Dagens dikt

- Säg mig, gamle man, finns det

några sevärdheter här i byn?

- Kanske. Det finns en tupp och några

höns, två kor och en gammal gris.

Tjuren är såld, hästen begravd.

Här hostar ingen blod numera.

Orgeln i kyrkan har bara en manual

och Kristusgestalten är stungen av mask.

Men på kyrkogården blommar oxel och rönn,

det luktar av tjärade kors.

Och om sommaren kan man innan högmässan

börjar höra kajorna ropa till varandra.

Kajornas språk -

en lovsång!

Byfånen har inget namn.

Karpen sover i dammen.

Många dagar saknar datum.

De döda har ingen talan.

Ur Gömslen. Dikter av Lars Lundkvist. 2008

Gömslen var Lars Lundkvists nittonde och sista diktsamling.

Han föddes 1928 och dog den 6 augusti 2012.

Tematrio: Titeldjur

Denna veckan vill Lyran 

att vi berättar om tre böcker med djur i titeln. 

Torgny Lindgrens genombrott som författare från 1982, Ormens väg på hälleberget.

Den handlar om en fattig änka  i Västerbotten i mitten på 1800 - talet. 

Hon får betala ett högt pris för familjens överlevnad. 

Betalningsbördan går sedan i arv till dottern.
Ormens väg på hälleberget har filmats med Stina Ekblad och Stellan Skarsgård i huvudrollerna.

När Guppies for Tea kom ut 1993 väckte den uppseende för sitt fina språk.

Engelsmännen uttryckte sin beundran för svenska Marika Cobbold.

Guppies for Tea handlar om åldrande och relationen mellan kvinnor i olika generationer

1960 kom To kill a Mockingbird av Harper Lee. Den tilldrar sig i amerikanska södern och handlar

om rasmotsättningar. I bakgrunden finns ett verkligt rättsfall. Romanens huvudperson - en verklig hjälte - är Atticus Finch. Den rollen spelas av Gregory Peck i filmen som gjordes 1962.

Den som söker hen finner

Inspirerad av Hannele

gick jag till mataffären och rotade i DVD - utbudet och se vad jag fann!

Northanger Abbey (Jane Austen) har jag tidigare i en annan inspelning och The other Boleyn Girl vet jag inte något om mer än att den bygger på en roman av Philippa Gregory, Den andra systern Boleyn.

Men Vanity Fair motiverade köpet. Jag läste om William Makepeace Thackeray (1811 - 1863) i Ruth Halldéns Radikaler och viktorianer och tänkte att jag skulle läsa Fåfängans marknad (1848 - 49).

Den hittade jag i min egen bokhylla i Sohlmans klassikerbibliotek.

Thackeray var mycket populär under en tid, men föll därefter i glömska.

Senare har han uppmärksammats för sina samhällskritiska skildringar och för sitt intresse för könsrollsproblematik. Han var bekant med kända feminister och genom det egna äktenskap ökades hans förståelse för kvinnans situation. 

Thackeray gifte sig ung med en mild och attraktiv kvinna, Isabella, som sedermera blev sinnessjuk.

Isabella födde tre barn på fyra år och blev allt mer deprimerad för varje barn. 

Till slut försökte hon ta sitt eget liv och även ett av barnens. 

Thackeray blev mentalskötare åt sin hustru, men till slut blev uppgiften övermäktig och han måste lämna bort henne.

Den erfarenheten påverkade Thackerays världsbild och han levde resten av sitt liv trogen Isabellas minne.

Great loves

Den här vackra boken A mere interlude av Thomas Hardy ingår i en serie -  

Great loves - som ges ut av Penguin Books.

Andra titlar i serien

är till exempel The Kreuzer Sonata av Leo Tolstoy

Mary av Vladimir Nabokov

Alla titlarna finns i serien finns HÄR

Rosor och törne

Det är en klar fördel att ha Drottningens juvelsmycke i färskt minne när man läser Lacrimosa av 

Eva - Marie Liffner. Det kräver ändå koncentration. Men det är väl värt mödan.

Innan jag riktigt kom in i Lacrimosa hann jag bli ganska förbryllad. Det var mycket jag inte fick grepp om. Men snart började  poletterna falla på plats och alla associationer och symboler blev till spännande utmaningar.

Det är mycket skickligt gjort från början till slut. Eva - Marie Liffners språk är fantastiskt spänstigt och njutbart med tidsenliga ord;  tryfferat med tidstypisk franska. 

Hennes sätt att beskriva dofter (lukter) och färger; hur vattnet daskar mot båtens sidor; hur duvorna klapprar med vingarna; och allt detta som skymtar i dimman eller ses i ögonvrån eller skyms av rök eller anas bakom det som ses. Allt rymmer sin motsats; ben och mull; dröm och verklighet; hat och kärlek; skuggan som är ljusets tvilling.

Lacrimosa börjar med slutet på själva berättelsen. Verket tar hämnd på sin upphovsman, som ju då är själva Carl Jonas Love Almqvist. 

Huvudperson är Ros/Rose/Ross.

Hen genomgår en utveckling från animal coeleste i Finland till Almqvists styvson till Rose vid teatern till Ross i Genua. Det kan låta egendomligt, men lita på att Eva - Marie Liffner får ihop det!

Lacrimosa är en romantisk text precis som Drottningens juvelsmycke.

Den är också feministisk och innehåller många resor. 

Tidsplanen glider ut och in i varandra och miljön växlar mellan Fagervik i Finland, Stockholm och Genua.

Lacrimosas vackra omslag är gjort av Sara R. Acedo. Rosorna, törnet, masken och tåren - eller är det pärlan som fanns i graven med den vackra gröna sammetsklänningen? - är bara en liten del av alla symbolerna i romanen.

Lacrimosa nominerades till Augustpriset 2011. 

Men det var Tomas Bannerhed som fick det för Korparna.

Jag är glad att jag slapp välja.

Platt som ett holländskt landskap

Jag läser vidare i Radikaler och viktorianer av Ruth Halldén och kommer till Anthony Trollope, (1815 - 1882).

Ännu en viktoriansk författare som var omåttligt populär under en tid och sedan glömdes bort.

Trollope skrev breda familjeromaner som lämpade sig väl för högläsning.
Han var lättläst och fick en mycket vid läsekrets. Trollope räknades inte som lika "fin" som George Eliot, Charles Dickens eller Thackeray. Han rörde sig fritt mellan olika samhällsklasser i romanerna som var många och omfångsrika.
Han blev mycket folkkär.

Men Henry James kallade honom "platt som ett holländskt landskap" och Virginia Woolf ägnade honom ingen uppmärksamhet alls.

Men sedan kom en vändning. Det kom ut en rad biografier och det bildades ett Trollope - sällskap.

Trollopes uppväxt var ganska sorglig. Han kom från ett högre medelklasshem, men fadern lyckades inte försörja familjen. Den företagsamma modern började då skriva underhållningsromaner och reseskildringar.
Anthony Trollope lyckades inte bra i skolan; han var mobbad och räknades vara på gränsen till efterbliven.

Så småningom vaknade han till och fick  arbete som kringresande postinspektör. 

Han trivdes utmärkt med resandet och började skriva ner intryck av människorna omkring sig. Och till slut föll det honom in att han kanske kunde gå i moderns fotspår.

Det visade sig att han skrev lika snabbt och lätt som hon och han gjorde inga ändringar.

1855 slog han igenom med The Warden, som enligt Ruth Halldén är ett av mästerverken inom den engelska litteraturen. The Warden inleder en serie om sex romaner The Chronicles of Barsetshire. Den sista romanen i serien The Last Chronicle of Barset kom ut 1867.

Romanerna tilldrar sig i en liten fiktiv stad i södra England.

Landskapet Barsetshire sammanfaller ungefär med Dorset.

Trollope intresserar sig särskilt för prästerskapet och lågadeln.

Och han visar sig vara en utmärkt kvinnoskildrare.

Kvinnorna är ofta intelligenta, starka och handlingskraftiga i motsats till sina mera slätstrukna män.
Trollope hade många berömda fans och  Henry James lär ha ändrat inställning
och dessutom påverkats av Trollope  i det egna skrivandet.
Allt som allt blev det 47 romaner, några novellsamlingar och reseskildringar.
Så produktiv som han var hade han aldrig fått Nobelpriset i litteratur.
Fråga Joyce Carol Oates! 

SÅ HÄR
skrev jag efter att ha sett ett antal BBC - filmer som bygger på Trollopes romaner.

Livet på landet

Kilvert´s Diary - engelskt lantliv 1870 -1879 sådant det tedde sig för prästmannen Francis Kilvert (1840 - 1879). 

William Plomer gjorde urvalet och skrev förordet.

Francis Kilvert föddes i Wiltshire och kom att arbeta både i Wales och Wiltshire.

Han var mycket omtyckt; var ung och charmerande och räknades som en tillgång i sociala sammanhang. 

Men hans dåliga ekonomi gjorde att han trots det inte var något gott parti.

Francis - Frank - Kilvert skrev dagböcker. Han var en god iakttagare, intresserad av människor, vardagsliv, naturen och med sinne för detaljer.

Dagböckerna har kommit ut i olika utgåvor och urval. 

Man har till och med gjort en Kilvert för barn.

Kilverts nyblivna hustru blev änka efter en månads äktenskap (maken dog av bukhinneinflammation) och hon censurerade de delar av dagboken som handlade om henne och deras första tid tillsammans. 

Andra släktingar förstörde av okänd anledning flera  andra delar.

Från början fanns det 22 delar av dagboken.

De fyra delar som nu finns kvar bevaras på The Nationla Library of Wales.

1976 gjorde BBC en TV - dokumentär om Francis Kilvert kallad  

Vicar of this Parish.

En dramatisering gjordes också. 

Inte heller dessa program finns att få tag i längre.

Men - i januari 2013 kommer en ny Kilvert´s Diary på förlaget

Vintage Classics.