Fem en fredag v. 27 2025: Motsatser

elisamatilda: Fem en fredag v. 27: Motsatser 

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt hemmajag har ifört sig något bekvämare
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Mitt morgonjag är väldigt skört. Omgivningen tillråds att tassa och hålla tyst.
3. Hur är din vardag annorlunda mot för din helg? Jag hoppar faktiskt över en del vardagssysslor på helgen. Tänk på vilodagen så att du helgar den!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Det är mera frågan om en gradskillnad än en artskillnad. Men jag häver inte riktigt ur mig vad jag tycker utan att tänka närmare på konsekvenserna numera som jag gjorde när jag var 15. Vid 18 var jag bliven ganska trevlig till kropp och själ.
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? En är ju något ledigare och spontanare bland vänner. Främlingar får en ju känna på pulsen lite först. Men ibland tar det inte många minuter att göra en ny bekantskap som kan leda till vänskap.

Just nu i juli

Klimakteriehäxan skriver ett inlägg om Just nu i juli och uppmanar den som vill att hänga på; en slags lägesrapport i början av månaden. Juli är för mig doften av hö och höbärgning. Jag tyckte alltid att det var vanskligt att sitta på toppen av det svajande hölasset. Ett annat doftminne från juli är nattviolen. Jag fick alltid en liten bukett nattvioler på min födelsedag på den tiden de inte var fridlysta och det fanns gott om dem på vissa ställen. Ett av de två ställena vi hade inpå oss planterades med granskog. Det andra blev hustomt. 

Ingen blomma liknar denna.
Ingen blomma står så ensam.
Dold i djupa gräset
eller gömd i ljungen
lyfter den sitt vita ljus.
Rör den inte.
Bryt den inte.
På sin späda stängel bär den
hela sommarkvällens doft

Ebba Lindqvist, dikten skrevs i New York 1940

Just nu läser jag Hemingway. Nästa cirkelträff ska vi diskutera Edens lustgård och jag fortsätter av bara farten med En fest för livet. I mina anteckningar ser jag att jag med jämna mellanrum får ett Hemingway - ryck. Han har en speciell begåvning för att alltid välja de rätta orden; de som rymmer ett väldigt rotsystem under ytan.

Just nu lyssnar jag på När isen sjunger av Linda Edgarsson, del tre i serien Gårdarna. Jag lyssnar också på Sommar . Har inte lyssnat på riktigt alla men nästan. Har särskilt gillat Ludmila Engquist, Dragomir Mrsic och Messiah Hallberg; så lik sin far, Nils Hallberg, och ändå inte.

Just nu sitter jag på altanen och tittar på alla mina blommande rosor. Vädret går hårt åt dem. Stekhett och torka eller storm och åskskurar. Igår kväll/natt såg vi en mycket spännande nya zeeländsk serie Den som bär skuld på SVT Play. Dessutom ser vi liksom Klimakteriehäxan The Waterfront på Netflix. 

Just nu längtar jag efter att sommaren blir lång och att den efterföljande hösten också blir lång och njutbar.  

Edens lustgård

Ernest Hemingway påbörjade Edens lustgård redan 1946. Vid hans död 1961 var den inte riktigt klar. Men 1986 kom den ut på originalspråket och 1988 på svenska i översättning av Birgit Edlund. 2018 kom Edens lustgård i nyutgåva på förlaget Bakhåll och ny översättning av Christian Ekvall. Romanen bygger mycket på Hemingways eget liv. Den handlar om det nygifta paret Catherine och David Bourne som reser omkring på den franska rivieran i sin lilla Bugatti. De är väldigt kära. Catherine är kolossalt ljus (björkstamsljus, säger Birgit Edlund; björkvit är Christian Ekvalls ordval) och vacker och så småningom går det upp för en att det också är hon som har pengarna.  David är författare och har haft framgångar med sin första bok. Nu ska han skriva den andra. Catherine låter honom skriva medan hon tar sina turer till Nice och Cannes. En dag kommer hon hem med Marita (diminutiv för Mary som H:s fjärde hustru hette), en mörk skönhet, som blir ormen i paradiset. Både David och Catherine blir kära i henne. Catherine har redan tidigare lekt med identitet och genustillhörighet liksom författaren själv. Hon klipper sig kort som David och ger sig ibland ut för att vara pojke. De klär sig likadant i shorts och randiga tröjor. Det blir många besök hos frisören Jean som snart blir en personlig vän. Catherine och Marita lånar många drag av Heminways fyra fruar, bland annat  de täta frisörbesöken. Dessutom är kvinnorna hysteriskt angelägna om solbränna. Romanen igenom dricks det kopiöst många drinkar och det äts en hel del. Man badar, dyker och simmar i Atlanten. David skrivande går oväntat bra och det är intressant att ta del av hans skriprocess. Han skriver om sin alkoholiserade, jagande far. David deltar som ung pojke i jakten på en gammal elefant med kolossala betar, vilket till slut fyller honom med avsmak. Jag förundrar mig över Davids förmåga att koppla bort allt och alla medan han skriver. Ibland flyter berättelserna ihop; gränserna blir inte så tydliga. Jag tycker mycket om språket. Hemingways isbergsteknik är effektiv. Det mesta ligger under ytan; exakt rätt ord finns över. Miljöskildringen är sådan att en får en stark närvarokänsla. I Edens lustgård framstår inte Ernest Hemingway som den machoman en brukar förknippa honom med att vara och som hans far gärna ville att hans skulle vara. Jag vet att jag för många år sedan hade en Hemingway - period när jag läste många av hans böcker och även lyckades se någon film. Det kanske är dags för ett omtag?

Titel: Edens lustgård

Författare: Ernest Hemingway

Översättare: Birgit Edlund, Christian Ekvall 

Förlag: Bonniers, Bakhåll

Tryckår: 1988, 2017

Antal sidor: 261, 249 

Poesidagbok. Dag för dag under hela året

Vem lärde dig, du bäck som talar
med blommorna, min känslas röst?
Vem gav er, Nordens näktergalar,
den klagan stulen ur mitt bröst?
Med kvällens rodnad alver måla
min Ingborgs bild på mörkblå duk;
den bilden kan ej Freja tåla,
hon blåser bort den, avundsjuk.

Dock, gärna hennes bild försvinne,
där är hon själv, som hoppet skön,
och trogen som ett barndomsminne:
hon kommer med min kärleks lön.
Kom, älskade, och låt mig trycka
dig till det hjärta du är kär.
Min själs begär, min levnads lycka,
kom i min famn och vila där!

1/7 Dikten för dagen i Poesidgbok. Dag för dag under hela året är ett utdrag ur Frijofs saga av Esaias Tegnér. Den publicerades i bokform 1825. Första strofen hör en inte så sällan: 

Der växte uti Hildings gård

Två plantor under fostrarns vård.

Ej Norden förr sett två så sköna,

de växte herrligt i det gröna.

Genji

Genji. Tusen år med världens första roman. Av Monica Braw, fil doktor i japansk historia och författare, 2024.  För tusen år sedan skrevs Genji Monogatori (Berättelsen om Genji) av den japanska hovdamen Murasaki Shikibu. Genji har haft stor inverkan på japansk kultur och den japanska självbilden. Genji är översatt till en mängd språk men inte svenska. I boken finns en gedigen litteraturförteckning, ordförklaringar, lista över japanska ord och utgtrycksamt lista över karaktärerna i Genji Monogatori.  

 

En smakebit på søndag v. 26 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger brukade driva en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Nu vet vi inte riktigt vad hon tänker, men jag tycker det är en trevlig grej med smakebitsidén är trevlig så jag fortsätter en stund till. Min Veckans mening v . 26 kommer ur Blekjorden av Ulrika Lagerlöf, förtsättning på Hjortronmyren

 

"Farmor Johanna hade pekat och Siv hde grävt. Hur gammal kan hon ha varit då? Sex, sju år kanske? Tillräckligt för att farmor skulle tycka att Siv kunde göra nytta. Mossan var enkel att skära igenom och vika bort, men det tog emot att ta sig igenom det bruna skiktet under mossan, jord och växtdelar.Hon behövde inte gräva djupt, men ljung och bärris hade rötter som löpte kors och tvärs genom jorden och fick spaden att hela tiden fastna. Hon minns att hon tänkte att naturen testade henne. Ville se om hon var värdig. Siv högg och högg, tills hon äntligen gjort en rund ring, stor som ett dasslock. Tillsammans tog hon och farmor tag i var sin ände och drog bort jorden. När de lagt jordklumpen åt sidan kikade ner i hålet, och där var den: blekjorden. "Känn på den." Farmors hand som höll fram den gråa jorden. Siv som försiktigt strök med pekfingret, kände den oljiga ytan. "Varför är den så fet? Skulle den inte suga upp fett?" - "Jo,det kan man inte tro. Men det är precis vad den gör. För att den själv är nästan tom. Allt i marken rinner bara genom den, den har tömts på färg och innehåll. Därför suger den så bra. Den tar upp allt fett och all smuts som den kommer nära."  

Fler smakebitar borde ha funnits HÄR 

Veckans mening v. 26 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning där han uppmanar oss att dela med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 26 2025 kommer från Bibeln: Domarboken:4:21

"Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken"

Detta med tanke på att läsecirkeln i eftermiddag ska diskutera Tältpinnen. av den kanadensiska författaren och kritikern Aritha van Herk. Kvinnan i den romanen kallas J.L.