Bulle eller snäcka?

Imorgon, 4 oktober, är det Kanelbullens dag för trettonde gången.
Det var Hembakningsrådet i Göteborg som skulle fira 40-årsdag och som då ställde frågan till svenska folket om vilket bakverk symboliserar hembakat?
Jo, det gör kanelbullen.
Eller är det kanelsnäckan?

Nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Sydenstricker Buck (1892 - 1973) föddes i West Virginia, men kom att bo i Kina under sen stor del av livet.
1938 fick hon Nobelpriset i litteratur för sin bok
Den goda jorden.
Den kom ut 1931 och översattes av Sven Rosén och kom på svenska redan 1932.
Priset var kontroversiellt men den då ständige
Per Hallström tyckte om hennes sätt att berätta om kvinnornas situation i Kina.
I sitt nobeltal berättade Pearl Buck om kinesisk litteratur.
Hon ville över huvud tagen öka kunskaperna om Kina.
Den goda jorden användes i amerikanska skolor och den har också filmatiserats.
Pear S. Buck menade att en författare inte får fastna i manér så att man genast känner igen henne.
Själv vill hon vara sagoberättaren i tältet. Och det är hon ju. Sagorna blandades med mycket kunskapsstoff.
Den goda jorden fortsättes av Sönerna och Wang Lungs barnbarn.
The Good Earth (bilden) köpte jag i Peking för några år sedan.
Redan som mycket ung läste jag Pearl S. Buck med stort intresse.
Och det var helt klart kvinnornas omöjliga situation som fascinerade. Alla dessa olyckliga kvinnor som hoppade i karpdammarna och svalde sina jadesmycken. Männen och sönerna hade all makt. Svärmödrarna gick inte av för hackor heller.
Och jag minns att jag tyckte väldigt mycket om att läsa om seder och bruk och trosföreställningar.
Det var Elin Claeson i Kulturradion Klassikern i P1 som blåste liv i minnena.
Och nu fick jag lust att läsa om.

Stol nr 18

På stol nr 18 i Svenska Akademien sitter Katarina Frostenson, poet och översättare.
Flodtid heter hennes senaste diktsamling. Den läste hon ur i Babel. Och jag tyckte att hon med uppläsningen gjorde något för sin text. Jag fick intrycket att Flodtid är lekfullare och något mera lättillgänglig än Katarina Frostensons texter brukar vara. Men det blir något att tampas med.
Flodtid är en vacker bok att se på. Håkan Rehnberg har gjort omslag och målningarna på pärmarnas insidor.

Läs Eva Ströms recension i Sydsvenskan HÄR

Rödslam

Svårt att tänka
men du ser att det är
vatten g e n o m d r ä n k t av annan vätska, som är röd

det borde vara förbjudet
är orden som kommer att döda en flod

Rosa bandet 2011

Årets rosa band har utformats av Per Holknekt och Lena Philipsson.
De finns i sex olika utföranden men föreställer alla "en omfamning, en gest av värme och omtanke".



HÄR kan du läsa mer

Köp de rosa banden och stöd kampen mot bröstcancer!


Bilden är såklart lånad.

The Eye has to Travel

Stil i P1 är verkligen ett riktigt intressant program. Idag presenterades den legendariska modeikonen
Diana Vreeland (1903 - 1989).
Hon strävade alltid efter skönhet och perfektion. Modern hade nämligen tidigt gjort klart för henne att hon inte var vacker (vilket däremot hennes yngre syster Alexandra var).
Detta satt som en tagg under hela livet.
Den kände fotografen Cecil Beaton beskrev Diana Vreeland så här ".. en elegant trana som med långa kliv tar sig ur ett kärr".
Som moderedaktör först på Harper´s Bazaar och sedan på Vogue gjorde hon sig känd för sin fantasi, drivkraft och framsynthet.
"Ge dem det de aldrig kunnat drömma om att de ville ha," sa Diana Vreeland, som haft många beundrare genom åren. Så till exempel Patti Smith.
Diana Vreeland älskade rött vilket satte sina spår i hemmet. Hon inredde så att besökaren skulle känna sig som hon steg in i "Garden of Hell. Och nog tycks hon ha uppnått sitt syfte?
Diana Vreeland var tidigt ute med att skriva autofiction. 1984 kom D. V. som är hennes självbiografi. Hon ville inte riktigt vidgå vad som var sant och vad hon lagt till. Det är faction, sa hon.
Nu har ett av hennes barnbarn, Lisa Immordino Vreeland skrivit en bok och gjort en film om sin
farmor, The High Priestess of Fashion

Mickelsmäss

Mickelsmäss, Mikelsmässa, Mikaelidagen

När man läser äldre svensk litteratur möter man ofta de här olika mässorna. Och jag tycker att det är roligt att veta vad de egentligen innebar. Särskilt eftersom de fortfarande uppmärksammas på sina håll i Sverige så vill man ju veta.

Ebbe Schön säger så här i Folktrons år:

"Den 29 september då Mikael har namnsdag var en dag i det gamla bondesamhället som många längtade efter. Det var då som årets enda riktigt lediga vecka började.
Då hade tjänstefolket, enligt lag, rätt till att säga upp kontrakt och flytta eller bara vara lediga. Nu fick man tid att träffa släkt och vänner, besöka marknader och roa sig på allehanda sätt. Vid Mikelsmässledigheten var det inte ovanligt att många ställde till med bröllop.

1819 bestämde man att flyttningsdagen skulle flyttas fram till den 24 oktober istället .Så småningom kom även den lediga veckan och alla festligheter som hört hemma under att hamna i slutet av oktober istället för som tidigare i september. Det var inte bara den lediga veckan och rätten till att säga upp sig som flyttades fram utan många människor kom med tiden att kalla det nya datumet 24 oktober för Mikelsmäss.

Mickelsmäss räknades i det gamla bondesamhället till en av de största helgerna på året. Nu stod vintern för dörren och man fick lov att tända ljus inomhus. Eftersom man var ledig så passade man på att både festa och äta gott. Vid den här tiden tog man i vårt land hem djuren och till och med i norra Sverige borde man ha hunnit med att avsluta skörden. Om man nu inte hade hunnit med att ta in sin boskap till Mikaeli var risken stor att den blev förgiftad av gräset som de betade. Man sa även att hästarna kunde bli synska om de var ute under Mikaelinatten.

...
Vid den här tiden var det också bra att ta vädermärken. Var ekollonen tomma och våta sa folk att det skulle bli en mild vinter."

Lägg ihop!

Summa: ?