
några som kan få dig att förändra ditt liv.
Likt skepp lastade med drömmar och visioner
ligger biblioteken förtöjda vid verklighetens kaj.
I böckerna är författarna alltid hemma
ständigt beredda att dela med sig av sina liv
sina äventyr och tragedier
I böckerna väntar Anna Karenina, Odysseus, Huck Finn och
alla de andra på att få vakna till liv igen
i just ditt medvetande.
Varje gång en bok möter en läsares ögon
skrivs den på nytt.
Den skriver sig in i dig, i ditt kött och ditt blod.
En sådan glädje att kunna gå ombord och segla
vart som helst!
Ett sådant brott att förmena oss den glädjen!
För när man lägger ner ett bibliotek
borrar man inte bara fantasins skepp i sank.
Man våldför sig också på det innersta hos människan,
på hennes värdighet och integritet.
Därför: låt oss gemensamt försvara våra frihetsskepp!
Lägg gärna ner JAS - projekt, robotbeställningar och
Öresundsbroar.
Men lägg aldrig ner människan och hennes bibliotek
En hemlös katt väljer ut Nils Uddenberg och hans hustru till sina människor.
Först flyttar den in i ett redskapsskjul. Sedan får den mat. Och så börjar paret Uddenberg kalla den "hon". Hustrun fotograferar henne. "Hon" blir till Kissen.
Kissen utökar tålmodigt sitt revir och vips! har hon flyttat in till paret Uddenberg, som känner sitt ansvaret växa.
En dotter tycker att Kissen höjer humöret på hennes vinterfader och erbjuder sig som kattvakt när det behövs. Och det behövs. Paret Uddenberg reser mycket.
Professor Nils Uddenberg, läkare, psykiater och författare i Lund, hade katt i familjen under uppväxten. Modern beskrivs som kattoman så han anser sig vara präglad på katt.
Nils Uddenberg berättar i Gubbe med katt. En kärlekshistoria lite om kattens historia; han jämför hunden och katten som husdjur. Han föredrar den frihetsälskande, självständiga katten framför den trofasta hunden. Han inser att han och Kissen aldrig kommer att förstå varandra fullt ut, men det räcker att de trivs i varandras sällskap. De har redan likartade rutiner.
Inget som berättas i Gubbe med katt är några nyheter för den som har katt. Tvärtom. Gubbe med katt är mest för hundmänniskor som aldrig haft katt.
Inlägg
