Tisdagstrion v. 12 2023: De fattiga och de rika

Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 12: De fattiga och de rika

1. De fattiga och de rika av Irwin Shaw. Den gick som TV-serie och det är jättelänge sedan jag såg den, men jag kommer ganska väl ihåg den. Allra bäst minns jag den hemske Falconetti, ondskan själv, samt den gode snygge Rudy Jordache spelad av Peter Strauss.  Han bror, Tom Jordache, spelades av Nick Nolte. Rudy arbetar sig framgångsrikt uppåt på samhällssteben

2. Tokyo Ueno Station av Yu Miri. Kazu är född 1933. Han bor nu i ett tält under ginkoträden i Uenoparken i Tokyo, tvärs över gatan ifrån Ueno Station dit han kom 1963 i december för att 1964 börja bygga inför OS. Föräldrarna och familjen fanns hemma i Fukushima. Kazu brukade åka hem två gånger om året; en gång vid Obon, själarnas högtid, och en gång i slutet av året. Nu inser han vad han missat av sina barns utveckling och övrig samvaro med familjen. Du har inte haft tur i livet, säger hans gamla mor.

3.Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Innan floden tar oss är Helena Thorfinns debutroman och handlar om en familj från Södermalm som kommer till Dhaka där hustrun Sofia ska arbeta med bistånd och Janne ska vara hemmapappa.
Sofia är en idealist, som snart stöter på problem. Hon är inte beredd på fattigdomen, smutsen, korruptionen och den skriande bristen på jämlikhet. De rika är enormt rika och de fattiga är hjärtskärande fattiga.

Lohengrin på Metropolitan

Lohengrin, svanriddaren, är huvudpersonen i Wagners romantiska opera med samma namn.  Musiken skrevs i Dresden 1846-48 och Wagner började komponera baklänges, såtillvida att han började med akt 3 och därefter tog sig av akt 1 och 2 för att avsluta med förspelet. Lohengrin finns med i sägner från olika håll i Tyskland. Henrik Fågelfängaren, Henrik I, den förste kungen av Sachen, artursagan och Graal - diktning är andra teman. Wagner var på väg mot något annorlunda skapande.

Den amerikanska sopranen Tamara Wilson spelar Elsa som skulle gifta sig med Lohengrin. Men hon fick inte fråga honom var han kom ifrån.

Om den elaka, trollkunniga Ortrud, magnifikt spelad av Christine Goerke, fick sin vilja fram skulle Elsas bröllop aldrig äga rum. Hon anklagar falskeligen Elsa för att ha mördat sin bror.

Piotr Beczała, tenor, spelar Lohengrin. Det har han fått lysande recensioner för.

Günther Groissböck, bas, gestaltar kung Henrik I med en alldeles fantastisk röst

Yannick Nézet-Séguin, dirigenten som vägrar frack, är ett charmigt energiknippe som byter tröjfärg efter färgen på scenen i de tre akterna.

Den jättestora kören är alldeles lysande. De är klädda i vändbara caper med olika färger på ut- och insida som används för scenskiften. Oscarvinnaren Tim Yip gör kostym och den storslagna scenografin.

Speltid Cirka 4 timmar och 54 minuter inkl. 2 pauser. (I den första pausen springer man och köper korv. I den andra dricker man kaffe.) Livesänds den 18 mars kl. 17:00. Metropolitan, New York. Produktion: François Girard.

Mets livesändningar når över 2200 biografer i 70 länder på sex kontinenter. Sedan starten 2006 har man sålt mer än 26 miljoner biljetter. Tänk så många som sitter över hela världen på samma gång och ser samma föreställning! Undrar vem som kom på denna lysande idé?

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Min mor var trädgårdsodlare men det var som om Vortumnus och Pomona hade blivit en och densamma: hon kunde hitta något som växte vilt på hennes hemö (Dominica) eller på ön där hon bodde och födde  mig (Antigua), och om det behagade henne när hon tittade på det, eller om det bar fruk och smaken av frukten behagade henne, plockade hon ett skott (bröt helt enkelt av en kvist med händerna) eller fröet (skilde dem från den köttiga massan och lade dem i sin vackra rosa mun) och hon tog med allt till sin egen trädgård och tog hand om det på ett vårdslöst vardagligt sätt, som om det var den vilda skogen, eller som om det var en trädgård i ett kungligt palats"

Jamaica Kincaid, Bland blommor en vandring i Himalaya. sid. 12. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 11 2023

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 11: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på du också!"

Min mening kommer ifrån Den sista grisen av Horace Engdahl.

"Pensioneringen liknar flyktingtillvaron: att säga farväl till hoppet om att någonsin återfå den respekt och betydelse man ägde i en tidigare verklighet."

Fem en fredag v. 11 2023

elisamatilda v. 11

1. Vad hade du för orsak att fira senast? Makens födelsedag i mitten i februari

2. När klappade du senast händerna? Igår kväll när jag lyssnat på Anneli Jordahl

3. Vad för något fick senast tummen upp av dig? En dam som ringde in till Ring P 1 och tog ett samlat grepp på allt som är snett i samhället, som till exempel bankernas verksamhet eller brist på verksamhet. Hon var mycket upprörd och formulerade sig skarpt.

4. Firar du när tillfälle ges? Ja, men skälet ska vara bra.

5. Vilken dag på året firar du mest? Det är nog julafton tätt följd av påskafton

 

Helgfrågan v. 11 2023

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 11: Vad handlar de böcker om som berör dig mest?

Svårt att säga eftersom det är ganska mycket som berör om än på olika sätt. Men jag vet att jag blev väldigt berörd av Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grenvall och Beckomberga av Sara Stridsberg; Felicia försvann av Felicia Feldt berör alla barns förhållande till sina mer eller mindre avståndstagande föräldrar. De fördrivna av Negar Naseh berör på grund av olyckliga flyktingöden, dåliga relationer och ett lite barn med sömnsvårigheter. Mannen som älskade Sibirien berörde på så sät att en vandrade, frös och rös tillsammans med vetenskapsmannen Fritz Dörris som under 22 år utforskade Sibiriens flora och fauna. I Barfotakvinnan av Scholastique Mukasonga är det Stefania, kvinnan i familjen som berör i sin outtröttliga kamp för rädda familjen undan hutuerna och se till att alla fick mat i magen och hade någonstans att sova. Titlarna är klickbara.

Mannen som älskade Sibirien

2006 kom en kvinna, Randi Carelius Krogsveen, med ett handskrivet manuskript till den norske författaren Roy Jacobsen. Det  var hennes mormors far, vetenskapsmannen Fritz Dörries från Hamburg, 1852 - 1953, som skrivit ner sina minnen i tre exemplar, ett ex till var och en av de tre döttrarna. Han var då i 90 - årsåldern. Randi Carelius Krogsveen ville ha hjälp att läsa manuskriptet, men eftersom det var skrivet i en slags gotisk skrivstil kunde inte Roy Jacobsen heller läsa det. Här kommer hustrun, lingvisten Anneliese Pitz, in i bilden med sina språkkunskaper. Manuset översattes till norska och paret blev alltmer intresserade både av författaren Fritz Dörries och av hans resor i Sibirien i vetenskapens tjänst. Dörries hade i uppdrag att samla in växter och djur, i synnerhet fjärilar, åt olika muséer i Europa. Det ägnade han sig åt under 22 år. Paret Jacobsen/ Pitz har under de senaste femton åren rest i Sibirien och läst allt vad de kommit över om området och de bestämde sig för att presentera Dörries för en bredare allmänhet. Så tillkom dokumentärromanen Mannen som älskade Sibirien. Idag läser Sven Ahlström sista avsnittet av romanen i Radioföljetongen. Och jag kommer att sakna den. Så oroligt spännande och med fantastiska skildringar av den storslagna, obevekliga naturen som Dörries fick kämpa hårt med under sträng kyla och olika strapatser. Han träffade många människor av olika folkslag som han knöt vänskapsband med. Dörries förefaller vara helt orädd. Han är mycket väl medveten om alla faror men inget avskräckte. Inte ens björn, vargar och tigrar. Allt för vetenskapen. För att ta sig till Sibirien vandrade han 1877 genom ett krigsdrabbat Japan. Dörries rörde sig om natten. Kriget försiggick på dagen. Hundarna, snön, skogarna, ensligheten, kölden, mörkret, vidunderliga vyer - mycket för tankarna till Jack London. "Det finns inget mer givande än att vandra i orörd natur, i taigan och över tundran, där vintern är hårdare, våren mer berusande, somrarna mer strålande och hösten färgrikare än någon annanstans på jorden. Sibirien är för mig ett sagorike, " skriver Fritz Dörries. Författarna håller sig nära Dörries egen berättelse och använder sig av jag- form. 

Mannen som älskade Sibirien rekommenderas varmt!

Titel: Mannen som älskade Sibirien

Författare: Roy Jacobsen, Anneliese Pitz

Översättare: Staffan Söderblom

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 281 s.