skip to main |
skip to sidebar
Mississippideltat i mitten av 1940-talet.
Henry McAllan har köpt en bomullsfarm med fet, bördig jord.
Han har köpt traktor och lastbil och meddelar hustrun Laura och de båda döttrarna att nu ska det flyttas. Laura ställs inför fullbordat faktum.
Hon är stadsflicka och hon avskyr den omoderna gården och ser bara leran och det platta enformiga landskapet.
Men hon vänder sin förbittrade vrede inåt. Henry vill kalla gården Fageräng, men det blir Lauras namn Mudbound som kommer att användas.
(Mudbound är också romanens originaltitel.)
På gården bor också Lauras svärfar, kallad Pappi. Det är en otäck gubbe som hunsar sin svärdotter och barnen. Också det måste Laura svälja.
Henry håller honom i viss mån om ryggen - han är ju ändå vår far.
Men Jamie, den yngre brodern som fått utstå mycket av fadern under uppväxten, erbjuder Pappi motstånd.
Mississippi är Hillary Jordans debutroman. Hon har format den som en kör av sex röster som alla berättar i jag-form. Henry och Laura berättar liksom Jamie, som återvänt från krigets Europa. Det har också en annan ung man, Ronsel, som är son till McAllens färgade tjänstefolk Hap Jackson och hans hustru Florence.
Kvinnorna är underställda männen; de färgade är underställda de vita.
Ku Klux Klan opererar vanligtvis i periferin, men segregationen är knivskarp och hatet blossar upp med jämna mellanrum.
Relationen mellan generationer och mellan man och kvinna belyses.
Fördomar, traditioner och vidskeplighet är andra teman.
Henry är inte precis drömprinsen och han är inte mycket lyhörd för sin hustrus behov. Men han lär sig tyda vissa tecken. Om Laura sjunger är hon nöjd (som till exempel när svågern Jamie är i närheten). Nynnar hon är hon missnöjd.
Det jäser mycken vrede under ytan i Mississippi och man känner tidigt att något hemskt kommer att hända.
Mississippi är utgiven av Historiska Media.
Översättning: Dorothee Sporrong
Det kan väl vara dags att tänka lite på vårens läsning.
Jag har de bokliga nyårslöftena i bakhuvudet när jag bläddrar i Vårens böcker 2013. Och jag hittar omedelbart
Malcolm Mckay, Lewis Winter måste dö, Minotaur förlag, en kriminalroman som tilldrar sig i Glasgow och är första delen i en trilogi om yrkesmördaren Calum MacLean.
Lewis Winter måste dö kommer ut under januari.
Författaren är född i Stornoway på Yttre Hebriderna.
Sorterar under rubriken: Ö-läsning
Kvinnor i Japan under tusen år. Nio porträtt av Monica Braw, fil dr i japansk historia. Atlantis förlag. Kommer ut i februari.
Här porträtteras en kejsarinna, en författare, änkan till en shogun, en amma, en läkare, bl. a.
Ö-läsning.
Den grymmaste månaden av Louise Penny tilldrar sig i byn Three Pines i Kanada. Kommissarie Armand Gamache får brottas med övernaturliga krafter.
Utkommer på Wahlstrand & Widstrand i mars
Nådastöt (första delen i serien om Armand Gamache) och Mörkt motiv (andra delen) kommer som Månpocket i mars
Nattend dåd av Dennis Lehane är en fristående fortsättning på Ett land i gryningen. Båda tilldrar sig i Boston under mellankrigstiden. Nattens däd för oss också till Kuba. En tredje del är planerad.
Albert Bonniers förlag. Kommer ut i mars
O-läsning.
Paul Auster får en ny chans. I Vinterdagbok resonerar han om åldrandet och vad den åldrande kroppen upplevt.
Vin terdagbok kommer ut i januari på Albert Bonniers förlag.
Översättningen är gjord av den mycket kompetenta Ulla Roséen.
Ett efterlängtad händelse! En ny roman - en kärleksroman - av
Per Olov Enquist, Liknelseboken.
Liknelseboken kan sägas ta vid där memoarromanen Ett annat liv slutade.
40 - talsförfattare innehåller essayer om författare ur 40- talsgenerationen.
Den är sammanställd av litteraturkritikern Lars - Olof Franzén.
Bengt Holmqvist inleder med en lång essay om lyriken under 40-talet.
Tidens prosa presenteras av Lars- Olof Franzén.
Sexton författare presenteras i tjugofem essayer av andra författare och litteraturkritiker.
Ulf Linde skriver om Lars Ahlin; Karl Vennberg, Erik Lindegren och Werner Aspenström ger var sin bild av Stig Dagerman; Gösta Oswald presenteras av Lars Forssell och Jan Stolpe; Ragnar Thoursie av Folke Isaksson och Göran Printz- Påhlson. Karl Vennberg ägnas också tre essayer av Bengt Holmqvist, K.G. Wall och Göran Palm.
Essayerna följs av författardata och register.
En del av författarna är naturligtvis mera kända än andra som till exempel Werner Aspenström, Stig Dagerrman, Erik Lindegren, Ragnar Thoursie och Karl Vennberg men Lars Ahlin, Tage Aurell, Sivar Arnér, Elsa Grave och Thorsten Jonsson är ju inte på något sätt okända.
Olov Jonason är okänd för mig. Gösta Oswald har jag inte läst tidigare, men honom är jag riktigt nyfiken på. Man träffar ofta på hans namn hos andra författare och då nämns han med beundran.
Trots sitt korta liv - han drunknade utanför Gotland 24 år gammal - hann han göra stort avtryck.
I serien Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien finns bl. a.
Den andaktsfulle visslaren - diktsamlingen Gösta Oswald debuterade med 1946
och romanen En privatmans vedermödor som kom ut 1949.
Birgitta Holm, professor i litteraturvetenskap, skrev sin doktorsavhandling om Gösta Oswald,
Gösta Oswald : hans liv och verk och hans förbindelse med det svenska 40-talet.
Känslan av död (A Room Full of Bones), Elly Griffiths fjärde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway, är den allra bästa av dem.
Man känner sig som vanligt hemma och välkommen i Ruth G:s lilla hus vid saltängarna i Norfolk; lite ensligt kanske, men man förstår hennes lättnad när hon kommer hem efter en arbetsdag och har hämtat dottern Kate hos dagmamman och möts av katten Flint och havets brus i fjärran.
Ruth Galloway håller sig med en del mer eller mindre exotiska vänner som till exempel druiden Cathbad. Förhållandet till kommissarie Harry Nelson, Kates far, är problematiskt men under kontroll.
På historiska museet i Norfolk ska man i forskningssyfte öppna en kista med kvarlevorna efter en medeltida biskop, Augustine Smith. Ruth Galloway befinner sig bland de inbjudna.
Strax efter inträffar två mycket egendomliga dödsfall. Dessutom insjuknar Harry Nelson i en allvarlig, gåtfull sjukdom.
Miljön är tilltalande, personskildringen nyanserad, storyn är spännande och känns trots en del häpnadsväckande ingredienser mycket välkomponerad.
Dessutom finns här en tilltalande humor och varm mänsklighet som gör att det är med saknad jag slår igen Känslan av död. (Ingen vidare titel, förresten.)
Men - redan under januari kommer nästa Ruth Gallow Investiagation:
Dying Fall. Det ser jag verkligen fram emot!
Den flitiga LYRAN
ber oss avge tre bokliga nyårslöften
Ett utav dem sammanfaller för min del med ett av Lyrans, men det kan inte hjälpas.
1/ Jag tänker fortsätta att läsa och blogga om en blandning av gammalt och nytt i olika genrer - helt efter eget gottfinnande.
2/ Det blir en hel del ö-läsning under 2013
3/ Jag ska försöka dokumentera våra läsecirkelsböcker sedan många år tillbaka och låta det bli av att fylla på allt eftersom
Gott nytt år!
Kläppen tungt i klockan slår:
"Nu är ny-år inne!"
Tack, du kära, gamla år,
som så trött på tröskeln står
och är snart ett minne!
Nya år,
kom med fröjd och sol och vår
och ett tacksamt sinne!
Elsa Beskow och Herman Siegwald, Vill du läsa? Första skolåret
Snöns rike (1948) räknas som Yasunari Kawabatas mästerstycke.
Det förstår jag. Fullständigt förtrollad har jag just lagt ifrån mig den poetiska romanen som är så vacker och - som jag uppfattar det - japansk.
I Tusen tranor var det teceremonin som var någon sorts nav. Här är det geishakulturen.
Den sysslolöse, stormrike Shimamura som ärvt sin förmögenhet åker då och då upp i bergen till kurorten Honshu vid de varma källorna för att återfinna sin livslust. Där träffar han geishan Komako, som begår den för en geisha oförlåtliga synden att bli kär i en kund. Hon ger, men får inget tillbaka. Shimamura iakttar sin egen känslokyla, men känner ändå en viss dragning till Komako. Det finns också en annan ung kvinna med i bilden, Yoko. Hon figurerar redan under tågresan på den snöiga vägen upp i bergen. Shimamuras hustru syns inte men finns ändå. Om henne får vi inte veta något. Detta känns igen från Tusen tranor. Två kvinnor och en man. Och en osynlig hustru och likaledes osynliga barn. Som en del i en riktig mans utrustning.
Det är genom Shimamura författaren låter läsaren uppleva de vackra bergen med de brinnande lönnarna, snön, månskenet, persimonträden, cederlundarna, de vita boveteblommorna med röda stänglar, lotusdammarna med röda karpar, trollsländorna, dvärgbambun, nagatamusiken och så vidare.
Per Erik Wahlund har gjort översättningen till svenska från den engelska utgåvan
Snow Country. Han har också förklarat en del japanska uttryck i slutet av boken.
Lustigkulle har skrivit alldeles utmärkt om Snöns rike i sin blogg
Stänk och flikar
Inlägg
