Virginia Woolf - en författarbiografi

Björn Kohlström på bloggen Bernur har skrivit en biografi om Virginia Woolf i förlaget h:ströms serie Litterära profiler, Virginia Woolf - en författarbiografi. . Det är alltid lika intressant att läsa om Virginia Woolf - så också denna gången. Kunskaperna, entusiasmen och energin uppskattas. Men inte det otympliga språket och syftningsfelen särskilt i första delen av boken. Och om Virginia Woolf använde sig överdrivet mycket av semikolon så har Björn Kohlström en svaghet för kolon. En förlagsredaktör kunde lätt ha åtgärdat. Kanske skulle jag också önskat en annan disposition av materialet. Men i andra delen av boken när författaren kommer in på Orlando, Ett eget rum, Tre guineas och Vågorna flyter språket smidigare. Björn Kohlströms egen fascination smittar av sig och jag är numera övertygad om att jag måste ge Orlando ännu en chans. Såväl boken som filmen. Virginia Woolf upphör aldrig att fängsla. Björn Kohlström har lyckats med att plocka fram en del sidor av VW och hennes författarskap som jag inte uppmärksammat tidigare. Och jag förstår att man aldrig blir riktigt klar med Jinny, Billygoat , Virginia eller vad hon nu väljer att kalla sig.

The Angel in the House

Man must be pleased; but him to please
Is woman's pleasure; down the gulf
Of his condoled necessities
She casts her best, she flings herself.
How often flings for nought, and yokes
Her heart to an icicle or whim,
Whose each impatient word provokes
Another, not from her, but him;
While she, too gentle even to force
His penitence by kind replies,
Waits by, expecting his remorse,
With pardon in her pitying eyes;
And if he once, by shame oppress'd,
A comfortable word confers,
She leans and weeps against his breast,
And seems to think the sin was hers;
Or any eye to see her charms,
At any time, she's still his wife,
Dearly devoted to his arms;
She loves with love that cannot tire;
And when, ah woe, she loves alone,
Through passionate duty love springs higher,
As grass grows taller round a stone.

Ur Coventry Patmores poem från 1854. Hustrun Emily stod modell.
Så skulle en god hustru vara under den viktorianska tiden.
Läs hela eländet HÄR

For Virginia Woolf, the repressive ideal of women represented by the Angel in the House was still so potent that she wrote, in 1931, "Killing the Angel in the House was part of the occupation of a woman writer."

Fotot av Emily Patmore är taget av Julia Margaret Cameron

Job i Massachusetts

1911 skrev Edith Wharton denna pärla till kortroman om den olycksdrabbade Ethan Frome i den fiktiva staden Starkland i
Massachusetts i västra New England; ett landskap som hon kände mycket väl. Berättelsen tilldrar sig en sträng vinter där kölden lamslår såväl i yttre som inre miljö. Ethan Frome lever sedan sju år tillbaka i ett kärlekslöst äktenskap som han mer eller mindre tvingats in i av omständigheterna.
Unga Mattie kommer till gården för att hjälpa Zeena, Ethen Fromes sjukliga hustru. Och därmed sätts hela händelseförloppet i rörelse.
Man skulle kunna sätta romanen i samband med Edith Whartons eget olyckliga äktenskap med en äldre, elak man och hennes svindlande kärleksaffär med en slipad förförare.
Förförare eller inte så var det hennes livs stora kärlek. Edith Wharton skilde sig från sin man, köpte en bil, kuskade omkring i hela Europa och bosatte sig slutligen i Frankrike. För konversationens skull.
Berättelsen om Ethan Frome slutar på ett sätt som man aldrig kunnat förutse. Ett riktigt slag i solar plexus. Hela historien förhäxar. Språket är enkelt, utmejslat och rensat från allt överflödigt. Ethan Frome är en tragisk, dramatisk, ödesmättad moralitet som inte alls liknar Edith Whartons övriga produktion.
Anita Shreve har skrivit ett förord där hon utnämner Ethan Frome till det bästa Edith Wharton skrivit. Hon har själv läst den ca tjugo gånger och funnit något nytt i den varje gång.
Susanna Moore har skrivit ett nytt efterord.
Jag tycker att det snart vore dags att översätta och nyöversätta klassiker.
Edith Wharton skulle definitivt dammas av. Thomas Hardy är en annan. Bara som exempel. Ethan Frome filmades i alla fall 1993 med Liam Neeson i huvudrollen.

Hon dansade en sommar

1917 gav Edith Wharton (1862 - 1937) ut det som enligt Marilyn French är hennes bästa roman, nämligen Summer. Den tilldrar sig i North Dormer, en liten trist by i Berkshire Mountains i Massachusetts. Huvudperson är den unga föräldralösa Charity Royall som under några lyckliga sommarmånader upplever en kärlekshistoria med Lucius Harney. Han kommer från en annan samhällsklass och vistas tillfälligt i North Dormer för att dokumentera gammal arkitektur. Charity är väl medveten om sitt ringa ursprung. Och hon vet vad som förväntas av en kvinna i det samhälle hon lever i. Den sociala kontrollen är stenhård. Edith Wharton kände till Freud och hans teorier och det är tydligt i Summer. Charity upptäcker sin sexualitet och lever ut den. Lucius förhållande till Charity är mera komplicerat. Det som är tillåtet för en man är otänkbart för en kvinna.
En man kan roa sig med en kvinna som Charity. Men han gifter sig med någon annan. Summer innehåller intressanta iakttagelser av mänskliga relationer i ett samhälle där klasstillhörighet betyder allt.
Miljöskildringen är utmärkt särskilt naturbeskrivningarna.
Summer slutar med att träden börjar fälla sina löv. Hösten är på väg. Men kanske kommer det nya vårar?
Jag får lust att läsa Edith Whartons självbiografi
A Backward Glance.


LÄS Summer på Wikisource

Grattis, pojkar!

Idag fyller dessa tre herrar år. De uppmärksamma Spanarna i P1 påminde.

Platon är äldst. Han levde 427 - 347 f. Kr.
"Platte" som vi brukar kalla honom avslöjar Jonas Hallberg och påpekar samtidigt att Platon och Spanarna delar undervisningsmetod, nämligen dialogen.

Därefter kommer den franske konstnären och särlingen Henri Rousseau 1844 - 1910.
Han var naivisten som aldrig deltog i det etablerade konstlivet eller reste utomlands men hade djungeln som favoritmotiv.

Yngst är Per Björn Sigvardsson Ranelid, 1949 - . Han växte upp i malmöstadsdelen Ellstorp och är nu omdebatterad och produktiv författare som många älskar att hata och lika många älskar att älska

Kick Back

Glashus på svenska. 1993 kom den. Val McDermids andra bok med privatdetektiven Kate Brannigan som huvudperson. Hon är en trevlig bekantskap.
Lite suddig i konturerna, men det är ju bara hennes andra fall. Och kanske blir jargongen då och då lite tröttande.
Kate och hennes kompanjon, Bill Mortensen (ganska frånvarande i Glashus) ägnar sig främst åt ekonomiska brott.
I Glashus är det frågan om en härva i byggbranschen. Och mord.
Kates vardag är ganska charmig och trovärdig. Miljön är Manchester.
Kate misstror och avskyr landsbygden men tror på manlig intuition. På fritiden ägnar hon sig åt bowling och thaiboxning.
Jag tänker odla bekantskapen med rödhåriga Kate Brannigan för att se om hon genomgår någon utveckling.

Val McDermid har också skrivit en serie böcker om psykologen Tony Hill och kriminalinspektör Carol Jordan som kan ses i TV under titeln Mord i sinnet

Om
Val McDermid

Val McDermids
böcker

Biodlarens dotter

Övervintring (2004) av Kate Moses är en väl underbyggd biografiroman med undertiteln: en berättelse om Sylvia Plath (1932 - 1963). Den handlar om några olyckliga, intensiva månader 1962 i Sylvia Plaths liv. Hon föddes i Boston, blev alltför tidigt faderlös och upplevde sin mor som förkvävande. 1953 gjorde hon ett självmordsförsök, blev inlagd på sjukhus och behandlades med elchocker. Behandlingen förändrade något i hennes personlighet.
Men hon var framgångsrik i sina studier och fick dikter antagna lite varstans.
1956 träffar hon så poeten Ted Hughes. De studerade, arbetade och levde tillsammans på sina stipendier. Så småningom föddes barnen Frieda och senare Nicholas. Då hade äktenskapet redan börjat knaka i fogarna och i december 1962 flyttar Sylvia Plath med de två barnen från Court Green till en lägenhet i London. I Court Green har Sylvia Plath bakat, kokat, sytt, målat och odlat bin, äpplen och lök. Allt skulle vara perfekt i familjens lilla paradis.
Under dessa månader 1962 skrev hon också många av sina bästa dikter. Och 1963 kom hennes enda roman, The Bell Jar, ut.
I Övervintring skildrar Kate Moses inlevelsefullt det som skulle bli de sista månaderna i Sylvia Plaths liv. Hon tonar ner bilden av Ted Hughes som otrogen ärkeknöl och Aurelia Plath som krävande, kvävande moder som aldrig blir nöjd.
Läs Övervintring! Den är otäckt bra.

Sylvia Plath. Ett diktarliv av Anne Stevenson är en av de många källor som Kate Moses redovisar.


Intervju
med Kate Moses

Sylvia Plath Info Blog

A Celebration, this is
a website for Sylvia Plath maintained by Peter K. Steinberg

Lady Lazarus av Sylvia Plath

I have done it again
One year in every ten
I manage it----

A sort of walking miracle, my skin
Bright as a Nazi lampshade,
My right foot

A paperweight,
My face a featureless, fine
Jew linen.

Peel off the napkin
0 my enemy.
Do I terrify?----

The nose, the eye pits, the full set of teeth?
The sour breath
Will vanish in a day.

Soon, soon the flesh
The grave cave ate will be
At home on me

And I a smiling woman.
I am only thirty.
And like the cat I have nine times to die.

This is Number Three.
What a trash
To annihilate each decade.

What a million filaments.
The peanut-crunching crowd
Shoves in to see

Them unwrap me hand and foot
The big strip tease.
Gentlemen, ladies

These are my hands
My knees.
I may be skin and bone,

Nevertheless, I am the same, identical woman.
The first time it happened I was ten.
It was an accident.

The second time I meant
To last it out and not come back at all.
I rocked shut

As a seashell.
They had to call and call
And pick the worms off me like sticky pearls.

Dying
Is an art, like everything else,
I do it exceptionally well.

I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I've a call.

It's easy enough to do it in a cell.
It's easy enough to do it and stay put.
It's the theatrical

Comeback in broad day
To the same place, the same face, the same brute
Amused shout:

'A miracle!'
That knocks me out.
There is a charge

For the eyeing of my scars, there is a charge
For the hearing of my heart----
It really goes.

And there is a charge, a very large charge
For a word or a touch
Or a bit of blood

Or a piece of my hair or my clothes.
So, so, Herr Doktor.
So, Herr Enemy.

I am your opus,
I am your valuable,
The pure gold baby

That melts to a shriek.
I turn and burn.
Do not think I underestimate your great concern.

Ash, ash ---
You poke and stir.
Flesh, bone, there is nothing there----

A cake of soap,
A wedding ring,
A gold filling.

Herr God, Herr Lucifer
Beware
Beware.

Out of the ash
I rise with my red hair
And I eat men like air.

Jag vann, jag vann!

Det händer inte ofta att jag vinner något.
Men nu vann jag i alla fall Val McDermid, Glashus i utlottningen på
Annikas litteratur- och kulturblogg

Tack Annika! Boken kom idag.
När jag slår upp Glashus ser jag att den tillägnas "alla som älskar lavendelblå linoleummattor"!?
och att det är Kate Brannigans andra fall.
Kate Brannigan jämställs med privatdetektiverna Kinsey Millhone (Sue Grafton) och V I Warshawski (Sarah Paretsky) förtjänstfullt tolkad av Kathleen Turner på film. Mycket snart ska jag bekanta mig med Kate Brannigan!

En subversiv kritiker

Frank Lestrignant, litteraturprofessor vid Sorbonne, har skrivit en maffig första biografidel om nobelpristagaren André Gide, 1869 - 1951. Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, har läst och gillat och längtar redan efter del två som dessvärre inte kommer förrän 2012.
Titel: André Gide l`inquiéteur. Le siel sur la terre ou l`inquiétude partagée.
André Gide var endabarn och blev tidigt faderlös. Senare i livet skulle den ledande symbolistiske poeten Stéphan Mallarmé bli som en ställföreträdande fader för Gide.
Gide, som var både homosexuell och protestant ville skapa en ny humanistisk moral. Han tog intryck av Nietzsche i dennes förakt för traditionella familjen. André var en stor resenär och kom att älska öknen. I Afrika upptäckte han kolonialismens verkningar. Han introducerade utländska författare för en fransk publik och älskade musik, speciellt Chopin.
1947 tilldelades han Nobelpriset.
I den egna bokhyllan hittar jag Pastoralsymfonien som gjorde ett starkt intryck på mig som mycket ung och som det förmodligen är dags att läsa om nu.

Läs Lena Kårelands understreckare HÄR

1951 skrev Jean- Paul Sartre om Den levande Gide
ett slags genmäle på alla nekrologerna efter Gides bortgång som visar att André Gide verkligen lyckatds i sin föresats att utmana samhället och aldrig låta det slå sig till ro.

Som livet var på landet

Lennart Fröding, Livet på gården: jordnära hästbruk. Votum förlag
Häst = ardenner
Året runt på en gård i Värmland. På omslaget syns en hästräfsa i funktion.
Boken inleds med timmerkörning på vintern och häst med bjällra om halsen.
Under året används gödselspridare, potatissättare, slåttermaskin, plog, skrindor, potatisupptagare, slåttermaskin, m. m. Och sedan är det vinter igen.

Andra arbetsredskap som drevs med hästkraft:





Bild på hölasset:Lennart Fröding


Ringvält till vänster.



Till vänster: Kultivator


Fjäderharv nederst.

Thorvalls sista önskan

Läs Karin Thunbergs fina reportage om Kerstin Thorvall (1925 - 2010) i dagens SvD HÄR

Karin Thunberg sitter i Specialläsesalen på KB och läser Kerstin Thorvalls efterlämnade dagböcker, pressklipp, manuskript, anteckningar och brev.
Andra dagen händer det. Hon hittar ett oöppnat brev. De fyra sönerna har lämnat moderns kvarlåtenskap till Kb utan att öpnna brevet med adressen: Till barnen när jag är död + eftermäle
Nu när samligen öppnats för forskning ligger det alltså där.
Två av sönerna kommer till biblioteket för att öppna brevet daterat till den 8 mars 1983.
Sönerna ska se till att få en passande inskription på gravstenen.

Gulle Emil Jensen!

Så här säger Emil Jensen i P1:s Tankar för dagen: "Det enda som är gulligare än barn, det är vuxna. Folk mellan 18 och 100 år - så jäkla söta dom är!"

Jag - ett renoveringsobjekt

Anna Bäsén, prisbelönt medicinsk journalist på Expressen, har skrivit en seriös, väl underbyggd och systematisk bok som heter Allt du behöver veta om
skönhetsingrepp: från botox, fillers och laser till kirurgi. Hon är mycket saklig när hon redogör för metoder, risker och kostnader. Bit för bit av kroppen gås igenom .
Fortfarande är det flest kvinnor som gör skönhetsoperationer men männen knappar in på avståndet. Detta är en industri som bara växer.
Åldersgräns är 18 år. Eller också måste man ha föräldrars underskrift.
Det finns en hel del medicinska skäl att göra ingrepp. Det kan också bli nödvändigt efter olyckor och av psykiska skäl.
Patient/kundberättelser, faktarutor och goda råd finns med liksom en rad frågor att ställa till den kirurg man vänt sig till. Man ska vara mycket försiktig när man väljer klinik och kirurg eftersom skönhetskonsumenten är ganska skyddslös.
Intervjun med Amelia Adamo har rubriken "Inte konstigare än att byta gardiner". Hon anser att det finns en stor generationsskillnad i synen på skönhetsingrepp. Yngre kvinnor hindras ofta endast av ekonomin medan de äldre har moraliska betänkligheter.
Mycket snart kommer en ny upplaga av boken eftersom det händer så mycket på området.
Det räcker inte långt att vara snäll och skönheten kommer inte längre inifrån.
Lookismen vinner mark.

Jag blir betänksam. Och lite rädd.
Vart för detta i förlängningen?

Bodil Jönsson om att åldras

Cecilia Torudds alternativa ålderstrappa från 2005 finns med i Bodil Jönssons bok om åldrande, När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid. Brombergs förlag. 2011,
Klokt, pedagogiskt och finurligt reder hon ut begreppen och förklarar genom att exemplifiera.
Född 1942 blev hon professor emerita 2009. Hon är förvånad över hur smidigt övergången till ett liv som pensionär gick och hon menar att internet spelat en stor roll.
Hon berättar om när hon skulle beställa pensionärsbiljett på SAS och att hon då måste ringa upp. Det gick inte att beställa på nätet. Som pensionär förväntades hon inte behärska internet.
Bodil Jönsson menar att de äldre går framåt medan samhället släpar efter. Åldrandet har flyttat tio år framåt i tiden. Dagens 75-åring motsvarar gårdagens 65-åring. I sina föreläsningar framhåller hon att man måste lära sig att bli gammal.

En intressant frågeställning: "Var finns den äldrepedagogik som studerar hur äldre människor lär sig och utvecklar sin visdom? Var finns undersökningarna om positiva förändringar i en åldrande hjärna?"
Pensionsåldern verkar vara mer eller mindre huggen i sten, menar hon, medan bakgrunden är bortglömd. Kanske dags att fundera över saken? Också.
Klaus Rifbjerg citeras flera gånger: " Livet är ett konstverk som kräver största uppmärksamhet." I det sammanhanget tar hon också upp tidens rädsla för allvar
Bodil Jönssons tänkvärda och positiva bok innehåller många roliga och träffsäkra illustrationer av Jan Stenmark.

I näringslivsdelen i SvD 12/5 kunde man läsa en artikel där Sara Lomberg hävdar att personnumren är boven i den svenska åldersfixeringen och ett hot mot den svenska ekonomin. I USA och England är det förbjudet att fråga om en arbetssökandes ålder vid rekrytering. Och i USA får man inte säga åt någon att sluta arbeta. Sverige har världens friskaste äldre på samma gång som åldersfixeringen är enorm.
Läs hela artikeln: Åldersnojan ett hot mot svensk ekonomi

Den sista och längsta ronden

Att vårda en anhörig med demenssjukdom är tungt. Och ensamt. Och ett uppgivande av det egna livet. En demenssjuk är inte den andre lik. Alla har var sin sjukdom. Och var sin personlighet. Att läsa Edna Alsterlunds berättelse om hur hon i många år vårdade världsmästaren i tungviktsboxning Ingemar Johansson, svenska folkets Ingo, är hjärtskärande. Hennes tappra, outtröttliga och osjälviska kamp för att ge Ingo en dräglig tillvaro och samtidigt hindra scoophungriga journalister från att tränga in i deras sköra tillvaro pågick 24 timmar om dygnet. Den längsta ronden är bokens titel.
Om kärlek, demenssjukdom och anhörigvård är undertiteln
Edna Alsterlund berättar om livet innan sjukdomen blev helt tydlig; om de första misstankarna om att något inte stod rätt till i slutet av 1990- talet; om brodern Rolfs brutala information om att två kusiner avlidit av Alzheimers sjukdom och hur svårt det var att fatta vad som höll på att hända och i hur hög grad sjukdomen förändrar personligheten.
En oas i deras liv blir den lilla byn Vilshult i skogarna i Blekinge. Där finns Edna Alsterlunds
mormors gård. De små hundarna är också till stor glädje och åtminstone den äldre av dem tycks ha en instinktiv förståelse för sin drabbade husse.
Edna Alsterlund är journalist och både hon och Ingemar Johansson var vana vid ett självständigt, spännande liv med många resor och stort umgänge. Kontrasten till livet med Alzheimers sjukdom kunde inte varit större. Ingemar Johansson dog 2009.
Detta är en upprörande rapport om anhörigvård och om bristande resurser inom demensvården. Att som anhörig tvingas föra ett tvåfrontskrig - ett hemma och ett med olika myndigheter - är en omänsklig påfrestning.
Den längsta ronden borde läsas av många - inte minst beslutsfattare och omsorgspersonal.

Läsecirkel hösten 2011

Läsecirkelböckerna för hösten är valda. Kanske tillkommer någon titel, men vi börjar med dessa.
Brott och straff är sommarläxa. (Den som hinner och vill läser också Zusak, Marcus, Boktjuven.)
Brott och straff (647 sidor) i översättning av Hans Björkegren och Vredens druvor (756 sidor) översatt av Thorsten Jonsson - två pocketklassiker från Albert Bonniers förlag. Det är många sidor, men stilen är läsvänlig.

Onsdagen den 7 september kl 19

Dostojevskij, Fjodor, Brott och straff

Onsdagen den 5 oktober kl 19
Steinbeck, John, Vredens druvor

Onsdagen den 2 november kl 19

Hirdman, Yvonne, Den röda grevinnan

Onsdagen den 7 december kl 19

Camus, Albert, Främlingen

Daggkåpa

Anders Frostensson:

Var fick du dina pärlor ifrån daggkåpeblad?

Jag fick dem bara som på lån ett litet tag.

Jag vet ej vem som har lagt dem där, ty det var natt.

Vet bara i min skål jag bär en dyrbar skatt.

Den ska jag ge till solen, snart, som en present,

ty varje pärlas glitter klart har solen tänt.

Blir du ej ledsen, när din skatt ej mer är kvar?

Nej, lyckligast är den som ger – ej den som tar.

Såsom daggkåpan

Såsom daggkåpan fångar en droppe regn

på sitt utspända blad

och låter den glida gnistrande ner

där de fina nerverna knytas samman

till en mörkgrön skål


så vill jag fånga kärlek - -


som en droppe dagg i soluppgången

vill jag bära den - - blänkande

djupt i mig

där blodet strömmar in i hjärtat.

Elsa Grave

Agape och Eros. Två olika infallsvinklar.

Andra som har inspirerats av daggkåpan är bl. a. Karl Ragnar Gierow, I daggkåpans mantelfåll (1983), Gabriel Jönsson, Med en daggkåpa (1982), Rebecka Stolpe, Daggkåpa, dagvända (1994) och Maria Wine, Byta daggkåpa (1965).

"Litteraturen har format mig"

Snygg, begåvad, framgångsrik och trevlig. Granne med Paul Auster och Siri Hustvedt i Park Slope i Brooklyn. Formad av litteraturen mer än av sina föräldrar. Enligt egen utsaga.
Sverigeaktuella Nicole Krauss intervjuas HÄR av Lina Kalmteg.
Om nya boken Det stora huset, om favoritförfattarna Brodsky, Bolaño och Samuel Beckett.
På Internationella författarscenen 3/5 avslöjade hon att favoritpoet är polacken
Zbigniew Herbert.
Missa inte Babel torsdagen den 12 maj där Nicole Krauss samtalar med Daniel Sjölin!
SVT2 kl. 20.

Om Kärlekens historia från 2005.

Om ljudböcker/e-böcker/pappersböcker

Sondmatad med litteratur

Så känner Lina Kalmteg i sin krönika om att läsa ljudböcker.
Uppläsaren - hur bra hon/han än är - gör en tolkning.
Om det gäller en översatt bok har läsaren ju två steg mellan sig och läsningen (min anmärkn.)
Jag håller med Lina Kalmteg. Jag vill ha den ensamma tolkningen och upplevelsen.
e-böcker duger också.
Naturligtvis finns det sammanhang när ljudboken kan vara enda alternativet och då är det ju en helt annan sak

Hör göken gal i hagen

Idag hörde jag göken för första gången i år.
Jag kom att tänka på ramsan från barndomen:

Norrgök sorggök
Södergök dödergök
Östergök tröstergök
Västergök bästergök

Dagens gök var bestämt en västergök.

Bilden är lånad härifrån

The House at Sea´s End

Tredje delen i serien om den sympatiska
Ruth Galloway, forensisk arkeolog,
Huset vid havets slut av Elly Griffiths.
RG har fått ett mera komplicerat privatliv och vardagen är inte alltid så enkel.
Kriminalkommissarie Harry Nelson har det inte heller så lätt med vackra fru hårfrisörskan Michelle och de två tonårsdöttrarna i vilkas händer han blir som vax.
Det gäller däremot inte Nelsons personal.
Det känner honom mera som en tvär chef.
Havet, ebb och flod är mäktiga komponenter i denna spännande berättelse om det förflutna som inte blivit avslutat och där det fortfarande finns människor som önskar att sanningen inte ska komma fram.
Till slut lämnar Elly Griffiths (elakt) sina läsare i sticket.
NÄR kommer nästa del?
Hur ska det gå för vännen Ruth Galloway?

Nu blev det väldigt mycket!

Vaggsång

Kim Thúy föddes 1968 i Saigon. När hon var tio flydde familjen över ett flyktingläger i Malaysia som båtflyktingar och hamnade i Kanada där de mottogs med översvallande välvilja.
Fadern, yngst av tio barn, hade förmågan att leva helt i nuet. Man skulle inte sakna något som varit, tyckte han.
Modern, äldst av många syskon, var en skräckinjagande dotter, syster och mor som släppte loss från alla plikter när hon var femtiofem. Då började hon dansa.
Föräldrarna lämnade inget materiellt arv efter sig trots att de från början varit välbärgade, men de gav barnen verktyg att leva rika liv.
I Kanada möter två kulturer precis som i det land de lämnat.
Kim Thúy utbildar sig till advokat och översättare och återvänder en tid till Vietnam. Nu lever hon med man och två barn i Montreal. Hon säger att hon lärt sig att resa med lätt bagage. Hon flyttar gärna och när hon gör det tar hon bara böcker med sig.
I Ru (som betyder vaggsång) varvas den stora familjens historia med landets. Familjen var också delad i två; en vietnamesisk och en kinesisk. Bron mellan de olika världarna var den charmerande morbror Två som kraftigt fördömdes av sin syster för sitt lössläppta leverne.
Vietnams kvinnor bar Vietnam på sina krökta ryggar under de koniska hattarna medan männen och sönerna bar vapen på sina.
Kim Thúy berättar sin historia vackert, vemodigt och poetiskt. Det återhållsamma språket kontrasterar ofta mot det dramatiska innehållet och gör ett starkt intryck på läsaren. Jag tycker mycket om den här boken.
Ru är en berättelse som gör att man tar fram kartan och rekapitulerar Vietnams historia. Och det är nyttigt!

Mellan hägg och syrén

Visa

Jag såg att häggen blommade, det kom en doft från den.

Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!

Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Alf Henrikson 1947

Bild: Wikipedia

Sköna maj välkommen!

Komm, lieber Mai, und mache

die Bäume wieder grün
und lass mir an dem Bache
die kleinen Veilchen blühn!
Wie möchte ich doch so gerne
ein Veilchen wieder sehn,
ach, lieber Mai, wie gerne
einmal spazieren gehn!

Zwar Wintertage haben
wohl auch der Freuden viel:
man kann im Schnee eins traben
und treibt manch Abendspiel,
baut Häuserchen von Karten,
spielt Blindekuh und Pfand,
auch gibt's wohl Schlittenfahrten
aufs liebe freie Land

Doch wenn die Vögel singen
und wir dann froh und flink
auf grünem Rasen springen,
das ist ein ander Ding!
Jetzt muss mein Steckenpferdchen
dort in dem Winkel stehen,
denn draussen in dem Gärtchen
kann man vor Schmutz nicht gehn.

Am meisten aber dauert
mich Lottchens Herzeleid,
das arme Mädchen lauert
recht auf die Blumenzeit.
Umsonst hol ich ihr Spielchen
zum Zeitvertreib herbei,
sie sitzt in ihrem Stühlchen
wie's Hühnchen aus dem Ei.

Ach, wenn's doch erst gelinder
und grüner draußen wär!
komm, lieber Mai, wir Kinder,
wir bitten gar zu sehr!
O komm und bring vor allem
uns viele Veilchen mit,
bring auch viele Nachtigallen
und schöne Kuckucks mit.

Text: Christian Adolf Overbeck (1775)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1791)

Dieses Lied war in Preußen vor dem ersten Weltkrieg für den Schulunterricht in der vierten Klasse vorgeschrieben ( Zentralblatt der preußischen Regierung von 1912)

Ur Volksliederarchiv

Vass Vass egg

Vass egg av Gillian Flynn är en psykologisk thriller av bästa märke besläktad med till exempel Tawni O´Dells romaner. Frätande som syra, kompromisslöst och med svart humor berättar Gillian Flynn om den 30-åriga journalisten Camille Preaker från Daily News i Chicago som återvänder till sitt barndomshem i småstaden Wind Gap i Missouri för att för sin tidnings räkning skriva om två mystiska flickmord. Camille Preaker är mycket vacker men en trasig existens med ett självskadebeteende som varat sedan hon var 13 år. Ingen välkomnar henne direkt allra minst modern, den kvävande, förljugna Adora, som har sin förebild i bröderna Grimms styvmödrar.
Lite kommer jag också att tänka på Jacqueline Susanns Dockornas dal när jag läser Vass egg. Många är uttråkade i Wind Gap, alla håller reda på alla; spriten flödar och tabletter och knark är partydroger.
Slarv vid översättning och eventuell korrekturläsning irriterar. Men det är ju en annan sak.
Nu känns det som ett måste att även läsa Dark Places (som ännu inte finns på svenska).

Tack Inky Fingers för tipset!

Annika har också läst Vass egg.