I väntan på "Ru"

Idag skriver Kristoffer Leandoer en intressant understreckare i SvD om Vietnams litteratur. Många skriver i exil, till exempel Nam Le, vars bok Båten kom ut 2010 och spred sig över hela världen och överhöljdes med lovord. Problemet för de författare som skriver på vietnamesiska är att det är ett mycket svåröversatt som förlorar på översättning. Det är ett språk för poesi, högläsning, bön och sång. Den mest kända författaren i Vietnam är Duong Thu Huong - Vietnams egen Balzac. Hon finns inte på svenska. Men nu har hon givit upp den inre exilen och valt den yttre och flyttat till Paris. Kanske börjar hon skriva på franska och blir därmed lättare att översätta. Läs hela understreckaren HÄR

Jord och aska

Farfar Dastaguir och sonson Yassin befinner sig på väg till gruvan där sonen och fadern Murad arbetar. De är trötta, dammiga, hungriga och törstiga. Och farfar är utom sig av sorg och önskar att han vore död. Sovjetunionen har invaderat Afghanistan. Dastaguir har fått se hela sin familj utplånas under en bombraid. Yassin blev döv, fast det förstår han inte ännu. Han tror att alla andra blivit stumma. Somligas sorg kommer genom ögonen; andra blir vassa som knivar. Andra åter blir som om de hade en bomb inom sig. Dastaguir hinner gå igenom alla faserna i kortromanen Jord och aska av Atiq Rahimi.
Jord och aska filmades 2004 med författaren som regissör och prisbelönades i filmfestivalen i Cannes.
Redan i Tålamodets sten från 2009 visade Atiq Rahimi att han är det koncentrerade formatets mästare. För den fick han Prix Goncourt.

Magiskt

Stenblödning, av Libyens mest kände författare Ibrahim al-Koni tilldrar sig i Sahara.
Herden Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar hans folks historia.
Det är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade folket, det vill säga tuaregerna. Han väljer liksom sin far att leva i den totala ensamheten i öknen helt avskild från andra människor. Fadern är den som lär honom saker och berättar stammens myter.
Asouf har ingen glädje av pengar. Han byter till sig säd av karavanerna. Han lever nära getterna, gasellerna och den heliga mufflon. Endast de fredligt betande djuren anses vara värdiga att härbärgera den gudomliga själen.
John Parker är Asoufs motpol. För honom är inget heligt. Han är galen i kött, bedriver rovjakt på gaseller och längtar efter en mufflonmåltid..
Han kommer till Sahara med landrovern, maskingeväret och den flygande Gräshoppan. Inget positivt för öknen.Tvärtom.
Ibrahim al-Koni är född 1948. Han utbildade sig i Moskva och har arbetat som journalist i Moskva och Warszawa men bor numera i Schweiz.
Han känner sig besläktad med Dostojevskij. Den magiska realismen påminner om Garcia Marquez. al-Koni är flitigt översatt till andra språk, särskilt tyska. På svenska finns endast Stenblödning, en magisk, hemlighetsfull, ödesmättad berättelse med en mycket speciell atmosfär.
Jag ser fram emot att läsa Gold Dust.
Tack Ingrids boktankar för dessa goda tips!

Tjyvstart på påskekrimmet

Tack kära Inky Fingers och Dark Places för tipset om Elly Griffiths. Jag har just börjat på Flickan under jorden (2009) och föll handlöst för Ruth Galloway, lagom fet och i sina bästa (nåja!) år i sin lilla stuga utanför King´s Lynn i kanten av det förrädiska marsklandet någonstans i Norfolk.
Ruth Galloway är arkeolog och benexpert med specialisering på forensisk arkeologi. Här finns mycket att lära.
De obligatoriska katterna heter Sparky och Flint.
Orig:s titel: The Crossing Places (mycket bättre än den svenska titeln)
Översättare är Carla Wiberg. Bokförlaget Minotaur är som alltid kvalitetsmässigt pålitligt. Flickan under jorden kommer inte att vara till påsk. Men with a little help from det lokala biblioteket borde jag kunna få bok nummer två med Ruth Galloway, Janusstenen (2010), till påsk. Huset vid havets slut (2011), bok nr tre, lär jag få vänta på till midsommar eftersom alla människor tycker sig vara tvungna att läsa just den just nu...

Tomas Tranströmer, 80

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte! Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärsigenom
men varje ruta förblir hel.

Ur Den halvfärdiga himlen, 1962

The Buccaneers

The Buccaneers var klar till 3/4 när Edith Wharton dog 1937.
Marion Mainwaring skrev romanen klar 1938 i enlighet med författarinnans intentioner.
1995 spelades The Buccaneers in för TV och jag hittade den i en egen box med BBC-klassiker.
Fyra amerikanska flickor, Lizzie, Nan, Ginny och Connie, åker till England som ett led oi sin utbildning kan man tänka..
I början av filmen är jag mycket irriterad på de flamsiga, högljudda flickorna och deras lockiga fånigt mustaschprydda uppvaktande kavaljerer. Flickorna tackar inte nej till de engelska männens titlar och männen tar för givet att flickorna är arvtagerskor.
Äktenskapen blir en provkarta på hur stolligt det kan bli när folk gifter sig av fel skäl och med fel personer. Det är två mycket olika kulturer som möts, konventionerna är många och nåde den som inte fullgör sin plikt och rättar in sig i släktleden!
Guvernanten, Laura, har på guvernanters vis en mellanställning mellan herrskap och tjänstefolk. Hon är en behaglig, sympatisk person som alltid levat sitt liv oberoende av någon man. Men hon har betalat ett pris för sin frihet. Nu offrar hon sin egen lycka för en utav sina forna elever och applåderar dennas djärva brott mot konventionerna.
Edith Wharton är som alltid en skarpsynt iakttagare av den amerikanska övre medelklassen, mänskliga relationer - eller brist på relationer - könsroller, konventioner, miljöer, o.s.v.

The Age of Innocence

Till min oförställda häpnad hittade jag ännu en film som bygger på en roman av
Edith Wharton,(1862 - 1937) på bästa sändningstid i TV,
The Age of Innocence.
Daniel Day-Lewis, Michelle Pfeiffer och Wynona Ryder i huvudrollerna; regi Martin Scorsese. Romanen kom 1920 och filmen 1993. 1921 fick Edith Wharton Pulitzerptiset för The Age of Innocence.
New York och Newport är de välskildrade miljöerna i detta vemodiga triangeldrama.
Newland Archer är förlovad med den unga, troskyldiga May Welland - ett mycket passande parti som förenar två fina gamla familjer - när han möter den exotiska Ellen Olenska som återvänt från ett olyckligt äktenskap i Europa för att slicka såren i familjens sköte.
De - stammen - tar nådigt emot henne för att i slutet av filmen i samlad trupp beslutsamt och effektivt manövrera henne tillbaka.
Edith Wharton kan sin övre medelklass och de sociala regler som gäller.
Kvinnor kan inte räkna med att ha samma frihet som män. Har man levt länge i Europa är det väldigt lätt att bryta mot konvenansen i New York.
Många utav personerna i har verkliga förebilder och lånar till och med drag av författarinnan själv i 20-årsåldern och hennes förlovning, brytning , och slutligen giftermål med Edward Robbins Wharton.

TRAILER

I den egna hyllan hittade jag också Ethan Frome från 1911.
Den får sättas upp på sommarläsningslistan som hotar att bli oändlig.
Men det är kul att planera. Och hellre för många böcker än för få...