Nu börjar allvaret

Dags att ta itu med höstens uppgifter. Boktjuven av Markus Zusak är en sådan. Den borde ha varit läst för länge sedan, men jag upplever ett oförklarligt motstånd. Jag har läst några kapitel men jag väntar fortfarande på en "uppenbarelse" som ska göra klart för mig varför så många tycker så mycket om den här boken. Om inte förr så kanske det händer när vi diskuterar boken i läsecirkeln i början av september.
Men jag fortsätter så länge på egen hand.




Bilden är lånad.

Från Afrika

White Material, regisserad av Claire Denis och med Isabelle Huppert i huvudrollen som den aningslösa, elitistiska och ganska osympatiska Maria Vial som driver en kaffeplantage någonstans i Afrika. Landet är i uppror, hatet och våldet pyr; alla som kan flyr. Men inte Maria Vial. In i det sista vägrar hon att förstå. Isabelle Huppert spelar en roll som är mycket olik de kyliga, tjusiga överklasskvinnor hon brukar kreera En mycket intrressant, kuslig film och Isabelle Huppert som allra mest till sin fördel, enligt min mening.
Av en händelse råkade jag strax efter läsa en bok av den sydafrikanske författaren Deon Myer.
Tretton timmar tilldrar sig under 13 timmar i Kapstaden. Två olika fall utreds parallellt.
Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist är mentor för en grupp poliser.
Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis.
Miljön är väldigt intressant; samhällsskildringen upplysande liksom språkförbistringen. Motsättningarna mellan svarta, vita och färgade ger upphov till extra spänningar inte minst inom poliskåren.

På Deon Mwyers HEMSIDA kan man på Extras hitta bilder av gator och platser i Kapstaden där delar av Tretton timmar utspelar sig. Det bidrar till närvarokänslan. Tretton timmar är en fartfylld, mycket spännande och annorlunda kriminalroman..

Ellen om Selma

Ellen Mattsson, författare född 1973, årets Selma Lagerlöfpristagare lovsjunger
Selma Lagerlöf (1858 -1940) i tacktalet när hon tog emot priset förra helgen .
Till större delen uppehåller hon sig vid sin favoritberättelse
Herr Arnes penningar. Den har allt; den är perfekt, menar Ellen Mattsson.Inget behöver läggas till eller dras ifrån.
Herr Arnes penningar utspelas i Bohuslän, vilket också är Ellen Mattssons eget landskap. Som i många andra klassiska berättelser är det samvetets röst och plikten att göra det rätta som avgör en människas liv. Den plikten kan man aldrig komma undan. Människorna hos Selma Lagerlöf har en förmåga att se in i varandras hjärtan och bekräfta varandra bortom yttre förhållanden. Enligt Ellen Mattsson är psykologisk minimalism Selma Lagerlöfs styrka. Hennes värld är en helhet där slutet möter början i en fullbordan. Läs hela tacktalet/understreckaren HÄR

Jag kom att tänka på Ellen Mattssons enkla svar på frågan om varför man bör
läsa skönlitteratur: ”Man lär sig öva upp sin känsla”.

Ensamhet - på gott och ont

Det goda inom dig är titeln på Linda Olssons nya roman. Den har hon skrivit parallellt på engelska och svenska. Hennes båda tidigare romaner Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2005) och Sonat till Miriam (2008) skrevs enbart på engelska. Linda Olsson (1948) flyttade från Sverige 1986 och har sedan 1990 bott i Nya Zeeland.
Marianne/Marion i den nya boken lever sedan femton år tillbaka i en enslig stuga på en havsstrand i NZ. Hon har inga minnen förknippade med huset hon bor i. Det ser hon mera som en tillflykt än ett hem. Platsen är däremot full av smärtsamma minnen liksom den plågsamma barndomen i Stockholm.
Redan som mycket liten flicka lärde hon sig att stänga till om sina känslor. Den lille vanvårdade maoripojken Mika med lätt autistiska drag blir den som lossar på Marions känslomässiga knutar. Två parallella berättelser varvas med varandra. Två barndomar i skilda länder vid skilda tider och under mycket olika förhållanden skalas av lager för lager samtidigt som den nu 51- åriga Marions vuxenliv avslöjas bit för bit.
Utsatthet, ensamhet - självvald och annan - och maktlöshet är starka teman i Det goda inom dig.
Efter en lite trevande inledning växer den här romanen och blir till slut en känsloladdad, starkt berörande berättelse som jag tar till mig trots en viss (omotiverad) tidigare skepsis.

Fel, fel, fel, fel

Tänk så fel det kan bli!
Jag kunde ha svurit på att jag läst någonstans att Dolda djup (Hidden Depths) är del två i Ann Cleeves serie om Vera Stanhope.
Rätt ordning skall naturligtvis vara

The Crow Trap
Telling Tales
Hidden Depths
Silent Voices
The Glass Room

och ingenting annat som man säger i Sveriges Television.

Det finns alltså glädjande nog snart (eller, ja, i alla fall någon gång under 2012) en femte del dessutom!
Tack Inky Fingers för påpekandena!

Läs mer HÄR

Pavlovs konsumenter

I onsdags lyssnade jag på Plånboken, ett utmärkt program om ekonomi för lekmannen av kunniga fackmän som kan göra det obegripliga något mera gripbart.
Där berättades bland annat om hur man beter sig när man går in i ett varuhus.
Då är det instinkterna som gäller. Vi beter oss som nattfjärilar och söker oss till öppna ljusa ytor. Jaha! Kanske det?
Bakgrundsmusiken spelar också stor roll.
Spelas klassisk musik väljer man dyrare varor! Till exempel vin.
I gallerior måste affärsmännen se upp så de olika ljudmattorna inte kolliderar. Gör de det får musiken motsatt verkan.
Det där med bakgrundsmusik uppkom för att peppa löpandebandsarbetare. Musik gjorde att de blev lugnare, pratade mindre med grannen och arbetade bättre.
Efter lunch höjdes ljudet på musiken.
I juletid räcker det inte med att spela julmusik. Man måste kombinera med doft för att få rätt julstämning.
Om omständigheterna är de rätta gör vi impulsköp; även stora sådana.
Det kan gälla saker man funderat på men inte kommit till skott.
Som konsument är man inte riktigt medveten om alla sinnesintryck. Man tror att man kommit på sina egna tankar. Men mycket händer subliminalt.

Kusligt!

Bilden har jag lånat.

Fel, fel, fel

Jag är snart klar med The Crow Trap av Ann Cleeves och jag håller fullständigt med
Inky Fingers som tycker att bilden utanpå boken (från BBC:s TV-serie) absolut inte stämmer med den bild man får av Vera Stanhope när man läser boken.
The Crow Trap är första delen av fyra (hittills) i Ann Cleeves serie om kriminalinspektör Vera Stanhope. Del två, Dolda djup (Hidden depths), finns redan på svenska. Varför man översätter del två först är en gåta som söker sin förklaring.
Silent Voices är tredje delen och Telling Tales del fyra.
The Crow Trap tilldrar sig i Northumberland. Nationalparken och diverse orter hittar man på kartan. Skog, fåglar och andra djur är viktiga ingredienser i den här romanen, som är välkonstruerad och har ett intressant persongalleri och en trovärdig intrig.
Vera Stanhope är en tämligen ovårdad, arrogant men smart undersökningsledare. Hon vet sitt värde och har ingen anledning att vara insmickrande. Och jag gillar henne!
Återstår att se om upplösningen håller.