torsdag 5 juli 2012

Elin Wägner som staty



Under årets Berg - vecka blev det naturligtvis ett besök på Elin Wägners Lilla Björka.
Där finns (bl. a.) en modell till den staty som Elin Wägner - sällskapet håller på att samla in pengar till.
Den kommer förhoppningsvis att stå någonstans på Odenplan.
Statygruppen består av
Marianne Enge Swartz (ordf. i sällskapet 1990 -2010)
Birgitta Wistrand (medlem i EW - sällskapet och ordf. i Fredrika Bremer - förbundet)
Barbro Andersson  (medl. i EW - sällskapet och sekreterare i DELS, de litterära sällskapens samarbetsnämnd.
Klicka på Elin Wägner som staty och läs bladet om EW och statyn.
Om man skulle ha lust att lämna ett bidrag så finns även ett bankgirokonto.
Det vore inte fel med ett minnesmärke över denna fantastiska föregångskvinna som var journalist, freds-
och miljöaktivistaktivist, kvinnosakskämpe och författare.
Det finns gott om statyer i Stockholm, men de föreställer nästan uteslutande män.
1944 kom hon som andra kvinna efter Selma Lagerlöf in i Svenska Akademien.

tisdag 3 juli 2012

Tematrio - Vatten

Lyrans tematrio denna vecka - Vatten 

Det visade sig vara ganska lätt att hitta romaner med anknytning till vatten.
Här kommer tre av dem. (Eyvind Johnson och Monika Fagerholm m. fl. får vänta till en annan gång)

Någon gång i 10 - årsåldern hade jag halsfluss och låg i sängen och hade tråkigt. Då fick jag som en skänk från ovan En världsomsegling under havet
av Jules Verne (i Saga-biblioteket, tror jag) och vips! hade jag glömt bort tristessen, halsflussen och febern. Kapten Nemo och hans besättning på u - båten Nautilus och deras fantastiska äventyr i den fantasieggande undervattensvärlden fascinerade och jag minns fortfarande med välbehag den läsupplevelsen. Kapten Nemo var en gåta i sig och inte förrän i uppföljaren Den hemlighetsfulla ön, 1874, får man en förklaring.
En världsomsegling under havet  kom ut 1870 



Happy Sally är Sara Stridsbergs debutroman från 2004.
Den bygger på kanalsimmerskan Sally Bauers liv. Hon var den första skandinav som korsade Engelska kanalen. Året var 1939. 
Femtio år  därefter försöker Ellen, en annan simmerska göra samma sak.
Ellens dotter åker senare till Dover för att minnas sin mor och hennes besatta bortvändhet.
Tre kvinnoöden under olika tider och från olika synvinklar.
Jag minns stämningen i romanen som vemodig och poetisk.
En stark debut. 

 

2010 kom Den drunknade av Therese Bohman - en vacker, konstnärlig bok om två systrar och en man under en kvav sommar i Skåne. Det som sker händer under ytan; det outsagda hänger tungt i luften.
Marina kommer för att hälsa på sin syster Stella som är gift med Gabriel. Marina anar att något inte står riktigt rätt till, men eftersom systrarna inte står varandra tillräckligt nära faller det sig inte naturligt för Marina att fråga.
Therese Bohman har ett vackert språkbruk och Den drunknade är en fin debut.

måndag 2 juli 2012

Ond, bråd död i Ontario

föddes och växte upp i North Bay, Ontario, Kanada - en liten by som påminner mycket om Algonquin Bay där kriminalromanerna om John Cardinal utspelar sig.
Fem stycken har kommit och den sjätte, Until the Night, kommer ut i september.



I Fader Död får kriminalpolisen John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. 
En sektliknande grupp som kallar sig Familjen styrs med järnhand av en man som kallar sig Papa.
Han fiskar upp vinddrivna yngre människor och tränar dem till att bli hans lydiga redskap. 
Så småningom ska det visa sig vem ha egentligen är
John Cardinal är en sympatisk människa som nyligen upplevt en stor sorg. Man har följt även hans privatliv genom åren och serien och det är ett viktigt tema även i Fader Död.
Utöver de aktuella morden arbetar John Cardinal också med ett seglivat cold case...
Polisarbetet skildras omsorgsfullt och trovärdigt. Spänningen är det inget fel på, men det jag gillar allra mest är miljöskildringen. Det är så rysligt kallt i Algonquin Bay och så mycket is och snö.
Ljusets skiftningar, mörkret, den torra, rena luften; lukten av snö och våt bark i skogen och kreosot och olja i hamnen  - allt bidrar till en stark känsla av närvaro. Man märker tydligt att författaren har god kännedom om såväl miljö som levnadsförhållanden i området. Giles Blunt bor numera i Toronto,provinshuvudstaden i Ontario.
Jag väntar ivrigt på nästa del.
.

John Cardinal - serien

Fruset offer             2003          Forty Words for Sorrow
En stilla storm         2004         The Delicate Storm
Schamanen             2005          Black Fly Season
När du läser detta   2008          By the Time You Read This
Fader Död              2012          Crime Machine



lördag 30 juni 2012

Djävulspakter

Pakten. Min vänskap med Karen Blixen. 1974.
Thorkild Bjørnvigs minnen av de år han odlade en sällsam vänskap med den dubbelt så gamla Karen Blixen 
(1885 - 1962). Han var 32 och hon 64. Han var en författare i blivande och hon världsberömd och omåttligt uppburen. De läste varandras arbeten, samtalade i timmar och lyssnade på musik. Han blev hennes ödmjuke lärjunge och hon blev alltmer despotisk och possesiv.
Karen Blixens humör skiftade mellan värme och kyla; mellan storm och stiltje. Hon levererade uppläxningar den ena dagen och låtsades som ingenting nästa dag.
Thorkild Bjørnvigs arma hustru och lille son stod i skuggan av den stora författarinnan som kunde erbjuda skrivarstuga, lugn och ro och god mat på Rungstedlund. 
Karen Blixen var svartsjuk och drog sig inte för att till exempel läsa Bjørnvigs privata brev.
Karen Blixens stora livstragedi var den syfilis som hennes man Bror Blixen hade smittat henne med. Detta gjorde att hon måste avstå från det liv hon gärna hade velat leva.  (Dessutom levde hon på ostron, druvor och champagne och led troligen av anorexia nervosa.)
När ingen hjälp stod att finna hos Gud sålde hon tidigt sin själ till djävulen mot att allt hon upplevde skulle bli till berättelser, berättar hon för Bjørnvig.
Med Bjørnvig sluter hon sedan en pakt eftersom hon känner att de båda skulle kunna lita på varandra i "en fullständig ömsesidighet av mystisk art och inte kunde störas eller rubbas av något."
Pakten avslöjar onekligen ganska fula sidor hos Karen Blixen. Hon skulle vara den första att skriva under på dem. Hon hade inte för vana att skona sig själv, men frågan är om hon skulle hålla med om alla delar i Pakten. 
Det är ju en partsinlaga, trots allt. 
Jag blir lite beklämd av Pakten. Inte för att Karen Blixen är den hon är utan snarare att Thorkild Bjørnvig är den han är; erbjuder så lite motstånd och är så undfallande och offrar familjen på Blixens altare.
Kanske hade han egna svårigheter att tampas med. Det kan förklara en del.
Sven Delblancs dramatiska inledning - skriven med skräckblandad beundran - hade däremot gärna fått vara mer omfattande. 
Mycket intressant är också Blixen-kännaren Frans Lassons efterskrift rörande tre böcker om Karen Blixen, varav en är just Pakten..
Dessa  böcker skulle ursprungligen varit tre av inalles fem bidrag i en minnesbok om KB; en bok som skulle nyansera den okritiska beundran man hittills ägnat henne .
Medan broderns, Thomas Dinesens, Clara Svendsens (sekreterarens) och Thorkild Bjørnvigs bidrag växte så utgick två andra. Till slut beslöt Frans Lasson att det fick bli tre fristående böcker.
Karen Blixen ligger begravd under ett stort bokträd i parken på Rungstedlund.
Antagligen är hon "ett makalöst vackert skelett". Det var i alla fall det hon hade för avsikt.

torsdag 28 juni 2012

En tuff brud i vida kjolar


Carina Burman skriver i en  understreckare om
Fredrika Bremer som resenär i Jerusalem. Bl. a. Carina Burman besöker Jerusalem ungefär 150 år senare och hon jämför sina intryck med Bremers och kommer fram till att gatulivet är detsamma.
Nyfiken och vetgirig skyr Fredrika Bremer inga strapatser för att komma dit hon vill. Människor, politik, religion och kvinnors förhållanden intresserar henne speciellt. Alltså gör hon besök i harem och konstaterar att kvinnorna där inte är så mycket mer instängda än svenska societetsflickor.
Svenska kvinnors förhållanden tål att jämföras med de amerikanska slavarnas konstaterar hon vid upprepade tillfällen.


Gerd Reimers skriver i Vägar och utvägar. Kvinnliga litteratörer på resa om Fredrika Bremer som resenär. Hon betonar också nyfikenheten och det visuella hos Fredrika som journalist.
Hon var oerhört populär i USA och  blev inbjuden att äta och bo hos en mängd människor. Hon reste runt och kom till Minnesota vid ungefär samma tid som Mobergs Karl Oskar och Kristina; sensommaren 1850. 
I Usa badar man - visserligen iförd massor av kläder, men i alla fall.
Fredrika Bremer kastar sig oförfärat i vågorna iförd brunrandig ylletröja och hon talar om sig själv som en kålmask i Atlanten. Och hon älskar bad.


Vill man ha en heltäckande bild av pionjären Fredrika Bremer (1801 - 1865) kan man läsa 
Carina Burmans fantastiska biografi Bremer (2001). Den innehåller nytt arkivmaterial och en mängd bilder som beskriver livet på 1800-talet.



onsdag 27 juni 2012

Sommar med systrarna von Sydow.
Text: Ebba Kleberg von Sydow
Recept: Amy von Sydow Green
Foto: Thomas Yeh

En tröstbok i det kyliga sommarvädret.
Sommar med systrarna von Sydow blandar amerikanskt och svenskt.
En syster bor i Sverige och Amy bor i USA. Båda har närt en dröm om att skriva en kokbok.
Och nu har det blivit av. På  Marstrand.
Det har blivit en läcker kokbok med högkvalitativt papper och vackra bilder - väldigt många på Ebba och/eller Amy. Och recepten är riktigt bra. Jag tänker prova flera stycken, bl. a. ett grötbröd som flickornas mamma Helen brukar baka. 
Blixtsnabba bikarbonatbrödet verkar gott och lite annorlunda. Bran muffinsen är nyttiga och kan frysas för framtida frukostar och mellanmål.
Ebbas grova scones med kesella och hackade pecannötter; dinkelmjöl och havregryn förefaller mycket nyttigare än vanliga scones.
Amys godaste granola ska jag absolut göra. Men jag utesluter farinsocker, vaniljsocker och sirap!
Det blir säkert gott ändå med honung, torkad frukt, havregryn, kruskakli och grovhackade nötter.
Den korianderkryddade entrecoten grillas först och läggs i marinad sedan; får vila för att slutligen skivas upp. Säkerligen värt en mässa.
Lite överraskande finns här vett och etikettsregler för hur man ska bete sig om man skulle råka hamna på tébjudning hos engelska drottningen! Men visst, man kan aldrig vara säker....


Grannsamverkan

d.v.s. Dag Öhrlund, svensk författare, journalist och fotograf och
Dan Buthler, dansk författare och civilekonom med inriktning motmarknadsföring och internet, debuterade 2007 med den uppmärksammade thrillern mord.net.
(Jacob Colt. 1)
Grannen (Jacob Colt. 4) kom ut 2010. Nu har den kommit i pocket.
Det är en fristånde fortsättning på  En nästan vanlig man (Jacob Colt. 2), 2008.
I september 2012 kommer den tredje fristående delen, Återvändaren. Förlaget är Massolit.
Grannen är i sina bästa stunder en otäckt spännande
katt- och - råtta - lek mellan kommissarie Jacob Colt och psykopaten Christopher Silfverbielke något påminnande om Sherlock Holmes hjärnkamp med professor Moriarty fast mycket råare och med
sado - masochistiska och brutala sexuella inslag.
Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 
Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen. 
Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. Men Grannens grannar förefaller både blinda och döva. Ibland är de precis lika korkade som Silfverbielke tycker att de är. 
Hans Ecker är Silfverbielkes f. d. kompanjon. Han sitter i fängelse på tio år.
Ingen blir mera häpen än han, när han plötsligt blir fritagen under en transport. Och det av en man som han trodde sig ha slagit ihjäl! 
Inom kort kommer han att tycka att fängelsevistelsen var rena himmelriket på jorden... 
Jacob Colt är lika sympatisk som Ecker och Silfverbielke är motbjudande. 
Och Jacob Colt är bekymrad. Vart har människors empati och naturliga spärrar tagit vägen?  Hur ska han och medarbetarna lösa härvan av obegripliga mord?
Jag tror att man skulle ha läst En nästan vanlig man först.
Kanske skulle ett och annat klarna då. Och del tre måste ju läsas. Annars får man ju inte veta vem som vinner till slut. Eller , jo. Men man kan inte vara alldeles säker...