En smakebit på søndag v. 25 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar søndagens smakebitar. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås.

" jag säger till mamma att hon gifte sig med en patriark - tänk så här, Amma, säger hon, din far föddes som man i Ghana på 1920 - talet medan du föddes som kvinna i London på 1960 - talet - och din poäng är? - du kan inte riktigt förvänta dig att han ska "fatta", som du uttrycker det - jag säger till henne att hon försvarar patriarkatet och är delaktig i ett system som förtrycker alla kvinnor - hon säger att människor är komplexa - jag säger åt henne att inte vara nedlåtande

mamma arbetade åtta timmar om dagen, uppfostrade fyra barn, skötte hemmet, såg till att patriarkens middag stod på bordet varje kväll och att hans skjortor var nystrukna varje morgon - under tiden var han ute och räddade världen hans enda uppgift i hemmet var att gå till slaktaren och skaffa köttet till söndagslunchen - en sorts förstädernas jägare/samlare - grej"

från sidorna 18 och 19 i Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Fler smakebitar HÄR

där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn. Cristinaboken

En ung kvinna vid namn Hanna skriver en sorgebok om sin bästa vän, Cristina, som tog sitt liv i gränslandet mellan barn och vuxen. Det är många år sedan det hände, men efter en dröm vaknar Hanna med en känsla av skuld. Hon tror kanske inte att det är prosa som som passar som verktyg när hon vill skriva ner sina minnen av Cristina. Det var Hannas maka, Suri Lara, som övertygade Hanna Rajs att hon skulle skriva boken och på prosa. Och det visar sig passa utmärkt. Hon skriver som hon hade skrivit meddelande till en vän på Messenger. Inklusive alla tidstypiska uttryck. Och hon lägger in en hel del dikter. Romanen där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn. Cristinaboken  bygger på Hannas "sopiga minne", SMS, mail, fotografier, brev och samtal med gemensamma vänner. Hanna vet att minnen är bedrägliga och att de ändrar sig med tiden. Tur att hjärtat minns när hjärnan glömmer, skriver hon. Romanen bygger på verkliga händelser och Hanna Rajs använder verkliga namn på alla. Hanna har gått på Konstfack och skrivarlinje på Biskops Arnö. Jag tycker att jag lär känna Hanna bättre än Cristina, som blir lika undflyende för mig som för Hanna. Hanna har heller inte för avsikt att skriva fram en karaktär. Jag tycker om ärligheten och oförvägenheten i romanen. Det finns en värme och en äkta sorg i boken.  Om en är känslig för svenska skrivregler kan det bli en kollision, men en vänjer sig snabbt. Mig störde det inte. Dagligdags arbetar Hanna Rajs på Judiska församlingen i Stockholm. Hon är född 1991 och har tidigare kommit ut med uppmärksammade diktsamlingar. 

Titel: där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn - Cristinaboken

Författare: Hanna Rajs

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 279

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

"En gång i tiden , Jeffers, berättade jag för dig om när jag träffade djävulen på ett tåg som just lämnat Paris , och att ondskan som hittills legat och ruvat under tillvarons yta steg upp och spreds ut över alla delar av livet. Det var som en smärta, Jeffers: den tog sig in överallt och fördärvade allt. Jag tror inte att jag visst hur många delar livet egentligen bestod av förrän varenda liten del började utsöndra all den ondska den var förmögen till. Jag vet att du alltid har känt till det här, och du har skrivit om det till och med när andra inte ville höra talas om det och tyckte att det var tröttsamt att uppehålla sig vid det som är ondskefullt och fel. Men du har ändå stretat på, du har skapat en tillflyktsort som folk kan uppsöka när saker och ting går snett för dem också. För något går alltid snett!"

Från sidan 5 i Andra stället av Rachel Cusk. Översättning Niclas Hval. Albert Bonniers förlag. 2021

Fler smakebitar HÄR

Löpa varg

Kerstin Ekman när hon är som bäst. Och det är hon ju för det mesta. Löpa varg omfattar trots sitt ringa omfång, 180 sidor, vidunderlig naturskildring, tankar om åldrande, jakt och människans självtillräckliga hantering av planeten, varg eller inte samt briljant skildring av ett gammalt äktenskap. Vad händer med kulturarvet? Och skogen? Protagonisten i Löpa varg är Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, och ledare för jaktlaget. Han har börjat ifrågasätta sitt yrkesval och ett liv där jakten varit ett stort och viktigt intresse. Hälsan är inte  riktigt vad den varit. Meningsmotsättningar i byn och inom jaktlaget bekymrar. Hustrun Inga, är Ulf Norrstigs raka motsats. Hon är ruschig, praktisk, osentimental och snabb. Hon pjåskar inte med sin mans krämpor, men en märker hennes tysta omsorg. Mötet med den ståtliga vargen, som Ulf Norrstig ger namnet Högben på grund av de höga, vita ben, har en avgörande betydelse i den här fina berättelsen som manar till eftertanke. Språket är rakt och enkelt och klart som källvatten. Vad kan en mer begära?

Titel: Löpa varg. Berättelse

Författare: Kerstin Ekman

Förlag: Bonniers

Tryckår: 2021

Antal sidor: 180

New Forest

Igår hade vi läsecirkelmöte i en koloniträdgård i Malmö. Under äppelträden diskuterades New Forest av den begåvade danska författaren Josefine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och fåglar. Den namnlösa författaren är den som berättar. Läsaren möter en flicka, en medelålders ogift och barnlös författare som reser omkring mycket och tar ett utdraget och vankelmodigt avsked av sin pojkvän. Den tredje huvudkaraktären är den gamla kvinnan som motvilligt skiljs från sin man genom döden. Tre olika tidsplan och skeenden glider ut och in i varandra. Är det en och samma kvinna det rör sig om? Romanen är lättläst men kan inte forceras. Det finns så mycket att reflektera över. New Forest är det bästa jag läst på mycket länge. Josefine Klougart förtjänar verkligen beteckningen Nordens Virginia Woolf.

Titel: New Forest

Författare: Josefine Klougart

Översättare: Johanne Lykke Holm

Förlag: Albet Bonniers förlag

Tryckår: 2019

Antal sidor: 680 sidor
 

Samlade verk

Nu har jag läst klart Samlade verk av psykologen Lydia Sandgren. Det har tagit lång tid och viss möda. På det hela taget tycker jag att det är en väldigt begåvad debut men den borde kortats ner; stramats upp. Lydia Sandgren har dränkt sin egen historia i ord. Det tog tio år för författaren att skriva romanen men en märker inga skarvar i texten. Skillnaden mellan före och innan har helt gått författaren förbi. Avdelningsrubrikerna är till föga eller ingen hjälp och vilken roll spelar Intervjuaren? Jag brukar gärna läsa med en karta i handen, men den lusten infann sig inte nu trots att läsaren ofta får veta hur karaktärerna rör sig i staden Göteborg. Vi har diskuterat boken i vår halländska bokcirkel och vi hade mycket att tala om. För bokmänniskor är det ju alltid roligt med litterära referenser och det fanns det, men författaren kunde gjort mera av dem. Martin, förlagsmannen som gärna velat vara författare, mognade till en omhändertagande, verklighetsnära person. Till skillnad från hustrun Cecilia, den begåvade idéhistorikern som inte klarade av verkligheten utan steg ut genom dörren och försvann. Någon påpekade att Martin spelar en kvinnas roll och att författaren vänt på könsrollerna. Gustav, Martins och Cecilias gode vän, gränslös och genialisk konstnär, är en gåtfull figur som lämnade oss med många frågetecken. Tog han livet av sig? Var han homosexuell? Var han Cecilias älskare? Barnen, med de bibliska sekelskiftesnamnen Elias och Rakel, tas om hand av sin far, Gustav. Rakel läser psykologi och tyska och är den karaktären som vi tyckte bäst om. Lite för mycket utrymme fick det studentikosa livet. Förlagsvärlden kunde utforskats bättre. Och vi önskar oss nu en roman om Cecilia. Lydia Sandgren lär vara på gång med något nytt så en kan ju alltid hoppas. Positivt med Samlade verk är hyllningen till läsaren. Konst och litteratur hjälper människor att handskas med dagens samhälle. Amen, säger jag.

Lolita

En av mina nätläsecirklar beslöt sig för att läsa Lolita av den ryske författaren Vladimir Nabokov (1899 - 1977), som bosatte sig i USA och började skriva på engelska, som var hans tredjespråk efter ryska och franska. Någon hade aldrig läst boken; någon annan ville läsa om. Jag hade läst för länge sedan och kände ingen riktig entusiasm inför uppgiften. Men - vi blev som besatt utan Dolores Haze. Bokens protagonist och berättare, Humbert Humbert, var ju besatt av sin dröm om Dolores, det vill säga Lolita. När romanen tar sin början har Dolores ännu inte fyllt 12, men det gör hon 1947, när Humbert blivit änkling och hämtar sin moderlösa styvdotter och ger sig ut på en lång bilresa med henne. Övergreppen börjar ganska snart. Humbert anser sig vara en stilig och belevad man med kvinnotycke. Han gör sig döv för Lolitas snyftningar. Och till vem skulle hon vända sig? Hon har ju bara honom i hela världen. Men hon önskar att någon skulle fråga henne hur hon mådde. Ju mer vi läste desto flera dörrar öppnades. Det finns så mycket att upptäcka i romanen. Och så många dörrar att öppna. Nabokov hade sina hatobjekt och de får sina åsnesparkar då och då; Freud, Virginia Woolf, Marx, Picasso, Sartre och Jane Austen. Han avskydde totalitära ideologier och bolsjevism. Han var schackspelare och fjärilssamlare och det finner en också spår av i Lolita. Reklam, konsumism och dålig smak häcklas. Lolita var det perfekta konsumenten. Romanen är full av intressanta dubbelheter. Humbert Humbert har sin motsvarighet i en Clare Quilty, som är teaterdirektör och som betyder en del för Lolita. Europa ställs emot Amerika; 324 är gatunumret familjen bott på och 324 är numret på det första hotellrum Humbert och Lolita bor på. Det vackra språket kontrasteras av det våldsamma innehållet. Annabel Leigh hette Humberts ungdomskärlek som motsvarar Lolita. Lolita tilldrar sig mellan åren 1947 och 1952. Utgivningen förde problem med sig. Ingen ville ge ut den förrän det obskyra förlaget North Olympia Press förbarmade sig över den 1955. Men den väckte ingen uppmärksamhet förrän författaren Graham Greene rekommenderade den som julklappsbok! Nabokov hade länge arbetat med temat. Upprinnelsen var egentligen ett verkligt fall från 1948 där en man kidnappade en ung flicka och höll henne som kärleksslav i tjugo månader. Läsecirkeln diskuterade i två och en halv timme. Vi fortsätter med Sara Stridsbergs Darling River där huvudpersonen heter Dolores, som betyder smärta. Lolita har ju givits ut i många upplagor i många länder och om en är intresserad av 210 olika omslag från några olika länder går det bra att titta HÄR

Titel: Lolita                                              

Författare: Vladimir Nabokov

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Albert Bonniers. Klassiker

Tryckår: 2007

Antal sidor: 453 sidor                   

Jag skriver över ditt ansikte

Jag skriver över ditt ansikte är Anna - Karin Palms varsamma och kärleksfulla porträtt av sin vackra och begåvade mor och hennes borttynande i Alzheimers sjukdom. Familjen bestod av mor, far, en halvbror, Anna - Karin och en lillasyster. De bodde trångt och barnen levde på ärvda kläder som de fick av en släkting. Från början sydde mor, men vid 38 års ålder började hon i högstadiet och fortsatte sedan utbildningen vidare till läkare. Och då blev det ju inte så mycket sytt. Dottern tänker att hennes mor måste ha varit en bra läkare. Men hon minns också att modern anfäktades av vanföreställningar som var mycket svåra att ta henne ur. Hon led också av ångest och depressioner och hon hade ett stort kontrollbehov. Selma Lagerlöf var hennes favoritförfattare, men hon hann inte uppleva Anna - Karin Palms strålande Lagerlöf - biografi, Jag vill sätta världen i rörelse, som kom 2019. Modern var stolt över dotterns skrivande och uppmuntrade henne. Men på samma gång ville hon tävla med henne. Under dotterns cancersjukdom och skilsmässa var hon ett ovärderligt stöd. Anna - Karin Palm talar om deras stridigheter, men av dem märks inte mycket i boken. Hela familjen anpassade sig till modern och hennes behov ända in i det sista. Anna - Karin Palm skriver fram sin mors liv och delar av sitt eget på samma gång som biografin över SL växer fram. Författaren funderar mycket över hur minnet fungerar. Moderns stora skräck var just Alzheimers och hon blev förtvivlad när hon fick diagnosen. Men hon glömde den snabbt. Hon var också livrädd för att bli levande begravd. Anna - Karin Palm bor nu i hälsingehuset som är moderns verk. Hon är glad över att hon kunde vara med under moderns sista timmar i livet. Allt känns avklarnat och försonat. Jag skriver över ditt ansikte är en sparsmakad och storslagen bok; uppbyggd av korta kapitel på ett rent och enkelt språk där varje ord känns helt rätt och på sin rätta plats.

Titel: Jag skriver över ditt ansikte

Författare: Anna - Karin Palm

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 233

Sten för sten

Den åländska författaren och läkaren Liselott Willén har skrivit en rad romaner av vilka Sten för sten kom ut 2001. Omslaget är inte så charmigt men ändå lite intressant. Jag började läsa i tron att jag läste en kriminalroman. Det stämmer ganska länge. Det byggs upp en spänning i romanen som verkar leda till någon sorts urladdning eller katastrof. Kjerstin berättar. Hon kommer från Sverige och har flyttat till Åland med sin man, läkaren Jörgen, som är ålänning. Kjerstin trivs inte på Åland och hon trivs inte med att vara lärare. Hon befinner sig i ständig fejd med en pojke i klassen vars far ingår i den osympatiske rektorns umgängeskrets. Som grädde på moset misstänker hon att maken är otrogen. Ja, det är en mörk berättelse. Jag söker länge efter en människa att sympatisera med, men det finns ingen. Det ska möjligen vara kollegan Johansson då, men jag litar inte på honom heller. På torsdagar går Kjerstin en kurs i själslig utveckling tillsammans med sju andra kvinnor. Hennes självkänsla behöver verkligen en boost. Ledaren, Ola Karlsson, får en att omedelbart resa ragg. Hur kan dessa kvinnor som förvisso är osympatiska men ändå inte några dumskallar underkasta sig det despotiska ledarskapet. Stämningen i romanen är dov; språket är ganska korthugget och kärvt och passar väl med innehållet. Som läsare presenteras en också för en del av de övriga kvinnornas liv. Landskapet skymtar också fram med jämna mellanrum. Det framgår att man i skolan anser att det är viktigt att eleverna talar ordentlig svenska. Jag började läsa Sten för sten lite tveksamt men det hela utmynnar i sträckläsning. Sten för sten liknar inget annat jag läst. Avslutningen är överraskande. Men det är inget konstigt med det.

Titel: Sten för sten

Författare: Liselott Willén

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2001

Antal sidor: 401 sidor

En smakebit på søndag

 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

"Ett foto av en mor och ett nästan nyfött barn. Det är du och jag, Gerda. Men du ser så varmt och innerligt på mig. Det förbryllar mig. Du bär en sommarklänning, medan jag är inbyltad i mössa och skyddande höljen, en liten kålmask bara. Ansiktet är pyttelitet, ögonen stängda, kanske sover jag. Är det därför du kan titta på mig så ömsint; för att jag inte ser på dig? " Genom alla år återkom du ju till det där med min blick. Hur kritiskt jag tittade på dig redan som nyfödd. Det var något att skämta om, och du gjorde det ofta."

Från sidan 9 i Om snö och guld av Inger Edelfeldt. Fler smakebitar HÄR

Meningarna

Johanna Ekström är dotter till akademiledamoten Per Wästberg och hans exhustru, författaren Margareta Ekström, född 1930. 2012 kom hennes självbiografiska bok, Om man håller sig i solen. Den handlar om uppväxten i Stora skuggan med de superintellektuella föräldrarna som var sådana esteter att de inte tålde åsynen av en Wettex som låg framme. Nu har hon skrivit en sorgsen och finstämd roman, Meningarna,  om sin mor, som hon ändå inte kunde känna samma varma närhet till som hennes bror gjorde. Johanna har tillgång till moderns dagböcker och hon förstår att relationen mellan mor och mormor kanske inte heller var friktionsfri. När modern är sextiofyra år får hon en stroke och mister  orden, vilket ju är helt hjärtskärande. Bror och syster vårdar modern i hemmet under mer än tjugo år men till slut måste de fatta beslutet över moderns huvud om att placera henne på ett äldreboende. Johanna känner av en blandning skuld, vrede, sorg, medkänsla och plikt. Hon kan inte som brodern få modern att skratta eller umgås med henne på ett lätt och naturligt sätt. Johanna Ekström har fått kärleken till orden av sina båda föräldrar och hon kan verkligen förvalta sitt arv. Jag får känslan av en bortvänd, sval mor, som också kan använda orden till att dölja och släta över. Johanna har inte fått  den kärlek hon har behövt och längtat efter. Johanna blir mamma till sin mamma. Sedan går hon hem och är mamma åt sina barn. En läser vartenda ord i Meningarna. Den ger upphov till många tankar och skulle antagligen passa bra i en läsecirkel.

Titel: Meningarna

Författare: Johanna Ekström

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 191

Ödeläggaren

Christina Herrströms bok om sina mer än tre år i Sam Paris grepp borde vara kursbok i olika utbildningar. Ödeläggaren är titeln på boken som skildrar hur den charmerande mannen systematiskt går tillväga för att bryta ner allt motstånd hos sitt offer. Inte blir det lättare av att han har en liten son som tyr sig till Christina Herrström heller. De möts i Allhelgonakyrkan i Stockholm och finner att de har mycket gemensamt och har trevligt ihop. När mannen tillfälligt behöver någonstans att bo ligger det nära till hands att CH erbjuder honom ett rum i sin fina lägenhet. Sedan flyttar han aldrig ut. Och så behöver han pengar. Stora summor. Flera gånger. CH säljer sin lägenhet och flyttar in i en otrivsam låda utan utsikt. Enligt Sam Paris kommer hon att få igen sina pengar flera gånger om. Och CH tror honom. Han nämner kända namn, banker och företag och han gör viktiga affärsresor. CH drar sig undan sina vänner; hon tar ett stort lån av en ungdomsvän som senare vill ha sina pengar tillbaka tidigare än beräknat. CH gör en klok sak under dessa år. Hon för noggrant dagbok. Hon har tjugotre stycken att stödja sig på när det äntligen kommer till förhör och rättegångar. CH mår väldigt dåligt under tiden såväl fysiskt som psykiskt. Omgivningen är orolig och till slut brister det för CH och hon får hjälp att få rätsida på situationen. Det tar tid och är slitsamt men på ett helt annat sätt. Ödeläggaren förstörde min nattsömn under ett par nätter. Det gick inte att släppa boken. Det är så väl skildrat att en lever sig med i skeendet och vill ropa till CH att hon ska se upp gång på gång. Ödeläggaren är alltså inte en roman utan står bland författarbiografier på biblioteket, Gcz Herrström. (Om bibl. inte gått över till Deweys klassifikationssystem, förstås.)

Titel: Ödeläggaren

Författare: Christina Herrström

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2020

Antal sidor: 586

Ödesmark

Stina Jacksons andra roman, Ödesmark, tilldrar sig i en liten by utanför Arvidsjaur. Många hus står öde och är förfallna. Människorna som bor där känner varandra men är inte särskilt vänligt inställda. Vidar är en snackis på byn på grund av sin förmodade förmögenhet som han har kommit över med fula metoder och på andras bekostnad. Han är snål och despotisk mot sin dotter Liv och hennes son, Simon. Liv har inte orkat slå sig lös och skapa sig ett eget liv. Men hon är fäst vid bygden och på sätt och vis är hon också fäst vid fadern. Vidar älskar verkligen sin dotterson och mellan dem finns en valhänt ömhet. I byn finns ett par omaka och labila bröder som odlar hasch och är småkriminella. Särskilt Gabriel, som knarkat sönder hjärnan. Liam har sin älskade lilla dotter Vanja som är hans allt. För hennes skulle vill han leva ett vanligt svenssonliv. När Vidar plötsligt är försvunnen surrar byn av alla möjliga rykten. När han slutligen hittas död häktas en man söderifrån som hyrt ett hus av Vidar. Men det ska visa sig att fallet är långt ifrån klart för det. Stina Jackson skildrar såväl miljön som de udda människorna i byn med stor säkerhet. Hon använder sig av små medel och spänningen smyger sig på. Jag gillade Silvervägen, men jag tycker ännu mer om Ödesmark. Den är tätare och mera ödesmättad på något sätt. Och ibland får jag Karin Smirnoff - vibbar.  Stina Jackson tackar också Niklas Natt och Dag för hjälpen i efterordet.

Titel: Ödesmark
Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 346

Flickornas tystnad

Det är länge sedan jag läste något av Pat Barker. Nu har jag i alla fall läst hennes senaste, Flickornas tystnad, som  tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja. Achilles har en slavinna, Briseis, som han fått som krigstrofé. Hon är en iakttagande och tänkande flicka och det är hon som berättar. Briseis har sett sin far och sina bröder slaktas i striderna med Achilles och hon lider av att de får ligga obegravda. Men som kvinna kan hon inget göra. Kvinnorna är ännu mera maktlösa i krigstider än annars. De behandlas som bruksvaror och när de tjänat ut för de bo med hundarna under husen. Briseis är den som upptäcker råttorna först; hon är den som noterar att de börjar se sjuka ut. Hon är också den som identifierar det omsorgsfullt dolda moderlösa barnet bakom Achilles machomask. Agamemnon, kungen av Mykene, strider på samma sida som Achilles men de befinner sig i ständigt i luven på varandra. Achilles bäste vän och vapendragare är Patroklos. Han är den som kan dämpa Achilles vrede och de har varit vänner sedan barnaåren. En fastnar direkt i Flickornas tystnad; romanen har en fantastisk närvarokänsla. Det stinker och luktar; det vrålas och skriks; blodet rinner på slagfältet och när männen kastar sig över det grillade köttet. En händelse som dröjer sig kvar hos mig är när den gamle Priamos från Troja vapenlös tar sig in till Achilles för att be om att i nåder få begrava sin fallne son, den tappre Hektor, och hur Achilles handskas med situationen.
Jag blev väldigt förtjust i den här romanen, som jag tycker också fungerar som en antikrigsroman. Allt berättas ju ur kvinnlig synvinkel.

Titel: Flickornas tystnad
Orig:s titel: The Silence of the Girls
Författare:Pat Barker
Övers: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020

En smakebit på søndag

"Väckarklockan ryckte honom till liv. Det var mars månad och fortfarande beckmörkt ute. Martin vältrade sig upp, tände sänglampan och stängde av alarmet. På mobilskärmen lyste ett sms från hans son, skrivet 03:51. Kommer snart. OBS undanber mig all uppvaktning. Martin suckade. Elis hade firat sin stundande födelsedag på Jazzhuset, som tydligen inte var ett ställe för pardans längre, och någonstans mellan krogen och hemmet hade han uppenbarligen ansett det nödvändigt att påminna sin pappa om att han inte ville bli sjungen för. På vägen till badrummet knackade han på sonens dörr och fick en dämpad grymtning till svar. "Grattis på födelsedagen", sa Martin. Han satte igång kaffekokaren. Han hämtade tidningarna på hallgolvet. Han rostade bröd och kokade sitt ägg. Lagom till kultursidorna dök hans yngsta barn upp, gick raka vägen till diskbänken, hällde upp ett glas vatten och svepte det."

Från sidan 11 i Samlade verk av Lydia Sandgren 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Mannen från Thule

Mannen från Thule sägs vara en fristående  fortsättning på Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo. Men jag tycker nog att en har anledning att läsa del ett först för annars är där en del trådar som hänger löst. Det är tillräckligt att hålla rätt på alla förvecklingarna i två tidsplan, mars - april 1990 och oktober 2014 i Mannen från Thule. Journalisten Matthew Cave har anledning att tro att fadern, som han inte sett på 24 år, befinner sig på Grönland och kanske också är i livet. Matthew har identifierat en halvsyster, som nu är spårlöst försvunnen. Han uppdagar att man bedrivit livsfarliga experiment på den amerikanska basen på Grönland och som hans far varit inblandad i. Allt i syfte att bevara amerikanska intressen på Grönland. Förebilden är de danska Sirius - enheterna. Militära och politiska intressen befinner sig i strid i den avlägset belägna, övergivna byn Faeringehavn. Det anses att Tom Cave, Matthews far, dödat två män och Matthew måste motvilligt erkänna att det faktiskt verkar så. Hans väninna Tuparnaaq är en modig, hårdför kvinna som aldrig går någonstans utan sitt gevär. Och det ska Matthew vara mycket tacksam för. Klimatet är hårt; folk skjuter och hugger först och frågar sedan. Det är ganska blodigt men känns inte spekulativt. Byarna är avfolkade och de tomma husen är många. Det är mörkt och kallt både ute och inne. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men något säger mig att det kommer att komma en tredje del. Det finns en del jag vill veta mer om.

Titel: Mannen från Thule (Kold angst)
Författare: Mads Peder Nordbo
Övers: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 366
 

Flickan utan hud

En mycket spännande kriminalroman i exotisk miljö. Flickan utan hud tilldrar sig i mörker och kyla på Grönland i staden Nuuk. Journalisten Matthew Cave har kommit för att skriva om en död man om man funnit i en isspricka och som man misstänker kan vara från vikingatiden. Man sätter en polis att vakta kroppen över natten, men på morgonen är även polisen död. En omfattande utredning tar sin början. Trådarna löper bakåt i tiden och uppåt i samhällshierarkin. Det är snårigt och ibland mycket otäckt men oavlåtligt nervkittlande. Författaren Mads Peder Nordbo föddes i Köpenhamn men bor sedan länge i Nuuk. Det märks att han är väl förtrogen med miljön men han är inte så välsedd i landet. Det finns en uttalad motsättning mellan danskar och inuiter. Det som nu kommer i dagen handlar om våld, mäns våld mot kvinnor och flickor. Och det har pågått länge. Men under åren har även några män mördats bestialiskt och nu början man skönja ett sammanhang. Miljöskildringen i Flickan utan hud ger en bild av ett strängt och kargt landskap och man har en känsla av att det  alltid är mörkt och iskallt. Nästa bok har titeln Mannen från Thule och den ser jag mycket fram emot. Kanske finner Matthew Cave i den till slut några upplysningar om sin egen fars liv på Grönland.

Titel: Flickan utan hud
Författare: Mads Peder Nordbo
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers 
Antal sidor: 359 sidor

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Du som flyttade 
efter

Med familjerna 
mot vårvistet

Och den svaga 
pojken

som fick 
flytta med dig 

hans blick som 
havet 

som jag hade lärt 
mig att älska 

Ett reningsbad 
var den blicken

Vi sjöng arbetet
och renen

som särade på
familjen

Renen som lärt oss
att bruka tundran. "

Ur Aednan av Linnea Axelsson s. 37 - 39

Dagens läsutmaning är En smakebit på søndag. Idag administreras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
Fler smakebitar HÄR

Obetydlighetens högtid

Det var väldigt länge sedan jag läste Varats olidliga lätthet av den tjeckiske författaren Milan Kundera. Jag tyckte mycket om den. Mycket mer än om filmen som jag såg senare. Nu har jag i varje fall läst den lilla romanen, som inte direkt liknar en roman, utan mera en samling korta essäer om filosofiska ämnen; sju stycken för att vara mera exakt. Första delen heter Hjältarna infinner sig och där presenteras några äldre herrar som en sedan möter av och till. Först ut är Alain som går på en gata i Paris och funderar över alla dessa nakna kvinnliga navlar han möter och deras förförelsekraft. Ramon, Charles, Caliban och D´Ardelo kommer in i berättelserna efter hand. Den sistnämnde har just varit hos läkaren och fått beskedet att han inte har cancer. Men det påstår han ändå när han möter sin gamla kollega, Ramon. Varför ljuger han? Det förstår ingen; varken författaren eller han själv. D´Ardelo vill nu anordna ett cocktailparty. Detta party blir någon sorts nav omkring vilket allt rör sig. Mitt i alltihopa kommer små berättelser om Stalin som läxar upp sina partikamrater på olika sätt. Han föraktar dem och ställer omöjliga frågor till dem som han älskar att besvara själv. Den arme Kalinin lider av förstorad prostata och måste kissa ofta. Stalin älskar att göra mötena så långa att Kalinin kissar på sig. Chrustjov beskrivs som den ende som säger emot. Berättelserna om Stalin varvas med Charles dröm om att göra en teaterpjäs för marionetter. Alain beskrivs som en ursäkting. Han ber om ursäkt för allt. Den som ursäktar sig erkänner sin skuld. Och den som erkänner sig skyldig har förlorat. Människan är ensam och omgiven av ensamheter. Alla är på jakt efter lite gott humör och till syvende och sist är det de små vardagliga obetydligheterna som har störst betydelse. Jag läste Obetydlighetens högtid med stort nöje. Stilen är elegant och även om detta inte är någon storslagen roman är den ändå mycket roande. Kvinnosynen kan vi lämna därhän.

Titel: Obetydlighetens högtid
Författare: Milan Kundera
Översättare: Anna Petronella Foultier
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2015
Antal sidor: 132 

Obetydlighetens högtid passar in på Månadens språk för oktober eftersom det är tjeckiska. Läsutmaningen drivs av Ugglan & Boken

Mödrar och döttrar

Mödrar och döttrar, roman av Annie Åkerhielm, handlar om två systrar, Viveka Rodendorff och  Elisabet Frevillius och deras båda döttrar Rose - Marie och Gerd. Viveka R och hennes familj bor i Stockholm medan Elisabet är frånskild och bor med sin bror Victor i Österås, en mindre stad med domkyrka . Elisabet har inte sett sin dotter Gerd på femton år. Gerd är gift med Harry Magnell, vars största merit är att han är en god dansör. Rose - Marie, som är ytlig och nöjeslysten, är gift med Uno Kemner som är mera intellektuellt intresserad. Det bär sig inte bättre än att Rose - Marie upptäcker Harrys färdigheter på dansgolvet och hon är van att få det hon vill ha. Familjerna skakas av ungdomarnas beteende. Det är en avgrund mellan generationerna och en klyfta mellan stad och land. Synen på kärleken är starkt förändrad. Sederna är i upplösning. Moderniteten möter konventionen. Hur förhåller sig vänskapen till kärleken? Kan en man och en kvinna vara "bara" vänner. Gerd och Uno K är de bästa vänner och deras gemensamma barn är Unos skådespel. Uno känner sig kallad att resa till Ryssland för att rapportera till Sverige "därför att de demokratiska tankarna med sin masskaraktär möter ett besläktat drag i den ryska folksjälen, ett masstänkande och masskännande som är alldeles främmande för oss individualistiska västerlänningar". Kan Gerd förstå honom? Mödrar och döttrar är en klurig roman som väcker många tankar. Den är skriven 1927; välskriven och intressant; kanske mer resonerande än de romaner jag läst av Annie Åkerhielm tidigare.

Titel: Mödrar och döttrar
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonnier
Tryckår: 1927
Antal sidor: 230