söndag 14 november 2010

Folkkonst målad i ylle

Yngst i klassenYllebroderi på Kulturen i Lund dag två. Yllebroderier i Jämtland och Härjedalen. Ingela Fredell från länshemslöjden i Jämtland berättar intressant bl. a. om det speciella med färgerna i de jämtländska broderierna som kom sig av påverkan från uniformerna i det jämtländska dragonregementet. Rotebönderna skulle tillhandahålla material till uniformerna och förmodligen vävdes egen vadmal.Detta användes också till kuddar som sedan stoppades med getskinn, fjädrar av skogsfågel, renhår och tagel. Baksidorna var i skinn.
Det jämtländska yllebroderiet skiljer sig alltså på många sätt ifrån det sydsvenska.
Figurerna i mönstrena är dessutom färre och större. Dett gäller också i Härjedalen.

Annhelén Olsson som är redaktör för den nyutkomna nästan slutsålda Yllebroderier funderar över svårigheterna med att veta vilka som broderat. Är det speciella, ofta kringvandrande brodöser eller flickor som arbetat på sin hemgift? Ibland finns det initialer men då vet man inte riktigt om det är brodösens initialer eller ägarens. Men om man studerar en mängd broderier lär man sig känna igen vissa stilar. Mönstrena går i släkten.
Släktforska! uppmanar Annhelén Olsson.
Hon efterlyser också yllebroderier i privat ägo helst med proveniens. Deltagarna uppmanas att ge sig ut och söka och rapportera till närmsta hemslöjd.
Norskt och danskt yllebroderi presenterades också i flera programpunkter.

Som avslutning presenterar Anneli Palmskiöld ett nytt kandidatprogram vid Universitetet i Göteborg - Ledarskap i slöjd och hantverk.
Mötet mellan handlingsburen kunskap och forskning var rubriken för hennes bidrag.
Hon frågar sig hur man förmedlar tyst kunskap och önskar sig ord och bild på konsthantverksprocessen.
När man samlar föremål ska man också ta med de redskap som använts vid framställningen, vilka mönster, i vilket sammanhang och av vem.
Vid tidigare inventeringar valde man bort det vanliga. Enligt direktiv från Artur Hazelius.
När Lilli Zickerman inventerade svensk folklig textil i Sverige valde hon konsekvent bort virkade föremål. Virkning ansågs inte fint.
Anneli Palmskiöld tar upp den klassiska dikotymin nålen - pennan och rekommenderar läsning av Människans villkor av Hannah Arendt. Det har alltid funnits en skillad mellan praktiskt arbete och boklig bildning. Ingen kommunikation har förekommit.

Berikade och fyllda av intressanta tankar och med vackra bilder på näthinnan vandrar vi ut i den filtvåta novemberkvällen,

3 kommentarer: