Vackert om Fröding

Rolf Alsing, f. d. chefredaktör för Aftonbladet, författare till Gustaf Fröding- sällskapets årsbok 2011, Fröding och kvinnorna, talade igår kväll om sin favorit bland svenska poeter och de viktigaste kvinnorna i hans liv. Modern Emilia, systrarna Cecilia och Hedda, Ida Bäckman som charmade både män och kvinnor och sköterskan Signe Trotzig.
Och så var det alla de andra; servitriserna, tobaksflickorna och bygdens olyckliga döttrar.
Han, som skrev så vackert om kärlek, lyckades aldrig finna den under sitt alltför korta liv.
En kvinna skulle enligt Gustaf Fröding vara smärt och mild ( i betydelsen förlåtande). Det var drottningmärken.
Rolf Alsing illustrerade pedagogiskt med olika dikter; Sagoförtäljerskan som tillägnats systern Cecilia, Dolores di Colibrados till modern Emilia; En hög visa till Hildegard Alstermark som Gustaf Fröding också friade till i ett brev där han berättade att han inte var mycket att ha.
Han fick också ett avböjande

1880 träffades Selma Lagerlöf, som då var 22 och Gustaf Fröding, 20, och Selma Lagerlöf blev mycket intagen. Demonisk, mörk och tilldragande påminde han henne om Lord Byron. Vem hade trott det?
Gustaf Fröding dog 1911 och fick en otroligt pampig begravning.
Systrarna Cecilia och Hedda vilar i samma grav men om dem nämns ingenting på gravstenen...

Rolf Alsing fängslade från första stund genom sitt eget engagemang i Gustaf Frödings olyckliga öde och sina gedigna kunskaper. Han anser att Gustaf Fröding är en av de största svenska poeterna, men utan sprängstoff utomlands. Han är en svensk angelägenhet - inte bara en värmländsk.

Vanessa Sundblad och Jan - Eric Ström från Musik - och Kulturskolan sjöng Fröding till gitarr.

Kura skymning 2011

15 upplagan av Nordiska biblioteksveckan startar med högläsning i gryning och skymning måndagen den 14 november.

Årets texter är tagna ur Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi och Beowulf.

Mikael Niemis
lillasyster, Josefine Bellan, presenterar
broderskapet
och hans bok, Populärmusik från Vittula.



Teatergruppen Lådan under Henrik Bergqvists ledning läser och spelar delar av årets bok.

Nordiska Rådets Litteraturpris 2011

"För en stilistisk ordkonst på hög nivå som skildrar inre och yttre hot i dialog med världslitteraturen".










Så motiverade Nordiska Rådets Litteraturpriskommitté sitt val av islänningen Gyrdir Eliasson och hans novellsamling Bland träden som mottagare av Nordiska Rådets Litteraturpris 2011.
Det är en samling av 47 korta noveller; korta, koncentrerade och överraskande.
De är avsedda att höra ihop och utgöra en enhet. Gyrdir Eliasson skrev dem 2009.
Man läser uppmärksamt med många tillbakablickar.
De litterära och musikaliska referensenra är många och det är spännande. Liksom att man aldrig vet hur en novell ska sluta.
Hela berättelsen kan vända sig kring sin axel på en enda rad.
Landskapet är ofta grått med inslag av färgaccenter - gärna rött - som ett barns boll eller mormors röda förkläde. Träd och fåglar är ständiga inslag.
Den darrande aspen förekommer ofta och det känns inte som en händelse.
Vardagen är också ganska grå, men plötsligt inför författaren något övernaturligt element.
Och läsaren gapar och sväljer.
Berättarperspektivet är första eller tredje person; alltid en man eller pojke.
Stilen är kort och kärv.
"Korparna gav ifrån sig gutturala läten i de knotiga träden invid graven".
Man känner hur det susar från Sjunde inseglet.
Ibland frustar man till av något inslag av svart humor.
Jag minns inte när jag senast läste en novellsamling med sådan spänning och förväntan.
Måtte det snart översättas fler titlar av denne egensinnige islänning.

Översättare: John Swedenmark
Reverb förlag

Nordiska Bokens Dag

Nordiska Bokens Dag firades för 17:e året på ett år gamla Kulturvarvet i Helsingör.




I fyra timmar ägnade sig ca 470 bok- och läsintresserade människor och 5 författare åt sin favoritsysselsättning.

Einar Mar Gudmundsson, Island.
Hanne Ørstavik, Norge
Philip Teir, Finland
Christine Hesselholdt, Danmark
Jan Guillou, Sverige

Programledare: Lars Svensson och Per Johansson

Första halvlek vanns av en fryntlig, välformulerad och vass Jan Guillou. Han berättade om sitt stora 1900-talsprojekt där den första omfångsrika delen,
Brobyggarna, just kommit ut. Alla delar kommer inte att bli lika tjocka.
Han skiljer på sitt eget faktabaserade skrivande och konstprosan han tycker närmar sig lyriken. Och det har han rensat sitt sitt skrivande från.
Och uppläsning betackade han sig för. Endast dumma författare ägnar sig åt det.
Det gör skådespelare så mycket bättre.

Philip Teir har skrivit novellsamlingen Akta dig för att färdas alltför fort.
När han skriver kommer karktärerna först - en del av dem är verkliga - början är lätt medan det är svårare att få till ett bra slut.

Christine Hesselholdts senaste bok heter Camilla and the Horse. Den kommer att följas av ytterligare två delar. Varje del i romanen är som en novell och bjuder på överraskningsmoment. Texten bestämmer slutet.
Einar Mar Gudmundsson har senast skrivit om Islands stora ekonomiska sammanbrott i böckerna Bankstræde nr. 0 och Hvidbogen behandlar han det ekonomiska sammanbrottet på Island. Dagen till ära läste han dikter på isländska, danska och svenska.

Efter pausen trollband en självlysande Hanne Ørstavik publiken när hon berättade om och läste ur 48 rue Defacqz.
Hon inspirerades av en bild av ett hus i Jugendstil i Bryssel ritat av arkitekten Paul Hankar.
En roman är för henne en plats där man vistas så länge att man förändras under tiden. Detta händer både författare och läsare.

I skuggan av männen

Jag blir alltid så glad när jag läser Carina Burmans recensioner.
Hon förmedlar sin lust i och till läsandet.
Dagens understreckare handlar om två nyutkomna biografier om två starka kvinnor som stod i skuggan av sina äkta män och andra män omkring dem.
Anna Maria Lenngren (1754 - 1817) hade hela det manliga litterära etablissemanget, sin man Carl Peter Lenngren och den gemensamme vännen skalden Johan Henric Kellgren som överskuggade henne.
Litteraturvetaren Torkel Stålmarcks biografi har titeln: Anna Maria Lenngren.
Med den underbara undertiteln: Granris och blåklint.
(Det var så hennes poesi doftade enligt 1800-talsskalden Oscar Patric Sturzen-Becker.)

Den andra biografin handlar om Sophie Creutz (1752 - 1824), finsk adelsdam som levde i skuggan av sin mycket berömde farbror Gustaf Philip Creutz, sin koleriske, lågadlige äkta man Lars Glansenstierna och sin älskare officeren och kvinnokarlen Göran Sprengtporten.
Kirsi Vaino - Korhonen har skrivit Sophie Creutz och hennes tid. Adelsliv i Finland på 1700 - talet.

HÄR finns hela understreckaren

Storslagen mardröm

"Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se, ansikte mot ansikte..."
----
"Vad händer om det inte är så? Vad händer om det inte finns något ljus, om allt bara är mörker? Vad händer om de döda inte vet mer än vi?"
----
"Att vara vid medvetande i en evig natt. Då skulle man be om glömska. Men ingen skulle kunna höra en"
Så filosoferar Jack Miller, 28, i sin dagbok där han sitter ensam i Gruhuken på Spetsbergen
i den mörka arktiska vintern.
De tre övriga expeditionsmedlemmarna har fallit ifrån på olika sätt.
Gruhuken är hemsökt. Och fruktat av långt mer erfarna män än de fyra ungdomliga, övermodiga och teoretiskt välutbildade ynglingar som entusiastiskt reser iväg och möter en verklighet som är mycket hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig.
Jack är underdogen i sällskapet. För honom är resan ett välkommet avbrott i en trist vardag och en möjlighet till något annat.
Han fascineras av det storslaget ödsliga; skönheten i det obönhörliga; äktheten i grymheten: att döda eller dödas. Han tycker sig kunna andas med båda lungorna.
Evig natt: en arktisk spökhistoria av Michelle Paver.
Spökhistorier är inte min favoritgenre. Men Evig natt har jag läst med stort intresse.
Landskapsskildringen är fantastisk. Och beskrivningarna av ljuset, mörkret, norrskenet, solen, månen, de magiska vita nätterna, floran , faunan, den förrädiska väderleken, den kosmiska ensamheten, isen som pratar, de glupska slädhundarna som väsnas, o. s. v.
Jag märker att boken dröjer sig kvar. Jacks personlighet förändras liksom hans handstil. Han tappar greppet om tiden. Rutinerna och regelverket förfaller allteftersom skräcken invaderar honom. Vad är verkligt? Vad är hjärnspöken?
Och jag frågar mig om man inte kan läsa Evig natt allegoriskt också?
Michelle Paver är född i Malawi i Sydafrika. Hon har tidigare skrivit böckerna om Vargbröderna. Läs mer om henne och hennes författarskap HÄR

Bilden som föreställer Arktisk vallmo är lånad.

Planering för våren

Läsecirkelsböcker till våren blir
Jane Eyre av Charlotte Brontë

Sargassohavet av Jean Rhys

En dåres försvarstal av August Strindberg.





En bok väljs senare beroende på vad som kommer ut i pocket under våren.

I korgen ligger Elizabeth Gaskells bok om
Charlotte Brontë
samt Jenny Uglows biografi om Mrs Gaskell

Av höstens läsecirkelböcker återstår Albert Camus, Främlingen.