En spökhistoria efter jul

Jag ville läsa The Small Hand. A Ghost Story.
Av Susan Hill. 2010
Och det fick jag. En god vän med osviklig näsa för god litteratur lånade ut sitt exemplar. Heder åt henne!

Och som jag läste! En natts sömn gick det åt, men det var det värt.
The Small Hand skall läsas när det är mörkt och tyst.
På ett enkelt, rent och vackert språk berättar Susan Hill sin historia om den ensamme Adam Snow, antikvariatsbokhandlare, med kontakter världen över.
I en stor, förfallen trädgård i Suffolk känner han första gången en liten hand förtroendefullt smyga sig in i hans. Vid andra tillfällen är handen hotfull och pockande. Varför? Vems är handen? Håller Adam Snow på att bli tokig?
En sällsynt Shakespeareutgåva för honom till ett avlägset och ensligt beläget kloster, Saint Mathieu, i Frankrike. Abboten i detta kloster är en klok och karismatisk man och Adam Snow anförtror sig åt honom. "Everything is the better when faced", säger Dom Martin. Sagt och gjort. Inte backa, alltså.
Susan Hill är duktig på att skapa stämningar med små medel. Naturen, väder och vind förstärker Adams upplevelser. "...Nothing stirred. No birds sang..."
"... a dilute and watery sun..." Bildspråket är också mycket målande.

Susan Hill har skrivit böcker i ungefär femtio år och finns även översatt till svenska

Susan Hills HEMSIDA

Hur excentrisk kan man bli?

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen, Albert Bonnier Förlag 2001 , är oavlåtligt roande läsning. Det är som att höra Cecilia Hagen tala. Hon är engagerad, rolig, ironisk, kunnig och erfaren - både som journalist och författare. Och det är ett tacksamt material. Sex systrar, en bror samt mor och far Mitford - åtta oförenliga storheter under ett tak. Det saknas inte dramatik precis. Ju äldre döttrarna blir desto mer komplicerat blir det.
De blir nazister, fascister och kommunister. De förälskar sig och gifter sig med fel män, de bryter mot alla konventioner, de skriver böcker, de hamnar i fängelse, o. s. v. Antingen skriker de av skratt eller så gråter de hysteriskt.Ingen av dem tycks dra några lärdomar av livet, precis.
Cecilia Hagen har träffat både Debo (1920 - ) och Diana Mitford (1910 - 2003).
Debo gifte sig med den 11 hertigen av Devonshire och blev härskarinna på Chatsworth House som har stått modell för Pemberley i Jane Austens Stolthet och fördom.
Johan Hakelius skriver om Deborah, hertiginna av Devonshire, och andra prilliga engelska damer i Ladies, Atlantis 2010.
Oswald Mosley, Diana Mitfords älskade lill-Hitler, kan man läsa mer om i Döda vita män av Johan Hakelius, Atlantis 2010.

Omslaget till trots

Johannes Källströms andra bok heter Offerrit: en annorlunda bok om besatthet.
Massolit förlag 2010.
Den första, Mörkersikt: annorlunda om kaos kom sommaren 2010.
I mars kommer pocketutgåvan av den.
Offerrit är en kuslig berättelse som tilldrar sig i en liten ort två timmar från Stockholm i nära anslutning till en stor skog. Antihjälten, den ilskne polisen Owe Tycho, kommer tillbaka till sin arbetsplats efter en längre tids sjukskrivning. Han blir snart indragen i en otäck härva av försvinnanden, overkliga händelser, omänsklig ondska, mord, ensamhet och rädsla.
Orten hotas av industrinedläggning och arbetslöshet. Det är adventstid. Snön och kylan har kommit ovanligt tidigt. Stadens starka kvinna, Svea Jakobsson, ska försöka genomföra en räddningsaktion och gjuta nytt mod i befolkningen. Och det är så det hela börjar.
Bibeln och Don Quijote är två ledmotiv liksom religiös fanatism och inte minst myter.
Olika verkligheter kan existera jämsides för den som har förmågan att se och höra.
Det lärde sig Johannes Källström när han som ung, otålig man reste i Afrika.
Offerrit är mycket spännande och skulle lätt kunna bli film. Jag kan inte låta bli att tycka om den koleriske Owe Tycho. Hans gode vän prästen CG är också sympatisk om än feg. Det är han som är Sancho Panza. Kvinnorna i boken är mera problematiska. De lever inte riktigt.

Författarrösten är mycket sympatisk och Johannes Källström tycks ha en hälsosam distans till sig själv vilket inte är helt vanligt hos män i 39 - årsåldern.
Hälften av arvodet för varje sålt exemplar av Offrerrit går till Diakonias verksamhet i Västafrika.
Det är inte så vanligt det heller!

Läs mer om Johannes Källström HÄR

Konst & mat i Skåne

Gunnel Götesdotter Örneskans, konstnär och författare, är inte den som låter några drömmar stanna på drömstadiet! 2003 öppnade hon Ateljé Götesdotter i Bjärnum.

2008 är det dags för Ars Divina - ett konstmuseum för konstnärer i Skåne.
Dessförinnan har hon rest, skrivit böcker, utövat sin konst och haft utställningar.
Strax före jul kom boken Skånska konstnärer. Konst & mat. Del 1. Gunnel Götesdotter låter konstnärskolleger runt om i Skåne presentera ett favoritrecept.
Varje konstnär presenteras också kort. Gerhard Nordström, Ystad, bjuder på Gerhards Corleone à la Nordström; Leif Lilja, Lilla Mölleröd, förfärdigar Leifs korvgryta för fattig konstnär.
Ost- och senapsgratinerad spenatkyckling lagar Elisabet Bondesson från Vittsjö.
Gunnel Götesdotter själv erbjuder Ars Divinas citronmarängtårta och i mörkaste skogen i Norra Rörum bakar Tommy Nilsson Tommys ciabatta.
Läcker skaldjursgratäng bjuds i Mörarp av Kristina Assarsson och i Beddingestrand bakar Eva Stjernswärd Paradistårta. Och så vidare.
Boken är glad, varm, inbjudande och färgstark - precis som den obändiga konstnären/författaren själv!

Heder åt hembygdsföreningarna!

Vår hembygd. Kyrkhults hembygdsförening. Årsskrift 2010.
Snyggt, omväxlande och med många bilder och många olika skribenter.
En lång artikel av Ronny Nilsson tar upp socknens posthantering.
Hembygdsföreningens ordförande, Jan Ottosson, skriver en intressant artikel om gamla kyrkliga seder och bruk.
Anna - Mai Svensson skriver om När yllebilen kom till byn.
Yllebilen kom från Alvesta yllefabrik och sålde yllevaror av olika slag, men mest garn.
Yllebilen köpte också upp slitet stickylle som sedan revs upp och blev till täckvadd.
Det blir naturligtvis många annonser i en sådan här skrift. Men det är ju också en slags hembygdshistoria.
Det ligger i sakens natur att man har mest glädje av en hembygdsskrift om man känner till något om trakten ifråga.
Kyrkhult ligger i det skogiga nordvästra hörnet av Blekinge.
Läs mer HÄR

Mormorsboken

1955 kom Trulsa hos mormor av Anna Riwkin - Brick (svartvita bilder) och Märta de Laval (text). Rabén och Sjögren förlag.
Trulsa är tre år, pigg och livlig; glad och arg. Hon hjälper mormor att sopa, kratta, plocka svamp, slabba med vatten och steka korv.
Trulsa trär smultron på strån, samlar kottar, hittar en fågelfjäder och klär ut sig.
Solen skiner hela tiden. Inget märkvärdigt händer egentligen. Men för Trulsa är det stort.
Allt är väldigt idylliskt. Precis en sådan sommar som man skulle önska varenda treåring.
Och varenda mormor.

Morden i Midsomer - minus morden

År 2000 kom Rosamunde Pilchers sista bok, Midvinter.
I alla fall påstår hon att hon slutat skriva.
Författarinnan, som i början skrev under pseudonymen Jane Frazer, slog igenom 1987 med Snäcksamlarna som följdes upp av September 1990.
Rosamunde Pilcher föddes 1924 i Cornwall men flyttade när hon gifte sig till Dundee i Skottland och bor fortfarande där. Hon slutade sitt yrkesliv som sekreterare och blev hemmafru med fyra barn. Redan som sjuåring hade hon börjat skriva berättelser och nu fortsatte hon att skriva under tiden som hon arbetade i hemmet.
Midvinter är mycket engelsk. Ingenting saknas av Agaspisar, varmvattenflaskor, leriga stövlar, tedrickning, ideella kvinnoföreningar, hyggliga präster, knarriga godsägare, taskiga arvingar, ridande godsägarinnor, präktiga hembin, pubar där allt ventileras, trevna stugor, hundar, lanthandlar, begravningsentreprenörer som också är taxiförare, o.s.v.
Miljön är Cornwall, Hampshire och Skottland.
Tidsmässigt är det mera flytande. Tidsmarkörerna är få, men det skulle kunna röra sig om början av 1990-talet. Mobiltelefoner är inte så utbredda och datorer nämns knappast; det långsamma livet på landet är att föredra framför stressen i staden. Det är de små sakerna som är betydelsefulla. Förnöjsamhet, empati och omtanke är till stor hjälp i en vardag som inte alls saknar sorger och bekymmer. Elfrida Phipps, utrustad med morotsfärgat hår och ett stort hjärta, inleder vid den förfärande åldern 62 en lösaktig förbindelse med den stilige, nyblivne änklingen och likaledes urgamle Oscar Blundell, 67 .
Kring Elfrida och Oscar samlas av olika skäl några vinddrivna människor och de firar tillsammans en insnöad jul i Oscars stiliga hus i Sutherland i Skottland.
Precis lagom småputtrigt och kravlöst att läsa när man försvagats av midvinterförkylning och/eller inte kan sova.