Simone och fjärilen

Thomas Nydahl skrev 1995 en roman om Simone Weil (1909 - 1943) med titeln
Simone och fjärilen. Det är en lättläst, skissartad bok om en märklig kvinna så stark i anden och så svag och bräcklig kroppsligt. Hennes jordiska lekamen besvärade henne; hon hade svårt att äta och förträngde framgångsrikt sin sexualitet. Hennes ursprung var judiskt, men familjen var agnostiker. Simone Weil blev religiös mystiker och hade vissa likheter med Mäster Eckhart och Johannes av Korset. Hon hade starka politiska åsikter, men hon tillhörde aldrig något parti och ville stå helt fri för att kunna strida för de egna åsikterna.

Trots sin svåra migrän arbetade hon ett par år på fabrik av ren solidaritet med arbetarna. Hon kunde inte förstå att de bara teg och led och aldrig gjorde uppror. Hon deltog i spanska inbördeskriget. Eftersom hon var vapenvägrare och dessutom såg väldigt illa fick hon tjänstgöra i köket.
Simone och fjärilen är skriven som en fiktiv dagbok. De biografiska uppgifterna stämmer i stort sett och de platser hon bodde på eller besökte är verkliga.
Simone Weils efterlämnade litterära kvarlåtenskap är omfattande, särskilt med tanke på att hon bara blev 34 år. Några titlar: Att slå rot, Personen och det heliga, Tyngden och nåden, en meditation över Fader Vår och en essä om Iliaden.
Simone Weil dog av lungtuberkulos och - svält.

Många har intresserat sig för och skrivit om den helgonlika, självförbrännande Simone Weil.
Bl. a. har svenska Catharina Stenqvist skrivit en doktorsavhandling, Simone Weil: om livets tragik - och dess skönhet som kom ut 1984. I Kan kvinnor tänka?: en undersökning av det kvinnliga tänkandets villkor, 2002, av Tuva Korsström finns en essä om Simone Weil.

Den här dikten av den walesiske poeten och prästen George Herbert, 1593 - 1633, betydde mycket för Simone Weil

I love P1

Tänkte pigga upp köksarbetet med ett radioprogram och hamnade mitt i en råttspaning i Vasaparken med länspolismästare Carin Götblad (!) och hennes tamråtta Rosa, som dagen till ära var nyshamponerad med ett ekologiskt shampo. Rosa var emellertid inte att lita på utan försvann ner i ett råtthål mitt under pågående seans. Hon återkom senare, mycket misslynt med att shamponeringen varit förgäves.
Carin Götblad har varit intresserad av råttor sedan barnsben. Andra förknippar sommar med doften av hägg och syrén men för länspolismästaren är det lukten av råttkiss.

Råttan är ett intelligent, nyfiket men lättskrämt djur som imponerar på den som studerar dem närmare, t. ex. de som har till uppgift att utrota dem. Råttan är det enda däggdjur som får jagas med gift. Brunråttan är duktig på att simma, dyka, klättra och bita och fungerar som rena bakteriehissen från kloakerna.

Programmet som heter Stadsdjungeln var jätteintressant och går i repris lörd. 09.30.
Reporter: Hanna Hellquist
Fortsättning följer

Läs mer om programmet

Johnny Depp som William Blake

En grym och vacker berättelse i långsamt tempo. Mycket originell.
Johnny Depp spelar ännu en speciell karaktär. Denna gång vid namn William Blake - ett namn som föder associationer. Med all rätt.
Aldrig har man sett något liknande.

Music hall och Kungliga operan, London senare hälften av 1800-talet

Sarah Waters, född 1966 i Wales numera boende i London, är en alldeles utmärkt berättare. I Kyssa sammet, sv 2004, skildras Nancy Astleys levnadsöde från det att hon som ostronflicka i barndomens Kent kommer till London och en mycket hårdare verklighet. Hon börjar som påkläderska till music hallartisten Kitty med vilken hon inleder en passionerad kärlekshistoria; avancerar till aktör på scenen och senare till lyxfnask åt en mycket rik och lastbar dam. När Nancy gjort sig omöjlig där är hon tillbaka i rännstenen. Hon kommer så småningom i kontakt med en sapfisk grupp, socialismen och fackföreningskampen.
London under slutet av 1800-talet är omsom inbjudande ömsom frånstötande. Kyssa sammet är en roman att läsa med kartan i hand. Miljö- och tidsskildring ger stark närvarokänsla och Nancys öde upphör aldrig att fascinera. Hon är en överlevare; hon är tanklös och impulsiv; hon får betala dyrt; hon ångrar sig; hon växer. Sarah Waters påminner om Charles Dickens i sitt sätt att skildra London och de olika skikten i samhället. En annan författare från den här tiden är Thomas Hardy. Hans roman, Jude, läser man som tidningsföljetong i Kyssa sammet.
Detta är en roman man sträckläser långt fram på småtimmaarna under ljusa sommarnätter,
d.v.s. så länge man orkar,

Läs mer om Sarah Waters här:

Sweeney Todd, London ca 1850

En lysande Johnny Depp! (Förlåt att jag inte förstått det förrän alldeles nyligen.)
Helena Bonhan Carter i en passande roll.
En trallande, elak Alan Rickman ser man inte ofta.
Och Tim Burton? Ja, han är helt enkelt Tim Burton. Och det är ju precis vad man vill att han skall vara.

Kommer sanningen att mätta dina barn?

Nigeria under 80-90-talen. Militärdiktatur, terror, brist på bensin och vatten; utbrända bilvrak, vägspärrar och gamar i mangoträden. Nåde den som protesterar.
Så ser det ut i landet. Universitet är ett mikrokosmos liksom familjen Eugene Achike.
Papa är en fanatiskt religiös man som misshandlar sin hustru och bestraffar sina barn när de inte följer de rigorösa scheman han utarbetat för dem. Utåt sett är han en god och generös man; rik och mäktig. Han talar engelska och försmår landets eget språk, igbo.
Mama är en maktlös kvinna som talar som en fågel äter, d.v.s. inte mycket. Ofta är hon blödande och blåslagen. Men det är inget man talar om.
Chimamanda Ngozi Adichies första roman, Lila hibiskus, från 2003 (sv. 2010) bygger mycket på motsättningar; mellan generationer, rika och fattiga, lag och evangelium = Eugenes familj och faster Ifeomas, röd och lila hibiskus.
Hos den frispråkiga fastern får Kambili och hennes bror, Jaja, lov att skratta och hjälpa till med sysslorna i hushållet och de slipper sina scheman.
Författarinnas andra roman En halv gul sol ( sv. 2006) blev en stor internationell succé när den kom ut. Lila hibiskus är mycket läsvärd även om jag tycker att En halv gul sol är avsevärt bättre. Lila hibiskus är en lyckad provplätt.
Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977. Hennes mor heter Ifeoma och hon har läst vid universitetet i staden Nsukka där hon också växte upp. I slutet av 90-talet började hon läsa vid John Hopkins i USA där hon också tog sin examen i creative writing.
2011 kommer hennes nästa roman The Things Around Your Neck på svenska.

Madame Bovary , det är jag

Gustave Flaubert nyanserad och fördjupad
Ny biografi om Gustave Flaubert av Pierre-Marc de Biasi, forskare och specialist på Flaubert. Enligt recensenten Lena Kåreland har biografin förutsättningar att bli ett standardverk i forskningen om Flaubert särskilt som det inte kommit ut så många biografier om Gustave Flaubert tidigare.
Han har sagt att en författares verk är allt och att upphovsmannen inget betyder. Mot detta står yttrandet "Madame Bovary, det är jag".
Enligt Pierre-Marc du Biasi har Flaubert aldrigt sagt så.
Däremot skrev han i ett brev 1859 : "Att skriva romaner är för mig ett särskilt sätt att leva. Ett ord eller en idé kan få mig att sätta igång med efterforskningar och helt förlora mig i läsning eller drömmerier utan slut."

Släktklenoder

"De tänder hon hade kvar i framkäken hade alla skiftande färg, det fanns inte två som var lika.Några med stark emalj stötte åt mörkt elfenben, andra var genomskinliga, lilaskiftande med fiskfjällsliknande blänk av silver, ibland en glimt av guld... Men Alfridas tänder var ovanliga på det viset att alla hade sitt individuella utseende, satt långt isär och var stora. När Alfrida kläckte ur sig något som var medvetet skandalöst var det som om tänderna skockades framtill i munnen, som en bataljon med svärdet i beredskap"

Ur Kärlek, vänskap, hat. Noveller av Alice Munro, ständig nobelpriskandidat från Kanada.

Livet - en hjärtslitande historia

Anne Tylers senaste roman har fått den egendomliga svenska titeln Påminnerskan. Originalets titel: Noah´s Compass.
Hur kan det bli på detta viset?
Liam Pennywell, 61, är lärare men förlorar sin tjänst i en besparingsåtgärd. Om han varit annorlunda hade han stått upp för sina rättigheter. Men eftersom han är den han är finner han sig i sakernas tillstånd och flyttar till en billigare lägenhet i en sjabbig förort till Baltimore.
Liam har varit gift två gånger och har tre döttrar; en far, en styvmor och en äldre syster. Ingenting är särskilt viktigt för Liam. Han saknar vännner och har inga speciella intressen. Hela Liam är gråbeige och han färgar av sig på omgivningen.
Berättelsen om Liam kunde ha blivit riktigt bedrövlig. Han förefaller äldre än sina år och han undrar vad han gjort för att bli så ensam.
Men så småningom sker en glidning åt ett annat håll. Det är inga dramatiska händelser utan många små rörelser i Liams liv. Bland annat tas han i anspråk av familjen
Yngsta dottern Kitty, 17, och hennes lealöse Damian betraktar Liams enkla boning som ett andra hem. Kitty är en frisk fläkt och ett störande moment i Liams händelselösa vardag.
Barnbarnet Jonah tyr sig till morfar och exhustrun Barbara kommer att se på Liam med nya ögon. Äldsta dottern Xanthe avslöjar det behov av sin far som hon känt i hela sitt liv.
Påminnerskan? Ja, hon heter Eunice och är ingen skönhet. Men hon är annorlunda och får Liam att skratta. Hon är mjuk och rosig och har en klädsam dubbelhaka och ett vaniljdoftande shampoo. Att hon sedan visar sig bära på en hemlighet är naturligtvis inte så bra.
Anne Tyler skildrar oftast vanliga människor i vardagen i sina romaner. Ofta är denna vardag stillsamt absurd. Man ler. Ibland är det till och med plats för skratt.
Noah´s Compass skulle bli en utmärkt film.

Hur kunde Sverige ge Israel en nolla i Melodifestivalen 1978?

Stephan Mendel-Enk har skrivit en charmerande och rörande bok, Tre apor, om en stor judisk familj tillhörande den judiska församlingen i Göteborg. Sekularisering pågår. Det är svårt att rekrytera nytt folk till begravningssällskapet. Och nu har det kommit in en goy i familjen också. Ingemar heter han. Katastrofen vore total om han inför julgran. Han har redan introducerat en ny sorts flingor vid frukostbordet.
Tre generationer skildras. Berättare är den 13-årige Jacob.
Han iakttar och är mycket mera medveten om sakernas tillstånd än någon av de vuxna tror.
Den kärleksfulla berättelsen är rapsodisk, ironisk, humoristisk och lite vemodig. De färgstarka människorna är dramatiska för att inte säga melodramatiska. Inte minst kvinnorna.
Jacob och hans syster Mirra upplever starkt slitningarna med att vara skilsmässobarn. De måste vara solidariska på två håll.
Genom hela romanen förs en fortlöpande kommentar om vad som händer hemma i Israel.
Stepan Mendel-Enk är journalist och kolumnist i Metro och har tidigare skrivit reportageboken Med uppenbar känsla för stil (2004).

Klävitt, klävitt! Hoho, hoho!

Det är ugglor i mossen. Deckare från 1974 av Maria Lang (Dagmar Lange 1914-1991),
Ugglor förekommer normalt inte på mossar, men detta är undantaget som bekräftar regeln.
En död man hittas i Alntorpsmossen utanför Skoga (Nora). Mord? Olyckshändelse? Eller litet av varje? Den ståtlige kriminalkommissarien Christer Wijk grubblar.
Den lömska stämningen kring mossens revlar och slamkanaler tränger igenom allt obekymrat pladder i boken. Och det räddar anrättningen som blir riktigt njutbar.
Pedagogen Dagmar Lange försitter inte ett tillfälle att lära ut lite nyttigheter, som t. ex. skillnaden mellan pors och skvattram. Bondepraktikan och Jeremias i Tröstlösa är två andra ledmotiv i boken. Däremot lyser Pontus Wikner med sin frånvaro. Dagmar Lange disputerade annars med en avhandling om honom 1946.

Hata mamma - bli författare

Ännu en gammal pojke som sörjer sin mamma. Eftersom Roland Barthes älskade sin mor blev han inte författare. Men väl semiotiker, litteraturteoretiker och poststrukturalist. Och det borde räcka en stund.
Dagen efter moderns frånfälle började sonen skriva dagbok om sin sorg. Det fortsatte han med tills han själv dog 1979 efter att ha blivit påkörd av en tvättbil. Nu har Journal de deuil (Dagboken om sorgen) kommit ut i Frankrike. Den förefaller vara fantastisk läsning med många hänvisningar till Marcel Proust, en annan modersbunden son.
Läs vidare här

When in Stockholm...

Annie Leibovitz Vee Speers

Missa inte detta!
Fina, intressanta utställningar på nyöppnade, fräscha Fotografiska muséet.

Läs mer här