LeKstäVer och OrDdjuR

Jätterolig utställning för stora och små

Magnus Lönn och Björn Ed

Bokport

Småpennor och suddegummin

Rörlig mimik

Skalbaletten ger Banansjön

En smakebit på søndag

"Hon slår sig ner i knäet på mannen som bara har en arm. Mannen säger: Du har rätt, min sköna, jag kom tillbaka. Men vad ska jag arbeta med? Med min tomma jackärm? En annan ung man som sitter på en bänk skrattar och säger: Jag kom också tillbaka. Men jag är förlamad nedtill. Benen och allt det andra. Jag kommer aldrig mer att få stånd. Jag skulle hellre ha strukit med direkt, bara dött knall och fall. En annan kvinna säger: Ni blir då aldrig nöjda. Alla döende män jag träffar på sjukhuset säger: "Hur skadad jag än är skulle jag vilja överleva, få komma hem och träffa min fru och min mor, det får bli som det blir, bara jag får leva lite till." En man säger: Du ska hålla käft. Kvinnor har inte sett något av kriget. Kvinnan säger: Inte sett något? Idiot! Allt arbete och alla bekymmer faller på oss: skaffa mat till barnen, ta hand om skadade. Ni däremot blir hjältar hela bunten när kriget är över. Hjältar om ni dör. Hjältar om ni överlever. Hjältar om ni blir invalider. Det var väl därför ni hittade på kriget, ni män. Det är ert krig. Ni ville ju ha det, så kriga på bara, era skithjältar!"

Från sidorna 88 och 89 i Den stora skrivboken av Agota Kristof.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger so m håller i tyglarna. Fler smakebitar HÄR

Likbesiktningsförhöret

Loppisfynd

 

 

Likbesiktningsförhöret är den sista novellen i All världens detektivhistorier samlade av Frank Heller och utgiven på Bonniers förlag. Författaren är en okänd Loel Yeo. Det är berättelsen om den sure och otrevlige gamle John Hentishs död. Eller om det rörde sig om mordet på honom? Det fanns en likaledes otrevlig brorson till honom som var intresserad av arvet. Och denne William Hentish hade funnits i huset, Langley Abbey,  den dagen John Hentish dog. Berättare är läkaren Mr Mellan. Andra agerande är tjänstefolket i huset samt en kontorist från Mr Hentishs advokatkontor. Mr Hentish hade under dagen mottagit ett telegram från London som gjort honom rasande varpå advokatkontoret kontaktats. Så mycket är klart. Efter många år träffas doktor Mellan och kontoristen av en slump under en tågresa. Och det är först där en får veta hur det hela gått till. En elegant historia berättad med en glimt i ögat.
Likbesiktningsförhöret passar in på nr 10 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där någon åker tåg.

Artikolernas ö

André Maurois finns representerad i Svens Stolpes urval av franska noveller, Franska berättare, från 1961. Maurois novell Artikolernas ö (Voyage au pays des Articoles, 1928) är en allegorisk berättelse som löjliggör de litterära kotterierna i Paris. Pierre Chambrelan är en man som är trött på det mesta. Han trivs inte i samhället. Han längtar allra mest efter det riktiga sjömanslivet på havet. Det fick han smak för under sin ungdom i Bretagne. Han vill vara en sjöman som seglar en skuta och har medfödd känsla för vind och vågor. Stilla havet och dess öar hägrar. Han gör slag i saken; söker sponsorer; beställer en båt; försöker intressera tidningar och bokförlag för sina äventyr som skulle kunna bli en bra berättelse. När han presenterats i en tidningsartikel får han massvis med brev från människor som vill göra honom sällskap. Men Pierre vill verkligen inte ha något sällskap! Förrän han kommer till Mme Anne de Sauves brev. Hon är en ung, rik änka; väl förtrogen med sjömanslivet. Hon erbjuder sig att stå för hälften av alla kostnader och hon vill inte veta av någon kärlekshistoria. Pierre faller till föga och det visar sig att Anne är den idealiska kamraten och sjömannen. En förfärlig orkan i det närmaste tillintetgör deras båt. Bogsprötet är brutet; alla kartor och redskap är obrukbara och nu har de bara att lita till försynen. Några öbor blir varse deras belägenhet. Invånare på den märkliga ön Maïana är artikoler och beos; de senare tjänstgör som tjänare åt artikolerna. Arbetets art bestämmer samhällsklassen. Artikolerna ägnar sig åt de sköna konsterna och befinner sig inte riktigt i verkligheten. Det officiella språket är engelska och på öns flagga finns bilderna av nio kvinnoansikten. "Var inte rädda. Vi ska rädda er ifrån er själva", säger artikolerrna. "Vi reparerar ert fartyg och ni får bo på Centralpsykariet så länge." Anne har varit mycket modig hela tiden, men nu blir hon rädd. Berättelsen blir alltmer overklig och en hinner bli orolig men det är bara att likt Pierre och Anne ge sig på nåd och onåd i denna fantasifulla och ironiska berättelse.
Novellen passar in på nr 33 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV, Läs en novell som har ett Ö i titeln.

Helgfrågan v. 8

Mias helgfråga den här veckan blir av det enklare slaget, vilket passar mig utmärkt. Vad läser du just nu?
Jag läser Mannen i skogen av Jens Liljestrand, Tomma luften av Ann Cleeves samt Niels Fredrik Dahl, Mor om natten

Bonusfrågan: Vad ser du fram emot i vår?

Jag ser fram emot våren i sig; att sommarstugesäsongen snart kan ta sin början; de första vitsipporna; att sätta ett par äppelträd; påsken när barnbarnen kommer och en del annat.

Veckans topplista v. 5 - Feminism

Johannas deckarhörna: Böcker som på ett eller annat sätt kan sgas vara feministiska

1. Ellen Key hade stor betydelse för feminismen i Japan. I Monica Braws bok Kvinnor i Japan under tusen år finns ett kapitel om Ellen Keys japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan.

2. Älskarinnorna av Elfriede Jelinek
Att EJ är feminist behöver en inte tveka om i den här boken som handlar om två unga kvinnor och männen omkring dem. De går båda som på räls och ifrågasätter ingenting. Männen gör likadant; super, röker, dricker, slår sina kvinnor och barn. Kort sagt: uppträder som riktiga karlakarlar. 

3. Dödstvätterskan av Sara Omar
Kurdisk-danska Sara Omars debutbok Dödstvätterskan utspelar sig i en vindpinad by i Kurdistan under 80 - 90 - talen, då Iran-Irak- kriget och Gulfkriget härjar. I centrum står den lilla flickan Frmesk, som föds flintskallig med bara en vit tofs på huvudet. Är det ett tecken från Allah eller Djävulen? Frmesks far blir arg – en god kvinna ska föda sin man söner! Frmesks farmor vill könsstympa henne. Frmesks mor gömmer henne hos sina föräldrar, Darwésh och Gawahr. Darwesh är troende muslim medan hennes (feministiske) man Gawahr är zoroastrier.

Stå i bredd av Ebba Witt Brattström
Ebba Witt Brattström behöver ingen presentation. Stå i bredd har undertiteln: 70 - talets kvinnor och män och litteratur. Egentligen börjar hon redan med att summera 60 - talet för att sedan gå igenom 70 - talet mera titel för titel. Det tar slut i och med att grabbarna och postmodernismen tar över och med att Stig Larssons Autisterna kommer ut.

5.  Och till sist: en riktig klassiker: The Madwoman in the Attic av Susan Gilbert och Sandra Gubar. En bok om feministisk litteraturkritik med undertiteln: The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination. Boken kom ut 1979 men har, trots sin stora betydelse, aldrig översatts till svenska. De båda litteraturforskarna driver tesen att
kvinnliga rollfigurer under det viktorianska 1800-talet antingen skildrats som änglar eller demoner, även hos kvinnliga författare.

Analfabeten

"Jag läser. Det är som en sjuka. Jag läser allt jag kommer över, allt jag får syn på: dagstidningar, skolböcker, affischer, papperslappar jag hittar på gatan, matlagningsrecept, barnböcker. All tryckt text. Jag är fyra år. Kriget har just börjat." Så inleder Agota Kristof (1935 - 2011) sin lilla självbiografi på 52 sidor. Den får titeln Analfabeten. Det är så hon känner sig när hon som 21 - åring flyr undan ryssarna tillsammans med man och fyra månader gammal dotter från Ungern till Schweiz. Hon får ett enahanda arbete på en klockfabrik och kan ägna sig åt att fundera på sina dikter. Hon försöker förlika sig med franskan som mer och mer tränger undan ungerskan. Det bidrar till att hon känner ett främlingskap i hela sitt liv. Efter dikterna kommer dramatiken och senare några romaner. Hennes tester handlar om hur krig påverkar människor. Analfabeten är en skickligt utformad skiss. Läsaren får leva upp till sin roll som medskapare. Utmärkande för Agota Kristof är det enkla språket. Analfabeten är en liten sorgsen pärla.

Titel: Analfabeten. Självbiografisk berättelse
Författare: Agota Kristof
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2019
Antal sidor: 52 
Översättare: Marianne Tufvesson
Orig:s titel: L´Analphabète

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

"Shi Guifang hade kommit till Familjen Wangs by från Shijiaqiao tjugo år tidigare, och under åren som passerat hade hon fött sju döttrar åt Wang Lianfang. Detta inte medräknat de tre foster hon förlorat i förtid. Shi Guifang brukade säga att de tre som inte klarat sig antagligen varit pojkar, eftersom dessa graviditeter hade yttrat sig annorlunda. Till och med hennes smaklökar hade förändrats. Varje gång hon pratade om detta var det med en känsla av sorg över de goda chanser som hade gått henne förbi. Om hon bara hade lyckats behålla ett enda av dessa foster hade hennes livsvärv varit fullbordat. En gång hade hon rest till centralorten med särskild avsikt att gå till botten med problemet, och på sjukhuset hade hon fått sina teorier bekräftade.  Den glasögonprydde läkaren hade använt ett mycket vetenskapligt språk som skulle ha förbryllat de flesta, men som Shi Guifang lyckligtvis varit varit intelligent nog att förstå. För att uttrycka det enkelt så är manliga foster känsligare, det är svårare att få dem att fästa, och även om kvinnan får behålla barnet så är en del blödning oundvikligt. Shi Guifeng suckade efter att ha lyssnat till läkarens utläggning, och tänkte för sig själv att redan i magen är en pojke att betrakta som en ömtålig dyrbarhet."

Från sidan 6 i Tre systrar av Bi Feiyu. Fler smakebitar HÄR

På förekommen anledning

Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR
Bra val till Svenska Akademien!

Jag for ner till bror

Karin Smirnoffs roman, Jag for ner till bror, är en fantastisk debut. Den tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk. Minnena från deras uppväxt är inte roliga. Jana hatar båda sina föräldrar, både den våldsamme fadern som nu är död och modern som sitter slagrörd på hemmet. Jana hade hoppats att hon aldrig skulle återse modern varken levande eller död. Modern broderar dukar och ber böner, men har aldrig tagit strid för sina barn. Jana känner och älskar skogen och är en duktig jägare. Hon bestämmer sig för att stanna en tid och börjar arbeta inom äldrevården. När hon åker omkring till vårdtagarna träffar hon bland många andra kända människor faderns suparkompis allanberg (Karin Smirnoff skriver så), en arg gubbe med långa gula naglar, och sin skolkamrat, enda väninna och rival, Katarina, som är döende. Hon får förklaring på många frågor men det tillkommer en del andra. Jana träffar John, en särling som skickats till specialskola av sina fosterföräldrar eftersom han var harmynt. De inleder ett av- och -till - förhållande. John målar sina minnen; Jana arbetar i lera. Ett fyllekompani blir det. En märker hur Jana sakta men säkert börjar rota sig.  Hennes eget såriga förflutna uppenbaras efter hand i sin helhet. Karin Smirnoff tryfferar sin roman med många spännande dialektala ord. Hon skriver ihop förnam och efternamn med små bokstäver. Meningarna är korta och effektiva och bildspråket väldigt uttrycksfullt. En sträv humor glimtar till då och då. Personskildringen får hela Smalånger att leva och naturskildringen skapar omgivningen. En lever och lider och gläds med Jana i den här våldsamma men sympatiska romanen med det vackra omslaget som är en målning av Helmer Osslund. Inte konstigt att den direkt blev nominerad till Augustpriset. Karin Smirnoff föddes i Umeå 1964. Hon har gått Lunds författarskola. Nu bor hon i Piteå. En andra del, Vi for upp med mor, kommer i maj. Kanske blir det en tredje också.

Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Antal sidor: 318 
Tryckår: 2018

Helgfrågan v. 7 -

Mia fyller år i helgen och har skrivit en liten önskelista. Hon undrar i sin helgfråga vad vi skulle önska oss. Jag önskar mig en läsplatta  och presentkort på Bokus eller Adlibris. En bok är måste jag få också om dagen ska bli lyckad.



 




Bonusfrågan: Favoritmeny som lämpar sig en födelsedag.
Inga tårtor av något slag tidigt på morgonen. Men gärna en lätt förrätt, 
kobebiff med wokade grönsaker och ett gott, fylligt rödvin och ostbricka  till efterrätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Välsignelser

Caroline Albertine Minor är ännu en ung , född 1988 i Köpenhamn, begåvad dansk författare. Hon har skrivit en roman tidigare, men den är inte översatt till svenska. Det är emellertid Välsignelser som hon fick P. O. Enquists pris för 2018. Hon blev även nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris. Välsignelser innehåller sju noveller om människor som har förlorat någon och befinner sig i sorg. Antingen en kylig, distanserad sorg eller en på något sätt utlevd eller gråtande . En kvinna, vars make bara rest sig upp och gått och lämnat henne och deras dotter, Ingeborg, går omkring och berättar sin historia för alla som vill höra på. Patologisk överfamiliaritet kallas det. En dotter kallas till sin faders sjukbädd efter att inte ha träffat honom på många år. Hans fru tycker att det passar sig att hon kommer. Fadern kvittar det lika. Anso, 17 år, studerar i Australien och har förälskat sig i mannen i värdfamiljen. Hon tar sitt liv och lämnar kvar en mejlväxling mellan henne och älskaren. Solveig, modern, sörjer. Hennes väninna Gedske, mor till Franciska stöttar. De förmodar att Franciska sörjer sin ungdomsvän och det gör hon kanske på sitt bakvända sätt. Novellen Sorgens trädgård är tagen ur författarens eget liv. Hennes man råkade ut för en bilolycka, fick en hjärnskada och allt blev annorlunda. Hur sörjer man en människa som en har framför sig? Anso förekommer i tre  noveller. Annars kommer en ofta i läget att en undrar vilken novell en just håller på med. På något sätt flyter de in och ut i varandra hela tiden. Det finns något som förenar dem utöver sorgen. Var och en skulle kunna vara en roman. Jag vet inte hur författaren bär sig åt. Någon sorts formexperiment? Eller trolleri med orden?  CA Minor tänker hela tiden på hur folk rör sig på olika platser. Hon funderar mycket över hur hon ska beskriva ansikten. Karaktärerna är det viktigaste; därnäst kommer platsen. CA Minors noveller är ganska långa i likhet med förebilden Alice Munros. Hon är också mycket noga med orden och skriver hela tiden om för att komma så nära som möjligt. En ny roman är på väg liksom ett nytt barn.

Titel: Välsignelser

Författare: Caroline Albertine Minor

Förlag: Wahlström&Widstrand

Översättare: Johanne Lykke Holm

Sidor: 202 

Utgivningsår: 2019

Veckans topplista v. 7 - Alla hjärtans dag

Johanna: Den här veckan handlar det om läsning som passar till Alla hjärtans dag som infaller på torsdag den 14 februari. Kärlek, vänskap eller allmänt hjärtevärmande läsning – det finns många exempel på vad böckerna på veckans topplista kan handla om.

1. Jag kallade honom slipsen  av Milena Mishiko Flasar 
En kylig februarimorgon efter två år i isolering ger sig Hiro, en s. k.  hikikomori (hemmasittare), iväg till en park och sätter sig på en bänk. Sedan sitter han där varje dag och undviker all kontakt med andra. En dag sätter sig en kontorist på en bänk mitt emot honom. Han har läderportfölj och en röd - och grå - randig slips. En vacker dag tar mannen ett par kliv över gången och presenterar sig som Tetsu Ohara och bjuder på en cigarett. Därefter sitter de på samma bänk. Ohara pratar och efter ett par dagar är Hiro beredd att presentera sig och börja tala.

2. 2.TOBAKSHANDLAREN av österrikaren Robert Seethaler. Unge Franz Huchel arbetar som medhjälpare i en tobakshandel. Mellan honom och hans arbetsgivare utvecklas en varm vänskap liksom mellan Franz och den 81 - årige Siegmund Freud.

3. Vännen och främlingen av Uwe Timm 
1967 sköts den unge studenten Benny Ohnesorg utanför operahuset i Berlin under en demonstration mot shahen av Iran. Polismannen som sköt frikändes eftersom han sade sig ha upplevt ett hot ifrån Ohnesorg, som faktiskt var på vät ifrån demonstrationen. En idiotisk död, tyckte Uwe Timm och skrev en bok om vännen som visade sig vara en ganska hemlighetsfull person. 

4. Poeten Nina Södergrens bidrag till POESI PÅ VÄG tycker jag vittnar om en slitstark parrelation.

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

5.  Varulven av den dansk-norske Aksel Sandemose
Varulven är berättelsen om överklassflickan Felicia och lappskräddarsonen från Rjukan, författaren Erling Vik. Det är en mycket speciell kärleksroman men också en studie i makt. Varulven är   symbolen för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Kärleken mellan Erling och Felicia är livsvarig även när de lever i andra relationer. Varulven är en favorit sedan länge. Cornelis skrev Felicias svenska suite.

En smakebit på søndag

"Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn. Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig  innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen. Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt. För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube. Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de. Blåsten skar genom kappan. Det saknades en knapp längst upp och snön smälte mot halsen. Jag borde varit framme nu. Snön gjorde landskapet anonymt.  Hade jag ens passerat eskilbrännströms. Jag rappade på. Så länge skutan kan gå och vem har sagt att just du kom till världen. Ett bylte trängde ut ur snöröken. En hukande människa i motvind. Först såg jag inte om det var en man eller kvinna." Från sidan 7 i Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Den går ut på att vi bjuder på smakebitar av det vi just läser. En regel: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

Svart glitter

En namnlös kvinna ligger på sin soffa, dricker rödvin och njuter av lugnet. Barnen sover och hennes alkoholiserade man David har flyttat ut. Han var periodare. Men mellan varven hade de det bra och han påminde då om den smarte, grandiost intelligente man hon en gång fastnat för. En man som gjorde som han ville, var riskbenägen och tyckte att konventioner var för losers. Det var en sådan man hon behövde eftersom hon själv hade samma personlighet. Men känslorna maldes ner. Kvinnan utvecklade ett sjätte sinne för mannens tillstånd. Hon känner redan utanför dörren vilket skick han befinner sig i. Och hon lägger sig till med en speciell mekanisk hissröst för att inte reta honom. Huset fylls av spöken som luktar unken limeyoghurt. Men både spöken och lukt är borta nu. Och hon njuter. Men -  var det inte något hon skulle ha gjort idag? Nej, det kommer hon inte ihåg. Och förresten är det så varmt och skönt att hon inte vill gå ut. Klockan är väl redan nio. Va? Elva. David ringer ibland. Efter det tittar hon ofta på något avsnitt av det löjliga barnprogrammet Game of Thrones. Och hon minns en scen där dvärgen Tyrion från en annan dimension rövat bort ett spädbarn och med sin isblå blick smittar barnet med sin dryckenskap. David får en isblå blick när han är berusad och ansiktet glittrar svart. Kvinnan börjar känna sig dåsig. Hon vaknar av att lille sonen Vidar ropar på henne. Nej, jag sover. - Jamen, var är min matsäck? Vi har utflykt idag. Det finns inga smörgåsar och ingen yoghurt heller. Det var alltså det hon skulle ha gjort igår.  Handlat matsäck. Inte så bra att dricka rödvin till klockan tolv på natten en helt vanlig tisdag. Rebecka Hemse läste Aase Bergs novell Svart glitter i Radionovellen i P1. Det gjorde hon utmärkt. Konsekvenserna av det som berättas i Aase Bergs novell Svart glitter går långsamt upp för en. 
Aase Berg är aktuell med romanen Haggan.
Svart glitter passar in på nr 9i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något svart i titeln

Bokbloggsjerka 8 - 11 februari 2019

Annika undrar i sin bokbloggsjerka vilka drömyrken vi läst om eller sett i TV - serier. Jag vet några yrken jag skulle kunna tänka mig i kommande liv. Det finns säkert flera.

Neurokirurg
Pilot
Författare/föreläsare

Resande reporter/fotograf

Helgfrågan v. 6

Mia undrar i sin helgfråga om vi hittat några måsten på bokrean.
Några absoluta måsten har jag svårt att hitta. Men några som jag skulle kunna tänka mig är
Aednan av Linnea Axelsson vinnare av Augustpriset 2018
Darktown av Thomas Mullen

Romaner av Tove Jansson  
Charmen med tarmen av Giulia Endes
Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink
Haruki Murakami, Författare till yrket

Getaway av Jim Thompson
Jane Austens brev av Jane Austen 

Bonusfrågan: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?
Svar: Ingenting

Veckans topplista v. 6 2019 - Varmare breddgrader

Johannas deckarhörna:
Som motvikt mot all snön handlar  Veckans topplista om böcker som utspelar sig på varmare breddgrader.

1. Världens vackraste man av Lena Ackebo. Tilldrar sig på Mallorca

2. Karavan 2013:4 Afrikanska författare

3. Djungelboken av Rudyard Kipling. Noveller som utspelar sig i Afrika

4. Tre starka kvinnor av Marie N´Diaye tilldrar sig i Senegal

5. Delhis vackraste händer av Göran Bergstrand tilldrar sig i Indien.

Mormor vidareutbildas

Högläsning ur Pokemon - handboken rekommenderas inte. Barnet kan allt. Mormor fattar ingenting. Högläsning ur Lätta fakta om småkryp går bra mycket bättre. Barnet kan allting och mormor begriper åtminstone vad det är frågan om.

Här behövs minsann ingen högläsning. Det större barnet läser själv. Det utgår ingen direkt information om läsupplevelsen.

Kalaha - ett förfärligt brädspel som det lilla barnet behärskar till fullo; alla regler, strategier och  tjyv - och rackarknep som kan tillämpas när det är läge. Mormor fattar ingenting. Barnet tar sig för pannan och suckar. Suckar gör mormor också och ber att få lära sig Den försvunna diamanten i hopp om att det skall vara mera begripligt. Men då är barnets krafter uttömda. Vi tar nya tag imorgon. Eller inte.

En smakebit på søndag

"På en lång stund förstod jag inte vad hon sa. Rösten lät som om den kom långt bortifrån, som om hon ropade till mig tvärs över en blåsig åker. Det susade och drog i hennes ände av luren. Förlåt, sa jag, och tände ljusslingan, vem pratar jag med? Det är Nete, sa hon. Helena, är det du? Jag hade träffat Nete en enda gång, på min artonårsdag för snart tio år sedan. Hon hade en jumpsuit på sig och de gick tidigt, för att. hon hade glömt sitt antihistamin. Ja, sa jag. Din pappa har blivit inlagd. Jag satte mig upp, mina händer var mjuka efter sömnen. Hon sade något mer, som drunknade i en våg av oväsen. Jag kan nästan inte höra dig, sade jag. Får jag prata med honom? Han är inte här. Sedan blev det tyst omkring henne. Var hon inomhus nu? Ja. Ljudet av en dörr som stängdes, nycklar som slängdes på en hård yta, fotsteg och ännu en dörr."

 från sidan 11 i Välsignelser av Caroline Albertine Minor

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Denna veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
Fler smakebitar HÄR

Minnets slutna rum

Jan Bertoft och Håkan Tägnander, generalsekreterare på Sveriges konsumenter respektive regissör och filmproducent har tillsammans skrivit kriminalromanen Minnets slutna rum. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Vanja Ek och författarnas debutroman. Sorgligt nog hann Håkan Tägnander avlida innan Minnets slutna rum kom ut. Som läsare kastas man direkt in i handlingen och följer en kallblodig mördares tankar inför sitt tilltänkta värv. Hen upplever en känsla av överlägsenhet och onåbarhet. När Vanja Ek och hennes medarbetare kommer till platsen finner de ganska omedelbart att de står inför ett det slutna rummet - mysterium. Detta fenomen hänger jag upp mig på och förundrar mig över att poliserna helt inriktar sig på att lokalisera och undersöka den mördade Holger Nilebjers umgänge. Det är inte lätt. Det visar sig att bekantskapskretsen är väldigt stor och brokig och att den inte ens håller sig  inom rikets gränser. En får intrycket av en vänsäll, radikal ganska snäll och mycket utåtriktad man. Holger Nilebjer är nog den en lär känna bäst tillsammans med den ensamma Vanja Ek som ofta önskar att hon hade haft någon att tala med. Hon är uppseendeväckande vacker men minns en barndom som ful och mobbad. Hon bär mycket svårt inom sig. Farmor Linnea Ek i Ådalen är den enda tillflykten hon har och nu håller farmor på att bli dement. Socialvården i Ådalen har Vanja Ek inte mycket till övers för. Under tjugofyra dagar följer en polisens arbete fram och tillbaka. Fallet blir mer och mer invecklat och ibland blir det lite väl snårigt. Men romanen är välskriven och ofta spännande. Författarna tar sina läsare på allvar. Jag gillar den internationella förgreningen som en kanske får se mera av i fortsättningen.  Det känns som ett modernt och trovärdigt grepp. Dialogen är ledig och levande. Men ibland skulle jag önskat att texten stramats åt en aning. Det går lite på tomgång och genast känner en intresset slappna en stund. Själva slutet kände jag mig lite snuvad på. Men - vem vet vad nästa del kommer att avslöja? Jag tänker läsa den. Hoppas att den får en lika poetisk titel.

Titel: Minnets slutna rum 
Författare: Jan Bertoft & Håkan Tägnander
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hoi
Antal sidor: 317