tisdag 22 december 2020

Stina och herr Saltarello

Stina Forsström arbetar på ett långtradarfik  någonstans i södra Finland. Egentligen kunde hon haft ett bättre arbete för hennes studentbetyg var finfina. Men det är så med Stina att hon inte talar. Och det tycker folk är besvärligt. Någon gång  i hennes tidiga barndom skrämdes hon så att hon började stamma. Detta stör henne så att hon beslutar sig för att sluta tala. Stina är huvudpersonen i den åländska författaren Sonja Nordenswans debutroman från 2007, Stina och herr Saltarello. Stina är ensam i världen. Båda föräldrarna är döda. Modern hade hon inte haft någon vidare kontakt med. Fadern var hon direkt rädd för och tyckte inte om. Herr Saltarello är egentligen av italiensk adelssläkt, men det är något han hemlighåller för sina arbetskamrater. Dessutom tillverkar han klippdockor och ritar kläder till dem. Han bor med sin pimpinetta mamma och inte ens hon känner inte till sonens hobby. Antonio Saltarello närmar sig försiktigt Stina, som inte är alltför angelägen. Men lite trevligt är det ändå. Offa är en hemlös man som har sin hemvist bland soptunnorna. Det händer att han får sopor över sig och Stina ser att han har skulor i skägget. Men - han är vänlig mot henne och hon återgäldar genom att låta honom få komma in och duscha och byta kläder hos henne. Stina försvinner plötsligt till hemlig ort i samband med sin 50 - årsdag. Hon har gripits av energi och beslutat sig för att förverkliga en länge närd dröm. Och det gör hon med besked! Stina och herr Saltarello är ingen stor litteratur. Men det är en varm, snabbläst roman som innehåller både komik och tragik. De tre huvudpersonerna står vid sidan av ett samhälle som tolererar dem men inte gör något för att stötta dem. 

Titel: Stina och herr Saltarello

Författare: Sonja Nordenswan

Förlag: Sahlgren förlag A b

Tryckår: 2007

Antal sidor: 145

måndag 21 december 2020

Allt ett under

Juha Itkonen har skrivit den autofiktiva romanen Allt ett under. En möter berättelsens namnlösa jag och hans hustru Rose som väntar barn. Komplikationer tillstöter. Föräldrarna måste fatta ödesdigra beslut som de inte känner sig vara varken tillräckligt kunniga eller informerade för att göra. Rose och hennes man reagerar på olika sätt. De kastas mellan hopp och förtvivlan. Och de når inte riktigt fram till varandra. Långa tider är det tyst mellan dem. De har två barn tidigare så de är inte nybörjare på området. Ett utav barnen var dessutom mycket för tidigt född. Ett år senare befinner de sig i samma lokaler; av samma skäl men under andra omständigheter och dubbelt upp så att säga. Rose och hennes man kämpar var och en på sitt håll. Maken tar hand om Skorpan och Jonatan och ser till att de får frukost och kommer till dagis och skola. Sedan går han till sin fru på Kvinnokliniken. Ibland - i kritiska moment - får jag en känsla av att han helst vill fly. Går det så gör han det. Och en kan ha en viss förståelse för det. Intressant med en rapport från mannens/pappans sida. En anar den egna erfarenhet. Jag får den gamla boktiteln Män är från Mars. kvinnor är från Venus (av John Gray) i tankarna. Och aldrig mötas de två. Men det har kanske inte med manligt/kvinnligt att göra utan mera med att den ena människan aldrig känner den andra riktigt. Hur som helst en nyttig bok att läsa. Jag tycker att Juha Itkonen får fram det osäkra väntandet på ett utmärkt sätt. Allt ett under är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Titel: Allt ett under

Författare: Juha Itkonen

Översättare: Camilla Frostell

Förlag: Förlaget

Tryckår: 2020

Antal sidor: 283


söndag 20 december 2020

En smakebit på söndag


 "På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år. En pojke som vallade får blev väckt från sin middagssömn under ett pagodträd, kissade i sina kortbyxor, och hans får for iväg mellan gravstenarna som om en leopard släppts lös bland dem.  Alltihop började med ett oväsen vid en gammal grav med en namnlös gravsten och knähögt gräs, som alla kände till som Dewi Ayus grav. Hon hade dött vid femtiotvå års ålder men levde nu igen efter att ha varit död i tjugoett år. Hädanefter visste ingen hur man skulle beräkna hennes ålder."

Från sidan 13 i Skönhet är ett sår av den indonesiske författaren Eka Kurniawan

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. 

Fler smakebitar HÄR

lördag 19 december 2020

Coraline


Nu har jag läst en bok min andra bok av Neil Gaiman. Han är inte någon favorit, men jag har DVD - filmen så jag har både läst och sett. Boken är placerad på barnavdelningen på biblioteket på hyllan för slukaråldern. Jag är förvånad eftersom jag tycker att Coraline är en riktigt otäck historia; en blandning av skräck, fantasy och spökhistoria. Coraline och hennes strängt upptagna föräldrar har flyttat till ett nytt hus. När Coraline går på upptäcktsfärd hittar hon en dörr genom vilken hon kommer till ett annat hus - precis likadant som hennes eget - och ett par föräldrar - precis som hennes egna men med knappar till ögon. De är väldigt snälla och tar sig tid med henne och allt är väldigt fint och bra. För en tid. Men så börjar det nya föräldraparet förändras. Och de vill byta ut Coralines ögon. Och det vägrar Coraline. Andra mamman äter kackerlackor och försöker konversera med Coraline. Hon erbjuds att få precis vad hon vill. Men Coraline vill inte ha allt hon önskar sig. Det slutar med att Coraline blir inlåst i ett mörkt utrymme; en lång gång, bakom spegeln. Och hon upptäcker att hon delar rum med en rad småspöken med vilka hon gör gemensam sak. Boken och filmen skiljer sig åt en hel del. Filmen blir väldigt påträngande och skrämmande; ibland som ett fyrverkeri av färger och action. Det har lagts till en del medan annat saknas.  Fröknarna Spink och Kraft finns med i såväl bok som film; en massa råttor och en högdragen katt. Regissören Henry Selick har tagit ut svängarna ordentligt i filmen. Boken är otroligt fantasifull och detaljrik och mycket bättre än filmen. Berättelsen fungerar bättre eftersom en får göra sina egna bilder. Mer än en gång tänkte jag på Tim Burtons filmatisering av Alice i Underlandet. Den är också lite elak.

Titel: Coraline

Författare: Neil Gaiman

Illustratör: Chris Riddell

Översättare: Kristoffer Leandoer

Förlag: Bonnier Carlsen

Tryckår: 2020

Antal sidor: 136

fredag 18 december 2020

Fem en fredag v. 51 2020: Att göra



 elisamatilda
: Fem en fredag: att göra

1.Vad är du inte färdig med den här veckan?
Städning 
 
2. Vad står härnäst på agendan?
Baka havrekakor
 
3. Vad har du hunnit klart med i tid?
Julklapparna som skulle skickas iväg
 
4. Vad kommer du skjuta på till senare?
Janssons frestelse 
  
5. Vad var din senaste i sista minuten?
En bokbeställning

torsdag 17 december 2020

Helgfrågan v. 51 2020

 

Mias bokhörna

Har du önskat någon bok i julklapp?

Ja, naturligtvis. Jag vill helst ha flera böcker...



...och många andra.

Bonusfrågan: Hur firar du jul i coronatider?

Egentligen inte alls. Inga barn, inga barnbarn. Det blir jag, maken, Lars Lerin och julskinkan.

onsdag 16 december 2020

Veckans kulturfråga v. 51 2020

 
Vilka är de bästa böcker du läst i år?
 


Lätt som en plätt: Renegater av Klas Östergren. I uppläsning av högst densamme. 2020
 
Gentlemen av Klas Östergren. I uppläsning av Björn Kjellman. 1980
 
Gangsters av Klas Östergren. I uppläsning av Reine Brynolfsson. 2005
 
Tänka sig! Detta författarskap har jag haft mitt under näsan i alla dessa år och inte läst! Bara för att jag hade bestämt att böckerna var skrönor berättade för pojkar och alltså inte för mig. Så fel en kan ha! Alla tre delarna lämpar sig utmärkt för uppläsning. Det blir som berättelser vid lägereldar längesen.