torsdag 7 mars 2013
Den förargliga prislappen
Under rea-prislappen satt en tidigare reaprislapp som bitit sig fast ordentligt.
Jag sparar gärna prislappar på insidan av omslaget. Men på framsidan vill jag inte ha dem.
Hannele är bekant med fenomenet och ordinerar bensin.
Det har jag inte i verktygslådan, men väl lacknafta. Undrar om det fungerar?
Observera att Parsifal här är en kvinna...
onsdag 6 mars 2013
Litauen diktar
Det fantastiska Bokförlaget Tranan presenterar 29 poeter från Litauen.
Av de 29 är 8 kvinnor.
Det är en spännande diktsamling som kommit ut femton år efter Litauens återvunna självständighet.
Den är hoppfull och egensinnig. Liana Ruokyté och Juris Kronbergs har översatt.
En oförutsägbar och tongivande poet är enligt författarpresentationen författaren, översättaren, dramatikern, essäisten och litteraturkritikern
Sigitas Geda, 1943 - .
Vad jag kan se finns endaste en titel på svenska, Fallande ängel i Palanga 2001.
Tolkning: Ulf Eriksson. Parallelltext på svenska och litauiska.
50 års arrogans
med Rilke, Camus, Derrida...
femtio enfaldiga,
bortspelade, bortrumlade
år av lärande, tänkande, insikter
nästan ett helt liv,
och bara för
att återvända till ängen
vid sjön och ljuset
av fyra stulna tomater
Etiketter:
Bokförlaget Tranan,
Litauen diktar,
Möte i gryningen,
Sigitas Geda
tisdag 5 mars 2013
Tematrio - Bokrean
LYRANS
uppgift denna veckan: Berätta om tre reafynd.
På det hela taget tycker jag inte att rean är någon höjdare längre.
Det var faktiskt bättre förr när det kom efterlängtade praktverk till förmånliga priser på rean.
Det lönade sig att ha is i magen och vänta.
Här kommer i alla fall tre böcker jag hittade på rean; en av dem kan möjligen kallas fynd.
(Men det jämnade ut sig när jag försökte avlägsna prislappen och fick omslaget med. Usch!)
Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Inläst av Max von Sydow.
Bonnier Audio i serien Klassiska män. Den ser jag fram emot att lyssna på.
Som bonusmaterial finns ett förord av Stewe Claeson.
Hemingway fick nobelpriset i litteratur 1954.
Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller i urval och översättning av Lars Vargö. Novellen är populär i Japan. I likhet med tidningsföljetoner fungerar de som reselektyr. En bok för alla.
Parsifal av Sigrid Combüchen
I dessa dagar när Parsifal är på var mans läppar tyckte jag att det fanns anledning att investera i romanen med samma namn. Combüchens Parcifal är kvinna och berättelsen en framtidsroman från 1998.
uppgift denna veckan: Berätta om tre reafynd.
På det hela taget tycker jag inte att rean är någon höjdare längre.
Det var faktiskt bättre förr när det kom efterlängtade praktverk till förmånliga priser på rean.
Det lönade sig att ha is i magen och vänta.
Här kommer i alla fall tre böcker jag hittade på rean; en av dem kan möjligen kallas fynd.
(Men det jämnade ut sig när jag försökte avlägsna prislappen och fick omslaget med. Usch!)
Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Inläst av Max von Sydow.
Bonnier Audio i serien Klassiska män. Den ser jag fram emot att lyssna på.
Som bonusmaterial finns ett förord av Stewe Claeson.
Hemingway fick nobelpriset i litteratur 1954.
Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller i urval och översättning av Lars Vargö. Novellen är populär i Japan. I likhet med tidningsföljetoner fungerar de som reselektyr. En bok för alla.
Parsifal av Sigrid Combüchen
I dessa dagar när Parsifal är på var mans läppar tyckte jag att det fanns anledning att investera i romanen med samma namn. Combüchens Parcifal är kvinna och berättelsen en framtidsroman från 1998.
Nytt om gamle Petrarca
Francesco Petrarca är idag mest känd för sina kärleksdikter.
Men han var inte bara kärleksdiktare, han var också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Petrarca hade synpunkter på författarskap, vad man skulle läsa och hur man skulle skriva.
Dessa tankar har nu samlats ihop och presenterats av Anders Bergman i den nya boken Petrarca och litteraturen.
"Vad är ljuvare än fri tid ägnad åt litteratur?" Yttrandet fälldes av Petrarcas idol Cicero och gäller i hög grad om Petrarca.
Jag ser fram emot att få läsa Petrarca och litteraturen.
Men han var inte bara kärleksdiktare, han var också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Petrarca hade synpunkter på författarskap, vad man skulle läsa och hur man skulle skriva.
Dessa tankar har nu samlats ihop och presenterats av Anders Bergman i den nya boken Petrarca och litteraturen.
"Vad är ljuvare än fri tid ägnad åt litteratur?" Yttrandet fälldes av Petrarcas idol Cicero och gäller i hög grad om Petrarca.
Jag ser fram emot att få läsa Petrarca och litteraturen.
Etiketter:
Anders Bergman,
Kärleksdikter,
Petrarca,
Petrarca och litteraturen
måndag 4 mars 2013
Ett rum med utsikt
Ett rum med utsikt (1908) av E(dward) M(organ) Forster kom inte på svenska förrän 2006.
Maria Ekman har gjort översättningen och Stephen Farran - Lee har skrivit förordet. Allra sist kommer ett mycket användbart appendix med uppgifter om alla litterära och musikaliska referenser.
Arbetsnamnet på romanen var Lucy. Huvudpersonen, Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens. De är ett omaka par; två väldigt olika kvinnor. Lucy är ung, spontan och förvirrad.
Charlotte är äldre, ogift och vet hur allt bör och skall vara; vad som går för sig och inte. Stelnad i sina former helt enkelt.
Klassindelningen är skarp. Stadsborna skiljer sig från lantbefolkningen; engelsmännen från italienarna.
Mr Emerson och hans son George skiljer sig från mängden. Man vet inte riktigt var de ska placeras.
Författarinnan Eleonora Lavish anses vara mycket originell. Hon går på föreläsningar och låter dammråttorna frodas i hemmet.
Lucy - författarens alter ego - har en liten flirt med George men förlovar sig med den outsägligt triste, men mycket passande Cecil Vyse som älskar att svänga sig med italienska uttryck. Bredvid Lucy förefaller han ganska livlös. Men han fäller många roande repliker. Helt oavsiktligt förstås.
Ett rum med utsikt är en älskvärd bok. E M Forster sägs ha en "tebordsteknik" enligt den beundrande författarenkollegan Christopher Isherwood.
Forster tar sina karaktärer på kornet; ironin är rolig men inte elak.
Man kan skratta åt de olika personligheternas fåniga egenheter, men i nästa minut gör de något som får en att känna respekt för dem.
Forster var framför allt romanförfattare. Ett arv gjorde det möjligt för honom att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han var tystlåten medlem i Bloomsburygruppen
Forster är kanske mest känd fär Howards End och En resa till Indien, men Ett rum med utsikt är alldeles utmärkt också. En riktig liten pärla!
Alla är filmade. Efter hans död gavs romanen Maurice ut. Den avslöjar Forsters livs hemlighet, nämligen att han var homosexuell. Den finns också som film.
Femtio år senare, alltså 1958, skriver Forster En utsikt utan rum och berättar vad som hänt sedan sist.
Maria Ekman har gjort översättningen och Stephen Farran - Lee har skrivit förordet. Allra sist kommer ett mycket användbart appendix med uppgifter om alla litterära och musikaliska referenser.
Arbetsnamnet på romanen var Lucy. Huvudpersonen, Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens. De är ett omaka par; två väldigt olika kvinnor. Lucy är ung, spontan och förvirrad.
Charlotte är äldre, ogift och vet hur allt bör och skall vara; vad som går för sig och inte. Stelnad i sina former helt enkelt.
Klassindelningen är skarp. Stadsborna skiljer sig från lantbefolkningen; engelsmännen från italienarna.
Mr Emerson och hans son George skiljer sig från mängden. Man vet inte riktigt var de ska placeras.
Författarinnan Eleonora Lavish anses vara mycket originell. Hon går på föreläsningar och låter dammråttorna frodas i hemmet.
Lucy - författarens alter ego - har en liten flirt med George men förlovar sig med den outsägligt triste, men mycket passande Cecil Vyse som älskar att svänga sig med italienska uttryck. Bredvid Lucy förefaller han ganska livlös. Men han fäller många roande repliker. Helt oavsiktligt förstås.
Ett rum med utsikt är en älskvärd bok. E M Forster sägs ha en "tebordsteknik" enligt den beundrande författarenkollegan Christopher Isherwood.
Forster tar sina karaktärer på kornet; ironin är rolig men inte elak.
Man kan skratta åt de olika personligheternas fåniga egenheter, men i nästa minut gör de något som får en att känna respekt för dem.
Forster var framför allt romanförfattare. Ett arv gjorde det möjligt för honom att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han var tystlåten medlem i Bloomsburygruppen
Forster är kanske mest känd fär Howards End och En resa till Indien, men Ett rum med utsikt är alldeles utmärkt också. En riktig liten pärla!
Alla är filmade. Efter hans död gavs romanen Maurice ut. Den avslöjar Forsters livs hemlighet, nämligen att han var homosexuell. Den finns också som film.
Femtio år senare, alltså 1958, skriver Forster En utsikt utan rum och berättar vad som hänt sedan sist.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)