onsdag 18 maj 2011

Lady Lazarus av Sylvia Plath

I have done it again
One year in every ten
I manage it----

A sort of walking miracle, my skin
Bright as a Nazi lampshade,
My right foot

A paperweight,
My face a featureless, fine
Jew linen.

Peel off the napkin
0 my enemy.
Do I terrify?----

The nose, the eye pits, the full set of teeth?
The sour breath
Will vanish in a day.

Soon, soon the flesh
The grave cave ate will be
At home on me

And I a smiling woman.
I am only thirty.
And like the cat I have nine times to die.

This is Number Three.
What a trash
To annihilate each decade.

What a million filaments.
The peanut-crunching crowd
Shoves in to see

Them unwrap me hand and foot
The big strip tease.
Gentlemen, ladies

These are my hands
My knees.
I may be skin and bone,

Nevertheless, I am the same, identical woman.
The first time it happened I was ten.
It was an accident.

The second time I meant
To last it out and not come back at all.
I rocked shut

As a seashell.
They had to call and call
And pick the worms off me like sticky pearls.

Dying
Is an art, like everything else,
I do it exceptionally well.

I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I've a call.

It's easy enough to do it in a cell.
It's easy enough to do it and stay put.
It's the theatrical

Comeback in broad day
To the same place, the same face, the same brute
Amused shout:

'A miracle!'
That knocks me out.
There is a charge

For the eyeing of my scars, there is a charge
For the hearing of my heart----
It really goes.

And there is a charge, a very large charge
For a word or a touch
Or a bit of blood

Or a piece of my hair or my clothes.
So, so, Herr Doktor.
So, Herr Enemy.

I am your opus,
I am your valuable,
The pure gold baby

That melts to a shriek.
I turn and burn.
Do not think I underestimate your great concern.

Ash, ash ---
You poke and stir.
Flesh, bone, there is nothing there----

A cake of soap,
A wedding ring,
A gold filling.

Herr God, Herr Lucifer
Beware
Beware.

Out of the ash
I rise with my red hair
And I eat men like air.

tisdag 17 maj 2011

Jag vann, jag vann!


Det händer inte ofta att jag vinner något.
Men nu vann jag i alla fall Val McDermid, Glashus i utlottningen på
Annikas litteratur- och kulturblogg

Tack Annika! Boken kom idag.
När jag slår upp Glashus ser jag att den tillägnas "alla som älskar lavendelblå linoleummattor"!?
och att det är Kate Brannigans andra fall.
Kate Brannigan jämställs med privatdetektiverna Kinsey Millhone (Sue Grafton) och V I Warshawski (Sarah Paretsky) förtjänstfullt tolkad av Kathleen Turner på film.
Mycket snart ska jag bekanta mig med Kate Brannigan!

måndag 16 maj 2011

En subversiv kritiker

Frank Lestrignant, litteraturprofessor vid Sorbonne, har skrivit en maffig första biografidel om nobelpristagaren André Gide, 1869 - 1951. Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, har läst och gillat och längtar redan efter del två som dessvärre inte kommer förrän 2012.
Titel:
André Gide l`inquiéteur. Le siel sur la terre ou l`inquiétude partagée.

André Gide var endabarn och blev tidigt faderlös. Senare i livet skulle den ledande symbolistiske poeten Stéphan Mallarmé bli som en ställföreträdande fader för Gide.

Gide, som var både homosexuell och protestant ville skapa en ny humanistisk moral. Han tog intryck av Nietzsche i dennes förakt för traditionella familjen.
André var en stor resenär och kom att älska öknen. I Afrika upptäckte han kolonialismens verkningar. Han introducerade utländska författare för en fransk publik och älskade musik, speciellt Chopin.
1947 tilldelades han Nobelpriset.
I den egna bokhyllan hittar jag Pastoralsymfonien som gjorde ett starkt intryck på mig som mycket ung och som det förmodligen är dags att läsa om nu.

Läs Lena Kårelands understreckare HÄR

1951 skrev Jean- Paul Sartre om
Den levande Gide
ett slags genmäle på alla nekrologerna efter Gides bortgång som visar att André Gide verkligen lyckatds i sin föresats att utmana samhället och aldrig låta det slå sig till ro.

söndag 15 maj 2011

Som livet var på landet

Lennart Fröding, Livet på gården: jordnära hästbruk. Votum förlag
Häst = ardenner
Året runt på en gård i Värmland. På omslaget syns en hästräfsa i funktion.
Boken inleds med timmerkörning på vintern och häst med bjällra om halsen.
Under året används gödselspridare, potatissättare, slåttermaskin, plog, skrindor, potatisupptagare, slåttermaskin, m. m. Och sedan är det vinter igen.

Andra arbetsredskap som drevs med hästkraft:






Bild på hölasset:Lennart Fröding


Ringvält till vänster.



Till vänster: Kultivator


Fjäderharv nederst.

lördag 14 maj 2011

Thorvalls sista önskan


Läs Karin Thunbergs fina reportage om Kerstin Thorvall (1925 - 2010) i dagens SvD HÄR

Karin Thunberg sitter i Specialläsesalen på KB och läser Kerstin Thorvalls efterlämnade dagböcker, pressklipp, manuskript, anteckningar och brev.
Andra dagen händer det. Hon hittar ett oöppnat brev. De fyra sönerna har lämnat moderns kvarlåtenskap till Kb utan att öpnna brevet med adressen: Till barnen när jag är död + eftermäle
Nu när samligen öppnats för forskning ligger det alltså där.
Två av sönerna kommer till biblioteket för att öppna brevet daterat till den 8 mars 1983.
Sönerna ska se till att få en passande inskription på gravstenen.

Gulle Emil Jensen!


Så här säger Emil Jensen i P1:s Tankar för dagen: "Det enda som är gulligare än barn, det är vuxna. Folk mellan 18 och 100 år - så jäkla söta dom är!"

fredag 13 maj 2011

Jag - ett renoveringsobjekt


Anna Bäsén, prisbelönt medicinsk journalist på Expressen, har skrivit en seriös, väl underbyggd och systematisk bok som heter Allt du behöver veta om
skönhetsingrepp
: från botox, fillers och laser till kirurgi. Hon är mycket saklig när hon redogör för metoder, risker och kostnader. Bit för bit av kroppen gås igenom .

Fortfarande är det flest kvinnor som gör skönhetsoperationer men männen knappar in på avståndet. Detta är en industri som bara växer.
Åldersgräns är 18 år. Eller också måste man ha föräldrars underskrift.
Det finns en hel del medicinska skäl att göra ingrepp. Det kan också bli nödvändigt efter olyckor och av psykiska skäl.
Patient/kundberättelser, faktarutor och goda råd finns med liksom en rad frågor att ställa till den kirurg man vänt sig till. Man ska vara mycket försiktig när man väljer klinik och kirurg eftersom skönhetskonsumenten är ganska skyddslös.
Intervjun med Amelia Adamo har rubriken "Inte konstigare än att byta gardiner". Hon anser att det finns en stor generationsskillnad i synen på skönhetsingrepp. Yngre kvinnor hindras ofta endast av ekonomin medan de äldre har moraliska betänkligheter.
Mycket snart kommer en ny upplaga av boken eftersom det händer så mycket på området.
Det räcker inte långt att vara snäll och skönheten kommer inte längre inifrån.
Lookismen vinner mark.

Jag blir betänksam. Och lite rädd.
Vart för detta i förlängningen?