Fem en fredag v. 37 2022: Val

 elisamatilda: Fem en fredag v. 37: Val

1. Vad stod du senast och valde mellan? Sitta ute eller inne och äta frukost?

2. Hur kommer du fram till ett beslut? Funderar på för och emot.

3. Hur länge velar du? Mycket olika. Ibland går det väldigt snabbt. Andra gånger tar det tid

4. Ångrar du någonsin dina val? Jadå. Ganska ofta

5. Vad kommer du välja härnäst? Dagens outfit.

Veckans helgfråga v. 37 2022

 Helgfrågan v. 37 på bokbloggen Mias bokhörna:

På söndag är det e - bokens dag. Hur har du det med e- boksläsandet?

Jo tack, det knallar och går. Har just klämt en e- bok. e-ljudbokslyssning ägnar jag mig ofta åt. Mycket oftare än e-boksläsning. Nästa e-ljudbok på tur är Det sista fotografiet av Thorvald Steen. Det är en självbiografisk roman som går som radioföljetong.

Ny radioföljetong: Det sista fotografiet

Jag har aldrig läst något något av den norske författaren Thorvald Steen. Nu går hans roman Det sista fotografiet (2019)som radioföljetong i P1 i uppläsning av Staffan Göthe, dramatiker, regissör och skådespelare. Boken är översatt av Staffan Söderblom. De har även redigerat den svensk-norska antologin "Olympiad" (1993) tillsammans. Det sista fotografiet är en självbiografisk roman om skuld, sorg och skam och att försöka förstå sin familjs historia. Berättarjaget möter sin mamma i samtal, letar i minnen och gräver i fysiska arkiv. Thorvald Steen skriver också poesi, dramatik och barnböcker.  Från början var han inte alls litterärt intresserad utan var mera lagd åt det sportsliga hållet. Han siktade på en karriär inom backhoppning, vilket en ärftlig muskelsjukdom satte P för. Romanen Snökristallers tyngd, 2006, är första delen i en självbiografisk serie som bl. a.  berättar om hans mors vistelse på mentalsjukhus efter en psykos. Uppföljaren Det längsta hoppet, 2008, är den fristående fortsättningen tjugo år framåt i tiden. Här kretsar handlingen kring en forskningsresa till Konstantinopel, initierad av berättarjagets första kärlek från skoltiden, Nina, som vill ha med honom som medeltidsexpert. De inleder ett förhållande som blir alltmer komplicerat, då båda två har svårt med närhet. Också Balans, 2012, Det vita kallbadhuset, 2017, och Det siste fotografiet, 2019,  ingår i Steens självbiografiska romanserie. Radioföljetongens procucent, Joseph Knevel, åkte till Oslo för ett samtal med Thorvald Steen om skrivandet, muskelsjukdomen och viktiga möten. Lyssna!

Veckans kulturfråga v. 37 2022

enligt O:  Veckans kulturfråga v. 37: Vilka kulturella verk med politisk koppling uppskattar du?

                                        Albin Amelin, Frihet och bröd

Jag läste nyligen Stöld av Ann - Helén Laestadius och den handlar om samernas situation i Sverige. Så fint skildrat. Allt står tydligt och klart utan att en skrivs på näsan. En bok som många skulle läsa. Flickan Elsa växer upp i en renägande familj och lär sig älska det livet. Redan i skolan märker hon av motsättningar mellan grupper. Elsa flyttar till stan och går på gymnasiet. Men hon har alltid för avsikt att återvända till renarna. Annars är det något man i första hand förväntar sig av sönerna i familjen. Hon kommer att bli den som för kampen mot männen som slaktar renar och låter dem lida samt stjäl köttet.  Motsättningarna mellan renägande och icke - renägande samer gör inte saken lättare. Och när myndigheterna förbjuder skoteråkning för att inte störa vajorna som snart ska föda vet inte indignationen till sig. Ska inte allmänheten få komma ut i naturen?

Den sista flickan av Nadia Murad. Nadia Murad är en yazidisk kvinna som 2014 hamnade i IS våld och utsattes för upprepade våldtäkter och våld under ett flertal månader innan hon till slut lyckades fly. Om detta har hon skrivit boken Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten.

Fallet Sigrid Gillner av Eva F. Dahlgren. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillners död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Sigrid Gillner vänder hon sig mot det som händer inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon  - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet.

House of Cards tycker jag är en utmärkt politisk TV - serie liksom, White House och Borgen. Finlandia av Jean Sibelius skildrar kriget mycket tydligt, Eroica av Beethoven hyllade ursprungligen Napoleon. Dmitrij Sjostakovitj var kommunismens speciella tonsättare. Picassos Guernica får väl räknas som politisk konst liksom svenske Albin Amelins.

Tisdagstrion v. 37: Fönster, dörrar, portar & portaler

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 37: Fönster, dörrar, portar & portaler

1. Dörren av Magda Szabo. Författaren har skapat ett oförglömligt kvinnoporträtt i den mycket respektingivande Emerentia, som lever i en ungersk by, granne med ett författarpar där kvinnan som av en händelse heter Magda. Emerentia lovar nådigt att hjälpa författarparet med hushållet, även om hon inte kan fatta varför de behöver hjälp med något. De gör ju ändå ingenting. Emerentia avskyr kultur och föraktar intellektuella. Endast kroppsarbete räknas som arbete. Det finns de som sopar och de som inte sopar. Emerentia har gått tre år i folkskola och har minne som en dator. 

2. Porten vid Johannes av Agnes von Krusenstjerna. Fröknarna von Pahlen IV. En märklig, mörk bok. Det känns som att irra runt i en dyster skog utan några gläntor. Petra och Angela bor i en våning vid Johannes kyrkogård. Petras ungdoms trolovade, Thomas Meller, har kommit hem efter många år utomlands. Han möter den unga Angela och ser i henne en ljus variant av Petra.

3. Ur Psaltaren psalm 24

Gören portarna höga och dörrarna vida,
att ärones konung må draga därin.

Vilken är densamme ärones konung?
Det är Herren stark och mäktig,
det är Herren stark i strid.

Gören portarna höga och dörrarna vida,
att ärones konung må draga därin.

Vilken är densamme ärones konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärones konung. Amen.

Djävulsformeln

Carina Rydbergs självbiografiska roman Den högsta kasten kom ut 1997 och väckte en väldig uppståndelse. Därefter följde Djävulsformeln, 2000,  som jag inte kan erinra mig att det var så mycket väsen omkring. Nu har den likaledes självbiografiska romanen Vitt slödder kommit ut. Där är författaren framme vid sin  barndom. I väntan på den har jag läst Djävulsformeln. Jag var nollställd inför läsningen men ganska snart väcktes mitt intresse. Inte för att jag direkt hade något behov av att veta något om Carina Rydbergs kortvariga förhållande med Ernst Billgren, men det är något speciellt med hennes sätt att berätta. Hon är verkligen en iakttagare; särskilt av människors svagheter. Och hon är fullständigt skoningslös. Inte minst emot sig själv. Kvinnor gillar hon inte precis och långt ifrån alla män, men dem är hon hela tiden uppmärksam på. Långt ifrån alla män är intresserade av henne, men det vet hon och accepterar. Över huvud taget verkar romanens huvudperson vara en mycket ensam människa. När hon bestämmer sig för att försöka arbeta bort sin rädsla för vatten och drunkningsdöden åker hon till Maldiverna på en månad för att lära sig dyka. Hon är rädd men beslutsam och jag tycker att det är mycket intressant att ta del av hennes dykningar och hur de olika instruktörerna fungerar; korallreven som är döda och svarta; fiskarna hon möter och naturligtvis de övriga dykarna. Bokens omslag föreställer djävulsrockan som sveper förbi henne i ett obevakat ögonblick under en dykning. De övriga i dyksällskapet är en speciell sorts rotlösa människor som reser omkring och arbetar med olika saker på olika platser. Efter Maldiverna går hon en påbyggnadskurs i dykning i Egypten. Carina Rydberg blir med tiden en skicklig dykare. Hemma i Sverige skriver Ernst Billgren på en bok som kommer att heta Min kamp och som innehåller delikat information om Carina Rydberg som dessutom inte är sann. Jag blev oväntat förtjust i Djävulsformeln och författarens sätt att skriva. Jag hittade väldigt många slagkraftiga meningar och begåvade formuleringar som jag gärna strukit under om boken varit min. "Jag skriver för att minnas, för att nagla fast de ögonblick imitt liv som haft en betydelse. Det är den enda evighet jag har att hoppas på" skriver Carina Rydberg på boken sista sidor.

Titel: Djävulsformeln

Författare: Carina Rydberg

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2000

Antal sidor: 423

En smakebit på søndag v. 36 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Mina närmaste grannar är inte lättskrämda. De har inga bekymmer, blir inte förälskade, biter inte på naglarna, tror inte på slumpen, avger inga löften, för inte oväsen, är inte med i Försäkringskassan, gråter inte, letar inte efter nycklarna, glasögonen, fjärrkontrollen, barnen, lyckan. De läser inte, betalar inte skatt, bantar inte, har inga intressen, byter inte åsikt, bäddar inte sängen, röker inte gör inga listor, väger inte orden i munnen innn de pratar. De har inga vikarier. De är inte rövslickare, ambitiösa,långsista, fåfänga,småaktiga, generösa, avundsjuka, ovårdade, prydliga, upphöjda, lustiga, missbrukare, snåla, gladlynta, illvilliga, våldsamma, förälskade, gnällspikar, hycklare, milda, hårda, mjuka, elaka, lögnare, tjuvar, spelare, modiga, lata, troende, luriga optimister. De är döda. Den enda skillnaden mellan dem är träslaget i deras kistor: ek, furu eller mahogny."

Från sidan 7 i Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin