Tabita

Danska IbenMondrup bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av. Abelones barn har ingen vidare framtid för sig. Fru Eva trivs inte med sin tillvaro. Både hon och herr Berthel vill ha barn men det blir inga. Så småningom växer tanken fram. De vill adoptera två av Abelones barn, Tabita och lille Vitus, och ta med dem när de återvänder till Danmark. Berthel talar med Abelone som ger sin tillåtelse. Det är inte ovanligt att en ger bort barn som gåvor i Grönland, men då brukar det vara till en släkting. Herr Berthel är snäll och allmänt välvillig och mån om att hustrun ska vara nöjd. Fru Eva är mera hjärtlöst egoistisk. Hon ser inga problem med att plantera om de små barnen i dansk miljö och tvinga dem att glömma sitt ursprung. Att skilja barnen från deras mor är traumatiskt nog, men det blir etter värre senare. Tabita har alltid varit lillmamma åt Vitus och de är helt oskiljaktiga. Evas och Berthels äktenskap är i gungning. Stackars Tabita försöker göra uppror med de få vapen hon har, och här borde orosanmälningarna duggat tätt. Iben Mondrup skildrar tillvaron i Upernvik och i Humlebæk med stor kännedom om båda miljöerna. Och hon riktar allas blickar mot det förfärliga adoptionsförfarande som tydligen inte alls var ovanligt. Hembiträdet Abelone älskade sina barn och de henne. Hennes möjligheter att ge dem den uppväxt och de möjligheter de hade rätt till var obefintliga. Särskilt som hon säkert skulle bli mor fler gånger. Naturligtvis hade fru Eva och herr Berthel andra möjligheter att ge barnen det de behövde rent materiellt. Tabita gör ett starkt intryck på läsaren. Barnen är helt utlämnade åt vuxna som behandlar dem som brickor i ett spel. Det är dock tveksamt om Abelone ens förstått att barnen skulle flytta till Danmark. Och fru Eva hade inte en aning om vad det ville säga att ta hand om två barn från en helt annorlunda kultur varav det ena var en viljestark femåring vid namn Tabita. Tabita rekommenderas varmt. Den är mycket tankeväckande och har en del att säga om adoptioner i allmänhet. Det skulle inte vara fel med en uppföljning till den här romanen, tror jag. Iben Mondrup har skrivit flera romaner men detta är den första som översatts till svenska.

Titel: Tabita

Författare: Iben Mondrup

Översättare: Helena Hansson & Djordje Zarkovic

Förlag: Modernista

Tryckår: 2023

Antal sidor: 362

Veckans kulturfråga v. 3 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 3: Vilka svenska filmer skulle kunna ingå i en kulturkanon? 

En kanon behöver väl inte vara så förskräcklig? Den skulle väl kunna fungera som förslag/tips; alltså inte vara tvingande? Svenska filmer är inte min starkaste gren, men några - företrädesvis gamla - filmfavoriter har jag i alla fall. Smultronstället har jag sett flera gånger och Sommarnattens leende. Detsamma gäller Kan du vissla, Johanna? Helt oemotståndlig. Vi på Saltkråkan, Sjunde inseglet, Fanny och Alexander, Tillsammans, Scener ur ett äktenskap och Utvandrarna (Troell). Nya filmer jag tänker se: Tillsammans 99, Svart krabba (eftersom jag inte fattade boken), En helt vanlig familj (gillade verkligen boken) och Hammarskjöld. Någon av dem kanske hamnar i min kanon.

Tisdagstrion v. 4 2024: Att älska

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 4: Att älska (i handling eller boktitel)

1. Dig ska jag älska av Kristina Lundström

Karin är gift med Pierre och bor i Paris. Hon är hemmafru och har det jättebra. Allt är välordnat, tryggt och trist. Men så möter hon sitt livs passion, den femton år yngre Lucien.

2. Skynda att älska av Alex Schulman

Allan Schulman var 57 år när sonen Alex föddes. Allan Schulman älskade sin bqrn över allt, men kunde få väldiga vredesutbrott som han själv glömde på fem minuter. Det tog många år innan Alex Schulman kunde återvänd till fqmiljens sommarstuga eftersom den förknippades så strakt med fadern.

3. Att älska livet mer än dess mening av Owe Wikström

Titeln kommer från Bröderna Karamasow. OW har sysslat mycket med Dostojevskij.OW frågar sig varför människor i vår tid är så rädda för allvar? Och varför måste allt vara så stort för att vara värt något?

Selfie v. 3 2024

Klimakteriehäxans Selfie v. 3 gäller Kungligt.

1. Har du besökt något slott som turist? Vilket i så fall, och vad tyckte du? Jag tycker väldigt mycket om Sofiero, till exempel. Och Hovdala slott.
2. Drömde du om att bli prins/prinsessa när du var liten?  Nej
3. Sitter svenska regentlängden kvar i minnet sedan skoltiden?  Ja, lite
4. Tittar du på tv när kungliga evenemang sänds? Om ja, berätta varför? Jag tycker faktiskt att det är riktigt intressant att både se och höra.
5. Har du läst brittiske prins Harrys självbiografi "Den andre" (Spare)? Om ja, vad tyckte du i så fall? Nej, det har jag inte, men evt gör jag det
6. Bör Carl XVI Gustaf avgå till förmån för sin dotter? Om ett par år kanske när barnbarnen blivit lite större

Boktriss v. 3 2024: Bokstaven C

Mias bokhörna: Boktriss v. 3: Bokstaven C 

1.  En manlig romankaraktär: Charles Primrose är huvudkaraktären i Oliver Goldsmiths roman The Vicar of Wakefield. Han är helt odräglig men svår att värja sig mot. En kan inte låta bli att tycka om honom.

2. En kvinnlig romankaraktär: Cecilia - Pennskaftets raka motsats i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet. Cecilia är stukad av livet men arbetet tillsammans med Pennskaftet och de övriga kvinnorna som arbetade för kvinnosaken kom henne att räta på ryggen.

3. Karaktär i barnbok eller serie: Min vän Charlotte av Elwyn Brooks White. Berättelsen om grisen Wilbur som bor i sin stia under ladan tillsammans med fåren och gässen. Hans bästa vän är spindeln Charlotte.

En smakebit på søndag v. 2 2024

 "Rosines hänser är flottiga av talg, men fingrarna är starka, greppet om de små dunen säkra när hon plockar. Hennes brorson kom förbi med fåglarna. Det är hon tacksam för. Lika tacksam som hon är mot alla som tittar in och ger dem kött och nickar frågande mot sjuklingen. De hälsar på i huset uppe på berget för att få veta. Rosine har inget svar att ge dem, inte än. Men hon känner på sig att det blir snart. Det är oro inombords, de där små blixtarna i hennes armar som gör dem rastlösa och får fingrarna att gripa tag i till och med de minsta dunen och torka av dem i kanten på hinken som står mellan  hennes ben. Vid hennes fötter ligger en färdigplockad fågel, skär och trind. Hon sitter på stolen i det skumma ljuset från fönstret, för därifrån har hon uppsikt över Vitus på britsen. Då och då hejdar hon sig och lyssnar efter pauserna i hans andning. Hon vet vartåt det barkar för hennes man. Han kommer att dö." 

Från Tabita av Iben Mondrup. Fler smakebitar HÄR.

astridterese på den norska bokbloggen betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke av den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare att läsa. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

Veckans mening v. 2 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som vi av någon anledning stannat upp inför. Min Veckans mening v. 2 kommer från Tabita av Iben Mondrup.

"Berthel har sitt kontrakt och ett år kvar i Grönland, men man har gått med på att korta ner det, de får resa till sommaren."